M’Cheyne Bible Reading Plan
Hjälp din nästa
22 Om du ser att någons oxe eller får går vilse, måste du ta vara på djuret. Du ska leda tillbaka det till dess ägare.
2 Om du inte vet vem ägaren är, ska du ta med djuret hem till din egen gård och låta det stanna där tills ägaren frågar efter det. Då ska du ge djuret till honom.
3 Samma sak gäller om du skulle hitta en åsna eller kläder eller något annat som någon förlorat. Ta vara på det, så att ägaren kan få det tillbaka.
4 Om du ser att en oxe eller åsna har fallit, ska du inte se åt annat håll utan gå dit och hjälpa till att få den på fötter.
Ytterligare regler
5 En kvinna ska inte klä sig i en mans kläder, och inte heller ska en man klä sig i kvinnokläder. Herren avskyr det.
6 Om du hittar ett fågelbo på marken eller i ett träd och det finns ungar där, eller ägg som honan ruvar på, får du inte ta både fågeln och ungarna.
7 Låt fågeln flyga och ta bara ungarna. Herren ska välsigna dig för det och ge dig ett långt liv.
8 När du bygger ett hus ska du sätta upp ett skyddsräcke utmed takkanten, så att du inte blir skyldig till att någon ramlar ner och dör.
9 Plantera inte två olika grödor i din vingård. Då blir både druvorna och det du planterat orent.
10 Plöj inte med oxe och åsna i par.
11 Bär inte kläder som är vävda av både ylle och linne.
12 Sy fast tofsar i de fyra hörnen på din mantel.
Brott mot äktenskapslagarna
13-14 Om någon gifter sig med en flicka och efter bröllopsnatten anklagar henne för att redan ha varit tillsammans med en man och skvallrar om henne och säger: 'Hon var inte oskuld när jag gifte mig med henne
15 får hennes föräldrar bära fram bevis på hennes oskuld inför domarna i staden.
16 Så här ska fadern säga till dem: 'Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen. Nu stöter han bort henne
17-18 och kommer med skamliga beskyllningar och påstår att hon inte var oskuld när de gifte sig. Men här är beviset! Titta på blodfläcken på bröllopslakanet!' Då ska domarna bestraffa mannen.
19 Han ska böta hundra siklar silver till flickans far för falska anklagelser mot en ung flicka, som därigenom fått dåligt rykte. Hon ska förbli hans fru, och han får aldrig skilja sig från henne.
20 Men om mannens anklagelser är sanna,
21 ska domarna leda flickan till hennes föräldrahems dörr, och där ska männen i staden stena henne till döds. Hon har orenat Israel genom sitt uppenbara brott medan hon bott hemma hos sina föräldrar. En sådan synd måste rensas bort från er.
22 Om en man ligger med en annan mans hustru, ska både mannen och kvinnan dö. Du måste hålla det onda borta från dig.
23-24 Om en man innanför stadsmuren träffar på en flicka som ska gifta sig med en annan man, och de ligger med varandra, ska de båda föras utanför stadens portar och stenas till döds. Flickan ska stenas därför att hon inte ropade på hjälp och mannen därför att han låg med en annan mans fästmö.
25-27 På så sätt ska du minska brotten bland folket. Men om samma sak händer ute på fälten, ska bara mannen dö. Flickan är lika oskyldig som en mördares offer. Man kan nämligen anta att hon har ropat på hjälp, men att ingen hört henne.
28-29 Om en man våldtar en flicka som inte är förlovad och han blir avslöjad, måste han betala ersättning till flickans far och sedan gifta sig med henne. Han kan sedan aldrig skilja sig från henne.
30 En man ska inte ta sin fars änka till hustru, eftersom hon har tillhört hans far.
Både kung och präst
110 Herren sa till min herre, kungen: Sätt dig på min högra sida och regera. Jag ska besegra dina fiender, och de ska böja sig inför dig.
2 Herren har gjort dig till kung och i Jerusalem står din tron. Därifrån ska din makt utgå och du ska regera över alla dina fiender.
3 När du ställer upp din här kommer ditt folk frivilligt till dig, klädda i heliga kläder. Som daggen om morgonen kommer de unga männen, fulla av ungdomlig kraft.
4 Herren har gett ett löfte och kommer inte att bryta det. Han har sagt att du ska vara präst för all framtid, precis som Melki-Sedek.
5 Gud står vid din sida. På sin vredes dag ska han slå ner många kungar.
6 Han ska döma folken och slagfälten ska vara fyllda av lik.
7 Men själv ska han bli styrkt och uppfriskad av att dricka ur vattenkällorna vid vägen och därigenom segra.
Herren håller vad han lovat
1-2 Halleluja, prisa Herren! Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta för alla som tillhör honom, ja för hela församlingen! Allt det han gör är stort och väldigt och alla som ser det försöker att förstå det,
3 för hans under bevisar hans ära, majestät och eviga godhet.
4 Vem kan glömma de under han gör, under fyllda av barmhärtighet och nåd?
5 Han ger mat till dem som ärar honom. Han glömmer aldrig det förbund han ingått med Israel.
6 Han har bevisat hur mäktig han är genom att ge dem deras land, fastän landet hade varit ett hem för många andra folk.
7 Allt han gör är rätt och gott, och hans lagar kan man lita på.
8 De förlorar aldrig sin giltighet utan består. Han har gett dem till oss för att visa oss vad sanning och rättfärdighet är.
9 Han befriade sitt folk och slöt ett evigt förbund med dem. Vilket heligt och respektingivande namn han har!
10 Hur kan människor bli visa? Enda sättet att lära sig vishet är att ta Gud på allvar, för man växer i vishet genom att lyda hans lagar. Prisa hans namn i evighet!
Herrens tjänare ett ljus för världen
49 Lyssna till mig, alla ni avlägsna länder! Herren kallade mig innan jag var född. Redan när jag var i moderlivet kallade han mig vid mitt namn.
2 Gud ska göra mina domsord skarpa som svärd. Han har gömt mig i skuggan av sin hand. Jag är som en vass pil i hans koger.
3 Du är min tjänare, sa han till mig, en Guds furste med makt, och du ska förhärliga mig.
4 Men mitt arbete för dem tycks vara alldeles förgäves, svarade jag. Jag har slösat mina krafter på dem utan något gensvar. Men jag överlämnar allt åt Gud, och min lön finns hos honom.
5 Och nu, säger Herren, han som gjorde mig till sin tjänare redan innan jag var född, som gav mig uppdraget att ge honom hans folk Israel tillbaka och som har gett mig förtroende och kraft att utföra detta uppdrag:
6 Du ska göra mer än bara upprätta Israel åt mig. Jag ska göra dig till ett ljus för alla världens nationer så att du kan förmedla min frälsning också till dem.
7 Herren, befriaren och den Helige i Israel, säger till den som är övergiven och föraktad av människor och till den som jordens regenter trampar under sina fötter: Kungar ska resa sig när du går förbi, och furstar ska buga sig inför dig därför att Herren har utvalt dig. Han, den trofaste Herren, den Helige i Israel, utväljer dig.
Herren ska trösta sitt folk
8-9 Herren säger: Du har gjort din begäran i rätt ögonblick. Jag ska bevara dig från ond, bråd död och genom dig ingå ett förbund med alla folk. Jag ska ge dig ett tecken och ett löfte, som visar att jag ska återupprätta Israels land och återlämna det åt dess eget folk igen. Genom dig säger jag till mörkrets fångar: 'Kom ut! Jag ger er frihet!' De ska vara mina får och beta på grönskande ängar och gräsklädda höjder.
10 De ska aldrig vara hungriga eller törstiga. Den heta solen och den brännande ökenvinden ska aldrig mer nå dem. Herren ska i sin stora nåd leda dem utmed svalkande vattendrag.
11 Jag ska göra bergen till jämn mark framför dem, och vägarna ska gå fram högt ovanför dalarna.
12 Mitt folk ska vända tillbaka långt bortifrån, från norr och väster och söder.
13 Sjung av glädje, ni himlar, och ropa högt, du jord! Stäm upp en sång, ni berg, för Herren har tröstat sitt folk och ska ha medlidande med det.
14 Ändå säger de: Herren övergav oss, han har glömt bort oss.
15 Men det är inte så! Kan en mor glömma bort sitt lilla barn och låta bli att älska sin egen son? Även om något sådant skulle kunna ske, ska jag i alla fall inte glömma er.
16 Jag har skrivit ditt namn i min hand, och framför mina ögon har jag alltid en bild av Jerusalems murar.
17 Snart kommer de som ska bygga upp staden, och de ska jaga bort dem som ödelagt den.
18 Se er omkring bara! Alla ska komma tillbaka hem. De ska vara som juveler i en bruds utsmyckning.
19 Till och med de mest avfolkade delarna av ert övergivna land ska bli befolkade, och de fiender som hade er som slavar ska vara långt borta.
20 Generationer som fötts i landsflykt ska komma tillbaka och säga: 'Vi behöver mer utrymme! Det är fullt överallt!'
21 Då ska du tänka: 'Vem är det som gett mig allt det här? De flesta av mina barn dödades, och de övriga fördes bort i fångenskap och lämnade mig här ensam. Vem är det som fött och fostrat dem åt mig?'
22 Herren Gud säger: Jag ska ge ett tecken åt hedningarna, och de ska bära dina söner i sina armar och föra dem tillbaka till dig. Dina döttrar ska de bära på sina axlar.
23 Kungar och drottningar ska tjäna dig. De ska ge dig vad du behöver. De ska buga sig till jorden för dig och slicka dammet från dina fötter. Då ska du förstå att jag är Herren. De som tror på mig ska aldrig komma på skam.
24 Vem kan rycka bytet ur en mäktig mans hand? Vem kan ge en tyrann order om att släppa sina fångar?
25 Men Herren säger: Till och med fångarna hos de mäktigaste härskarna ska bli fria, för jag ska kämpa mot dem som strider mot dig, och jag ska rädda dina barn.
26 Jag ska mätta dina fiender med deras eget kött, och de ska bli druckna av sitt eget blod. Hela världen ska förstå att jag, Herren, är din frälsare och befriare, den Mäktige i Israel.
19 Därefter hörde jag rop från en stor skara i himlen: Halleluja! Lovprisa Herren! Räddningen kommer från vår Gud. Äran och makten tillhör bara honom,
2 för hans domar är rättvisa och sanna. Han har dömt den stora prostituerade kvinnan, som fördärvade jorden med sin synd, och han har hämnats morden på sina tjänare.
3 Gång på gång hördes deras röster: Lovprisa Gud! Röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter!
4 Sedan föll de tjugofyra äldste och de fyra väsendena ner och hyllade Gud, som satt på tronen, och sa: Amen! Halleluja! Lovprisa Gud!
5 Och från tronen kom en röst som sa: Lova vår Gud, alla ni hans tjänare, både små och stora, som fruktar honom.
Lammets bröllopsfest
6 Sedan hörde jag återigen som röster från en stor skara, och deras röster lät som dånande vattenmassor eller åskans mullrande: Pris ske Gud! Herren, vår Gud, den Allsmäktige regerar nu.
7 Låt oss vara glada och jubla och lovprisa honom, för det är dags för Lammets bröllopsfest, och hans brud har gjort sig beredd.
8 Hon har rätt att bära det renaste och vitaste och finaste linnet, linnet som är gjort av Guds folks goda gärningar.
9 Och ängeln sa: Skriv, lyckliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsfest. Och han tillade: Gud själv har sagt detta.
10 Då föll jag ner vid ängelns fötter för att tillbe honom, men han sa: Nej, gör inte det! Jag är inget annat än en Guds tjänare, precis som du och dina kristna bröder, de som vittnar om Jesus. Det är Gud du ska tillbe! Syftet med alla profetior och allt som jag har visat dig är att berätta om Jesus.
Ryttaren på den vita hästen
11 Sedan såg jag himlen öppen och en vit häst som stod där. Och den som satt på hästen hette Trovärdig och Sann - han är den som är rättvis när han dömer och när han strider.
12 Hans ögon var som lågor, och han hade många kronor på sitt huvud. Och hans namn var skrivet på pannan, men bara han själv visste vad namnet betydde.
13 Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är Guds ord.
14 Himlens arméer, klädda i finaste vita och rena linne, följde honom på vita hästar.
15 I munnen höll han ett skarpt svärd, med vilket han ska besegra folken. Han ska regera med järnhand. Och som man med vinpressen pressar saften ur druvorna, så ska han trampa sönder dem, och de ska få känna av den allsmäktige Gudens fruktansvärda vrede.
16 På hans mantel står skrivet över höfterna: KUNGARS KUNG OCH HERRARS HERRE.
17 Sedan såg jag en ängel, som stod i solskenet och ropade med hög röst till alla fåglar som flög över himlen: Kom hit och samlas till den store Gudens måltid!
18 Kom hit och ät köttet av kungar, generaler och mäktiga män, av hästar och ryttare och av allt slags folk, både stora och små, både slavar och fria.
19 Sedan såg jag vilddjuret samla regeringarna på jorden och deras arméer för att strida mot honom som satt på hästen, och mot hans armé.
20 Och djuret togs till fånga, liksom den falske profeten, han som kunde utföra under när djuret var med, under som bedrog alla som hade tagit på sig djurets märke och tillbad dess bild. Både vilddjuret och den falske profeten kastades levande i eldsjön, som brinner av svavel.
21 Och hela deras armé dödades av det skarpa svärdet från ryttarens mun, han som satt på den vita hästen. Och alla himlens fåglar åt sig mätta av deras kött.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®