M’Cheyne Bible Reading Plan
Lagens stenar på berget Ebal
27 Mose och de äldste i Israel gav folket denna befallning: "Håll alla de bud som jag i dag ger er. 2 Den dag ni kommer över Jordan, in i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du resa stora stenar åt dig och bestryka dem med kalk. 3 När du har gått över skall du på dem skriva alla ord i denna lag, för att du må komma in i det land som Herren, din Gud, ger dig, ett land som flödar av mjölk och honung, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig. 4 När ni har gått över Jordan, skall ni på berget Ebal resa dessa stenar som jag i dag ger er befallning om, och du skall bestryka dem med kalk. 5 Och du skall där bygga ett altare åt Herren, din Gud, ett altare av stenar, som du inte skall bearbeta med något järn. 6 Av ohuggna stenar skall du bygga Herrens, din Guds, altare, och på det skall du offra brännoffer åt Herren, din Gud. 7 Där skall du också offra gemenskapsoffer och du skall äta och glädja dig inför Herrens, din Guds, ansikte. 8 På stenarna skall du klart och tydligt skriva alla ord i denna lag."
Förbannelser
9 Mose och de levitiska prästerna sade till hela Israel: "Var stilla och hör, Israel! I dag har du blivit Herrens, din Guds, folk. 10 Du skall lyda Herrens, din Guds, röst och hålla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig."
11 På den dagen gav Mose folket denna befallning: 12 När ni har gått över Jordan skall dessa stammar stå på berget Gerissim och välsigna folket: Simeon, Levi, Juda, Isaskar, Josef och Benjamin. 13 Och dessa skall stå och uttala förbannelsen på berget Ebal: Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali. 14 Leviterna skall sedan ta till orda och med hög röst säga till alla i Israel:
15 Förbannad är den man som gör en utskuren eller gjuten avgud, en styggelse för Herren, ett verk av en konstarbetares händer, och som i hemlighet sätter upp den. Och allt folket skall svara och säga: "Amen."
16 Förbannad är den som föraktar sin far eller sin mor. Och allt folket skall säga: "Amen."
17 Förbannad är den som flyttar sin nästas råmärke. Och allt folket skall säga: "Amen."
18 Förbannad är den som leder en blind vilse på vägen. Och allt folket skall säga: "Amen."
19 Förbannad är den som förvanskar rätten för främlingen, den faderlöse och änkan. Och allt folket skall säga: "Amen."
20 Förbannad är den som ligger med sin fars hustru, ty han vanärar sin fars bädd. Och allt folket skall säga: "Amen."
21 Förbannad är den som ligger med något djur. Och allt folket skall säga: "Amen."
22 Förbannad är den som ligger med sin syster, sin fars dotter eller sin mors dotter. Och allt folket skall säga: "Amen."
23 Förbannad är den som ligger med sin svärmor. Och allt folket skall säga: "Amen."
24 Förbannad är den som i hemlighet slår ihjäl sin nästa. Och allt folket skall säga: "Amen."
25 Förbannad är den som tar mutor för att slå ihjäl en oskyldig och utgjuta hans blod. Och allt folket skall säga: "Amen."
26 Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem. Och allt folket skall säga: "Amen."
Lydnad leder till Guds välsignelse
28 Om du lyssnar till Herrens, din Guds, röst, genom att noggrant följa alla hans bud som jag i dag ger dig, så skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden. 2 Och alla dessa välsignelser skall komma över dig och nå fram till dig, när du lyssnar till Herrens, din Guds, röst.
3 Välsignad skall du vara i staden,
och välsignad ute på marken.
4 Välsignad skall ditt moderlivs frukt vara
och din marks gröda,
det din boskap föder,
din nötboskaps kalvar
och lammen i din hjord.
5 Välsignad skall din korg vara
och välsignat ditt baktråg.
6 Välsignad skall du vara när du kommer in,
och välsignad skall du vara när du går ut.
7 När dina fiender reser sig upp mot dig, skall Herren låta dem bli slagna inför dig. På en väg skall de dra ut mot dig, men på sju vägar skall de fly för dig. 8 Herren skall befalla sin välsignelse att vara med dig i dina förråd och i allt vad du företar dig. Han skall välsigna dig i det land som Herren, din Gud, ger dig.
9 Herren skall upphöja dig till ett heligt folk åt sig, så som han med ed har lovat dig, om du håller Herrens, din Guds, bud och vandrar på hans vägar. 10 Och alla folk på jorden skall se att du är uppkallad efter Herrens namn och de skall frukta för dig. 11 Herren skall ge dig överflöd av allt gott - barn, avkomma från boskapen och gröda på marken - i det land som Herren med ed har lovat dina fäder att ge dig. 12 Herren skall öppna för dig sitt rika förrådshus, himlen, för att ge regn i rätt tid åt ditt land och välsigna alla dina händers verk. Du skall ge lån åt många hednafolk men själv skall du inte låna av någon. 13 Herren skall göra dig till huvud och inte till svans. Du skall endast vara över och aldrig vara under, om du lyssnar till Herrens, din Guds, bud som jag i dag ger dig för att du skall hålla och följa dem. 14 Vik inte av, vare sig till höger eller vänster, från något av alla de bud som jag i dag ger er, så att du följer andra gudar och tjänar dem.
Olydnad leder till Guds förbannelse
15 Men om du inte lyder Herrens, din Guds, röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så skall alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig:
16 Förbannad skall du vara i staden,
och förbannad ute på marken.
17 Förbannad skall din korg vara
och förbannat ditt baktråg.
18 Förbannad skall ditt moderlivs frukt vara
och din marks gröda,
din nötboskaps kalvar
och lammen i din hjord.
19 Förbannad skall du vara när du kommer in,
och förbannad skall du vara när du går ut.
Psalm 119[a]
Den gudfruktiges tröst i Herrens ord
Alef
1 Saliga är de som vandrar i fullkomlighet,
de som lever efter Herrens undervisning.
2 Saliga är de som tar hans vittnesbörd i akt,
de som av allt hjärta söker honom,
3 de som inte gör det som är orätt
utan vandrar på hans vägar.
4 Du har givit dina befallningar
för att de skall hållas med all kraft.
5 O, att mina vägar vore rätta,
så att jag höll dina stadgar!
6 Då skulle jag inte komma på skam
när jag tänkte på alla dina bud.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta,
när jag lär känna dina rättfärdiga domslut.
8 Dina stadgar vill jag hålla,
överge mig aldrig!
Beth
9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent?
När han håller sig till ditt ord.
10 Jag söker dig av hela mitt hjärta,
låt mig inte fara vilse från dina bud.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta
för att jag inte skall synda mot dig.
12 Lovad vare du, Herre!
Lär mig dina stadgar!
13 Med mina läppar förkunnar jag
alla domslut från din mun.
14 Jag jublar över dina vittnesbörds väg
som över stora skatter.
15 Jag vill begrunda dina befallningar
och tänka på dina vägar.
16 Jag har min glädje i dina stadgar,
jag glömmer inte ditt ord.
Gimel
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag kan leva
och hålla mig till ditt ord.
18 Öppna mina ögon,
så att jag ser undren i din undervisning.
19 Jag är en främling på jorden,
dölj inte dina bud för mig.
20 Min själ är sönderkrossad
av ständig längtan efter dina domslut.
21 Du straffar de övermodiga, de förbannade,
dem som far vilse från dina bud.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt,
ty jag tar vara på dina vittnesbörd.
23 Om än furstar sitter och rådslår mot mig
begrundar din tjänare dina stadgar.
24 Dina vittnesbörd är min glädje,
de är mina rådgivare.
Sions upprättelse och kommande härlighet
54 Jubla, du ofruktsamma, du som inte har fött barn,
brist ut i jubel och ropa av fröjd,
du som inte har haft födslovärkar.
Ty den ensamma har många barn,
fler än den som har man, säger Herren.
2 Utvidga platsen för din boning,
spänn ut tältdukarna som du bor inunder och spar inte.
Förläng dina tältlinor och gör dina tältpluggar starka.
3 Ty du skall utbreda dig både åt höger och åt vänster.
Dina avkomlingar skall ta hedningars länder i besittning
och på nytt befolka ödelagda städer.
4 Frukta inte, ty du skall inte komma på skam,
blygs inte, ty du skall inte bli förödmjukad.
Nej, du skall glömma din ungdoms skam,
och ditt änkestånds förakt skall du inte mer komma ihåg.
5 Ty den som har skapat dig är din man,
Herren Sebaot är hans namn.
Israels Helige är din återlösare,
han som kallas hela jordens Gud.
6 Ty som en övergiven kvinna i hjärtesorg kallades du
av Herren,
och som en förskjuten ungdomshustru, säger din Gud.
7 Ett litet ögonblick övergav jag dig,
men i stor barmhärtighet vill jag på nytt samla dig.
8 Då min vrede vällde fram,
dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig,
men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig,
säger Herren, din återlösare.
9 Jag skall göra som vid Noas flod.
Liksom jag svor att Noas flod inte mer skulle komma över jorden,
så svär jag att inte mer vredgas på dig eller bestraffa dig.
10 Om än bergen viker bort och höjderna vacklar,
så skall min nåd inte vika från dig
och mitt fridsförbund inte vackla,
säger Herren, din förbarmare.
11 Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar
utan att få någon tröst,
med blyglans skall jag nu mura dina stenar
och ge dig grundvalar av safirer.
12 Jag skall göra dina tinnar av rubiner,
dina portar av karbunklar
och hela din ringmur av ädla stenar.
13 Dina barn skall alla bli Herrens lärjungar,
och deras frid skall vara stor.
14 I rättfärdighet skall du bli befäst.
Förtryck skall vara fjärran från dig,
du har ingenting att frukta.
Förskräckelse skall vara borta,
den skall inte komma dig nära.
15 Om man sammangaddar sig mot dig,
kommer det ingalunda från mig.
De som sammangaddar sig mot dig
skall falla för dig.
16 Se, jag skapar smeden,
som blåser upp kolelden
och formar ett vapen genom sitt arbete.
Jag skapar också fördärvaren till att förstöra.
17 Inget vapen som smids mot dig skall ha framgång,
och varje tunga som upphäver sig mot dig
skall du i domen döma skyldig.
Detta är Herrens tjänares arvedel,
och deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren.
De visa männen
2 När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid,[a] se, då kom visa män[b] från Östern till Jerusalem 2 och frågade: "Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom." 3 När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4 Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda[c] och frågade ut dem, var Messias skulle födas. 5 De svarade: "I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet genom profeten: 6 Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel." [d]
7 Då kallade Herodes i hemlighet till sig de visa männen och frågade ut dem om när stjärnan hade visat sig. 8 Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta mig, så att även jag kan komma och tillbe det." 9 De lyssnade till kungen och begav sig i väg. Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. 10 När de såg stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje. 11 Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra.[e] 12 Och sedan de i en dröm hade blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.
Flykten till Egypten
13 När de visa männen hade farit, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det." 14 Josef steg då upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och begav sig till Egypten. 15 Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ut ur Egypten kallade jag min son.[f]
Herodes barnamord
16 När Herodes såg att han hade blivit vilseledd av de visa männen, blev han ursinnig, och han lät döda alla de pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år och därunder, detta enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen. 17 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: 18 Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel sörjde sina barn, och hon ville inte låta trösta sig, eftersom de inte längre fanns till. [g]
Återkomsten till Israel
19 När Herodes nu var död, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten. 20 Ängeln sade: "Stig upp och tag med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, ty de som ville ta barnets liv är döda." 21 Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land. 22 Men när han hörde att Arkelaus var kung över Judeen efter sin far Herodes, vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm hade blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område. 23 Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna[h] att Jesus skulle kallas nasaré.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln