M’Cheyne Bible Reading Plan
Minnesmärket vid Jordan
4 När allt folket hade kommit över floden sa Herren till Josua:
2-3 Säg till de tolv män, som utvalts från stammarna för sina särskilda uppdrag, att hämta var sin sten från den plats ute i floden där prästerna står för att resa ett monument av sten där ni slår läger i kväll.
4 Josua sammankallade då de tolv männen
5 och sa till dem att gå ut i floden precis där arken befann sig. Var och en av er ska hämta en sten och bära den på sina axlar. Tillsammans ska det alltså vara tolv stenar, en för varje stam.
6 Vi ska använda dem för att resa ett monument. När sedan era barn i framtiden frågar: 'Vad betyder detta minnesmärke?'
7 ska ni svara: 'Det är en påminnelse om hur vattnet i Jordan stannade upp, när arken bars över!' Detta monument ska vara en ständig påminnelse för Israel om detta underverk.''
8 Männen gjorde som Josua hade sagt till dem. De tog tolv stenar från flodens mitt - en sten för varje stam, precis som Herren hade sagt till Josua. De bar upp stenarna till lägerplatsen och byggde där ett monument.
9 Josua reste också ett monument av tolv stenar mitt ute i floden, just på den plats där prästerna stod, och det finns fortfarande kvar där.
10 Prästerna som bar arken stod kvar mitt ute i floden, tills alla de instruktioner som Josua fått av Herren genom Mose hade utförts. Under tiden hade alla hunnit vandra över floden,
11 och folket stod sedan och såg på när prästerna bar upp arken från floden.
12-13 Det var cirka 40.000 stridsberedda män som gick före folket, anförda av Rubens, Gads och halva Manasses stammar. Herrens armé tågade fram över slätterna mot Jeriko, på det sätt som Mose befallt.
14 Det var en fantastisk dag för Josua! Herren hade upphöjt honom inför allt folk i Israel. De höll honom lika högt som Mose, och de skulle komma att hysa djup respekt för honom under hela hans liv.
15-16 Det var nämligen Josua som Herren hade befallt att säga till prästerna som bar arken: Kom upp ur Jordan!
17 Josua gav alltså den ordern.
18 Och så snart prästerna kommit upp på stranden började vattnet forsa fram igen, och det steg tills det nått sin tidigare höga nivå, eftersom det var den tiden på året.
19 Detta under inträffade den tionde dagen i första månaden. På den dagen gick hela nationen över floden Jordan och slog läger i Gilgal öster om Jeriko,
20 och där restes de tolv stenarna från Jordan till ett monument.
21 Josua förklarade än en gång varför stenarna skulle finnas där: I framtiden, när era barn frågar varför de här stenarna finns här och vad som menas med dem,
22 då ska ni berätta för dem att de är en påminnelse om det märkliga undret när hela Israels folk gick över floden Jordan på torr mark!
23 Tala om för dem hur Herren, vår Gud, lät floden torka upp totalt inför våra ögon och lät den vara torr tills vi hade kommit över! Samma sak gjorde Herren för fyrtio år sedan vid Röda havet!
24 Han gjorde detta för att alla folk på jorden ska förstå att Herren är en mäktig Gud, och för att ni alla alltid ska tillbe honom.
Ständigt förföljda men aldrig utplånade
129 Ända från min tidigaste ungdom, säger Israel, har jag blivit förföljd.
2 Men det är inte ute med mig! Mina fiender har aldrig lyckats utplåna mig!
3-4 Min rygg är sönderslagen av deras piskor. Det är som de kört fram med en plog över mig. Men Herren har visat att man kan lita på honom. Han har krossat kedjorna som dessa Guds fiender hade bundit mig med.
5 Låt alla dem som hatar Jerusalem bli besegrade och ta till flykten.
6-7 Må de bli som gräs i dålig jord, som vissnar och blir brunt när det är halvvuxet. Den som skördar struntar i det, och ingen binder samman det.
8 Och ingen som går förbi dem ropar: Herrens välsignelse är över er! Vi välsignar er i Herrens namn.
En bön mitt I förtvivlan
1-2 Från djupet av mitt hjärta ropar jag förtvivlad till dig om hjälp: Hör mig! Svara mig och hjälp mig!
3 Om du utan barmhärtighet kommer ihåg våra synder, vem kan då bestå?
4 Men du förlåter oss för att vi ska ära och lyda dig.
5 Jag sätter mitt hopp till Herren, och av hela hjärtat väntar jag på att han ska tala till mig.
6 Jag längtar efter Herren mer än vaktposten längtar efter att det äntligen ska bli morgon.
7 Israel, hoppas på Herren! Bara han är kärleksfull och god och beredd att förlåta synder.
8 Han ska själv befria Israel från all dess synd.
Stilla förtröstan
131 Herre, jag är inte stolt och högfärdig. Jag tror inte att jag är bättre än andra, och jag låtsas inte att jag vet allt och klarar allt.
2 Istället är jag lugn och lika stilla inför Herren som ett barn som ligger i sin mors armar. Ja, jag är nöjd och trygg hos dig.
3 Israel, du borde också lita på Herren, både nu och i framtiden.
Leran i krukmakarens hand
64 Tänk om du bara ville öppna himlen och komma ner till oss! Bergen skulle darra i din närvaro!
2 Din härlighets förtärande eld skulle bränna ner skogar och få haven att torka ut. Nationer skulle bäva inför dig. Dina fiender skulle förstå varför vi talar så mycket om dig.
3 Så var det förr när du kom ner. Du gjorde det oväntade, och bergen darrade.
4 Sedan världens skapelse har ingen sett eller hört talas om en sådan Gud som du, som handlar så mot dem som väntar på honom.
5 Du välkomnar dem som med glädje gör det som är gott, de som vandrar rätta vägar.Men vi är inte goda. Vi är syndare och har varit så hela vårt liv. Därför vilar din vrede tung över oss. Hur ska vi kunna bli frälsta?
6 Vi är alla orena av synd. I oss själva finns inget som duger. Vi vissnar som höstlöv, torkar bort och faller av. Våra synder sopar undan oss, som vinden gör med torra löv.
7 Ändå är det ingen som åkallar ditt namn eller ber till dig om nåd. Därför har du vänt dig bort från oss och överlämnat oss åt oss själva och våra synder.
8 Och ändå, Herre, är du vår far! Vi är leran, och du är krukmakaren. Vi har alla formats av din hand.
9 Var inte så ond på oss, Herre, och tänk inte för alltid på våra synder! Tänk i stället på att vi alla tillhör ditt folk!
10 Dina heliga städer har blivit ödelagda, och Jerusalem är en övergiven öken.
11 Vårt heliga, vackra tempel, där våra förfäder prisade dig, är nerbränt, och allt det vackra är borta.
12 Kan du efter allt detta fortfarande vägra att hjälpa oss, Herre? Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?
Lärjungarna plockar vete på sabbatsdagen
12 En dag vandrade Jesus genom några sädesfält tillsammans med sina lärjungar. Det var sabbat, den judiska gudstjänstdagen, och hans lärjungar var hungriga. Därför började de rycka av veteax och äta.
2 Men några fariseer såg det och protesterade: Dina lärjungar bryter mot lagen. De skördar på sabbaten.
3 Men Jesus sa till dem: Har ni aldrig läst vad kung David gjorde när han och hans vänner var hungriga?
4 Han gick in i templet, och han och hans män åt av det speciella bröd som bara prästerna fick äta av. De bröt också mot lagen.
5 Och har ni aldrig läst i Moses lag att prästerna, som tjänstgör i templet, får arbeta på sabbaten?
6 Och här finns verkligen en som är större än templet!
7 Men om ni förstod detta Skriftens ord: Jag älskar barmhärtighet mer än offer, så skulle ni inte ha dömt dem som är oskyldiga.
8 För Människosonen har rätt att avgöra vad som är tillåtet på sabbaten eller inte.
Jesus botar en man med vanställd hand på sabbatsdagen
9 Sedan gick Jesus till synagogan, och
10 där fick han se en man som hade en missbildad hand. Fariseerna frågade honom då: Tillåter lagen att man botar någon på sabbaten? De hoppades naturligtvis att han skulle svara ja, så att de kunde få något att anklaga honom för.
11 Men han svarade: Om någon av er bara har ett enda får och det faller i en brunn på sabbaten, tar han då inte tag i det och drar upp det samma dag? Naturligtvis gör han det.
12 Och en människa är mycket mer värd än ett får! Därför är det rätt att göra gott på sabbaten.
13 Sedan sa han till mannen: Räck fram din hand. Och när mannen gjorde det blev handen normal, precis som den andra!
14 Då kallade fariseerna samman ett möte i avsikt att arrestera och döda Jesus.
Stora skaror följer Jesus
15 Men Jesus förstod vad de tänkte och lämnade därför synagogan och gick sin väg. Många följde efter honom och han botade alla sjuka bland dem,
16 men för att inte väcka misstankar om vem han var, förbjöd han dem att säga något.
17 Så uppfylldes Jesajas profetia om honom:
18 Se på min tjänare! Se min utvalde! Han är min älskade, mitt hjärtas glädje. Jag ska ge honom min Ande och han ska döma folken.
19 Han griper inte till våld, och han höjer inte rösten!
20 Han slår inte ner de svaga eller släcker det hopp som tynar. Och en dag ska han lösa alla konflikter,
21 och han ska vara världens hopp.
Jesus beskylls för att vara besatt av Satan
22 Sedan förde man en andebesatt man till honom som var både blind och stum. Och Jesus botade honom, så att han både kunde se och tala.
23 Folkskaran häpnade. Kanske Jesus ändå är Messias! ropade de.
24 Men när fariseerna hörde om undret sa de: Han driver ut onda andar med hjälp av Satan, de onda andarnas kung.
25 Jesus förstod vad de tänkte och svarade: Ett splittrat rike går under. Och en stad eller ett hem, som är splittrat inbördes, kan inte bestå.
26 Om Satan driver ut Satan, så strider han mot sig själv och förstör sitt eget rike.
27 Om det är som ni påstår att jag driver ut onda andar med hjälp av Satan, vilken kraft använder då ert folk när de driver ut dem? Låt dem svara på er anklagelse!
28 Men om jag driver ut onda andar med Guds Ande, då har gudsriket kommit till er.
29 Man kan inte behärska Satans rike utan att först binda Satan. Bara då kan onda andar drivas ut!
30 Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte hjälper mig skadar mig.
31-32 Till och med hädelse mot mig eller vilken annan synd som helst kan förlåtas. Alla utom en: om man syndar mot den helige Ande, kommer det aldrig att förlåtas, vare sig i denna världen eller i den värld som ska komma.
33 Ett träd känns igen på sin frukt. Ett gott träd bär god frukt. Dåliga arter gör det inte.
34 Ni huggormsyngel! Hur kan onda män som ni tala om vad som är gott och rätt? Det är människans hjärta som bestämmer vad hon säger.
35 En god människas ord avslöjar de rika skatterna inom henne. En ondsint människa är fylld av gift, och man märker det när hon talar.
36 Och jag säger er att på domens dag kommer ni att få stå till svars för varje tomt ord ni talar.
37 Era ord nu avgör ert öde då. Antingen kommer ni att frias genom vad ni sagt, eller också kommer ni att dömas av det.
Religiösa ledare ber Jesus om ett under
38 En dag kom några av de judiska ledarna, tillsammans med fariseerna och bad att få se ett under, som skulle bevisa att han verkligen var Messias.
39-40 Men Jesus svarade: Det är bara onda människor utan tro som kräver bevis för det. Men de kommer inte att få se något annat än det som hände med profeten Jona! På samma sätt som Jona var i den stora fisken tre dagar och tre nätter, så kommer Människosonen att vara i jordens inre tre dagar och tre nätter.
41 Invånarna i Nineve ska på domens dag döma er, för de ändrade sig. När Jona predikade för dem övergav de nämligen sitt onda levnadssätt och vände sig till Gud. Men här finns en som är större än Jona, och ni vägrar att tro på honom.
42 Drottningen av Söderlandet ska på domens dag träda fram som vittne mot detta folk och döma det. Hon kom från ett avlägset land för att lyssna till Salomos visdom. Men här finns en som är större än Salomo, och ni vägrar att tro på honom.
43-45 Detta onda folk är likt en man som är besatt av en ond ande. När den onde anden lämnar honom, irrar den oroligt omkring i öknen tills den finner ett nytt offer. Finner den inget säger den: 'Jag återvänder till den man jag kom ifrån.' Den gör det också och finner mannens hjärta rent, men tomt! Då letar den onde anden reda på sju andra andar, ännu ondare än han själv. Tillsammans tar de sedan kontrollen över mannen. Och så får han det värre än han hade det förut. Så kommer det också att gå för detta onda släkte.
Jesus berättar om sin verkliga familj
46-47 Medan Jesus talade i det överfulla huset kom hans mor och bröder dit.När då någon sa till honom att de stod utanför och ville tala med honom
48 frågade han: Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?
49 Han pekade sedan på sina lärjungar och sa: Se, det här är min mor och det här är mina bröder.
50 Sedan tillade han: Den som lyder min Far i himlen är min bror, min syster och min mor!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®