M’Cheyne Bible Reading Plan
Gud befaller Josua att erövra Kanaan
1 När Herrens tjänare Mose var död, sade Herren till Josua, Nuns son, Moses tjänare: 2 "Min tjänare Mose är död. Stå nu upp och gå över Jordan, du och allt detta folk, in i det land som jag skall ge åt Israels barn. 3 Varje plats där ni sätter er fot har jag givit er, som jag lovade Mose. 4 Från öknen till Libanon och ända till den stora floden Eufrat, över hela hetiternas land och till Stora havet västerut, skall ert område sträcka sig. 5 Ingen skall kunna stå dig emot i alla dina livsdagar. Så som jag har varit med Mose, så skall jag också vara med dig. Jag skall inte lämna dig eller överge dig. 6 Var stark och frimodig, ty du skall som arv åt detta folk fördela landet som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem. 7 Ja, var stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har givit dig. Vik inte av från den vare sig till höger eller till vänster, så skall du ha framgång vart du än går. 8 Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång. 9 Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var då inte förskräckt eller förfärad, ty Herren, din Gud, är med dig vart än du går."
Josua ger befallningar till folket
10 Josua befallde folkets tillsyningsmän och sade: 11 "Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning färdkost åt er. Ty om tre dagar skall ni gå över Jordan för att komma in i och inta det land som Herren, er Gud, har gett er till besittning."
12 Men till rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam sade Josua: 13 "Kom ihåg det som Herrens tjänare Mose befallde er, när han sade: Herren, er Gud, skall låta er komma till ro och ge er detta land. 14 Era hustrur, era små barn och er boskap skall stanna kvar i det land som Mose har gett er här på andra sidan Jordan. Men ni själva, alla tappra stridsmän, skall dra i väg beväpnade i spetsen för era bröder och hjälpa dem, 15 tills Herren har låtit era bröder komma till ro liksom ni, och de också har tagit i besittning det land som Herren, er Gud, ger dem. Sedan kan ni vända tillbaka till det land som skall vara er besittning. Ni skall då ta i besittning det land som Herrens tjänare Mose har gett er här på andra sidan Jordan, på östra sidan."
16 De svarade Josua: "Allt som du har befallt oss skall vi göra, och vart du än sänder oss skall vi gå. 17 Som vi har lytt Mose i allt, skall vi också lyda dig. Må endast Herren, din Gud, vara med dig, så som han var med Mose. 18 Var och en som trotsar dina befallningar och inte lyder dina ord, vad du än befaller honom, han skall dödas. Var stark och frimodig."
Psalm 120
Bön om hjälp mot lögnare
1 En vallfartssång.
Jag ropar till Herren i min nöd
och han svarar mig.
2 Herre, rädda min själ från lögnaktiga läppar,
från falska tungor.
3 Vad skall han ge dig,
ja, vad mer skall han ge dig,
du falska tunga?
4 En krigares skarpa pilar
och glödande ginstkol.
5 Ve mig som bor i Mesheks land
och bland Kedars hyddor!
6 Länge har min själ bott
bland dem som hatar friden.
7 Jag vill ha frid,
men säger jag ett ord,
är de redo till strid.
Psalm 121
Hjälpen finns hos Herren
1 En vallfartssång.
Jag lyfter mina ögon upp till bergen.
Varifrån skall min hjälp komma?
2 Min hjälp kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
3 Inte skall han låta din fot vackla,
inte slumrar han som bevarar dig.
4 Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar inte, han sover inte.
5 Herren bevarar dig,
Herren är ditt skydd
på din högra sida.
6 Solen skall inte skada dig om dagen,
och inte månen om natten.
7 Herren skall bevara dig från allt ont,
han skall bevara din själ.
8 Herren skall bevara din utgång och din ingång
från nu och till evig tid.
Psalm 122
Glädjen över att gå till Herrens hus
1 En vallfartssång av David.
Jag blev glad när man sade till mig:
"Vi skall gå till Herrens hus."
2 Våra fötter fick träda in
i dina portar, Jerusalem,
3 Jerusalem, du välbyggda stad
där hus sluter sig till hus,
4 dit stammarna drar upp, Herrens stammar,
som ett vittnesbörd för Israel
att Herrens namn skall prisas.
5 Ty där står domarsäten,
troner för Davids hus.
6 Önska Jerusalem frid!
Må det gå dem väl som älskar dig.
7 Må frid råda inom dina murar,
välgång i dina palats.
8 För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig frid.
9 För Herrens, vår Guds, hus skull
vill jag söka ditt goda.
Ett nådens år från Herren
61 Herrens, Herrens Ande är över mig,
ty Herren har smort mig
till att predika glädjens budskap för de ödmjuka.
Han har sänt mig
att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta,
att ropa ut frihet för de fångna
och befrielse för de bundna,
2 till att predika ett nådens år från Herren
och en hämndens dag från vår Gud,
för att trösta alla sörjande,
3 för att låta de sörjande i Sion
få huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorg,
lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande.
Och de skall kallas "rättfärdighetens terebinter",
planterade av Herren till hans förhärligande.
4 De skall bygga upp gamla ruiner,
upprätta tidigare ödelagda platser.
De skall åter bygga upp de ödelagda städerna,
platser som har legat öde släkte efter släkte.
5 Främlingar skall stå redo att föra era hjordar i bet,
utlänningar skall åt er bruka era åkrar och vingårdar.
6 Och ni skall kallas " Herrens präster",
man skall säga om er: "Vår Guds tjänare".
Ni skall få njuta av hednafolkens skatter
och berömma er av deras härlighet.
7 För er skam skall ni få dubbelt igen,
och de som förödmjukades skall nu jubla över sin del.
Därför skall de få en dubbel lott i sitt land,
evig glädje skall de få.
8 Ty jag, Herren, älskar det rätta
och hatar orättfärdigt rov.
Jag skall ge dem deras lön i trofasthet
och sluta ett evigt förbund med dem.
9 Deras släkte skall bli känt bland hednafolken,
deras avkomma bland folkslagen.
Alla som ser dem skall förstå
att de är släktet som Herren har välsignat.
10 Jag gläder mig storligen i Herren,
min själ fröjdar sig i min Gud,
ty han har klätt mig i frälsningens klädnad
och svept in mig i rättfärdighetens mantel,
lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud,
lik en brud som pryder sig med sina smycken.
11 Ty liksom jorden låter sina växter spira fram
och en trädgård låter sin sådd växa upp,
så skall Herren Herren låta rättfärdighet och lovsång
växa upp inför alla hednafolk.
Jesus botar en lam man
9 Jesus steg i en båt och for över sjön och kom till sin egen stad.[a] 2 Där förde de till honom en lam man, som låg på en bädd. Och då han såg deras tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna." 3 Några skriftlärda tänkte: "Han hädar." 4 Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan? 5 Vilket är lättast att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? 6 Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Stig upp, ta din bädd och gå hem!" 7 Då steg mannen upp och gick hem. 8 När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människor.[b]
Jesus kallar Matteus
9 Jesus gick vidare och fick se en man som hette Matteus[c] sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då steg Matteus upp och följde honom. 10 När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många publikaner och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. 11 Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med publikaner och syndare?" 12 Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 13 Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. [d] Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
Bröllopsgäster fastar inte
14 Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?" 15 Jesus svarade dem: "Inte kan väl brudgummens vänner[e] sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då skall de fasta. 16 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre. 17 Inte heller slår man nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gör det sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, så att både vin och säckar bevaras."
Jesus uppväcker Jairus dotter
18 Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." 19 Då steg Jesus upp och följde honom, och hans lärjungar gick också med. 20 Och se, en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel. 21 Hon tänkte: "Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk." 22 Jesus vände sig om, och då han fick se henne, sade han: "Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från det ögonblicket var kvinnan botad.
23 När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som höll dödsklagan, 24 sade han: "Gå härifrån! Den lilla flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. 25 Men så snart folket hade visats ut, gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. 26 Och ryktet om detta gick ut över hela det området.
Jesus botar två blinda och en stum
27 Då Jesus gick därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!" 28 Och när han kom hem, gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." 29 Då rörde han vid deras ögon och sade: "Som ni tror skall det ske med er." 30 Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta detta." 31 Men de gick ut och spred ryktet om honom i hela det området.
32 Medan de var på väg ut, se, då förde man till honom en man som var stum och besatt. 33 Och när han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel." 34 Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna."
Som får utan herde
35 Jesus gick omkring i alla städer och byar, och han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 36 När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. 37 Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor, men arbetarna är få. 38 Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln