M’Cheyne Bible Reading Plan
Fristäder
19 När Herren, din Gud, har utrotat folken i det land han ska ge dig, och när du slagit dig ner i deras städer och hus,
2-3 ska du avskilja tre fristäder, så att den som genom en olyckshändelse råkar döda någon kan fly dit och vara trygg. Dela upp landet i tre områden med en av dessa städer i varje, och se till att vägarna dit är i gott skick.
4 Här är ett exempel på avsikten med dessa städer:
5 Om en man går till skogen för att hugga ved tillsammans med sin granne, och hans yxa lossnar från skaftet och dödar grannen, kan han fly till en av dessa städer och känna sig trygg.
6-7 Ingen kan där ta hämnd på honom för den döde.Dessa städer måste vara spridda, så att alla har nära till någon av dem. Annars kan någon hinna hämnas och döda en oskyldig, fastän denne inte skulle ha dödats, eftersom han inte gjort något ont med avsikt.
8 Om Herren utvidgar dina gränser, som han har lovat dina förfäder, och ger dig hela det område han har sagt,
9 därför att du lyder alla de bud jag ger dig i dag att älska Herren, din Gud, och vandrar på hans vägar, då ska du avskilja ytterligare tre fristäder.
10 På så sätt ska du kunna förhindra att oskyldiga människor dödas, och du kommer inte att hållas ansvarig för onödig blodsutgjutelse.
11 Men om någon hatar sin medmänniska och ligger i bakhåll och dödar henne och därefter flyr in i någon av fristäderna,
12 ska de äldste i hans hemstad hämta honom och föra honom hem igen. Där ska han överlämnas till den som har rätt att hämnas på honom och dödas.
13 Ha inget förbarmande med en sådan! Se till att alla mördare rensas ut ur Israel för att det ska gå er väl.
14 När du kommer in i landet som Herren, din Gud ger dig, ska du komma ihåg att du inte får stjäla mark från din granne genom att flytta en gränssten.
15 Döm aldrig någon efter bara en persons vittnesmål. Det måste finnas åtminstone två eller tre vittnen.
16 Om ord står mot ord
17 ska båda parter föras fram inför prästerna och domarna.
18 De ska utfrågas närmare, och om det visar sig att någon ljuger
19 ska han själv få det straff som han menade att motparten borde få. Ondskan ska hållas borta från Israel
20 genom att man ser konsekvenserna av falska vittnesmål.
21 Du ska inte visa någon barmhärtighet mot falska vittnen. Liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand och fot för fot ska råda i sådana fall.
Herren är god mot sitt folk
106 Halleluja! Tacka Herren för han är så god mot oss. Hans kärlek till oss varar i evighet.
2 Vem kan någonsin räkna upp de väldiga under som Gud gör? Vem kan någonsin prisa honom ens till hälften av vad han är värd?
3 Alla, som håller hans bud och alltid gör det som är rätt i hans ögon, är lyckliga.
4 Tänk också på mig, Herre, när du välsignar och räddar ditt folk!
5 Låt mig med egna ögon få se allt gott som du gör med ditt utvalda folk. Jag gläder mig tillsammans med dem, och är stolt över att jag tillhör dem som du har gjort till din egendom.
6 Vi har syndat mot dig, något som våra förfäder också gjorde.
7 De var inte villiga att lära sig av undren du gjorde i Egypten. De glömde snart hur ofta du räddade dem. I stället gjorde de uppror mot dig vid Röda havet.
8 Trots detta räddade du dem för att försvara ditt namns ära och visa din makt inför hela världen.
9 Du befallde Röda havet att dela sig och gjorde en torr väg längs dess botten. Ja, du gjorde den torr som en öken!
10 På så sätt räddade du dem från deras fiender.
11 Sedan lät du vattnet välla fram över fienderna och dränkte dem. Inte en enda en av dem undkom med livet i behåll.
12 Då äntligen trodde de hans ord och lovade honom med sin sång.
13 Men tänk, hur kvickt de glömde allt han gjort! De ville inte vänta på det som skulle hända i enlighet med den plan han gjort upp för dem,
14 utan där i öknen utmanade de Gud och krävde att de skulle få kött att äta. De prövade hans tålamod till bristningsgränsen.
15 Då gav han dem vad de begärde, men han sände också smittosamma sjukdomar över dem.
16 De blev avundsjuka på Mose, ja, också på Aron, den man som Gud hade smort till präst.
17 Därför öppnade sig plötsligt jorden och svalde Datan, Abiram och deras familjer.
18 Eld föll från himlen och uppslukade dessa ogudaktiga människor.
19-20 På berget Horeb gjorde de sig en kalv av guld och tillbad den. De bytte ut Guds härlighet mot en avbild av ett djur som äter gräs.
21-22 De glömde Gud, deras Frälsare, som med sina märkliga under hade räddat dem ut ur Egypten. Och de kom inte längre ihåg vilken skräck som drabbade egyptierna vid Röda havet.
23 Därför bestämde sig Herren för att han skulle förgöra dem. Men Mose, som han hade utvalt, ställde sig på folkets sida och tog sig an deras sak så att Herren höll tillbaka sin vrede och inte förgjorde dem.
24 Sedan vägrade de att gå in i det utlovade landet, för de trodde inte på vad Gud lovat.
25 I stället satt de i sina tält och klagade, och de vägrade att lyssna till honom.
26 Därför lyfte han sin hand och sa att han skulle döda dem i öknen,
27 och att deras barn skulle skingras bland främmande folk och dö i avlägsna länder.
28 Sedan förenade sig våra förfäder med det folk som tillbad Baal i Peor, och de till och med åt kött som offrats till livlösa avgudar.
29 Genom att göra så retade de Herren till vrede så att pest bröt ut bland dem.
30 Pesten härjade tills Pinehas grep in och avrättade dem som hade syndat och orsakat pesten.
31 För detta kommer Pinehas alltid att bli ihågkommen.
32 Vid vattenkällorna i Meriba förargade folket Gud igen och ställde till med bekymmer.
33 På grund av det blev Mose upprörd och sa sådant som han inte skulle ha sagt.
34 De förgjorde inte heller invånarna i landet, som Gud hade sagt till dem.
35 I stället gifte de sig med dessa hedningar och tog efter deras seder och bruk
36 och började offra till deras avgudar. Men det ledde till deras egen undergång.
37-38 De till och med offrade sina söner och döttrar till onda andar. De dödade oskyldiga barn, och landet blev förorenat genom dessa mord.
39 Deras ogudaktiga handlingar gjorde dem orena. I Guds ögon var deras kärlek till avgudarna detsamma som otrohet i äktenskapet.
40 Det var därför som Herrens vrede upptändes, och han vände den mot dem och visade dem sin avsky.
41-42 Det var också därför som han lät främmande folk krossa dem. De kom i händerna på sina fiender som fick regera över dem och förtrycka dem.
43 Gång på gång befriade Gud dem från deras slaveri, men de fortsatte att göra uppror mot honom och de sjönk allt djupare i sin synd.
44 Trots detta lyssnade han till deras rop och hjälpte dem i deras svårigheter.
45 Han kom ihåg sina löften till dem och hans kärlek till dem var så stor, att det gjorde honom ont att han utlämnat dem till deras fiender.
46 Han till och med fick fienderna, som förtryckte dem, att känna medlidande med dem.
47 Herre, vår Gud, rädda oss! Hämta oss från dessa folk som inte känner dig och för oss tillsammans igen. Då ska vi prisa ditt heliga namn och glädja oss över dig och tacka dig.
48 Välsignad vare Herren, Israels Gud, nu och för all framtid. Och allt folket sa: Amen! Halleluja!
Babylons värdelösa avgudar
1-2 Babylons avgudar Bel och Nebo förs bort på oxkärror! Men titta! Djuren snubblar! Kärran välter! Gudarna faller ner på marken! Är det allt de kan göra? Om de inte ens kan rädda sig själva från ett sådant fall, hur ska de då kunna rädda dem som tillber dem för att komma undan Kores?
3 Hör på mig, ni som finns kvar i Israel! Jag har skapat er och haft omsorg om er sedan ni föddes.
4 Jag ska vara er Gud under hela er livstid, ja, även när ni blivit gamla och håret börjar bli grått. Jag har skapat er och ska också sörja för er. Jag ska uppehålla er och vara er Frälsare.
5 Vad i himlen eller på jorden kan ni jämföra mig med? Vem kan ni få tag i som är lik mig?
6 Vill ni jämföra mig med en avgudabild, som är tillverkad av silver och guld? Man lejer en guldsmed för att av sitt överflöd tillverka en gud! Sedan faller man ner och tillber!
7 Man måste bära den, för den kan inte gå själv, och där man ställer ner den måste den bli kvar! Om man ber till den får man inget svar. Den kan inget göra för den som är i svårigheter.
8 Glöm inte bort det, ni som är upproriska!
9 Glöm inte bort hur många gånger jag klart och tydligt talat om för er vad som ska hända i framtiden! För jag är Gud, bara jag, och det finns ingen som är lik mig.
10 Jag kan tala om vad som kommer att hända. Allt jag säger slår in, för jag gör allt vad jag vill.
11 Jag ska kalla på den snabba rovfågeln från östern, på Kores. Han ska komma och utföra mina befallningar. Jag har sagt att jag ska göra det, och jag kommer också att göra så.
12 Lyssna på mig, ni envisa och onda människor!
13 Jag erbjuder er min hjälp, inte i en avlägsen framtid, utan just nu! Jag är beredd att rädda er och bygga upp Jerusalem och Israel, som är min härlighet.
Vredesskålarna hälls ut
16 Och jag hörde en mäktig röst från templet som ropade till de sju änglarna: Gå nu och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden.
2 Då lämnade den första ängeln templet, och tömde sin skål över jorden, och fruktansvärda bölder slog upp på var och en som bar vilddjurets märke och tillbad dess avbild.
3 Den andra ängeln tömde sin skål över havet, och vattnet blev som blodet från en död människa, och allt som fanns i havet dog.
4 Den tredje ängeln tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och de förvandlades till blod.
5 Och jag hörde vattnets ängel förklara: Du är rättfärdig när du sätter din dom i verket, du Helige som är och som var.
6 Dina heliga och dina profeter har lidit martyrdöden, och deras blod har hällts ut över jorden. Nu har du i din tur gett blod att dricka åt dem som mördade dem. Det är deras rättvisa lön.
7 Och jag hörde ängeln vid altaret säga: Ja, Herre Gud Allsmäktig, dina domar är rättfärdiga och sanna.
8 Sedan tömde den fjärde ängeln sin skål över solen, och fick den att bränna människor med sin eld.
9 De brändes av denna våldsamma hetta och förbannade Gud som sände plågorna, men ingen omvände sig och gav honom äran.
10 Sedan tömde den femte ängeln sin skål över den tron, som tillhörde vilddjuret, och hans rike täcktes av mörker. Och de människor som levde där bet sönder sina tungor av smärta
11 och förbannade himlens Gud för sina plågor och sår, men de vägrade att upphöra med sina onda handlingar.
12 Den sjätte ängeln tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och den torkade ut, så att kungarna från öster utan hinder kunde marschera med sina arméer mot väster.
13 Och jag såg tre onda andar, förklädda till paddor, hoppa fram ur drakens, vilddjurets och den falske profetens mun.
14 Dessa undergörande onda andar övertalade världens alla ledare att samla sig till strid mot Herren, på den store allsmäktige Gudens domsdag.
15 Var på er vakt för jag ska komma lika oväntat som en tjuv! Välsignade är alla de som väntar på mig, alla som har sina kläder färdiga, och inte behöver gå nakna och skämmas.
16 Och de samlade alla världens arméer nära en plats som på hebreiska kallas Harmagedon.
17 Sedan tömde den sjunde ängeln sin skål i luften. Och ett högt rop kom från tronen i templet som står i himlen: Det är gjort!
18 Då mullrade och dånade åskan, och blixtarna flammade, och det blev en stor jordbävning med en omfattning utan motstycke i den mänskliga historien.
19 Den stora staden Babylon delades i tre delar, och städer runt om i världen föll ihop i ruinhögar, och Gud kom ihåg alla Babylons synder och straffade dem ända till sista droppen av sitt vredesvin.
20 Alla öar försvann och bergen jämnades ut,
21 och en fruktansvärd hagelstorm kom från himlen och träffade människorna på jorden, och de förbannade Gud för denna svåra plåga.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®