M’Cheyne Bible Reading Plan
Fristäderna
19 När Herren, din Gud, har utrotat de hednafolk vilkas land Herren, din Gud, ger dig, och när du har fördrivit dem och du bor i deras städer och i deras hus, 2 då skall du avskilja åt dig tre städer mitt i ditt land, som Herren, din Gud, ger dig till besittning. 3 Du skall rusta upp vägarna till dessa städer och dela upp det landområde som Herren, din Gud, ger dig till arvedel i tre delar, så att var och en som har dräpt någon kan fly dit.
4 I följande fall kan den som har dräpt någon fly till en fristad och så få leva: Om någon dödar sin nästa utan vett och vilja och utan att ha burit hat till honom tidigare - 5 som när någon går med sin vän ut i skogen för att hugga ved och han hugger med yxan för att fälla trädet och yxhuvudet då lossnar från skaftet och träffar den andre så att han dör - då skall han kunna fly till någon av dessa städer och få leva. 6 Annars kan blodshämnaren som med vrede i sitt hjärta förföljer dråparen hinna upp honom om vägen är lång, och slå ihjäl honom, fastän han inte hade förtjänat döden, eftersom han inte hade hatat den andre tidigare. 7 Därför befaller jag dig: "Du skall avskilja tre städer åt dig."
8 När Herren, din Gud, utvidgar ditt område, så som han med ed har svurit dina fäder, och ger dig hela det land som han har lovat att ge dina fäder, 9 om du då är noga med att följa alla dessa bud som jag i dag ger dig, så att du älskar Herren, din Gud, och alltid vandrar på hans vägar, då skall du lägga tre städer till dessa tre. 10 Så skall oskyldigt blod inte utgjutas i ditt land, det som Herren, din Gud, ger dig till arvedel, och blodskuld inte komma att vila på dig.
11 Men om någon hatar sin nästa och ligger på lur efter honom och överfaller honom och slår ihjäl honom, och han sedan flyr till någon av dessa städer, 12 då skall de äldste i hans stad sända bud och hämta honom därifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han skall dö. 13 Du skall inte visa honom någon skonsamhet, utan du skall rena Israel från skulden för det oskyldiga blodet och det skall gå dig väl.
Råmärken
14 Du skall inte flytta din nästas råmärke, som förfäderna satt upp i den arvedel du får i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning.
Vittnesmål
15 Det är inte nog om bara ett vittne träder upp mot någon som anklagas för ett brott eller en synd, vilken synd han än kan ha begått. Efter två eller tre vittnens utsago skall var sak avgöras.
16 Om ett falskt vittne träder upp mot någon för att vittna mot honom angående något brott, 17 skall bägge parter i tvisten träda fram inför Herrens ansikte, inför de män som på den tiden är präster och domare. 18 Och domarna skall noga undersöka saken. Om vittnet visar sig vara ett falskt vittne som burit falskt vittnesbörd mot sin broder, 19 skall ni låta detsamma drabba vittnet som han hade tänkt för sin broder. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. 20 Det övriga folket skall höra det och frukta, och man skall aldrig mer göra något sådant ont hos dig. 21 Du skall inte visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.
Psalm 106
Herrens nådegärningar och Israels otro
1 Halleluja!
Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Vem kan berätta om Herrens väldiga gärningar
och förkunna allt hans lov?
3 Saliga är de som håller fast vid det rätta,
som alltid handlar rättfärdigt.
4 Tänk på mig, Herre, efter din nåd mot ditt folk,
kom till mig med din frälsning,
5 så att jag kan se dina utvaldas lycka,
glädja mig med ditt folks glädje
och berömma mig tillsammans med din arvedel.
6 Vi har syndat liksom våra fäder,
vi har gjort illa, vi har varit ogudaktiga.
7 Våra fäder gav inte akt på dina under i Egypten,
de kom inte ihåg dina många nådegärningar
utan var upproriska vid havet, vid Röda havet.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull
för att göra sin makt känd.
9 Han talade strängt till Röda havet
och det blev torrt,
han förde dem genom djupen
som genom en öken.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand
och återlöste dem från fiendens hand.
11 Vattnet övertäckte deras fiender,
inte en enda av dem blev kvar.
12 Då trodde de hans ord,
de sjöng hans lov.
13 Men snart glömde de hans gärningar,
de väntade inte på hans råd.
14 De greps av lystnad i öknen
och frestade Gud i ödemarken.
15 Då gav han dem vad de begärde
men sände tärande sjukdom bland dem.
16 I lägret fylldes de av avund mot Mose och mot Aron,
Herrens helige.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan,
den övertäckte Abirams hop.
18 Eld började brinna i deras läger,
en låga brände upp de ogudaktiga.
19 De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en avgudabild.
20 Sin härlighet bytte de bort
mot bilden av en oxe som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin frälsare,
som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 så underbara verk i Hams land,
så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 Han sade att han skulle förgöra dem.
Men Mose, hans utvalde,
trädde fram som medlare inför honom
för att vända bort hans vrede,
så att den inte förgjorde dem.
24 De föraktade det ljuvliga landet,
de trodde inte hans ord.
25 De knotade i sina tält
och lyssnade inte till Herrens röst.
26 Då lyfte han sin hand mot dem
och svor att slå ner dem i öknen,
27 att slå ner deras barn bland hednafolken
och skingra dem i länderna.
28 De slöt sig till Baal-Peor
och åt sådant som var offrat till döda.
29 De väckte Guds vrede genom sina gärningar,
och en hemsökelse bröt ut bland dem.
30 Men Pinehas steg fram och skipade rätt,
och hemsökelsen upphörde.
31 Det räknades honom till rättfärdighet
från släkte till släkte, för evig tid.
32 De väckte hans vrede vid Meribas vatten,
och det gick illa för Mose för deras skull.
33 Ty de var upproriska mot hans ande,
så att han talade tanklöst med sina läppar.
34 De förgjorde inte folken
som Herren hade befallt dem,
35 utan blandade sig med hednafolken
och lärde sig deras gärningar.
36 De tjänade deras avgudar,
och dessa blev en snara för dem.
37 De offrade sina söner och döttrar
åt onda andar.
38 De utgöt oskyldigt blod,
sina söners och döttrars blod,
som de offrade åt Kanaans avgudar,
och landet blev vanhelgat genom blodet.
39 De orenade sig genom sina gärningar,
de handlade trolöst i allt de gjorde.
40 Då upptändes Herrens vrede mot hans folk,
och han avskydde sin arvedel.
41 Han gav dem i hednafolkens hand,
så att de som hatade dem fick råda över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
de blev kuvade under deras hand.
43 Han räddade dem många gånger,
men de hade ett upproriskt sinnelag
och sjönk allt djupare genom sin synd.
44 Men han såg till dem i deras nöd
när han hörde deras rop.
45 Han tänkte på sitt förbund med dem
och förbarmade sig för sin stora nåds skull.
46 Han lät dem finna barmhärtighet inför alla
som fört dem i fångenskap.
47 Fräls oss, Herre, vår Gud,
och församla oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och berömma oss av att lova dig.
48 Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Och allt folket skall säga: "Amen."
Halleluja!
Babels gudar faller
46 Bel sjunker ner, Nebo måste böja sig,
deras bilder läggs på djur och boskap.
De som ni bar omkring är en belastning,
en börda för den trötte.
2 Tillsammans sjunker de ihop och böjer sig.
De kan inte rädda bördan,
de måste själva gå i fångenskap.
3 Så hör på mig, ni av Jakobs hus,
alla ni som är kvar av Israels folk,
ni som har varit lagda på mig från moderlivet,
burna av mig ända från modersskötet.
4 Ända till er ålderdom är jag Denne,
och till dess ni blir grå skall jag bära er.
Så har jag hittills gjort,
och även i fortsättningen skall jag stödja er,
jag skall bära och rädda er.
5 Med vem vill ni likna och jämföra mig,
med vem vill ni jämställa mig,
så att jag skulle likna honom?
6 Man skakar ut guld ur börsen
och väger upp silver på vågen.
Man anlitar en guldsmed för att göra det till en gud,
som man faller ner för och tillber.
7 Man lyfter upp den på axeln, bär bort den
och sätter ner den på dess plats.
Där står den och kan inte gå därifrån.
Ropar någon till den, kan den inte svara
och rädda honom ur hans nöd.
8 Tänk på detta och fatta mod!
Tag det till hjärtat, ni överträdare.
9 Kom ihåg det som har hänt i det förgångna,
ty jag är Gud,
och det finns ingen annan Gud,
ingen som jag.
10 Jag förkunnar från början vad som skall komma
och långt i förväg det som inte har skett.
Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan,
allt vad jag vill kommer jag att göra.
11 Jag kallar på örnen från öster,
från fjärran land honom som verkställer mitt beslut.
Vad jag har talat, det låter jag ske,
vad jag har beslutat, det sätter jag i verket.
12 Hör på mig, ni självsäkra,
ni som är fjärran från rättfärdighet:
13 Se, jag låter min rättfärdighet komma nära,
den är inte långt borta,
min frälsning dröjer inte.
Jag ger frälsning i Sion,
min härlighet åt Israel.
16 Och jag hörde en stark röst från templet säga till de sju änglarna: "Gå ut och töm Guds sju vredesskålar över jorden."
2 Och den förste gick bort och tömde sin skål över jorden, och onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild.
3 Den andre ängeln tömde sin skål över havet, och havet förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog.
4 Den tredje ängeln tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och de förvandlades till blod. 5 Och jag hörde vattnens ängel säga: "Rättfärdig är du som är och som var, du Helige, ty du har fällt denna dom. 6 De har utgjutit heligas och profeters blod och därför har du gett dem blod att dricka, och de har förtjänat det." 7 Och jag hörde altaret säga: "Ja, Herre Gud, du Allsmäktige, sanna och rättfärdiga är dina domar."
8 Den fjärde tömde sin skål över solen, och den fick makt att bränna människorna med eld. 9 De brändes av stark hetta och hädade Guds namn, han som har makt över dessa plågor. Men de vägrade omvända sig och ge honom äran.
10 Den femte tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan 11 och hädade himlens Gud för sina plågor och sina bölder, men de omvände sig inte från sina gärningar.
12 Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen bereddes för kungarna från Östern. 13 Och jag såg att det ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun kom ut tre orena andar som liknade paddor. 14 De är ondskefulla andar som gör tecken, och de beger sig ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. - 15 "Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans kön." - 16 Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon.
Världens slut
17 Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst gick ut från tronen i templet, och den sade: "Det har skett." 18 Och det kom blixtar, dån och åska och en stor jordbävning, en sådan som inte har förekommit så länge det funnits människor på jorden, så väldig var den. 19 Den stora staden rämnade i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin. 20 Alla öar flydde och bergen fanns inte mer. 21 Stora hagel, tunga som talenter, föll ner från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan, eftersom den var mycket svår.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln