M’Cheyne Bible Reading Plan
Giftermål och skilsmässa
24 Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, 2 och hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, 3 och även denne andre man fattar hat till henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om denne andre man, som har tagit henne till sin hustru, dör, 4 då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Detta vore något avskyvärt inför Herren. Du skall inte dra synd över det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel.
Olika lagar
5 Om en man nyligen har tagit sig hustru, behöver han inte gå i krigstjänst eller åläggas någon annan tjänstgöring. Han skall vara fri ett år för att stanna hemma och glädja den hustru han tagit.
6 Man får inte ta handkvarnen eller den övre kvarnstenen i pant, för det vore att ta livet i pant.
7 Om en man ertappas med att ha rövat bort någon av sina bröder bland Israels barn, och han behandlar denne som en slav eller säljer honom, skall kidnapparen dö. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.
8 När någon blir angripen av spetälska, skall du vara mycket noga med att göra allt som de levitiska prästerna lär er. Vad jag har befallt dem skall ni noggrant följa. 9 Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med Mirjam på vägen, när ni drog ut ur Egypten.
10 Om du ger ett lån åt din nästa, skall du inte gå in i hans hus och ta pant av honom. 11 Du skall stanna utanför, och mannen som du har lånat åt skall bära ut panten till dig. 12 Om det är en fattig man, skall du inte sova med manteln du fått i pant. 13 Du måste ge honom panten tillbaka när solen går ner, så att han kan ha sin mantel på sig när han sover och så välsigna dig. Detta skall bli dig till rättfärdighet inför Herren, din Gud.
14 Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödställd daglönare, vare sig han är en av dina bröder eller en av främlingarna som finns i någon stad i ditt land. 15 Varje dag skall du ge honom hans lön före solnedgången, eftersom han är fattig och längtar efter sin lön. Han kunde annars ropa till Herren mot dig och synd skulle då vila på dig.
16 Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.
17 Du skall inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder i pant. 18 Du skall komma ihåg att du har varit slav i Egypten och att Herren, din Gud, har befriat dig därifrån. Därför befaller jag dig att iaktta detta.
19 När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig. 20 När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 21 När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 22 Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.
Psalm 114
Herrens under vid uttåget ur Egypten
1 När Israel drog ut ur Egypten,
Jakobs hus från folket med främmande tunga,
2 då blev Juda hans helgedom,
Israel hans kungarike.
3 Havet såg det och flydde,
Jordan vände tillbaka.
4 Bergen hoppade som baggar,
höjderna som lamm.
5 Varför flyr du undan, du hav,
du Jordan, varför vänder du tillbaka?
6 Ni berg, varför hoppar ni som baggar,
ni höjder, som lamm?
7 För Herren skall du bäva, du jord,
för Jakobs Guds ansikte,
8 för honom som förvandlade klippan till en vattenrik sjö,
den hårda stenen till en vattenkälla.
Psalm 115
All ära till Herren
1 Inte åt oss, Herre, inte åt oss
utan åt ditt namn ge äran,
för din nåds och din sannings skull.
2 Varför skall hednafolken få säga:
"Var är nu deras Gud?"
3 Vår Gud är i himlen,
han gör allt vad han vill.
4 Men deras avgudar är silver och guld,
verk av människohänder.
5 De har mun men talar inte,
ögon men ser inte.
6 De har öron men hör inte,
näsa men luktar inte.
7 Med sina händer tar de inte,
med sina fötter går de inte,
i sin strupe har de inget ljud.
8 De som har gjort dem blir dem lika,
ja, alla som förtröstar på dem.
9 Ni av Israel, förtrösta på Herren.
Han är deras hjälp och sköld.
10 Ni av Arons hus, förtrösta på Herren.
Han är deras hjälp och sköld.
11 Ni som fruktar Herren, förtrösta på Herren.
Han är deras hjälp och sköld.
12 Herren tänker på oss, han välsignar,
han välsignar Israels hus,
han välsignar Arons hus,
13 han välsignar dem som fruktar Herren,
både små och stora.
14 Herren skall föröka er,
er själva och era barn.
15 Var välsignade av Herren,
som har gjort himmel och jord.
16 Himlen är Herrens himmel
och jorden har han givit åt människors barn.
17 De döda prisar inte Herren,
ingen som har farit ner i det tysta.
18 Men vi, vi lovar Herren
från nu och till evig tid.
Halleluja!
Sions frälsning är Herrens verk
51 Hör på mig, ni som far efter rättfärdighet,
ni som söker Herren.
Se på klippan, ur vilken ni är uthuggna,
och på gruvan, ur vilken ni har grävts fram.
2 Se på er fader Abraham,
och på Sara som födde er.
Ty medan han ännu var ensam kallade jag honom,
och jag välsignade och förökade honom.
3 Ja, Herren tröstar Sion,
han ser med medlidande på alla dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
dess ödemark lik Herrens lustgård.
Fröjd och glädje skall höras därinne,
tacksägelse och lovsångs ljud.
4 Tänk på mig, du mitt folk;
lyssna till mig, du min menighet.
Ty undervisning skall utgå från mig,
min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.
5 Min rättfärdighet är nära,
min frälsning är på väg,
och mina armar skall döma folken.
Kustländerna väntar på mig
och hoppas på min arm.
6 Lyft upp era ögon till himlen,
och se på jorden därunder.
Ty himlen skall försvinna som en rök
och jorden nötas ut som en klädnad.
Dess invånare skall dö som mygg.
Men min frälsning skall förbli för evigt,
min rättfärdighet skall inte brytas ner.
7 Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten,
du folk, som har min undervisning i ditt hjärta.
Frukta inte för människors smädelser,
var inte rädd för deras hån.
8 Ty mal skall förtära dem som en klädnad,
mott skall äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet skall förbli för evigt,
min frälsning från släkte till släkte.
9 Vakna upp, vakna upp, kläd dig i styrka,
du Herrens arm!
Vakna upp som i forna dagar, i förgångna tider.
Var det inte du som högg Rahab[a] i bitar,
som genomborrade havsvidundret?
10 Var det inte du som torkade ut havet,
det stora djupets vatten,
och som gjorde havsdjupen till en väg,
där de återlösta kunde gå fram?
11 Så skall Herrens friköpta vända tillbaka
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje skall kröna deras huvuden,
fröjd och glädje skall komma över dem,
men sorg och suckan skall fly bort.
12 Jag, jag är den som tröstar er.
Vem är då du, att du fruktar för människor som skall dö,
för människobarn som blir som torrt gräs,
13 att du glömmer Herren, din Skapare,
han som spände ut himlen och lade jordens grund,
och att du ständigt dagen igenom fasar för förtryckarens vrede,
eftersom han är redo att fördärva?
Var är nu förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången fri.
Han skall inte dö och läggas i graven,
han skall inte lida brist på bröd.
15 Jag är Herren, din Gud,
han som rör upp havet, så att dess vågor dånar,
Herren Sebaot är hans namn.
16 Jag har lagt mina ord i din mun
och övertäckt dig med min hands skugga
för att plantera himlen och grunda jorden
och för att säga till Sion: Du är mitt folk.
Herrens vredesbägare
17 Vakna upp, vakna upp, stå upp Jerusalem,
du som av Herrens hand har fått att dricka hans vredes bägare,
du som har tömt berusningens bägare till sista droppen.
18 Av alla de söner hon hade fött
fanns ingen som ledde henne,
av alla de söner hon hade fostrat
fanns ingen som fattade henne vid handen.
19 Dubbel är den olycka som har drabbat dig,
vem har medkänsla med dig?
Förödelse och förstöring, hunger och svärd
- hur skall jag[b] trösta dig?
20 Dina söner försmäktade,
de låg vid alla gathörn som en antilop i ett nät,
drabbade i fullt mått av Herrens vrede,
av din Guds bestraffning.
21 Så hör nu detta, du eländiga,
som är drucken, men inte av vin:
22 Så säger Herren, som är din Herre
och din Gud, som utför sitt folks sak:
Se, jag tar bort berusningens bägare ur din hand,
av min vredes bägare skall du inte längre dricka.
23 Jag skall sätta den i handen på dina plågare,
de som sade till dig:
"Fall ner, så att vi kan gå fram över dig!"
Så gjorde du din rygg till mark
och till en gata för dem att gå på.
Den nya himlen och den nya jorden
21 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. 3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta."
5 Han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna." 6 Han sade också till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. 7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden."
Det nya Jerusalem
9 En av de sju änglarna med de sju skålarna, som var fyllda med de sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: "Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru." 10 Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud, 11 och som ägde Guds härlighet. Dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis. 12 Staden hade en stor och hög mur med tolv portar och över portarna tolv änglar och namn inskrivna: namnen på Israels barns tolv stammar. 13 I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar. 14 Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, namnen på Lammets tolv apostlar.
15 Och han som talade till mig hade en mätstång av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur. 16 Staden bildade en fyrkant och var lika lång som den var bred. Och han mätte upp den med mätstången till tolv tusen stadier. Dess längd, bredd och höjd var lika. 17 Han mätte också upp dess mur till etthundrafyrtiofyra alnar efter människors mått, som också är änglars. 18 Muren var byggd av jaspis, och staden bestod av rent guld som liknade rent glas. 19 Grundstenarna till stadsmuren var prydda med alla slags ädelstenar. Den första var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjärde en smaragd, 20 den femte en sardonyx, den sjätte en karneol, den sjunde en krysolit, den åttonde en beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint och den tolfte en ametist. 21 De tolv portarna bestod av tolv pärlor, och varje särskild port var en enda pärla. Och stadens gata var av rent guld som genomskinligt glas.
22 Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel. 23 Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet. 24 Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin härlighet i den. 25 Stadens portar skall aldrig stängas om dagen - natt skall inte finnas där - 26 och folkens härlighet och ära skall föras in i staden. 27 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln