M’Cheyne Bible Reading Plan
Gudstjänst på utvald plats
12 Detta är de stadgar och föreskrifter som ni skall vara noga med att följa i det land, som Herren, dina fäders Gud, har gett dig till besittning, så länge ni lever på jorden. 2 Ni skall i grund förstöra alla de platser där de folk som ni fördriver har tillbett sina gudar, på höga berg och höjder eller under lummiga träd. 3 Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder och bränna upp deras aseror i eld, hugga ner deras avgudabilder och utplåna deras namn från sådana platser.
4 Ni skall inte tjäna Herren, er Gud, på deras sätt, 5 utan den plats som Herren, er Gud, utväljer bland alla era stammar för att där fästa sitt namn, denna hans boning skall ni söka och dit skall du gå. 6 Dit skall ni föra era brännoffer och slaktoffer, ert tionde, och era händers bidrag, era löftesoffer och frivilliga offer och det förstfödda av er nötboskap och småboskap. 7 Och där skall ni äta inför Herrens, er Guds, ansikte och glädja er med ert husfolk över allt vad ni har förvärvat, det som Herren, din Gud, har välsignat dig med.
8 Ni skall då inte göra allt som vi i dag gör här, där var och en gör vad han själv anser vara rätt. 9 Ni har ju ännu inte kommit in i den vila och den arvedel som Herren, din Gud, vill ge dig. 10 Men när ni har gått över Jordan och bor i det land som Herren, er Gud, vill ge er till arvedel och när han har låtit er få ro för alla era fiender runt omkring och ni bor i trygghet, 11 då skall ni föra allt som jag befaller er till den plats som Herren, er Gud, utväljer till boning åt sitt namn: era brännoffer och slaktoffer, ert tionde, era händers bidrag och alla de utvalda löftesoffer som ni ger Herren löfte om. 12 Där skall ni glädja er inför Herrens, er Guds, ansikte med era söner och döttrar, tjänare och tjänarinnor och med leviten som bor inom era portar, för han har ju ingen egen lott eller arvedel med er.
13 Tag dig till vara så att du inte offrar dina brännoffer på vilken plats som helst. 14 Endast där, på den plats Herren utväljer inom en av dina stammar, skall du offra dina brännoffer, och där skall du göra allt vad jag befaller dig. 15 Däremot får du slakta och äta kött så mycket du önskar inom alla dina städer, allt efter den välsignelse som Herren, din Gud, ger dig. Både den som är oren och den som är ren får äta av det, som vore det kött av gasell eller hjort. 16 Men blodet får ni inte förtära. Det skall du hälla ut på marken som vatten.
17 Du får inte inom dina portar äta tionden av din säd, ditt vin och din olja och inte heller det förstfödda av din nötboskap och din småboskap eller något av de löftesoffer som du gett löfte om eller av dina frivilliga offer eller av dina händers bidrag. 18 På den plats som Herren, din Gud, utväljer skall du äta det inför Herrens, din Guds, ansikte tillsammans med din son och dotter, din tjänare och tjänarinna och med leviten som bor inom dina portar. Och du skall glädja dig inför Herrens, din Guds, ansikte över allt vad du har förvärvat. 19 Se till att du inte glömmer bort leviten så länge du lever i ditt land.
20 När Herren, din Gud, har utvidgat ditt område så som han har lovat dig, och du tänker så: "Jag vill äta kött", eftersom du har lust att äta kött, så må du äta kött så mycket du vill. 21 Om den plats som Herren, din Gud, utväljer till att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, så må du enligt min befallning till dig slakta av den nötboskap och av den småboskap som Herren har gett dig och äta av det inom dina portar, så mycket du vill. 22 Men du skall äta det så som man äter kött av gasell eller hjort. Både den som är oren och den som är ren får äta av det. 23 Men se till att du inte förtär blodet, ty blodet är livet, och du får inte äta livet tillsammans med köttet. 24 Du får inte förtära det. Du skall hälla ut det på marken som vatten. 25 Du får inte förtära det, för att det må gå dig väl, och dina barn efter dig, när du gör det som är rätt i Herrens ögon.
26 Men de heliga gåvor som du vill bära fram, och dina löftesoffer, skall du ta med dig till den plats som Herren utväljer. 27 Av dina brännoffer skall du offra köttet och blodet på Herrens, din Guds, altare. Av dina slaktoffer skall blodet gjutas ut på Herrens, din Guds, altare. Men köttet må du äta.
28 Var noga med att lyda alla dessa bud som jag ger dig, för att det till evig tid må gå dig väl och dina barn efter dig, när du gör det som är gott och rätt i Herrens, din Guds, ögon.
Varning för avgudadyrkan
29 När Herren, din Gud, har utrotat de hednafolk som du nu kommer till för att fördriva, och du har drivit bort dem och bor i deras land, 30 se då till att du inte lockas till att följa deras seder, sedan de blivit röjda ur vägen för dig. Fråga inte efter deras gudar, så att du säger: "Hur dyrkade dessa folk sina gudar? Jag vill göra på samma sätt." 31 Så skall inte du göra när du tillber Herren, din Gud, ty allt som är avskyvärt för Herren och som han hatar, det har de gjort till sina gudars ära. Ja, till och med sina söner och döttrar bränner de upp i eld åt sina gudar.
32 Allt vad jag befaller er skall ni vara noga med att följa. Du skall inte lägga något till det och inte ta något därifrån.
Psalm 97
Glädje över Herrens allmakt
1 Herren är konung!
Därför må jorden fröjda sig
och alla havsländer glädja sig.
2 Moln och töcken omger honom,
rättfärdighet och rätt är hans trons grundval.
3 Eld går framför honom
och förtär hans fiender runt omkring.
4 Hans blixtar lyser upp världen,
jorden ser det och bävar.
5 Bergen smälter som vax inför Herren,
inför hela jordens Herre.
6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
och alla folk ser hans härlighet.
7 På skam skall alla de komma
som dyrkar avgudabilder
och skryter med sina maktlösa gudar.
Alla gudar skall tillbe honom.
8 Sion hör det och gläder sig,
Juda döttrar jublar över dina domar, Herre.
9 Ty du, Herre, är den Högste över hela jorden,
högt upphöjd över alla gudar.
10 Ni som älskar Herren, hata det onda.
Han bevarar sina frommas själar,
ur de ogudaktigas hand räddar han dem.
11 Ljus strålar fram[a] för den rättfärdige
och glädje för de rättsinniga.
12 Gläd er, ni rättfärdiga, i Herren,
prisa hans heliga namn!
Psalm 98
Jubel över Herrens makt och frälsning
1 En psalm.
Sjung för Herren en ny sång,
ty han har gjort under.
Han har vunnit seger med sin högra hand
och med sin heliga arm.
2 Herren har gjort sin frälsning känd,
han har uppenbarat sin rättfärdighet
för hednafolkens ögon.
3 Han har tänkt på sin nåd och trofasthet
mot Israels hus,
hela jorden har sett vår Guds frälsning.
4 Höj jubel till Herren, alla länder!
Brist ut i glädjerop och lovsjung!
5 Lovsjung Herren med harpa,
med harpa och med lovsångs ljud!
6 Blås i trumpeter och horn,
höj jubelrop inför konungen, Herren!
7 Må havet brusa och allt som fyller det,
världen och de som bor i den.
8 Må strömmarna klappa i händerna
och bergen jubla med varandra
9 inför Herren, ty han kommer
för att döma jorden.
Han skall döma världen med rättfärdighet
och folken med rättvisa.
I. SION OCH FRÄLSNINGEN FRÅN ASSUR-BABEL (Kap 40-48)
Herren tröstar sitt folk
40 Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud.
2 Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det
att dess vedermöda är slut,
att dess missgärning är försonad,
och att det har fått dubbelt igen av Herrens hand
för alla sina synder.
3 En röst ropar i öknen:
"Bered väg för Herren,
bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.
4 Varje dal skall höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Ojämn mark skall jämnas,
kuperat land bli slät mark.
5 Herrens härlighet skall uppenbaras,
alla människor skall tillsammans se den.
Ty Herrens mun har talat."
6 Hör någon säger: "Predika!"
Och en annan[a] svarar: "Vad skall jag predika?"
"Allt kött är gräs
och all dess härlighet är som blomster på marken.
7 Gräs torkar, blomster vissnar,
när Herrens Ande blåser på det.
Ja, folket är gräs!
8 Gräs torkar bort, blomster vissnar,
men vår Guds ord förblir i evighet."
9 Sion, du glädjens budbärarinna,
stig upp på ett högt berg.
Jerusalem, du glädjens budbärarinna,
höj din röst med kraft.
Höj den utan fruktan, säg till Juda städer:
"Se, er Gud!"
10 Ja, Herren, Herren kommer med makt,
hans arm visar sin makt.
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte går framför honom.
11 Han för sin hjord i bet som en herde,
han samlar lammen i sina armar,
han bär dem i sin famn.
Sakta för han moderfåren fram.
Ingen kan liknas vid Gud
12 Vem har mätt vattnen i sin kupade hand
och tagit mått på himlens vidd med sina utspända fingrar?
Vem har samlat stoftet på jorden i ett måttkar,
eller vägt bergen på en våg och höjderna i en vågskål?
13 Vem har utforskat Herrens Ande,
och vem kan ge honom råd och undervisa honom?
14 Vem rådfrågar han,
för att denne skall ge honom förstånd
och lära honom den rätta stigen,
lära honom kunskap
och visa honom förståndets väg?
15 Se, folken är som en droppe i en spann,
som ett dammkorn i en vågskål.
Kustländerna lyfter han som ett stoftkorn.
16 Libanons skog räcker inte till offerved,
dess djur inte till brännoffer.
17 Alla folk är som ett intet inför honom,
mindre än intet och idel tomhet anser han dem vara.
18 Vem vill ni likna Gud vid,
vad vill ni jämföra honom med?
19 Hantverkaren gjuter en avgudabild,
och guldsmeden belägger den med guld
och smider silverkedjor.
20 Den som inte har råd att offra mycket
väljer ett stycke trä som inte ruttnar.
Sedan söker han en erfaren hantverkare
som kan forma en avgudabild
som inte faller omkull.
21 Vet ni inte det,
har ni inte hört det?
Har inte detta förkunnats för er från begynnelsen?
Har ni inte förstått det alltifrån jordens grundläggning?
22 För honom som tronar över världen
är dess inbyggare som gräshoppor.
Han breder ut himlen som ett flor,
spänner ut den som ett tält att bo inunder.
23 Han gör furstar till intet
och förvandlar jordens domare till tomhet.
24 Knappt är de planterade,
knappt är de sådda,
knappt har deras stam slagit rot i jorden,
så blåser han på dem och de förtorkar,
och en stormvind för bort dem som strå.
25 Vem vill ni då likna mig vid,
så att jag skulle vara som han?
säger den Helige.
26 Lyft upp era ögon mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror?
Genom sin stora makt och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn -
ingen enda uteblir.
27 Hur kan du Jakob säga,
du Israel påstå:
"Min väg är dold för Herren.
Gud bryr sig inte om min rätt"?
28 Vet du inte, har du inte hört
att Herren är en evig Gud,
som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och utmattas inte,
hans förstånd kan inte utforskas.
29 Han ger den trötte kraft
och ökar den maktlöses styrka.
30 Ynglingar kan bli trötta och ge upp,
unga män kan falla.
31 Men de som hoppas på Herren får ny kraft,
de lyfter med vingar som örnar.
De skyndar i väg utan att mattas,
de färdas framåt utan att bli trötta.
Ängeln med den lilla bokrullen
10 Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld. 2 I handen hade han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden 3 och ropade med hög röst, som när ett lejon ryter. Och då han hade ropat, talade de sju åskorna med sina röster. 4 När de sju åskorna hade talat, skulle jag just skriva. Men jag hörde en röst från himlen säga: "Försegla i ditt inre vad de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det." 5 Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen 6 och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: "Tiden är ute. 7 Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det glädjebudskap han gett sina tjänare profeterna."
8 Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden." 9 Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Tag den och ät upp den! Den skall ge en svidande smärta i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung." 10 Jag tog den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit upp den, kände jag en svidande smärta i min mage. 11 Och man sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och folkslag och språk och kungar."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln