M’Cheyne Bible Reading Plan
Försoning vid ett ouppklarat mord
21 Om någon hittar en ihjälslagen man ute på marken i ditt nya land, och ingen har sett mördaren,
2 ska de äldste och domarna undersöka vilken stad som ligger närmast.
3 Sedan ska de äldste i den staden ta en kviga som aldrig gått under ok
4 och leda henne till en dal där det finns friskt vatten och där man aldrig plöjt eller sått. Där ska de krossa nacken på kvigan.
5 Sedan ska prästerna, Levis söner, träda fram. Dem har Herren, din Gud, utsett till att göra tjänst inför sig och till att förmedla välsignelse och bestämma om straff.
6 De äldste ska tvätta sina händer över kvigan
7 och säga: 'Våra händer har inte utgjutit detta blod, och inte heller har vi sett vem som har gjort det.
8 Herre, förlåt ditt folk Israel, som du har befriat, och skona oss från att döda en oskyldig person. Förlåt oss för denne mans blod.'
9 På så sätt ska du genom att följa Herrens föreskrifter sona brottet.
Äktenskap och familj
10 När du drar ut i strid och Herren, din Gud, överlämnar fienden åt dig
11 och du bland fångarna ser en vacker kvinna som du fattar tycke för, får du ta henne till hustru.
12 Hon ska raka av sig håret, vårda sina naglar
13 och byta kläder. Hon ska ta av sig det hon hade på sig när hon var fånge och sedan vara kvar i ditt hem under en månads tid och sörja sina föräldrar. Efter detta kan du gifta dig med henne.
14 Men om du upptäcker att du inte tycker om henne, när du väl har gift dig med henne, måste du låta henne bli fri. Du får inte sälja henne eller behandla henne som en slavinna, för du har redan förödmjukat henne.
15 Om någon har två hustrur men bara älskar en av dem, och båda har fött barn åt honom, och modern till hans äldste son är den kvinna han inte älskar,
16 får han inte ge den förstföddes rätt till sin yngre son, som är född av den kvinna han älskar.
17 Han måste ge en dubbel del av arvet till sin äldste son, som är det första beviset på hans förmåga, och erkänna honom som den förstfödde trots att han inte älskar hans mor.
18 Om en man har en envis och upprorisk son, som inte vill lyda sina föräldrar eller lyssna till deras tillrättavisning,
19 ska de ta med honom till stadens äldste
20 och säga: 'Vår son är uppstudsig och olydig. Han slösar bort sina pengar och är ofta drucken.
21 Då ska männen i staden stena honom till döds. På så sätt ska du hålla allt som är syndigt borta från dig, och de unga i Israel ska höra talas om vad som hänt och ta sig i akt.
22-23 Om en man har begått ett brott som medför dödsstraff och hans döda kropp har hängts upp, måste den tas ner före natten. Du måste begrava honom samma dag, för den som hänger på trä är förbannad av Gud. Orena inte det land som Herren, din Gud, har gett dig.
Gud, visa din makt!
1-2 Gud, i mitt inre är jag fullkomligt lugn. Jag vill sjunga och vara glad inför dig.
3 Vakna upp, harpa och lyra! Jag vill börja dagen med sång och spel.
4 Jag vill prisa dig överallt i världen. Inför alla människor vill jag sjunga om dig,
5 för din godhet är större än man kan mäta. Den är högre än himlen. Din trofasthet når upp till skyarna.
6 Din härlighet sträcker sig längre än himlen och den breder ut sig över hela jorden.
7 Hjälp oss och rädda oss, för vi är ju det folk som du älskar.
8 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte att undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag låta tillfalla dem.
9 Gileads och Manasses områden är fortfarande mina! säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.
10 Moabs land ska vara en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.
11-12 Vem kan föra mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!
13 Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.
14 Med Gud på vår sida ska vi vinna seger, för han kommer att besegra våra fiender.
Herre, bestraffa mina fiender
109 Min lovsångs Gud, stå inte tyst och overksam.
2 Utan orsak går gudlösa människor till attack mot mig. De ljuger och talar illa om mig.
3 De har inget skäl till att hata och bekämpa mig, men de gör det ändå!
4 Jag älskar dem, men till och med när jag ber för dem visar de sin fiendskap.
5 De betalar tillbaka gott med ont och kärlek med hat.
6 Visa någon av mina fiender hur det känns! Låt en anklagare träda upp mot honom och sätt en domare över honom som inte håller sig till lagen.
7 Och när domen avkunnas, bör den lyda: skyldig. Till och med hans böner ska räknas som ett brott.
8 Låt hans år bli få och korta och låt andra stiga fram för att ta hans plats.
9-10 Må hans barn bli faderlösa och hans fru änka. Utan ro ska hans barn irra omkring som hemlösa tiggare, och deras hem ska ligga i ruiner.
