M’Cheyne Bible Reading Plan
Två stammar ber om att få ett särskilt område
32 När Israel kom till Jaers och Gileads land, lade Rubens och Gads stammar, som hade stora fårhjordar, märke till vilket underbart land det var för boskapen.
2 De gick då till Mose, prästen Eleasar och de övriga stamledarna och sa:
3-4 Herren har använt Israel för att utrota befolkningen i hela det här området: Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon. Hela den här trakten är idealisk för våra hjordar.
5 Låt oss få det här landområdet som vår del, i stället för landet på andra sidan floden Jordan.
6 Ni menar att ni vill stanna kvar här i allsköns ro, medan era bröder går över floden för att strida? frågade Mose.
7 Varför gör ni era bröder osäkra så att de tvekar att gå över till det land som Herren har gett dem?
8 Det var på det sättet era föräldrar uppträdde! Jag skickade dem från Kades-Barnea för att de skulle utforska landet,
9 men när de hade gjort det och kom tillbaka från Eskols dal, slog de ner modet på Israels barn, så att de inte vågade gå in i det utlovade landet.
10-11 Herren blev då så vred på dem att han lovade att ingen av dem som vid detta tillfälle var tjugo år eller däröver, och som varit med vid flykten ut ur Egypten, skulle få komma in i det land han lovat Abraham, Isak och Jakob.
12 De enda undantagen var Kaleb, kenaseen Jefunnes son, och Josua, Nuns son, därför att båda helhjärtat följde Herren och hade vädjat till folket att inta det utlovade landet.
13 Herren lät oss sedan vandra fram och tillbaka i öknen i fyrtio år, tills hela denna syndiga generation var borta.
14 Och nu står ni här och beter er på precis samma sätt! Den enda skillnaden är att ni är fler, så Herrens vrede kommer att bli ännu större den här gången.
15 Om ni vänder er bort från Gud på det här sättet, så kommer han att låta folket stanna ännu längre i öknen, och ni kommer att bli ansvariga för död och olycka över hela nationen!
16 Nej, inte alls! förklarade de. Vi tänker bygga fållor åt våra hjordar och städer åt våra hustrur och barn,
17 men sedan vill vi beväpna oss och gå över till andra sidan i spetsen för folket, tills alla har kommit i trygghet. Men först måste vi bygga upp befästa städer åt våra familjer här, för att de ska kunna vara trygga från anfall av dem som bor i området.
18 Vi ska inte slå oss till ro här, förrän alla bland Israels folk har fått sina arvslotter.
19 Vi vill inte ha några landområden på andra sidan floden Jordan, utan vi föredrar att stanna här på den östra sidan.
20 Då sa Mose: Om ni gör som ni har sagt, utrustar er för Herrens krig
21 och håller era trupper kvar på andra sidan Jordan tills Herren har drivit ut alla sina fiender
22 och landet är helt underlagt honom, så kan ni sedan få vända tillbaka hit. Då har ni uppfyllt era skyldigheter mot Herren och de andra stammarna. Och landet på östra sidan av floden Jordan kommer att vara den besittning ni tilldelas av Herren.
23 Men om ni inte gör som ni lovat, syndar ni mot Herren, och ni kan vara övertygade om att ni får känna av följderna.
24 Sätt nu i gång och bygg städer åt era familjer och fållor åt era hjordar, och gör precis som ni har sagt.
25 Vi ska följa dina föreskrifter in i minsta detalj, svarade folket från Gad och Ruben.
26 Våra barn, hustrur och boskapshjordar ska stanna kvar här i Gileads städer,
27 men alla vi andra som är stridsdugliga ska gå ut i striden för Herren, precis som du har befallt.
28 Mose godtog deras förslag genom att säga till Eleasar, Josua och de övriga stamledarna i Israel:
29 Om alla stridsdugliga män i Gads och Rubens stammar går med er över floden Jordan, så ska ni ge dem Gileads land som arvslott när ni intagit landet.
30 Men om de vägrar att göra det, måste de acceptera landområden bland er övriga i Kanaan.
31 Det Herren har befallt ska vi göra, försäkrade folket från Gads och Rubens stammar än en gång.
32 Vi ska strida för Herren i Kanaan, men vårt eget land ska vara på den här sidan av Jordan.
33 Mose tilldelade Gads och Rubens stammar och Manasses gren av Josefs stam hela det område som tillhört amoreernas kung Sihon och kung Og i Basan med alla dess städer.
34-36 Gads folk byggde upp städerna Dibon, Atarot, Aroer, Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha, Bet-Nimra och Bet-Haran. Alla var befästa och försedda med fårfållor.
37-38 Rubens barn byggde upp städerna Hesbon, Eleale, Kirjataim, Nebo, Baal-Meon och Sibma. (Senare ändrade israeliterna namnen på flera av de städer de hade intagit och byggt upp.)
39 Sedan begav sig Makirs släkt, från Manasses stam, till Gilead, intog det och drev bort amoreerna som bodde där.
40 Mose gav dem Gilead, och de bosatte sig där.
41 Jair från Manasses stam intog byar i Gilead och ändrade namnet på dem till Jairs byar.
42 En annan man, Noba, intog Kenat och dess kringliggande byar och gav området namnet Noba efter sig själv.
Gud, du har väl inte övergett mig
1-2 Jag ropar till Herren. Jag ropar till honom så högt jag kan, för att han ska lyssna!
3 Jag har ångest och ser ingen utväg mer. Till och med om nätterna ber jag och sträcker mina händer mot himlen. Det finns ingen tröst för mig.
4 När jag tänker på Gud suckar jag, och när jag ser hur jag har det så förlorar jag allt mod.
5 Han håller mig vaken, och i min oro kan jag inte få fram ett ord mer.
6 Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr,
7 på den tiden då vi spelade och sjöng glada sånger till långt in på nätterna. Jag tänker på detta och funderar över skillnaden mellan då och nu.
8 Har Herren övergett mig? Ska han aldrig mer hjälpa mig?
9 Är hans kärlek borta för alltid? Har han svikit sitt löfte?
10 Har han glömt bort att visa mig sin nåd? Har han i vrede slagit igen dörren framför den han älskar?
11 Jag sa: Det som gör mig mest ont är att Guds kärlek och välsignelse inte är som förr.
12 Jag kommer ihåg alla hans stora under.
13 Dessa underbara gärningar är jämt och ständigt i mina tankar. Jag kan inte låta bli att tänka på dem.
14 Gud, allt vad du gör är heligt. Var finns det någon annan gud så mäktig som du?
15 Du är en Gud som gör under! Du visar fortfarande din stora makt.
16 Med din styrka räddade du ditt folk och du ledde Jakobs och Josefs söner ut ur Egypten.
17 När Röda havet såg dig, fylldes det av skräck! Det bävade ända ner i djupet!
18 Från molnen öste regnet ner och åskan mullrade i skyn och blixtarna flammade.
19 Ja, din stämma hördes i stormen. Bländande blixtar lyste upp världen! Jorden skakade och bävade.
20 Du banade en väg rakt genom havet. Vi kunde inte se dina fotsteg, och vi visste inte att vägen fanns där!
21 Men du ledde ditt folk som en fårhjord, med Mose och Aron som herdar.
Guds dom över landet
24 Se! Herren ödelägger jorden och förstör allt. Han skingrar dess bebyggare över hela jorden.
2 Präster och vanligt folk, tjänare och herrar, slavflickor och husmödrar, köpare och säljare, långivare och låntagare, ingen ska komma undan.
3 Jorden kommer att bli fullkomligt tom och utplundrad. Herren har talat.
4-5 Jorden får lida för folkets synder. Den orkar inte längre. Säden vissnar bort och molnen ger inget regn. Allt drabbas av sönderfall. Folket har förvrängt Guds lagar och brutit hans eviga förbund.
6 Därför vilar Guds förbannelse över världen. Jordens inbyggare måste ta sitt straff. Endast några ska överleva.
7 All glädje i livet försvinner. Ingen förnyelse äger rum och inget av det gamla består. De som ska sprida glädje suckar och klagar.
8 Det hörs inte längre några glada melodier från harpor och pukor. Det är slut på den lyckliga tiden.
9 Man dricker inte vin och sjunger längre, och de starka dryckerna ger en bitter eftersmak.
10 Den ödelagda staden är övergiven. Varje port är låst och reglad.
11 Folk skockar sig på gatorna och ropar efter vin. Glädjen är borta och allt är tristess.
12 Staden har lämnats i ruiner, och stadsportarna är sönderslagna.
13 Så ska det vara bland folken över hela jorden, som när ett olivträd är avplockat och en sädesåker är renplockad.
14 Men det fåtal som finns kvar ska ropa och sjunga av glädje. De som bor i väster ska prisa Guds majestät,
15-16 och de som bor i öster ska svara med lovsång. Hör hur de sjunger till Herrens ära från jordens alla hörn! De prisar den Rättfärdige!Men mitt hjärta är tyngt av sorg, för fortfarande finns det ondska och förräderi överallt.
17 Förtryck och fångenskap är fortfarande er lott, ni alla jordens människor!
18 När ni flyr i ångest kommer ni att falla i en grop, och när ni klättrar ut ur gropen fastnar ni i en fälla. Himlen håller inget tillbaka, och hela världen ska darra av förskräckelse.
19 Jorden skakar och rämnar. Allt kommer att vara förlorat.
20 Världen ska ragla som en drucken och svaja som en hydda i storm. Den ska falla och inte resa sig igen, för dess synd är stor.
21 På den dagen ska Herren straffa de fallna änglarna i himlen och jordens kungar.
22 De ska samlas ihop som fångar i en fängelsehåla och dömas.
23 Sedan ska härskarornas Herre bestiga sin tron på Sion och i härlighet regera i Jerusalem, inför alla de äldste bland hans folk. Det kommer att råda en sådan härlighet att solen och månen förbleknar.
2 Mina kära barn, jag berättar detta för er för att ni ska hålla er borta från synden. Men om ni syndar, finns det någon som ber för er inför Fadern. Hans namn är Jesus Kristus, den ende som är alltigenom god och som helt gör Guds vilja.
2 Det var han som tog straffet för våra synder på sig och förde oss in i gemenskap med Gud. Genom honom får vi förlåtelse för våra synder, och inte bara vi, utan hela världen.
3 Hur kan vi vara säkra på att vi tillhör honom? Jo, genom att hålla hans bud. Försöker vi då verkligen göra vad han vill att vi ska göra?
4 Någon kanske säger: Jag är kristen. Jag är på väg till himlen. Jag tillhör Jesus. Men om han inte gör vad Jesus har sagt att han ska göra, är han en lögnare.
5 Den däremot som lyder hans ord lever ett liv genomlyst av Guds kärlek. Så kan ni alltså veta om ni är kristna eller inte.
6 Den som säger att han är kristen måste leva som Kristus gjorde.
7 Kära bröder, det är inte något nytt bud jag skriver till er om. Det är ett gammalt bud, som ni alltid har haft, ända från början. Ni har hört det förut.
8 Ändå är det nytt, för genom Jesus och hans exempel blev det verklighet och så är det också i era liv. När vi älskar varandra försvinner mörkret i våra liv, och det nya ljuset från livet i Jesus Kristus har börjat lysa.
9 Den som säger att han vandrar i det ljuset men hatar sin kristne bror, han är fortfarande kvar i mörkret.
10 Men den som älskar sin kristne bror vandrar i ljuset och kan se hur han går och behöver inte snubbla i mörkret och falla i synd.
11 Den som hatar sin kristne bror vandrar däremot omkring i andligt mörker och vet inte vart han går, för mörkret har förblindat honom så att han inte kan se vägen.
Älska inte denna onda värld
12 Jag skriver detta till er alla, mina kära barn, för era synder har blivit förlåtna i Jesus, vår Frälsares, namn.
13 Det gäller er som har vandrat länge med Herren och väl känner honom som är evig. Det gäller er som står starka efter att ha vunnit er kamp mot Satan.
14 Ja, det gäller er som nyligen har lärt känna Gud, vår Far, liksom det gäller er som känner honom väl sedan många år, och er som är starka i er tro och som med Guds ord i er har vunnit er kamp mot Satan.
15 Sluta att älska denna onda värld och allt den erbjuder er. Om ni älskar den visar det att Guds kärlek inte behärskar era liv.
16-17 Allt vad världen har av självförverkligande, habegär och statussymboler kommer nämligen inte från Gud. Det kommer från den onda värld som ska försvinna tillsammans med allt som tillhör den. Men den som fortsätter att göra Guds vilja ska leva i evighet.
Antikrist kommer
18 Kära barn, den här världens sista timme är slagen. Ni har hört om att Antikrist ska komma - han som är emot Kristus. Många som representerar honom har vi redan sett. Det gör oss ännu mer övertygade om att tidens slut är nära.
19 Dessa kristusfientliga människor har varit medlemmar i våra församlingar, men var egentligen aldrig en del av oss. Genom att lämna oss bevisade de att de inte alls tillhör oss.
20 Men ni är inte sådana, för den helige Ande har kommit till er, och ni känner till sanningen.
21 Därför skriver jag inte till er som jag skulle göra till dem som behöver lära känna sanningen, men jag vill varna er, eftersom ni kan skilja mellan sant och falskt.
22 Vem är den störste lögnaren? Är det inte den som säger att Jesus inte är Kristus. Det är Antikrist, som därmed förnekar både Fadern och Sonen.
23 Den som inte tror på Jesus Kristus, Guds Son, kan inte heller ha gemenskap med Fadern. Men den som har gemenskap med Sonen har det också med Fadern.
24 Fortsätt därför att tro det som ni har blivit undervisade om från början. Då kommer ni alltid att leva i nära gemenskap både med Gud Fadern, och med hans Son.
25 Då har vi också del i hans löfte till oss om evigt liv.
26 Dessa anmärkningar om Antikrist är riktade särskilt till dem som gärna vill binda för era ögon och leda er vilse.
27 Men ni har tagit emot den helige Ande, och när han bor i er behöver ni ingen annan som talar om för er vad som är rätt. Han undervisar er nämligen om allt, och han är Sanningen. Se till att han får leva i er och att ni gör vad han har sagt.
28 Ja, mina kära barn, lev kvar i gemenskap med Kristus. Då vet ni att allt står rätt till med er när han kommer och att vi inte behöver skämmas för att möta honom utan med glädje kan se honom i ögonen.
29 Eftersom vi vet att Gud alltid är god och bara handlar rätt, så kan vi med all rätt veta att alla som handlar rätt är hans barn.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®