M’Cheyne Bible Reading Plan
22 Om du ser att din broders oxe eller får har kommit vilse, skall du inte låta dem vara utan föra dem tillbaka till din broder. 2 Om din broder inte bor i din närhet eller om du inte känner ägaren, skall du ta djuret till ditt hus och det skall vara hos dig till dess att din broder frågar efter det. Då skall du lämna tillbaka det åt honom. 3 På samma sätt skall du göra med hans åsna, på samma sätt skall du göra med hans kläder och på samma sätt skall du göra med allt annat som din broder kan ha förlorat och som du hittar. Du får inte dra dig undan.
4 Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, får du inte låta dem vara. Du skall hjälpa honom att resa upp djuret.
5 En kvinna skall inte bära manskläder, och en man skall inte klä sig i kvinnoplagg. Ty var och en som gör så är avskyvärd för Herren, din Gud.
6 Om du på din väg råkar finna ett fågelbo i något träd eller på marken, med ungar eller ägg, och modern ligger på ungarna eller på äggen, skall du inte ta både modern och ungarna. 7 Du skall släppa i väg modern, men ungarna kan du ta för din räkning. Gör så för att det må gå dig väl och du må få ett långt liv.
8 När du bygger ett nytt hus skall du förse taket med ett räcke, så att du inte drar blodskuld över ditt hus, om någon skulle falla ner från det.
9 Du skall inte så i din vingård två slags grödor. Gör du det kommer alltsammans, både det du har sått och det som själva vingården avkastar, att tillfalla helgedomen.
10 Du skall inte plöja med oxe och åsna tillsammans.
11 Du skall inte klä dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans.
12 Du skall göra tofsar i de fyra hörnen på den mantel du höljer dig i.
Brott mot äktenskapsregler
13 Om en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får motvilja mot henne 14 och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: "Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, fann jag inga bevis på att hon var jungfru", 15 då skall flickans far och mor föra beviset på att hon var jungfru till de äldste i staden, där de sitter i porten. 16 Och flickans far skall säga till de äldste: "Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen, men han har fått motvilja mot henne. 17 Och se, nu beskyller han henne för skamliga ting och säger: Jag har inte funnit något bevis på att din dotter var jungfru. Men här är beviset på att min dotter var jungfru." Och de skall breda ut klädet inför de äldste i staden. 18 Stadens äldste skall då ta mannen och bestraffa honom. 19 De skall ålägga honom att böta hundra siklar silver, som de skall ge till flickans far, därför att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru och han får inte skilja sig från henne, så länge han lever.
20 Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru, 21 då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes fars hus, och männen i staden skall stena henne till döds, därför att hon har gjort en dårskap i Israel genom att bedriva otukt i sin fars hus. Du skall skaffa bort det onda från dig.
22 Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru, skall de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du skall skaffa bort det onda från Israel.
23 Om en jungfru är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne, 24 skall ni föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds, flickan, därför att hon inte ropade på hjälp fast hon var i staden, och mannen, därför att han kränkte en annan mans trolovade. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.
25 Men om mannen träffade den trolovade flickan ute på marken och han där tog henne med våld och låg med henne, skall bara mannen som låg med henne dö. 26 Men mot flickan skall du inte göra något. Hon har inte begått någon synd som förtjänar döden. Det är med detta som när en man överfaller en annan man och mördar honom. 27 Ty han träffade henne ute på marken, och den trolovade flickan kan ha ropat men det fanns ingen som kunde rädda henne.
28 Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, 29 då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.
30 En man får inte ta sin fars hustru och därmed vanära sin fars bädd.
Psalm 110
Den evige Konungen och Prästen
1 En psalm av David.
Herren sade till min Herre:
"Sätt dig på min högra sida,
till dess att jag har lagt dina fiender
som en fotapall under dina fötter."
2 Din makts spira skall Herren sträcka ut från Sion,
du skall härska mitt ibland dina fiender.
3 Villigt kommer ditt folk när du samlar din här,
i helig skrud kommer din unga skara inför dig,
som daggen kommer ur morgonrodnadens sköte.
4 Herren har svurit och skall inte ångra sig:
"Du är präst för evigt,
på samma sätt som Melki-Sedek."
5 Herren är på din högra sida,
han krossar kungar på sin vredes dag.
6 Han skall hålla dom bland hednafolken,
överallt skall döda ligga.
Han krossar huvuden över hela jorden.
7 Han skall dricka ur bäcken vid vägen,
därför skall han lyfta huvudet högt.
Psalm 111[a]
Herrens storhet och nåd
1 Halleluja!
Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta
i de rättsinnigas råd och församling.
2 Stora är Herrens gärningar.
De begrundas av alla som har sin glädje i dem.
3 Majestät och härlighet är hans verk,
hans rättfärdighet varar i evighet.
4 Han har gjort så att man minns hans under.
Nådig och barmhärtig är Herren.
5 Han ger mat åt dem som fruktar honom,
han tänker för evigt på sitt förbund.
6 Kraften i sina gärningar
uppenbarade han för sitt folk
när han gav dem hednafolkens arvedel.
7 Hans händers verk är sanning och rätt,
alla hans befallningar är fast grundade.
8 För alltid och för evigt står de fasta,
de fullbordas med sanning och rättvisa.
9 Han har sänt sitt folk förlossning
och grundat sitt förbund för evig tid.
Hans namn är heligt och inger fruktan.
10 Att frukta Herren är början till vishet,
ett gott förstånd får alla som handlar därefter.
Hans lov varar i evighet.
II. SION OCH FRÄLSNINGEN FRÅN SYNDEN (Kap 49-57)
Messias, Herrens tjänare
49 Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk, som bor i fjärran.
Herren kallade mig när jag ännu var i moderlivet,
han nämnde mitt namn medan jag låg i min mors sköte.
2 Han gjorde min mun lik ett skarpt svärd
och gömde mig under sin hands skugga.
Han gjorde mig till en vass pil
och dolde mig i sitt koger.
3 Han sade till mig: "Du är min tjänare, Israel,
genom dig vill jag förhärliga mig."
4 Men jag tänkte: "Förgäves har jag ansträngt mig,
utan nytta har jag förbrukat min kraft.
Dock, min rätt är hos Herren
och min lön är hos min Gud."
5 Och nu säger Herren,
han som från moderlivet danade mig till sin tjänare,
för att föra Jakob tillbaka till honom,
så att Israel samlas hos honom
- ty jag är ärad i Herrens ögon,
och min Gud är min starkhet -
6 han säger: Det är för lite för dig, då du är min tjänare,
att endast upprätta Jakobs stammar
och föra tillbaka de bevarade av Israel.
Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken,
för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.
7 Så säger Herren, Israels återlösare, hans Helige,
till honom som är föraktad av var själ,
till honom som är avskydd av folken,
till honom som är härskares tjänare:
Kungar skall se det och stå upp,
furstar skall se det och tillbedja
för Herrens skull, han som är trofast,
för Israels Heliges skull, han som har utvalt dig.
8 Så säger Herren:
Jag bönhör dig i nådens tid,
jag hjälper dig på frälsningens dag.
Jag skall bevara dig
och göra dig till ett förbund för folket,
för att upprätta landet
och utskifta de förödda arvslotterna
9 och säga till de fångna: "Drag ut",
och till dem som sitter i mörkret: "Kom fram."
De skall finna bete utmed vägarna,
betesplatser på alla kala höjder.
10 De skall varken hungra eller törsta,
ökenhettan och solen skall inte skada dem,
ty deras förbarmare skall leda dem
och föra dem till vattenkällor.
11 Jag skall göra alla mina berg till jämna vägar,
och mina banade vägar skall byggas höga.
12 Se, där kommer de fjärran ifrån,
somliga från norr och andra från väster,
somliga från sineernas land.
13 Jubla, ni himlar, och fröjda dig, du jord,
brist ut i jubel, ni berg.
Ty Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina betryckta.
Herren har inte glömt Sion
14 Men Sion säger: " Herren har övergivit mig,
Herren har glömt mig."
15 Kan då en mor glömma sitt barn,
så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt?
Och även om hon kunde glömma sitt barn,
skall jag inte glömma dig.
16 Se, på mina händer har jag upptecknat dig.
Dina murar står alltid inför mig.
17 Dina söner skyndar sig tillbaka,
medan de som förstör och ödelägger dig drar bort ifrån dig.
18 Lyft upp dina ögon och se dig omkring,
alla samlas de hos dig.
Så sant jag lever, säger Herren,
du skall få klä dig i dem alla som en skrud
och lik en brud fästa dem omkring dig.
19 Ty om du tidigare låg i ruiner och var ödelagd
och ditt land var förött,
skall det nu bli för trångt att bo där,
och de som fördärvar dig skall vara långt borta.
20 Du skall få höra barnen säga,
de som föddes under din barnlöshet:
"Platsen är för trång för mig,
gör plats för mig, så att jag kan bo här."
21 Då skall du säga i ditt hjärta:
"Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
landsflyktig och fördriven.
Vem har fostrat dessa?
Se, jag var lämnad ensam kvar.
Varifrån kommer då dessa?"
22 Så säger Herren Herren:
Se, jag skall lyfta min hand mot folken,
resa mitt baner för hednafolken.
Då skall de komma med dina söner i sin famn
och bära dina döttrar på sina axlar.
23 Kungar skall vara dina barns vårdare,
och furstinnor dina ammor.
De skall falla ner inför dig med ansiktet mot jorden
och slicka stoftet vid dina fötter.
Och du skall inse att jag är Herren
och att de som hoppas på mig inte kommer på skam.
24 Kan man ta ifrån den starke hans byte
eller rycka fångarna från den som har segerns rätt?[a]
25 Ja, så säger Herren:
"Nu skall den starkes fångar tas ifrån honom,
bytet ryckas ur tyrannens hand.
Jag skall själv strida mot dina motståndare,
jag skall själv rädda dina barn.
26 Jag skall låta dem som förtrycker dig äta sitt eget kött,
och av sitt eget blod skall de bli druckna, som av sött vin.
Och allt kött skall då förstå att jag, Herren, är din Frälsare,
att den Mäktige i Jakob är din återlösare."
Halleluja
19 Sedan hörde jag liksom en mäktig röst från en stor skara i himlen säga:
"Halleluja![a] Frälsningen och äran
och makten tillhör vår Gud,
2 ty sanna och rättfärdiga är hans domar.
Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden
med sin otukt, och han har utkrävt hämnd på henne
för sina tjänares blod."
3 Än en gång sade de: "Halleluja!" Och röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter. 4 Och de tjugofyra äldste och de fyra väsendena föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen. De sade: "Amen. Halleluja!" 5 Och från tronen kom det en röst som sade:
"Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som fruktar honom,
både små och stora."
6 Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:
"Halleluja! Herren vår Gud,
den Allsmäktige, har blivit konung.
7 Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran.
Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.
8 Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg."
Linnetyget är de heligas rättfärdighet.
9 Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna." 10 Jag föll då ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: "Gör inte det! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder, som har vittnesbördet om Jesus. Gud skall du tillbe. Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande."
Ryttaren på den vita hästen
11 Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 13 Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är "Guds Ord".[b] 14 De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. 15 Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Konungarnas Konung och herrarnas Herre."
17 Och jag såg en ängel stå i solen, och han ropade med hög röst till alla fåglar, som flyger högst uppe på himlen: "Kom och samlas till Guds stora måltid, 18 så skall ni få äta kött av kungar och härförare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora." 19 Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. 20 Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och genom dessa tecken vilselett dem som hade tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Levande kastades de båda i eldsjön som brinner av svavel. 21 De andra dödades med ryttarens svärd, som går ut ur hans mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln