M’Cheyne Bible Reading Plan
Glöm inte att Gud har hjälpt dig
1-2 Lyssna till mig, Israel! I dag ska du gå över floden Jordan och fördriva folken på andra sidan. De är mycket större och mäktigare än du! De bor i städer med väldiga murar. Där finns också de välkända jättarna, anakiterna, som ingen kan stå emot.
3 Men Herren, din Gud, ska gå före dig som en förtärande eld och förgöra dem, så att du snabbt ska kunna besegra dem och driva ut dem.
4 När sedan Herren har gjort allt detta för dig, ska du inte säga: 'Herren hjälpte mig därför att jag är så rättfärdig!' Nej, det är på grund av de andra folkens ogudaktighet som han gör det.
5 Det är inte alls för att du är ett så enastående folk, som Herren driver bort dem och sätter dig i deras ställe. Nej, det är för att de är så ogudaktiga och för att Gud vill uppfylla löftet till era förfäder, Abraham, Isak och Jakob.
6 Jag säger det igen: Herren, din Gud, ger dig inte detta härliga land därför att du är god. Sanningen är att du är ett envist folk.
7 Tänk på och glöm aldrig hur du många gånger har fått Herren, din Gud, att bli förargad i öknen, från den dag du lämnade Egypten till nu! Hela tiden har du varit upprorisk mot honom.
8 Tänk på hur du gjorde honom rasande vid berget Horeb! Han var beredd att utplåna dig.
9 När jag gick upp på berget för att ta emot stentavlorna där alla lagar och regler fanns nedtecknade, som rör det förbund som Herren upprättat med dig, blev jag kvar där i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Jag varken åt eller drack under hela denna tid.
10-11 Efter dessa fyrtio dygn gav Herren mig stentavlorna med de budord som ni själva hört honom ge er när ni hörde hans röst ur elden som täckte berget.
12 Han sa åt mig att skynda mig ner från berget, därför att folket som jag hade lett ut ur Egypten hade orenat sig och redan vänt sig bort från Guds lagar och gjort sig en avgud av gjuten metall.
13-14 'Lämna mig ifred nu, så att jag kan förgöra detta onda, envisa folk!' sa Herren till mig. 'Jag ska utplåna dess namn, och sedan ska jag göra ett mäktigt folk av dig, större än de skulle ha blivit.'
15 Jag gick ner från berget medan det var höljt i eld. De båda tavlorna med budorden höll jag i mina händer.
16 När jag kom ner fick jag se den kalv som ni hade gjort i er fruktansvärda synd mot Herren, er Gud. Tänk så snabbt ni vände er bort från honom!
17 Jag lyfte tavlorna högt över huvudet och krossade dem mot marken! Ja, jag slog sönder dem framför ögonen på er!
18 Sedan låg jag inför Herrens ansikte i ytterligare fyrtio dagar och nätter, utan bröd eller vatten, för ni hade gjort det Herren hatade mest av allt och på så sätt orsakat hans vrede.
19 Jag var fruktansvärt rädd för er skull. Herren var beredd att förgöra er, men han lyssnade på mig också den gången.
20 Aron var i stor fara, därför att Herren var arg på honom. Men jag bad för honom, och Herren skonade honom.
21 Jag tog er synd, kalven ni hade gjort, och brände upp den och krossade den till fint damm och kastade detta i det vatten som rann ner från berget.
22 I Tabeera och i Massa och likaså i Kibrot-Hattaava, hände samma sak. Herren blev rasande på er.
23 Och när Herren vid Kades-Barnea sa till er att gå in i landet, som han hade gett er, satte ni er på tvären och ville inte tro att han skulle hjälpa er. Ni vägrade att lyda honom.
24 Ja, ni har satt er upp mot Herren från första dagen jag lärde känna er.
25 Det var därför jag låg där inför honom i fyrtio dagar och nätter, när han var beredd att förgöra er.
26 Jag bad honom att inte utplåna sitt eget folk. Jag sa: 'Det är ditt arv, som räddats från Egypten genom din väldiga makt och underbara styrka.
27 Kom ihåg dina löften till dina tjänare Abraham, Isak och Jakob! Ha överseende med detta hårda folks ondska och synd,
28 för om du utrotar dem kommer egyptierna att säga att det hände därför att Herren inte kunde leda dem in i landet som han hade lovat dem, eller att han utrotat dem därför att han hatade dem och att han ledde ut dem i öknen för att döda dem.
29 Herre, de är ju ditt folk, ditt arv, som du har lett ut ur Egypten genom din väldiga makt och starka arm.'
Det är skönt att tacka Herren
En sång att sjunga på Herrens dag.1-2 Det är skönt att tacka Herren, att sjunga lovsånger till Gud, den högste.
3 Det är skönt att redan tidigt varje morgon få tacka honom för hans godhet, och att varje kväll få glädja sig över hans trofasthet.
4 Sjung lovsånger till honom! Spela på harpa, luta och lyra.
5 Du har gjort så mycket för mig, Herre! Inte undra på att jag är glad och sjunger av glädje!
6 Herre, vilka under du gör! Och hur djupa är inte dina tankar!
7 Oförnuftiga människor förstår dem inte! Och dåren kan inte fatta att,
8 fastän de onda blomstrar som ogräs och de ogudaktiga har framgång så väntar dem bara evigt fördärv.
9 Men du, Herre, är stor och upphöjd i evighet.
10 Ett är ändå säkert: Dina fiender ska inte komma undan, och alla som handlat orätt ska skingras.
11 Men mig har du gjort lika stark som en vildoxe,
12 och du har gjort mig glad och gett mig nytt mod. Jag har fått se hur mina fiender lidit nederlag och fått höra hur de jämrat sig.
13 Men de som älskar Gud ska blomstra som palmträd. De ska växa höga som cederträden på Libanons berg.
14 De är som träd som planterats i Herrens egen trädgård och som växer och trivs där.
15 Till och med när de blir gamla ska de bära frukt och vara gröna och friska.
16 Det visar att Herren är trofast och håller sina löften. Han är mitt skydd, och hos honom finns bara godhet!
Gud är en evig gud
93 Nu regerar Herren. Han är klädd i majestät och styrka. Därför står jorden fast, och kan inte rubbas.
2 Gud, du har regerat från urminnes tid, ja, redan vid tidens början fanns du till.
3-4 De stora haven brusar och dånar, de sjunger sin mäktiga sång. Men din röst är mäktigare och starkare än havens alla bränningar!
5 Herre, ditt ord är alltigenom sant och tillförlitligt, och helighet omger ditt tempel för evigt.
Herren ska befria Jerusalem
37 När Hiskia fick höra resultatet av mötet, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg som ett tecken på sin sorg. Sedan gick han bort till templet för att be.
2 Han sände chefen för palatset, Eljakim, sin sekreterare Sebna och de ledande bland prästerna till profeten Jesaja, Amos son. De var alla klädda i säcktyg,
3 och de framförde detta budskap från Hiskia:Det här är en dag full av besvärligheter, nöd och hädelse. Det är lika kritiskt för oss nu som när en kvinna ska till att föda men är för svag, så att barnet inte kommer ut.
4 Men kanske Herren, din Gud, hörde hädelserna från den assyriske kungens representant, när han hånade den levande Guden. Gud kommer nog inte att låta honom gå fri från detta. Gud ska nog straffa honom för dessa ord. Jesaja, bed för oss som finns kvar!
5 När Jesaja hörde detta svarade han:
6 Tala om för Hiskia att Herren uppmanar honom att inte oroa sig för de hotelser denne assyriske lakej kom med och inte heller för hans hädelser.
7 Ett rykte från Assyrien ska nämligen nå kungen, att han behöver återvända hem. Han ska då vända om till sitt eget land, och där ska jag se till att han blir dödad.
8-9 Den assyriske befälhavaren lämnade nu Jerusalem och gick för att rådgöra med sin kung, som hade lämnat Lakis för att belägra Libna. Men just då fick kungen beskedet att Tirhaka, kronprinsen i Etiopien, gått till anfall mot honom söderifrån. När han fick höra detta, skickade han sändebud tillbaka till Hiskia i Jerusalem med detta meddelande:
10 Låt inte den Gud du tror på lura dig genom löften om att Jerusalem inte ska bli intaget av mig!
11 Tänk bara på vad som har hänt där assyriska kungar har farit fram. De har krossat allt motstånd! Tro inte att ni på något sätt är annorlunda.
12 Blev folken i Gosan, Haran och Resef, eller Edens barn i Telassar, räddade av sina gudar? Nej, de assyriska kungarna utrotade dem fullständigt!
13 Och tänk på vad som hände med kungen i Hamat, kungen i Arpad och kungarna från Sefarvaim, Hena och Iva!
14 När kung Hiskia hade mottagit brevet och läst det, gick han bort till templet och bredde ut det inför Herren
15 och bad:
16-17 Herre, Israels Gud, som tronar mellan keruberna, du som är den ende Guden och som härskar över alla kungariken på jorden, det var du ensam som gjorde himmel och jord. Hör min bön och se till mig i min nöd! Se på detta brev från kung Sanherib, som hädar den levande Guden.
18 Det är sant som han säger, Herre, att kungarna i Assyrien har besegrat alla dessa folk,
19 och att deras gudar kastats i elden. Men de var ju inga gudar utan bara avbilder som människor hade tillverkat av trä och sten. Därför kunde assyrierna förgöra dem.
20 Herre, vår Gud, rädda oss, så att alla kungariken på jorden förstår att bara du är Gud, den ende Guden!
Herren ska krossa Sanherib
21 Då kom det ett besked från Jesaja, Amos son, till kung Hiskia: Herren, Israels Gud, ger dig här sitt svar på din bön beträffande Sanherib, Assyriens kung:
22 Herren säger till Sanherib: Mitt folk, den hjälplösa jungfrun Sions dotter, skrattar åt dig och föraktar dig.
23 Vem är det egentligen du har hädat? Vem är det du har hånat? Mot vem är det du har höjt rösten och visat upp ditt högmod? Det är mot den Helige i Israel!
24 Du har sänt budbärare för att häda Herren. Du skryter över din väldiga armé, som har bestigit bergen och huggit ner de högsta cedrarna och de dyrbaraste cypresserna i Libanon. Du har intagit deras högsta berg och förstört deras kraftigaste befästningar.
25 Du skryter över alla källor du har grävt i länder som du lagt under dig och menar att Egypten och dess bundsförvanter inte är något hinder för dig!
26 Men har du ännu inte förstått att det var jag som bestämde allt detta för länge sedan? Att det var jag som långt tillbaka i tiden gav dig denna makt? Det är jag som låtit allt detta inträffa och tillåtit dig att inta befästa städer och förvandla dem till ruinhögar!
27 Detta är anledningen till att folket i de städerna hade så liten makt och så lätt blev ett byte för dig. De var lika hjälplösa som spröda plantor under dina fötter, som gräs på taket, som snart förbränns av solen.
28 Men jag känner dig väl och vet allt vad du har för dig och det sätt på vilket du rasat mot mig.
29 Därför att du har rasat mot mig har jag satt en ring i din näsa och ett betsel i din mun, och jag ska leda dig tillbaka till ditt eget land samma väg som du kom.
30 Sedan sa Gud till Hiskia: Här är beviset på att jag är den som befriar denna stad från kungen i Assyrien. I år ska du få äta av det som växer av sig självt, och nästa år det som kommer upp av detta. Men om två år ska ni på nytt ha allt ni behöver och kunna så, skörda och plantera i vanlig ordning.
31 Ni som är kvar i Juda ska slå rot i er egen jord och blomstra och förökas.
32 För en del av dem som överlevt ska gå ut från Jerusalem och än en gång befolka hela landet. Herren själv ska genom sin makt se till att allt detta sker.
33 Beträffande kungen i Assyrien och hans trupper, ska de inte komma in i Jerusalem, och inte heller ska de skjuta sina pilar ditin. De ska inte marschera fram utanför murarna eller bygga upp jordvallar mot dem.
34 Han ska vända tillbaka till sitt eget land samma väg han kom och han ska inte komma in i staden, säger Herren.
35 Jag ska försvara den för min äras skull och till minne av min tjänare David.
36 Den natten kom Herrens ängel till assyrierna och dödade 185.000 man i deras läger. När de som överlevt vaknade nästa morgon låg de bland alla dessa döda.
37 Då vände Sanherib, kungen i Assyrien, tillbaka till Nineve i sitt eget land.
38 Och en dag när han tillbad i guden Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med sina svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Esarhaddon blev kung efter honom.
144.000 märks med Guds sigill
7 Sedan såg jag fyra änglar, som stod vid jordens fyra hörn och hindrade de fyra vindarna att blåsa. Inte ett enda löv rörde sig längre bland träden, och havet blev blankt som en spegel.
2 Och jag såg en annan ängel komma från öster, och han hade med sig den levande Gudens sigill. Och han ropade till dessa fyra änglar, som hade fått makt att skada jorden och havet:
3 Vänta! Gör ingenting än, skada varken jorden, havet eller träden, förrän vi har satt Guds sigill på hans tjänares pannor.
4-8 Hur många blev märkta med detta sigill? Jag fick höra antalet, det var 144.000 och de kom från alla Israels tolv stammar: tolv tusen från Juda stam, tolv tusen från Ruben, tolv tusen från Gad, tolv tusen från Aser, tolv tusen från Naftali, tolv tusen från Manasse, tolv tusen från Simeon, tolv tusen från Levi, tolv tusen från Isaskar, tolv tusen från Sebulon, tolv tusen från Josef, och tolv tusen från Benjamin.
En oräknelig skara
9 Sedan såg jag en stor skara människor - alltför stor för att kunna räknas - från alla länder, folk och stammar stå inför tronen och Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer.
10 Och de ropade med hög röst: Frälsningen kommer från vår Gud som sitter på tronen, och från Lammet.
11 Och nu samlade sig alla änglarna runt tronen och runt de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten vid tronen i tillbedjan för Gud.
12 Amen! sa de. Välsignelse och härlighet och visdom och tacksägelse och ära och kraft och makt tillhör vår Gud i evigheternas evigheter. Amen!
13 Sedan frågade en av de tjugofyra äldste mig: Vet du vilka dessa är som är klädda i vita kläder, och varifrån de kommer?
14 Nej, Herre, svarade jag, vill du tala om det för mig? Det är de som kommer ur det stora lidandet, sa han. De har tvättat sina kläder rena i Lammets blod.
15 Det är därför som de står här vid Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel. Han som sitter på tronen ska beskydda dem.
16 De kommer aldrig att bli hungriga eller törstiga igen, och de ska aldrig brännas av middagssolens hetta.
17 För Lammet, som står framför tronen, ska ge dem mat och vara deras herde och leda dem till källorna med livets vatten. Och Gud ska torka bort tårarna från deras ögon.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®