M’Cheyne Bible Reading Plan
Prästers och leviters rättigheter
18 De levitiska prästerna, hela Levi stam, skall inte ha någon lott eller arvedel tillsammans med Israel. Av Herrens eldsoffer och hans arvedel skall de äta. 2 De skall inte ha någon arvedel bland sina bröder. Herren är deras arvedel, som han har lovat dem. 3 Och detta är vad prästerna har rätt att få av folket, av dem som offrar ett slaktoffer, vare sig av nötboskap eller av småboskap: Man skall ge prästen bogen, käkstyckena och magen. 4 Det första av din säd, ditt vin och din olja och det första av dina fårs ull skall du ge honom. 5 Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar, för att han och hans söner alltid skall stå och göra tjänst i Herrens namn.
6 Om en levit kommer från någon av dina städer i Israel där han uppehåller sig, så må han om han så önskar komma till den plats som Herren utväljer 7 och där göra tjänst i Herrens, sin Guds, namn, liksom alla hans bröder, leviterna, som står där inför Herrens ansikte. 8 De skall alla ha lika mycket till underhåll, utan hänsyn till vad någon kan äga genom försäljning av fädernearv.
Avskyvärda seder
9 När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte lära dig att handla enligt dessa folks vedervärdiga seder. 10 Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, 11 ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och ingen som söker råd hos de döda. 12 Ty avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver Herren, din Gud, dem för dig. 13 Du skall vara fullkomlig inför Herren, din Gud. 14 Dessa hednafolk som du skall fördriva lyssnar till dem som utövar teckentydning och spådom, men Herren, din Gud, har inte tillåtit dig något sådant.
Löftet om Profeten
15 Herren, din Gud, skall låta uppstå åt dig en profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig. Honom skall ni lyssna till. 16 Det skall bli alldeles som du begärde av Herren, din Gud, vid Horeb den dag då ni var samlade där och du sade: "Låt mig inte mer höra Herrens, min Guds, röst och låt mig slippa att längre se denna stora eld, annars kommer jag att dö." 17 Herren sade då till mig: "De har rätt i vad de säger. 18 En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag befaller honom. 19 Och om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, skall jag själv utkräva det av honom. 20 Men den profet som är så förmäten att han talar i mitt namn vad jag inte har befallt honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall dö.
21 Och om du tänker i ditt hjärta: Hur skall vi känna igen det ord som Herren inte har talat? 22 så vet: När profeten talar i Herrens namn och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är detta något som Herren inte har talat. I sin förmätenhet har profeten talat. Du skall inte vara rädd för honom."
Psalm 105
Herrens gärningar mot sitt folk
1 Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken!
2 Sjung till hans ära, lovprisa honom,
tala om alla hans under!
3 Beröm er av hans heliga namn!
De som söker Herren må glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han har gjort,
på hans tecken och hans domslut,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
7 Han är Herren, vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8 Han tänker för evigt på sitt förbund,
på det ord han påbjudit för tusen släkten,
9 på det förbund han slöt med Abraham
och på sin ed till Isak.
10 Han fastställde det för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund.
11 Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land,
det skall bli er arvedel.
12 Då var de en liten skara,
de var få och främlingar i landet.
13 De vandrade från folk till folk,
från ett land till ett annat.
14 Han tillät ingen att skada dem,
han straffade kungar för deras skull:
15 Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont!
16 När han sände hungersnöd över landet
så att de led brist på bröd,
17 då sände han en man framför dem,
Josef som blev såld till slav.
18 Man slog hans fötter i bojor,
i järn låg han bunden,
19 till den tid då hans ord uppfylldes
och Herrens tal bevisade hans oskuld.
20 Då släpptes han på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
21 Han satte honom till herre över sitt hus,
till att råda över allt han ägde,
22 för att binda hans furstar efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
23 Och Israel kom till Egypten,
Jakob blev gäst i Hams land.
24 Herren gjorde sitt folk mycket fruktsamt
och mäktigare än deras ovänner.
25 Han förvandlade deras hjärtan,
så att de hatade hans folk
och handlade svekfullt mot hans tjänare.
26 Han sände Mose, sin tjänare,
och Aron som han utvalt.
27 De gjorde hans tecken bland dem
och under i Hams land.
28 Han sände mörker och allt blev mörkt,
och de stod inte emot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod
och deras fiskar dog.
30 Deras land vimlade av paddor,
ända in i deras kungars kamrar.
31 Han befallde och svärmar av insekter kom,
mygg över hela deras land.
32 Han gav dem hagel i stället för regn
och sände eldslågor i landet.
33 Han slog ner deras vinstockar och fikonträd
och bröt sönder träden i landet.
34 Han befallde och gräshoppor kom
och gräsmaskar i oräknelig mängd.
35 De åt upp alla örter i landet,
de åt upp grödan på marken.
36 Han slog allt förstfött i landet,
förstlingen av deras livskraft.
37 Så förde han dem ut med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egyptierna gladde sig när de drog ut,
ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39 Han bredde ut ett moln till skydd
och en eld som lyste om natten.
40 De bad, och han lät vaktlar komma
och mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade klippan och vatten flödade,
det rann genom öknen som en ström.
42 Ty han tänkte på sitt heliga löfte
till Abraham, sin tjänare.
43 Så förde han ut sitt folk med glädje,
sina utvalda med jubel.
44 Han gav hednafolkens länder åt dem,
det folken arbetat ihop fick de ärva,
45 för att de skulle hålla hans stadgar
och ta vara på hans undervisning.
Halleluja!
Koresh som Guds verktyg
45 Så säger Herren till sin smorde,
till Koresh som jag har fattat vid hans högra hand
för att slå ner folken inför honom,
lossa bältet från kungars höfter
och öppna dörrar för honom,
så att inga portar mer är stängda:
2 Själv skall jag gå framför dig,
höjderna[a] skall jag jämna ut.
Kopparportarna skall jag spränga
och järnbommarna skall jag bryta sönder.
3 Jag skall ge dig skatter som är dolda i mörkret
och hemliga rikedomar,
för att du skall inse att jag är Herren,
som kallar dig vid ditt namn,
jag, Israels Gud.
4 För min tjänare Jakobs skull,
för Israels skull, min utvalde,
kallade jag dig vid namn.
Jag gav dig ett ärenamn,
fastän du inte kände mig.
5 Jag är Herren
och det finns ingen annan.
Utom mig finns ingen Gud.
Jag spände bältet om ditt liv,
fastän du inte kände mig,
6 för att man skulle förstå
både i öster och väster
att det inte finns någon utom mig.
Jag är Herren och det finns ingen annan.
7 Jag danar ljuset och skapar mörkret,
jag ger lycka och skapar olycka.
Jag, Herren, gör allt detta.
8 Låt det drypa från ovan, ni himlar,
må rättfärdighet strömma ner från skyarna.
Må jorden öppna sig och ge frälsning som frukt,
ja, må den låta rättfärdighet växa upp.
Jag, Herren, skapar detta.
Blindhet för Skaparens storhet och makt
9 Ve den som tvistar med sin Skapare,
- du, en lerskärva bland jordens lerskärvor!
Säger leret till den som formar det:
"Vad gör du?"
Säger ditt verk:
"Han har inga händer"?
10 Ve den som säger till en far:
"Vad avlar du?"
och till en kvinna:
"Vad föder du fram?"
11 Så säger Herren,
Israels Helige, som också är hans Skapare:
Fråga mig om det som skall komma.
Låt mig ha omsorg
om mina söner och mina händers verk.
12 Det är jag som har gjort jorden
och skapat människorna på den.
Det är mina händer som har spänt ut himlen,
och hela dess här har jag givit befallning.
13 Det är jag som har uppväckt honom
och alla hans vägar skall jag göra jämna.
Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar fria,
men inte för betalning eller mutor,
säger Herren Sebaot.
14 Så säger Herren:
Vad egyptierna har skaffat sig genom arbete
och nubiernas och Sebas resliga folk med handel,
det skall allt gå över i din hand och höra till dig.
De skall följa efter dig, i kedjor skall de gå.
Och de skall falla ner inför dig och rikta sin bön till dig:
"Endast hos dig är Gud, och det finns ingen mer,
ingen annan Gud."
15 Du är sannerligen en Gud som döljer sig,
du Israels Gud, du Frälsare.
16 De kommer alla på skam och måste blygas,
alla avgudamakarna måste skämmas.
17 Men Israel blir frälst genom Herren
med en evig frälsning.
Aldrig i evighet skall ni komma på skam
och behöva blygas.
18 Ty så säger Herren,
han som har skapat himlen,
han som ensam är Gud,
som har format jorden och gjort den.
Han som har berett den
har inte skapat den till att vara öde
utan format den till att bebos:
Jag är Herren, och det finns ingen annan.
19 I hemlighet har jag inte talat
på en mörk plats på jorden.
Jag har inte sagt till Jakobs avkomlingar:
"Förgäves skall ni söka mig."
- Jag är Herren, som talar sanning
och förkunnar vad som är rätt.
20 Samla er då och kom hit,
träd fram ni
som räddats från folken.
De har inget förstånd,
de som bär omkring sina träbeläten
och ber till en gud som inte kan frälsa.
21 Tag till orda och lägg fram er sak!
Ja, låt dem tillsammans rådslå.
Vem har sedan lång tid låtit er höra detta
och för längesedan förkunnat det?
Har inte jag, Herren, gjort det?
Och det finns ingen Gud utom mig,
jag, en rättfärdig Gud som frälsar,
ingen utom mig.
22 Vänd er till mig och bli frälsta,
ni jordens alla ändar,
ty jag är Gud och det finns ingen annan.
23 Jag har svurit vid mig själv,
ett sanningsord har utgått från min mun,
ett ord som inte skall tas tillbaka:
För mig skall alla knän böja sig.
Alla tungor skall ge mig sin ed
24 och säga om mig:
Endast i Herren är rättfärdighet och styrka.
Till honom skall man komma,
och alla som varit förbittrade på honom skall blygas.
25 I Herren skall hela Israels släkt ha sin rättfärdighet,
de skall berömma sig av honom.
Sången till Lammet
15 Och jag såg ett annat stort och underbart tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, ty med dem når Guds vrede sin fullbordan. 2 Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna 3 och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet:
"Stora och underbara är dina gärningar,
Herre Gud, du Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna
är dina vägar, du folkens konung.
4 Vem skulle inte frukta dig, Herre, och prisa ditt namn?
Ty endast du är helig, och alla folk skall komma
och tillbe inför dig, ty dina rättfärdiga domar
har uppenbarats."
De sju sista plågorna
5 Därefter såg jag att templet i himlen, vittnesbördets tabernakel, öppnades. 6 Och de sju änglarna med de sju plågorna kom ut ur templet. De var klädda i rena, skinande linnekläder och var omgjordade med bälten av guld kring bröstet. 7 Och ett av de fyra väsendena gav de sju änglarna sju skålar av guld, fyllda av Guds vrede - han som lever i evigheternas evigheter. 8 Och templet fylldes med rök från Guds härlighet och makt, och ingen kunde komma in i templet, förrän de sju plågorna från de sju änglarna hade nått sitt slut.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln