M’Cheyne Bible Reading Plan
Mose välsignar Israel
33 Detta är den välsignelse gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död: 2 Han sade:
" Herren kom från Sinai,
från Seir gick hans sken upp över dem.
Han strålade fram från berget Paran,
ur skaran av mångtusen heliga.
På hans högra sida brann i eld en lag för dem.
3 I sanning, han älskar folken.
Alla hans heliga är i din hand.
De faller ner vid din fot,
de tar emot av dina ord.
4 Mose gav oss en lag,
en arvedel för Jakobs menighet.
5 Han blev kung i Jesurun,
när folkets huvudmän samlades,
Israels alla stammar."
6 "Må Ruben leva och ej dö.
Dock blir hans män en liten skara."
7 Detta sade han om Juda:
"Hör, o Herre, Juda röst,
låt honom komma till sitt folk.
Med sina händer strider han för det.
Bli en hjälp för honom mot hans ovänner."
8 Om Levi sade han:
"Dina tummim och dina urim[a] tillhör din fromme,
som du prövade i Massa,
som du kämpade med vid Meribas vatten,
9 han som sade om sin fader och sin moder:
'Jag ser dem inte',
och som inte ville kännas vid sina bröder,
ej heller veta av sina barn.
Ty de tog vara på ditt ord,
och ditt förbund höll de.
10 De skall lära Jakob dina förordningar
och Israel din lag.
De skall bära fram rökelse för din näsa,
och heloffer på ditt altare.
11 Välsigna, o Herre, hans kraft,
låt hans händers verk behaga dig.
Krossa höfterna på hans motståndare,
på hans fiender, så att de inte kan resa sig."
12 Om Benjamin sade han:
" Herrens älskade
skall bo i trygghet hos honom
som alltid skyddar honom.
Mellan hans höjder skall han bo."
13 Om Josef sade han:
"Välsignat av Herren vare hans land,
med himlens ädlaste gåvor, med dagg,
med gåvor från djupet som ligger där nere,
14 med solens ädlaste alster
och månvarvens ädlaste frukter,
15 med de uråldriga bergens yppersta skatter
och de eviga höjdernas dyrbara frukt,
16 med jordens dyrbara frukt och all dess fullhet,
med nåd från honom som bodde i busken.
Må detta komma över Josefs huvud,
över hans hjässa, fursten bland bröder.
17 Härlig är den förstfödde bland hans tjurar,
som en vildoxes är hans horn.
Med dem stångar han folken,
också dem som bor vid jordens ändar.
Sådana är Efraims tiotusenden,
sådana Manasses tusenden."
18 Om Sebulon sade han:
"Gläd dig, Sebulon, när du drar ut,
och du Isaskar, i dina tält.
19 Folk bjuder de in till sitt berg.
Där offrar de rätta offer.
Ty havens rikedom suger de till sig,
och skatter som sanden döljer."
20 Om Gad sade han:
"Lovad vare han som gav rymligt land åt Gad!
Han bor som en lejoninna,
och krossar både arm och hjässa.
21 Han utsåg den bästa delen åt sig själv,
ty där var hans härskarlott förvarad.
När folkets huvudmän kom samman,
utförde han Herrens rätt,
hans domar med Israel."
22 Om Dan sade han:
"Dan är ett ungt lejon,
som rusar ner från Basan."
23 Om Naftali sade han:
"Naftali har fått riklig nåd
och full välsignelse av Herren.
Väster och söder skall du ta i besittning."
24 Om Aser sade han:
"Välsignad bland söner är Aser.
Må han bli älskad av sina bröder,
och må han doppa sin fot i olja.
25 Av järn och koppar skall dina reglar vara,
och som dina dagar din kraft."
26 "Ingen är som Jesuruns Gud,
han som far fram på himlen till din hjälp,
på skyarna i sitt majestät.
27 En tillflykt är han, urtidens Gud,
och här nere råder hans eviga armar.
Han skall jaga fienderna framför dig,
och säga: Förgör dem!
28 Så skall Israel bo i trygghet,
Jakobs källa lämnas ifred
i ett land med säd och vin,
under en himmel som dryper av dagg.
29 Salig är du, Israel. Vem är dig lik?
Du är ett folk, som har sin räddning i Herren.
Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd.
Dina fiender skall visa dig underdånighet,
och du skall gå fram över deras höjder."
Moses död
34 Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga, mitt emot Jeriko. Där lät Herren honom se hela landet, från Gilead ända till Dan 2 och hela Naftali och Efraims och Manasse land och hela Juda land, ända till Västra havet, 3 och Negev och Jordanslätten, det vill säga lågslätten vid Jeriko, Palmstaden, ända till Soar. 4 Och Herren sade till honom: "Detta är det land, som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, när jag sade: Åt dina efterkommande skall jag ge det. Jag har låtit dig se det med dina ögon, men dit in skall du inte komma."
5 Och Herrens tjänare Mose dog där i Moabs land, så som Herren hade sagt. 6 Han begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns. 7 Mose var etthundratjugo år när han dog, hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen. 8 Israels barn sörjde Mose på Moabs hedar under trettio dagar. Sedan var sorgetidens gråtodagar efter Mose slut.
9 Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.
10 I Israel uppstod inte mer någon profet lik Mose, någon som Herren kände ansikte mot ansikte, 11 ingen om man tänker på alla de tecken och under som Herren hade sänt honom att göra i Egyptens land, med farao och alla hans tjänare och med hela hans land, 12 och om man tänker på all den väldiga kraft som Mose visade, och på alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjorde inför ögonen på hela Israel.
Qof
145 Jag ropar av allt hjärta. Svara mig, Herre!
Jag vill ta dina stadgar i akt.
146 Jag ropar till dig, fräls mig,
jag vill ta vara på dina vittnesbörd.
147 Jag kommer tidigt i gryningen och ropar,
jag hoppas på dina ord.
148 Jag håller mig vaken under nattens väkter
för att begrunda vad du sagt.
149 Hör min röst enligt din nåd,
Herre, håll mig vid liv enligt ditt domslut.
150 Nära är de som jagar efter onda gärningar,
de som är långt ifrån din undervisning.
151 Nära är också du, Herre,
och alla dina bud är sanning.
152 Sedan länge vet jag genom dina vittnesbörd
att du har fastställt dem för evig tid.
Resh
153 Se till mitt lidande och rädda mig,
ty jag glömmer ej din undervisning.
154 Utför min sak och återlös mig,
håll mig vid liv enligt ditt ord.
155 Frälsningen är fjärran från de ogudaktiga,
ty de frågar inte efter dina stadgar.
156 Herre, din barmhärtighet är stor,
håll mig vid liv enligt dina domslut.
157 Mina förföljare och ovänner är många,
men jag viker ej från dina vittnesbörd.
158 När jag ser de trolösa känner jag leda vid dem,
därför att de inte håller sig till ditt tal.
159 Se hur kära jag har dina befallningar,
Herre, håll mig vid liv enligt din nåd.
160 Summan av ditt ord är sanning,
dina rättfärdiga domslut är eviga.
Shin
161 Furstar förföljer mig utan orsak,
men mitt hjärta fruktar ditt ord.
162 Jag jublar över ditt tal
lik den som vinner stort byte.
163 Jag hatar och avskyr lögnen,
men din undervisning älskar jag.
164 Jag prisar dig sju gånger om dagen
för dina rättfärdiga domslut.
165 Stor frid äger de som älskar din undervisning,
ingenting kan få dem på fall.
166 Jag väntar efter din frälsning, Herre,
och handlar efter dina bud.
167 Min själ håller fast vid dina vittnesbörd,
de är mig mycket kära.
168 Jag håller fast vid dina befallningar och vittnesbörd,
ja, du känner alla mina vägar.
Taw
169 Herre, mitt rop kommer inför dig,
ge mig förstånd enligt ditt ord.
170 Min bön kommer inför ditt ansikte,
rädda mig enligt ditt tal.
171 Mina läppar flödar över av lov,
ty du lär mig dina stadgar.
172 Min tunga prisar ditt ord,
ty alla dina bud är rättfärdiga.
173 Din hand hjälper mig,
ty jag har valt dina befallningar.
174 Jag längtar efter din frälsning, Herre,
din undervisning är min glädje.
175 Låt min själ leva, så skall jag lova dig,
låt dina domslut hjälpa mig.
176 Jag har gått vilse som ett förlorat får.
Sök upp din tjänare,
ty jag har inte glömt dina bud.
Sions kommande härlighet
60 Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer,
och Herrens härlighet går upp över dig.
2 Se, mörker skall övertäcka jorden och töcken folken,
men över dig skall Herren gå upp,
hans härlighet skall uppenbaras över dig.
3 Hednafolk skall vandra i ditt ljus
och kungar i glansen som går upp över dig.
4 Lyft dina ögon och se dig omkring:
Alla samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer fjärran ifrån,
dina döttrar bärs fram på armen.
5 Då skall du se det och stråla av fröjd,
ditt hjärta skall bäva och vidga sig.
Ty havets rikedomar skall föras till dig,
folkens skatter skall tillfalla dig.
6 Skaror av kameler skall övertäcka dig,
unga kameler från Midjan och Efa.
Från Saba skall de alla komma,
guld och rökelse skall de bära.
De skall förkunna Herrens lov.
7 Alla Kedars hjordar skall samlas till dig,
Nebajots baggar skall stå till din tjänst.
Till mitt välbehag skall de offras på mitt altare,
och min härlighets hus skall jag förhärliga.
8 Vilka är dessa som kommer farande som moln,
lika duvor som flyger till sitt duvslag?
9 Ty kustländerna väntar på mig,
och främst kommer Tarsis skepp
för att föra dina söner hem från fjärran land.
De för med sig silver och guld
åt Herrens, din Guds, namn, åt Israels Helige,
ty han förhärligar dig.
10 Främlingar skall bygga upp dina murar,
och deras kungar skall betjäna dig.
Ty jag slog dig i min vrede,
men i min nåd förbarmar jag mig över dig.
11 Dina portar skall ständigt hållas öppna
- varken dag eller natt skall de stängas -
så att folkens rikedomar kan föras till dig
och deras kungar föras med i tåget.
12 Ty det hednafolk eller rike
som inte vill tjäna dig skall förgås.
Ja, sådana hednafolk skall i grund förgöras.
13 Libanons härlighet skall komma till dig,
både cypress och platan[a] och buxbom,
för att pryda platsen där min helgedom är.
Jag vill göra platsen för mina fötter härlig.
14 Bugande skall dina förtryckares söner komma till dig,
de som föraktade dig skall alla falla ner för dina fötter.
Och de skall kalla dig " Herrens stad",
"Israels Heliges Sion".
15 I stället för att du var övergiven och hatad,
så att ingen ville ta vägen genom dig,
skall jag göra dig till härlighet för evigt,
till en fröjd från släkte till släkte.
16 Du skall dia hednafolkens mjölk,
ja, kungabröst skall du dia.
Då skall du förstå att jag, Herren, är din frälsare,
att den Starke i Jakob är din återlösare.
17 Jag skall låta guld komma i stället för koppar,
silver i stället för järn,
koppar i stället för trä
och järn i stället för sten.
Jag skall sätta friden till din överhet,
rättfärdigheten till din härskare.
18 Man skall inte mer höra talas om våld i ditt land
eller ödeläggelse och förstörelse inom dina gränser,
utan du skall kalla dina murar för frälsning
och dina portar för lovsång.
19 Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen,
månen skall inte mer lysa dig med sitt sken.
Herren skall vara ditt eviga ljus,
din Gud skall vara din härlighet.
20 Din sol skall inte mer gå ner,
din måne inte mer avta,
ty Herren skall vara ditt eviga ljus,
och dina sorgedagar skall upphöra.
21 Då skall alla i ditt folk vara rättfärdiga
och för evigt besitta landet,
som ett skott av min plantering,
som ett verk av mina händer, för att förhärliga mig.
22 Av den minste skall det bli tusen,
av den ringaste ett stort folk.
Jag, Herren, skall med hast låta detta ske,
när dess tid kommer.
Jesus botar en spetälsk
8 När han gick ner från berget, följde mycket folk efter honom. 2 Då kom en spetälsk[a] fram och föll ner för honom och sade: "Herre, om du vill, kan du göra mig ren." 3 Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska. 4 Och Jesus sade till honom: "Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram den offergåva som Mose har föreskrivit, till ett vittnesbörd för dem."[b]
En hednisk officers tro
5 Då Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer[c] fram och bad honom: 6 "Herre, min tjänare ligger lam där hemma och har svåra plågor." 7 Jesus frågade honom: "Skall då jag komma och bota honom?" 8 Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. 9 Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det." 10 När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro. 11 Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. 12 Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder." 13 Till officeren sade Jesus: "Gå, som du tror skall det ske dig." Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk.
Jesus botar de sjuka
14 Jesus kom hem till Petrus hus och fick se att Petrus svärmor låg sjuk i feber. 15 Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom. 16 När det blev kväll, förde man till honom många besatta. Och han drev ut de onda andarna med ett ord och botade alla sjuka, 17 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han. [d]
Lärjungaskapets krav
18 När Jesus såg att en folkskara samlades omkring honom, befallde han att man skulle fara över till andra sidan sjön. 19 Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare,[e] jag vill följa dig, vart du än går." 20 Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen[f] har inget att vila huvudet mot." 21 En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." 22 Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda begrava sina döda."
Jesus stillar stormen
23 Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde honom. 24 Då blåste det upp till full storm på sjön, och vågorna slog över båten. Men han sov. 25 De gick då fram och väckte honom och sade: "Herre, hjälp! Vi går under." 26 Han sade: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. 27 Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder honom."
Jesus botar två besatta
28 När Jesus kom över till gadarenernas område[g] på andra sidan sjön, kom två besatta emot honom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. 29 Nu skrek de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?" 30 Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31 De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka oss då in i svinhjorden." 32 Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. Och hela hjorden störtade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. 33 De som vaktade svinen flydde in i staden och berättade alltsammans, också det som hade hänt med de besatta. 34 Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de fick se honom, bad de att han skulle lämna deras område.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln