M’Cheyne Bible Reading Plan

Välsignelse och förbannelse

11 Du skall älska Herren, din Gud, och alltid iaktta vad han ålagt dig, hans stadgar, domslut och bud.

² Ni skall i dag besinna - det gäller inte era barn som ej har erfarit eller sett det - hur Herren, er Gud, har fostrat er, besinna hans storhet, hans starka hand och uträckta arm, ³ de tecken och gärningar som han gjorde i Egypten med farao, kungen i Egypten, och med hela hans land, ⁴ och vad han gjorde med egyptiernas här, med deras hästar och vagnar, hur han lät Röda havets vatten strömma över dem när de förföljde er, och hur Herren då förgjorde dem så att de nu inte mer är till. ⁵ Och tänk på vad han gjorde med er i öknen, ända till dess ni kom hit, ⁶ och vad han gjorde med Datan och Abiram, söner till Eliab, Rubens son, när jorden öppnade sitt gap och mitt i Israel slukade dem med deras familjer, deras tält och allt levande som följde dem. ⁷ Ni har med egna ögon sett alla de stora gärningar som Herren har gjort.

⁸ Håll därför alla de bud som jag i dag ger dig, så att ni blir starka och kan gå in i och inta det land dit ni nu drar vidare för att ta det i besittning, ⁹ och så att ni må länge leva i det land som Herren med ed lovade era fäder att ge åt dem och deras efterkommande, ett land som flödar av mjölk och honung. ¹⁰ Ty det land som du nu kommer till för att ta det i besittning är inte som Egyptens land som ni drog ut ifrån, där du måste trampa upp vatten till den säd du sådde, så som man gör i en köksträdgård. ¹¹ Nej, det land dit ni nu drar för att ta det i besittning är ett land med berg och dalar, som får vatten att dricka genom himlens regn. ¹² Det är ett land som Herren, din Gud, vårdar sig om. Ständigt vilar Herrens, din Guds, ögon på det, från årets början till årets slut.

¹³ Om ni nu lyssnar till de bud som jag i dag ger er så att ni älskar Herren, er Gud, och tjänar honom av hela ert hjärta och av hela er själ, ¹⁴ då skall jag ge regn åt ert land i rätt tid, höstregn och vårregn, och du skall få bärga in din säd, ditt vin och din olja. ¹⁵ Jag skall ge din boskap gräs på din mark, och du skall äta och bli mätt. ¹⁶ Men se till, så att inte era hjärtan blir förförda och ni viker av och tjänar andra gudar och tillber dem, ¹⁷ ty då skall Herrens vrede upptändas mot er, och han skall tillsluta himlen så att regn inte faller och marken inte ger sin gröda och ni snabbt blir utrotade ur det goda land som Herren ger er.

¹⁸ Ni skall lägga dessa mina ord på ert hjärta och ert sinne, och binda dem som ett tecken på er hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på er panna.^{[a] 19} Ni skall lära era barn dem genom att du talar om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. ²⁰ Du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar, ²¹ för att ni och era barn länge må få leva i det land som Herren med ed har lovat era fäder att ge dem, så länge som himlen välver sig över jorden.

²² Ty om ni noga håller alla dessa bud som jag ger er att följa, så att ni älskar Herren, er Gud, och vandrar på alla hans vägar och håller er till honom, ²³ då skall Herren driva bort alla dessa folk för er, och ni skall lägga under er folk som är större och mäktigare än ni själva. ²⁴ Varje ort där ni sätter er fot skall bli er. Från öknen till Libanon och från floden, floden Eufrat, ända till Västra havet skall ert område sträcka sig. ²⁵ Ingen skall kunna stå er emot. Fruktan och förskräckelse för er skall Herren, er Gud, sända över hela det land ni beträder, så som han har lovat er.

²⁶ Se, jag förelägger er i dag välsignelse och förbannelse: ²⁷ Välsignelse, om ni lyssnar till Herrens, er Guds, bud som jag i dag ger er, ²⁸ och förbannelse om ni inte lyssnar till Herrens, er Guds, bud, utan viker av ifrån den väg jag i dag befaller er att gå och följer andra gudar som ni inte känner. ²⁹ Och när Herren, din Gud, har låtit dig komma in i det land dit du går för att ta det i besittning, skall du utdela välsignelsen på berget Gerissim och förbannelsen på berget Ebal. ³⁰ Dessa berg ligger, som ni vet, på andra sidan Jordan, bortom den väg som går mot solens nedgång i kananeernas land, de som bor i ödemarken mitt emot Gilgal, vid Mores terebinter.

³¹ Ni står nu i begrepp att gå över Jordan för att komma in i och ta i besittning det land som Herren, er Gud, ger er. När ni tagit det i besittning och bor där, ³² skall ni vara noga med att följa alla de stadgar och rådslut som jag i dag förelägger er.

Psalm 95

Uppmaning till tillbedjan och lydnad

Psalm 96

Hela jordens Konung

Sändebuden från Babel

39 Vid den tiden sände Merodak-Baladan, Baladans son, kungen i Babel, brev och en gåva till Hiskia, ty han hade fått höra att han hade varit sjuk och blivit frisk igen. ² Och Hiskia gladde sig över dem och visade sändebuden sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller övrigt i hans ägo som han inte visade dem.

³ Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: "Vad har dessa män sagt, och varifrån har de kommit till dig?" Hiskia svarade: "De har kommit till mig från ett avlägset land, från Babel." ⁴ Jesaja frågade: "Vad har de sett i ditt hus?" Hiskia svarade: "De har sett allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte har låtit dem se." ⁵ Då sade Jesaja till Hiskia: "Hör Herren Sebaots ord: ⁶ Se, dagar skall komma, då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel. Ingenting skall bli kvar, säger Herren. ⁷ Och några av de söner som skall utgå från dig och som du kommer att föda skall man ta, och de skall bli hovmän i den babyloniske kungens palats."

⁸ Hiskia sade till Jesaja: "Gott är det Herrens ord du har talat." Och han tänkte: "Fred och trygghet skall ju råda i min tid."

Den femte basunen

9 Den femte ängeln blåste i sin basun. Och jag såg en stjärna, som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn. ² Stjärnan öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur den som rök från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. ³ Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och åt dem gavs en sådan makt som skorpionerna på jorden har. ⁴ De blev tillsagda att inte skada gräset på marken eller någon annan grönska eller något träd, utan bara de människor som inte bär Guds sigill på pannan. ⁵ De fick inte rätt att döda dem men väl att plåga dem i fem månader, och den plågan var som plågan av en skorpion när den stinger en människa. ⁶ I de dagarna kommer människorna att söka döden men inte finna den. De skall önska sig döden, men döden skall fly ifrån dem.

⁷ Gräshopporna såg ut som hästar, rustade till strid. På huvudet hade de något som liknade kransar av guld, och deras ansikten var som människors ansikten. ⁸ De hade hår som kvinnor, tänder som lejon ⁹ och bröstharnesk som såg ut att vara av järn. Och dånet från deras vingar var som dånet från stridsvagnar med många hästar, som stormar fram till strid. ¹⁰ De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten låg deras makt att skada människorna i fem månader. ¹¹ Som kung över sig har de avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon.^[a]

¹² Det första veropet är över. Se, efter det kommer två andra.

Den sjätte basunen

¹³ Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Och jag hörde en röst från de fyra hornen på guldaltaret inför Gud. ¹⁴ Den sade till den sjätte ängeln, han som hade basunen: "Släpp lös de fyra änglar, som är bundna vid den stora floden Eufrat." ¹⁵ Då släpptes de fyra änglarna lösa, de som för den timmen, den dagen, den månaden och det året stod rustade för att döda en tredjedel av människorna. ¹⁶ Antalet män i dessa ryttarhärar var tjugo tusen gånger tio tusen. Jag hörde deras antal. ¹⁷ Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: ryttarna hade eldröda, mörkblå och svavelgula bröstharnesk, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras mun kom eld och rök och svavel. ¹⁸ Av dessa tre plågor, elden, röken och svavlet som kom ur deras mun, dödades tredjedelen av människorna. ¹⁹ Ty hästarnas makt ligger i deras mun och i deras svans. Deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dem vållar de skada.

²⁰ De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk så att de upphörde med att tillbe onda andar, avgudabilder av guld, silver och brons, sten och trä, som varken kan se eller höra eller gå. ²¹ Och de ångrade inte sina mord och sin svartkonst, sin otukt och sina stölder.