11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom och främlingarna allt han har förtjänat.
12-13 Ingen ska visa vänlighet mot honom, och ingen ska känna medlidande med hans föräldralösa barn. Låt dem dö och låt hans namn vara glömt redan av nästa generation.
14 Herren ska inte heller glömma det onda som denne fiendes förfäder gjort och han ska inte förlåta hans mors synder. Ha inget överseende med dem.
15 Tänk ständigt på allt ogudaktigt de har gjort och utplåna deras namn ur människors minne.
16 Denne fiende vägrade ju att göra gott mot andra och förföljde dem som hade det svårt. Han jagade de förtvivlade i döden.
17 Det bästa han visste var att förbanna andra, men nu träffar förbannelsen honom själv. Han välsignade aldrig andra, och nu får han själv ingen välsignelse!
18 Hans förbannelser har blivit en del av honom, precis som hans kläder. De är för honom som vatten som man dricker och som olja man smörjer in sig med.
19 Låt nu dessa förbannelser vila över honom och låt honom vara iklädd dem och ha dem som ett bälte kring sig.
20 Så ska Herren straffa min fiende, som ljuger om mig och hotar mig med döden.
21 Men Herre, stötta mig som du har lovat, och rädda mig eftersom din kärlek och godhet är så stor.
22 Jag är fattig och hjälplös och sårad i mitt innersta.
23 Mitt liv är som en skugga om kvällen som försvinner in i mörkret. Jag känner mig som en insekt på armen som man skakar av sig.
24 Mina knän känns svaga på grund av min fasta, och jag är bara skinn och ben.
25 När folk ser mig så skrattar de åt mig och skakar föraktfullt på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre, min Gud! Fräls mig, för du är kärleksfull och god.
27 Låt mina fiender få se att det är du som räddar mig.
28 De kan sedan förbanna mig så mycket de vill, men du kommer att välsigna mig! När de angriper mig kommer de att stå där utskämda. Och när det sker kan jag vara glad igen.
29 Låt dem misslyckas i allt de gör och låt dem få skämmas!
30 Men jag ska alltid tacka Herren och prisa honom inför alla människor.
31 Han står på de fattigas och hungrigas sida för att rädda dem från deras fiender.
Den gudlöse får ingen ro
1-2 Hör hit, mitt folk: Ni svär trohet mot Herren utan att mena ett ord av det, och ni skryter över att bo i den heliga staden och påstår att ni är beroende av Israels Gud.
3 Gång på gång talade jag om för er vad som skulle hända i framtiden. Mina ord var knappt mer än uttalade, när jag plötsligt gjorde precis som jag hade sagt.
4 Jag vet hur hårda och envisa ni är. Era nackar är hårda som järn, och era pannor är som gjorda av koppar.
5 Det var därför jag för så länge sedan talade om vad som skulle ske, så att ni inte skulle kunna säga: Min avgud gjorde det. Min husgud gav befallning om det!
6 Ni har hört mina förutsägelser och sett dem gå i uppfyllelse, men ni vägrar erkänna det. Nu ska jag låta er få reda på sådant som jag inte nämnt tidigare, hemligheter som ni aldrig hört.
7 Ni ska inte kunna säga: Det här har vi vetat hela tiden!
8 Ja, jag ska tala om något för er som är helt nytt. Jag vet så väl vilka förrädare ni är, upprorsmakare från barnaåren, helt opålitliga.
9 Men för min egen skull, och för att ära mitt namn, ska jag hålla tillbaka min vrede och inte utplåna er.
10 Jag renade er i prövningarnas ugn, men fann inget silver. Ni har inget gott i er.
11 Men för min egen skull, ja, just för min egen skull, ska jag rädda er undan min vrede och inte förgöra er, för att inte hedningarna ska säga att deras gudar har besegrat mig. De ska inte få någon ära från mig.
12 Lyssna nu, mitt folk, mina utvalda! Jag ensam är Gud. Jag är den förste, och jag är den siste.
13 Det var min hand som lade jordens grund, och min högra hand bredde ut himlarna över den. När jag talade blev de till.
14 Kom allesammans och lyssna! Vilken av alla era avgudabilder har sagt så här: Herren har allierat sig med Kores. Han ska använda honom för att göra slut på Babylons kungadöme.
15 Jag, Herren, säger så. Jag har kallat Kores. Jag har gett honom detta uppdrag, och jag ska se till att han har framgång.
16 Kom närmare mig och lyssna! Jag har alltid klart och tydligt talat om för dig vad som ska hända, så att du ska förstå det. Och nu har Herren Gud och hans Ande sänt mig med det här budskapet:
17 Herren, din befriare, den Helige i Israel, säger: Jag är Herren, din Gud, som vill undervisa dig för ditt eget bästa och leda dig på de stigar där du ska vandra.
18 Om du ändå hade lyssnat till mina lagar! Då skulle du ha upplevt en ström av frid och våg efter våg av rättfärdighet.
19 Då skulle dina ättlingar ha blivit så talrika som sanden på världens alla havsstränder, alltför många för att kunna räknas, och jag skulle inte ha haft någon anledning att utplåna dig.
20 Men fly nu från er fångenskap! Lämna Babylon, och sjung när ni ger er iväg! Ropa ut till jordens alla hörn att Herren har befriat sina tjänare, sitt folk.
21 De behövde inte vara törstiga när han förde dem genom öknen, för han delade klippan, och vattnet forsade fram så att de kunde dricka.
22 Men för de ogudaktiga finns det ingen frid, säger Herren.
Babylons fall
18 Efter allt detta såg jag en ängel som kom ner från himlen med stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet.
2 Han ropade: Det stora Babylon har fallit. Hon har blivit en plats för onda andar, och ett tillhåll för demoner,
3 för alla länder har berusat sig på hennes lockelser. Jordens härskare har legat med henne, och affärsmän i hela världen har blivit rika på hennes lyx och lösaktiga levnadssätt.
4 Sedan hörde jag en annan röst, som ropade från himlen: Gå bort från henne, mitt folk, synda inte tillsammans med henne, för då kommer ni också att straffas tillsammans med henne.
5 Hennes synder når nämligen ända upp till himlen, och Gud har inte glömt bort hennes brott.
6 Behandla henne som hon har behandlat er, och straffa henne dubbelt för alla hennes onda handlingar. Hon gav er andra en bitter dryck att dricka, ge nu dubbelt så mycket åt henne.
7 Hon har levt i lyx och överflöd, så låt henne nu få känna plåga och sorg. Hon säger till sig själv: 'Jag sitter som drottning på min tron. Jag är ingen hjälplös änka. Jag kommer inte att uppleva någon sorg.'
8 Men på en enda dag ska hunger, sorg och död komma över henne, och hon ska brännas upp i eld, för Herren som dömer henne är mäktig.
9 Och världens ledare, som deltog i hennes omoraliska handlingar och njöt av hennes tjänster, ska jämra sig och klaga när de ser röken som stiger upp från hennes förkolnade rester.
10 De kommer att stå på långt avstånd och ropa: 'Ack, Babylon, den stora staden! I ett enda ögonblick kom domen över dig.'
11 Jordens affärsmän kommer att sörja och gråta, för det finns ingen kvar som kan köpa deras varor
12 av guld och silver och dyrbara stenar, pärlor, finaste linne, siden och scharlakan, olika sorters ädelträ och elfenbensvaror, dyrbara träsniderier, koppar, järn och marmor,
13 kryddor, parfymer och rökelse, olja och vin, olivolja och fint mjöl, vete, boskap, får, hästar, vagnar och slavar, ja, till och med människors liv.
14 'Allt det vackra du längtade efter har gått förlorat
15 Och så ska affärsmännen, som har blivit rika genom att sälja detta till henne, stå där på avstånd och gråta och ropa:
16 'Ack, den stora staden som var så vacker, klädd i finaste purpur och scharlakansrött linne, smyckad med guld och dyrbara stenar och pärlor.
17 I ett enda ögonblick blev all rikedom förstörd!'Och alla skeppsredare och kaptener och styrmän på handelsfartygen och deras besättningar ska stå på långt avstånd,
18 och de ska gråta när de ser röken stiga upp och säga: 'Var i världen fanns det en stad som denna?'
19 Och de ska klaga och klä sig i svart och säga: 'Stackars stad, du som gjorde oss alla rika med dina enorma tillgångar. Nu har allt försvunnit på bara en enda timme...'
20 Men du, himmel, gläd dig över hennes öde! Och ni, Guds barn och profeter och apostlar, gläd er, för äntligen har Gud dömt henne för vad hon gjort mot er.
21 Sedan lyfte en väldig ängel upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och ropade: Babylon, den stora staden, ska kastas bort och försvinna i evighet på samma sätt som jag har kastat bort den här stenen.
22 Aldrig mer kommer ljudet av musik att höras från dig. Harpor, flöjter och trumpeter har tystnat. Inga hantverkare av något slag kommer att finnas där. Och ingen ska längre mala någon säd.
23 Dina nätter ska bli kolsvarta, man kommer inte längre att kunna se en enda lampa i dina fönster. Inte heller kommer glada bröllopsklockor, eller lyckliga röster från brud och brudgum att höras. Dina köpmän var välkända i hela världen, och du lurade alla länder med dina trollkonster.
24 Och du är skyldig till att profeter och helgon blivit dödade, ja, till blodet av alla dem som blivit mördade här på jorden.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®