M’Cheyne Bible Reading Plan
Förnyelse av förbundet
29 Dessa är orden i det förbund som Herren befallde Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, förutom det förbund som han hade slutit med dem vid Horeb.
2 Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Ni har sett allt vad Herren har gjort inför era ögon i Egyptens land med farao och alla hans tjänare och hela hans land, 3 de stora prövningar som du med egna ögon har sett, de stora tecknen och undren. 4 Men ännu till denna dag har Herren inte gett er hjärtan till att förstå, ögon till att se och öron till att höra. 5 Jag ledde er i öknen i fyrtio år. Era kläder blev inte utslitna på er, inte heller sandalerna på dina fötter. 6 Bröd fick ni inte att äta och inte vin eller starka drycker att dricka, för att ni skulle veta att jag är Herren, er Gud. 7 Och när ni kom till denna plats, drog Sichon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi slog dem. 8 Vi intog deras land och gav det till arvedel åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam. 9 Ni skall därför hålla detta förbunds ord och följa dem, för att ni må ha framgång i allt vad ni gör.
10 Ni står i dag alla inför Herren, er Gud: era huvudmän, era stammar, era äldste och era tillsyningsmän, alla män i Israel, 11 era barn och hustrur, främlingen som är hos dig i ditt läger, din vedhuggare såväl som din vattenbärare, 12 för att du må träda in i Herrens, din Guds, förbund, det edsförbund som Herren, din Gud, i dag sluter med dig. 13 Ty han vill i dag upphöja dig så att du skall vara hans folk och han din Gud, så som han har sagt dig och så som han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob. 14 Och det är inte endast med er som jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund, 15 utan både med dem som i dag står här med oss inför Herren, vår Gud, och med dem som inte är här med oss i dag.
16 Ni vet själva hur vi bodde i Egyptens land och hur vi drog mitt igenom de hednafolks länder som ni nu har lämnat. 17 Ni såg deras vidrigheter och deras eländiga avgudar av trä och sten, silver och guld, som fanns hos dem. 18 Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån Herren, vår Gud, för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört, 19 så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det skall gå honom väl, där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet. Ty då skall hela landet, både vått och torrt, förgås. 20 Herren skall inte vara villig att förlåta honom. Herrens vrede och nitälskan skall då vara som en rykande eld mot den mannen, och varje förbannelse som är uppskriven i denna bok kommer att vila på honom, och Herren skall utplåna hans namn under himlen. 21 Herren skall avskilja honom från alla Israels stammar och låta honom drabbas av olycka, enligt alla förbannelserna i det förbund som är uppskrivet i denna lagbok.
22 Det kommande släktet, era barn som träder fram efter er, och främlingen som kommer från ett avlägset land, de skall säga, när de ser detta lands plågor och de sjukdomar som Herren slagit detta land med 23 - svavel och salt och en helt förbränd jord, som inte kan besås och inte ge någon gröda och där ingen växtlighet kan skjuta upp, en ödeläggelse som när Herren i sin vrede och förbittring omstörtade Sodom och Gomorra, Adma och Sebojim - 24 ja, alla folk skall då säga: "Varför har Herren gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?"
25 Och man skall svara: "Därför att de övergav det förbund som Herren, deras fäders Gud, slöt med dem när han förde dem ut ur Egyptens land. 26 De gick bort och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som de inte kände och som han inte hade tilldelat dem. 27 Därför upptändes Herrens vrede mot detta land, så att han lät varje förbannelse som är uppskriven i denna bok komma över det. 28 Och Herren ryckte upp dem ur deras land med vrede och förbittring och stor förtörnelse och förkastade dem till ett annat land, så som nu har skett."
29 Det fördolda hör Herren, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna lag.
Zajin
49 Tänk på ordet till din tjänare,
ty du har givit mig hopp.
50 Det är min tröst i mitt lidande
att ditt ord håller mig vid liv.
51 De fräcka hånar mig ständigt,
men jag viker ej från din undervisning.
52 Jag tänker på dina domslut i gången tid, Herre,
och jag blir tröstad.
53 Glödande vrede kommer över mig
för de ogudaktigas skull,
därför att de överger din undervisning.
54 Dina stadgar är lovsånger för mig
i det hus där jag bor.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, Herre,
jag ger akt på din undervisning.
56 Det har förunnats mig
att akta på dina befallningar.
Heth
57 Du är min del, Herre,
jag har sagt att jag vill hålla dina ord.
58 Av hela mitt hjärta bönfaller jag inför dig:
Var mig nådig enligt ditt ord!
59 Jag ger akt på var jag går
och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Jag skyndar mig och dröjer inte
att hålla dina bud.
61 De ogudaktigas snaror omger mig,
men jag glömmer ej din undervisning.
62 Mitt i natten stiger jag upp för att tacka dig
för dina rättfärdiga domslut.
63 Jag sluter mig till alla som fruktar dig,
till dem som håller dina befallningar.
64 Din nåd, Herre, uppfyller jorden,
lär mig dina stadgar.
Teth
65 Du gör gott mot din tjänare, Herre,
enligt ditt ord.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap,
ty jag litar på dina bud.
67 Innan jag fick lida for jag vilse,
men nu tar jag vara på ditt ord.
68 Du är god och gör det goda,
lär mig dina stadgar.
69 De fräcka ljuger om mig,
men jag vill av allt hjärta
ta dina befallningar i akt.
70 Deras hjärtan är okänsliga som fett,
men jag har min glädje i din undervisning.
71 Det gjorde mig gott att bli tillrättavisad,
så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 Din muns undervisning är bättre för mig
än tusentals stycken guld och silver.
Guds frälsning gäller alla
56 Så säger Herren: Håll fast vid det som är rätt,
handla rättfärdigt,
ty min frälsning kommer snart,
min rättfärdighet blir uppenbarad inom kort.
2 Välsignad är den människa som gör så,
den människoson som håller fast vid det,
den som tar vara på sabbaten så att han inte ohelgar den,
den som avhåller sin hand från att göra något ont.
3 Den främling som har slutit sig till Herren skall inte säga:
"Säkert kommer Herren att skilja mig från sitt folk."
Inte heller skall eunucken säga:
"Jag är ett förtorkat träd."
4 Ty så säger Herren:
De eunucker som tar vara på mina sabbater,
som väljer det jag finner glädje i
och håller fast vid mitt förbund,
5 åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar
ge ett minnesmärke och ett namn,
en välsignelse som är bättre än söner och döttrar.
Jag skall ge dem ett evigt namn som inte skall utplånas.
6 De främlingar som har slutit sig till Herren
och som vill tjäna honom och älska Herrens namn,
ja, som vill vara hans tjänare,
alla som tar vara på sabbaten så att de inte ohelgar den,
och som håller fast vid mitt förbund,
7 dem skall jag föra till mitt heliga berg.
Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer skall bli godtagna på mitt altare.
Ty mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.
8 Så säger Herren Herren,
han som samlar de fördrivna av Israel:
Ännu fler skall jag samla till honom,
till hans församling.
Israels väktare är blinda
9 Alla ni markens vilda djur, kom och ät,
alla ni vilda djur i skogen!
10 Hans väktare är alla blinda,
de märker inget.
De är alla stumma hundar som inte kan skälla.
De ligger och drömmer, de älskar att slumra.
11 Men de är glupska hundar,
de blir aldrig mätta.
Och de skall vara herdar,
de som ingenting förstår!
De går alla sin egen väg,
var och en söker sin egen fördel, allesammans.
12 "Kom, jag skall hämta vin,
låt oss berusa oss av starka drycker.
Och morgondagen skall bli denna lik,
ja, ännu bättre!"
Jesus frestas
4 Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen.[a] 2 Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. 3 Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." 4 Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun." [b] 5 Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång[c] 6 och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig,[d] och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten." 7 Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud." [e] 8 Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. 9 Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." 10 Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna." [f] 11 Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom.
Hedningarnas Galileen blir Jesu hem
12 När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen. 13 Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, 14 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: 15 Sebulons och Naftalis land, sjövägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen [g] 16 - det folk som sitter i mörker skall se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga skall ett ljus gå upp. 17 Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er, ty himmelriket är nu här."[h]
Jesu första lärjungar
18 När Jesus vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön. De var fiskare. 19 Han sade till dem: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare." 20 Genast lämnade de näten och följde honom. 21 Han gick vidare och fick då se två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, där de satt i båten tillsammans med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem, 22 och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.
Jesus predikar i Galileen
23 Jesus vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 24 Ryktet om honom gick ut över hela Syrien,[i] och man förde till honom alla som led av olika slags sjukdomar och plågor, besatta, månadssjuka[j] och lama, och han botade dem. 25 Och mycket folk följde honom från Galileen och Dekapolis,[k] från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln