M’Cheyne Bible Reading Plan
24 Om en man efter att ha gift sig får anledning att tycka illa om sin hustru, kan han skriva ett skiljebrev och ge det till henne. Sedan kan han låta henne gå.
2 Om hon då gifter sig med en annan man
3 och denne också skiljer sig från henne eller dör,
4 kan den förste mannen inte gifta om sig med henne, för hon har då blivit orenad. Detta skulle dra skuld över det land som Herren, din Gud, har gett dig.
5 En nygift man ska inte behöva gå ut i strid eller utföra andra uppdrag. Under ett år ska han kunna vara hemma och göra sin hustru lycklig.
6 Det är olagligt att ta en kvarn eller en kvarnsten i pant, för den är ett livsviktigt redskap i varje hushåll.
7 Den som kidnappar en av sina bröder i Israel och behandlar honom som en slav eller säljer honom, ska dödas, så att landet blir rensat från allt ont.
8 Var mycket noga med att följa de föreskrifter som prästerna ger beträffande spetälska. Jag har gett dem föreskrifter som du måste följa in i minsta detalj.
9 Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med Mirjam, när du var på vandring från Egypten.
10 Om du lånar ut något till en annan, får du inte gå in i hans hus för att själv hämta det han erbjuder som säkerhet.
11 Stanna utanför! Låt ägaren bära ut panten till dig.
12-13 Om han är fattig ska du återlämna panten innan det blir natt. Ge honom hans mantel före solnedgången, så att han kan sova i den under natten. Han kommer att vara tacksam mot dig, och Herren, din Gud, kommer att vara nöjd med dig.
14-15 Förtryck aldrig en fattig anställd, vare sig det är en israelit eller en främling som bor i din stad. Betala honom hans lön varje dag före solnedgången, för eftersom han är fattig kan han behöva den genast. I annat fall kanske han anklagar dig inför Herren, och detta kommer då att tillräknas dig som synd.
16 Föräldrar ska inte dödas för sina barns synder, och barn ska inte heller dödas för synder som deras föräldrar begått. Var och en ska sona sitt eget brott.
17 Du måste handla rättvist mot främlingar och föräldralösa, och du får inte ta en änkas mantel i pant.
18 Kom alltid ihåg att ni var slavar i Egypten och att Herren, er Gud, räddade er. Detta är anledningen till att jag ger dig denna föreskrift.
19 Om du glömmer kvar en kärve på åkern när du bärgar in din skörd, ska du inte gå tillbaka för att hämta den. Lämna den kvar där åt främlingar, föräldralösa och änkor. Då ska Herren välsigna dig och låta dig få framgång i allt du gör.
20 När du skakar ner oliver från träden ska du inte gå över trädgrenarna en andra gång. Lämna kvar en del för vandrare, föräldralösa och änkor.
21 Samma sak gäller druvorna i din vingård. Lämna det som är kvar till dem som kan behöva det.
22 Kom ihåg att ni var slavar i Egypten! Det är därför jag ger er denna befallning.
Israels äventyrliga flykt från Egypten
114 När Israels folk för länge sedan drog ut från Egypten och Jakobs släkt lämnade landet vars språk de inte kunde förstå,
2 då blev Juda del av landet, Guds heliga boplats, och Israel hans rike.
3 Röda havet såg folket komma och delade sig för dem, och Jordanfloden stannade upp i sitt lopp.
4 Bergen hoppade som bockar, och de små höjderna som lamm!
5 Vad har hänt med dig, Röda hav, eftersom du delar dig i två delar? Och du Jordan, varför stannade du av?
6 Varför hoppade ni berg som bockar? Och varför skuttade ni små kullar som lamm?
7 Darra, jord, när Jakobs Gud visar sig!
8 Det är ju han som gör klippan till en vattenrik sjö och låter en källa flöda fram bland stenarna.
Den ende sanne guden
115 Ge ära åt ditt namn, Herre, inte till vårt! Se till att alla prisar din godhet och din sanning.
2 Varför tillåter du folk att hånfullt säga: Var finns deras Gud?
3 Vår Gud är ju i himlen, och han gör vad han vill.
4 Deras gudar är bara föremål av silver och guld som människor gjort.
5 De kan varken tala eller se, trots att de har ögon och mun!
6 Inte heller kan de höra eller lukta
7 eller använda sina händer och fötter! De ger inga ljud ifrån sig.
8 Lika stela och döda som dessa gudar är, ska de som tillber dem bli.
9 Israels folk, lita på Herren! Han är er hjälp och ert skydd.
10 Arons präster, lita på Herren! Han är er hjälp och ert skydd.
11 Alla ni som fruktar honom, lita på honom! Han skyddar och bevarar er.
12 Herren har inte glömt oss, utan han ska också i framtiden välsigna oss. Hans välsignelse ska vila över Israels folk och Arons präster.
13 Han välsignar var och en som fruktar honom, oavsett om han är obetydlig eller inflytelserik.
14 Må Herren ge många barn till er och era ättlingar.
15 Må ni bli välsignade av Herren, som har skapat både himmel och jord.
16 Himlen tillhör Herren, men han har överlämnat jorden åt människorna.
17 De döda kan inte längre sjunga lovsånger till Herren, för där de nu är tiger man för alltid.
18 Men vi kan det! Vi kan prisa honom nu och för all framtid! Lova Gud! Halleluja!
Vakna upp och frukta Herren
1-2 Hör på mig, alla ni som hoppas på hjälp och som söker Herren! Tänk på den klippa ni blev uthuggna ur! Ja, tänk på era förfäder Abraham och Sara, som ni härstammar från. Ni bekymrar er för att ni är så små och så få, men Abraham var bara en, när jag kallade honom. När jag välsignade honom, blev han stamfar till ett stort folk.
3 Så ska Herren välsigna Israel igen och göra dess öknar blomstrande. Dess öde vildmark ska bli lika vacker som Edens trädgård. Fröjd och glädje, tacksägelse och lovsång ska fylla landet.
4 Lyssna, mitt folk, lyssna Israel, för jag ska se till att rätten segrar.
5 Min nåd och min rättvisa kommer snart. Din frälsning är på väg. Jag ska härska över folken. De ska vänta på mig och längta efter mig.
6 Se mot himlen och ge akt på jorden. Skyarna ska försvinna som rök, jorden ska nötas ut som gamla kläder och dess invånare ska dö som flugor. Men min frälsning ska vara i evighet. Min rättfärdighet ska aldrig svika.
7 Hör på mig, ni som kan skilja på rätt och orätt och som gömmer min lag i era hjärtan! Var inte rädda för människors förakt och förtal.
8 De ska försvinna som malätna kläder och maskäten ull. Men min rättvisa och barmhärtighet ska vara för evigt, och min frälsning från generation till generation.
9 Vakna upp, Herre! Res dig och kläd dig med makt! Vakna upp och var som under de dagar när du slog Egypten, Nilens drake!
10 Är du inte densamme i dag, den mäktige Guden som torkade ut havet och gjorde en väg genom det för det folk som du befriat?
11 Den tid kommer, när de som Gud befriat ska komma hem igen. Sjungande av glädje och lycka ska de komma till Jerusalem, och sorg och bedrövelse ska vara borta för alltid.
12 Ja, jag är den som tröstar er och ger er all denna glädje. Vad har ni då för anledning att vara rädda för vanliga, dödliga människor, som vissnar bort och försvinner som gräset?
13 Och ändå fruktar ni inte Gud, er Skapare. Ni har glömt bort honom, han som strödde ut alla stjärnorna över himlen och som skapade jorden. Ska ni leva i ständig fruktan för människors förtryck och varje dag våndas under deras vrede?
14 Snart, ja mycket snart, ska ni slavar bli befriade. Fängelse, svält och död ska inte bli ert öde.
15 Jag är Herren, er Gud, härskarornas Gud, som gjorde en torr väg för er rakt genom havet, mellan de rytande vågorna.
16 Jag har lagt mina ord i er mun och bevarat er trygga i min hand. Jag placerade stjärnorna där de skulle vara, och jag formade jorden. Jag är den som säger till Israel: Du tillhör mig!
17 Vakna upp, vakna upp, Jerusalem! Du har druckit tillräckligt av Herrens vrede. Du har tömt skräckens och förtryckets bägare i botten.
18 Inte en enda av dina söner är kvar i livet för att hjälpa dig eller ge dig råd hur du ska handla.
19 Dubbel olycka har blivit ditt öde, förödelse och undergång, hungersnöd och svärd. Vem finns kvar som kan visa medlidande? Vem finns kvar som kan trösta dig?
20 Dina söner har dukat under och ligger på gatorna, som villebråd fångat i nät. Herren har gjutit ut sin vrede och tillrättavisat dem.
21 Men hör nu här, ni som är plågade och har så många svårigheter, ni som är som i dvala, fast ni inte är berusade av vin.
22 Detta är vad Herren säger, Herren, er Gud, som har omsorg om sitt folk: Jag tar bort denna fruktansvärda bägare från dig. Du ska inte längre behöva dricka min vrede.
23 Men jag ska i stället sätta den bägaren i händerna på dem som plågade dig och trampade ner dig i gruset.
En ny himmel och en ny jord
21 Sedan såg jag en ny jord och en ny himmel - den första himlen och jorden var borta, och havet fanns inte mer.
2 Och jag, Johannes, såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, vacker som en brud, som har smyckat sig för sin man.
3 Och jag hörde ett kraftigt rop från tronen: Se, nu har Gud sitt hem bland människorna! Han ska bo tillsammans med dem, och de ska vara hans folk, ja, Gud själv ska vara bland dem.
4 Han ska torka bort alla tårar från deras ögon, och det ska inte längre finnas någon död eller sorg eller gråt eller plåga. Allt detta är borta för evigt.
5 Och han som sitter på tronen sa: Se, jag gör allting nytt! Sedan sa han till mig: Skriv ner detta, för det jag säger till dig kan man lita på, och det är sant:
6 Det har skett! Jag är A och Ö - början och slutet. De törstiga ska dricka fritt ur källorna med livets vatten.
7 Den som segrar ska få alla dessa välsignelser, jag ska vara hans Gud och han ska vara min son.
8 Men de fega, som förnekar mig och som är otrogna mot mig, förrädarna och mördarna, de som lever i omoral och de som står i kontakt med onda andar, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats blir i sjön som brinner av eld och svavel. Det är den andra döden.
Det nya Jerusalem
9 Sedan kom en av de sju änglarna som hade tömt skålarna med de sju sista plågorna och sa till mig: Följ med mig, så ska jag visa dig bruden, Lammets hustru.
10 I en syn tog han mig till en hög bergstopp. Därifrån såg jag ut över den underbara staden, det heliga Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud.
11 Staden var fylld av Guds härlighet, och den glänste och gnistrade som en dyrbar ädelsten, kristallklar som jaspis.
12 Dess murar var breda och höga, med tolv portar, som vaktades av tolv änglar. Och namnen på Israels tolv stammar stod skrivna på portarna.
13 Det fanns tre portar på varje sida, i norr, söder, öster och väster.
14 Murarna hade tolv grundstenar, och på dem fanns namnen på Lammets tolv apostlar inristade.
15 Ängeln höll en måttstock av guld i sin hand för att mäta staden och dess portar och murar.
16 När han mätte den, fann han att den var en fyrkant, lika bred som den var lång. Dess höjd var också exakt densamma som dess övriga mått - tvåhundratrettio mil i vardera riktningen.
17 Sedan mätte han tjockleken på murarna och fann att de var sjuttiotvå meter tjocka enligt människors sätt att mäta.
18-19 Staden var av rent, genomskinligt guld, som liknade glas. Muren var byggd av jaspis, och grundstenarna i stadsmuren var av alla slags sköna ädelstenar. Den första grundstenen var av jaspis, den andra av safir, den tredje av kalcedon, den fjärde av smaragd, den femte av sardonyx,
20 den sjätte av karneol, den sjunde av krysolit, den åttonde av beryll, den nionde av topas, den tionde av krysopras, den elfte av hyacint och den tolfte av ametist.
21 De tolv portarna var tillverkade av pärlor och varje port av en enda pärla. Och gatorna var av rent guld, som var som genomskinligt glas.
22 Det fanns inget tempel i staden, för överallt i den bad man till Herren Gud Allsmäktig och till Lammet.
23 Och staden behövde varken sol eller måne, för Guds och Lammets härlighet lyser över den.
24 I detta ljus ska folken på jorden leva, och världens härskare ska komma till staden med sina rikedomar.
25 Och eftersom det inte finns någon natt kommer portarna aldrig att stängas - de står alltid öppna.
26 Allt dyrbart och härligt som folken äger ska föras dit.
27 Och inget ont ska tillåtas att komma dit in, ingen som är omoralisk eller ohederlig, utan bara de vars namn är skrivna i Lammets bok.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®