M’Cheyne Bible Reading Plan
Kriget mot Midjan
1-2 Herren talade än en gång till Mose och sa: Hämnas på midjaniterna, som förlett er till avgudadyrkan, innan det är dags för dig att dö.
3 Då sa Mose till folket: En del av er måste gripa till vapen i Herrens krig mot midjaniterna.
4-5 Kalla samman 1.000 man från varje stam.Man gjorde som Mose hade befallt, och Mose sände ut 12.000 beväpnade män i strid.
6 Pinehas, prästen Eleasars son, ledde dem i striden, åtföljd av arken och stridstrumpeter.
7 De kämpade mot midjaniterna och dödade dem alla,
8 bland dem de fem midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba. Även Bileam, Beors son, blev dödad.
9-11 Sedan tog den israelitiska armén alla kvinnor och barn som fångar och lade beslag på boskap, hjordar och annat byte. Alla städer och byar i Midjan brändes ner.
12 Fångarna och allt krigsbyte fördes fram till Mose och prästen Eleasar och till det övriga folket i Israel, som slagit läger på Moabs slätter vid floden Jordan, mitt emot Jeriko.
13 Mose, Eleasar och folkets ledare gick ut för att möta den segerrika armén,
14 men Mose blev mycket förargad på officerarna och befälet.
15 Varför har ni skonat alla kvinnor? frågade han.
16 Det var ju de som följde Bileams råd och fick Israels folk att tillbe avgudar på berget Peor, och de är orsaken till att pesten dödade så många av oss.
17 Döda nu alla pojkar och även alla kvinnor som har legat med en man.
18 Ni får bara låta dem som inte legat med en man leva, för de har inte varit delaktiga i vår olycka.
19 Och var och en som har dödat någon eller rört vid någons döda kropp ska stanna utanför lägret i sju dagar. På den tredje och på den sjunde dagen måste ni rena er och era fångar.
20 Kom också ihåg att rena alla era kläder och allt som är gjort av läder, gethår eller av trä.
21 Sedan sa prästen Eleasar till männen som varit med i striden: Det här är Herrens befallning, som han gett till Mose:
22 Allt sådant som tål eld; guld, silver, koppar, järn, tenn och bly
23 ska renas i eld. Sedan måste det renas ytterligare genom reningsvattnet. Men det som inte tål eld ska renas bara genom vatten.
24 På den sjunde dagen måste ni tvätta era kläder och bli renade, och därefter kan ni gå in i lägret igen.
25 Herren sa till Mose:
26 Du, prästen Eleasar och stamledarna ska göra en förteckning över människor och djur och över allt byte.
27 Sedan ska ni dela bytet i två delar. Den ena hälften ska tillhöra männen som var i strid, och den andra hälften ska ges till Israels folk.
28 Men först ska Herren få sin del av de fångar, boskap, åsnor, får och getter som tagits som byte. Vart femhundrade djur ska tillhöra Herren.
29 Ge det till prästen Eleasar, så att han kan överlämna det till Herren.
30 Ta också var femtionde fånge och vart femtionde djur i hjordar och bland boskap av den del som ges till Israels folk att överlämnas till de leviter, som är i tjänst i tabernaklet.
31 Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren sagt.
32-35 Det totala bytet var 675.000 får, 72.000 oxar, 61.000 åsnor och 32.000 unga flickor.
36-41 Den hälft som gavs till soldaterna bestod av 337.500 får, av vilka 675 gavs till Herren, 36.000 oxar, av vilka 72 gavs till Herren, 30.500 åsnor, av vilka 61 gavs till Herren och 16.000 flickor, av vilka 32 tillföll Herren.41Hela Herrens del gavs till prästen Eleasar, som Herren hade sagt till Mose.
42-46 Den andra hälften av bytet tilldelades Israels folk och bestod av samma antal, nämligen 337.500 får, 36.000 oxar, 30.500 åsnor och 16.000 flickor.
47 Enligt Herrens order gav Mose var femtionde av allt till leviterna.
48-49 Då kom officerarna och underbefälen till Mose och sa: Vi har räknat alla de män som drog ut med oss i striden, och ingen av dem saknas!
50 Därför vill vi bära fram ett särskilt tackoffer till Herren, nämligen vårt byte av guld, juveler, armband, fotringar, ringar, örhängen och halsband. Detta vill vi göra för att försonas med Herren.
51-52 Mose och prästen Eleasar tog emot officerarnas och befälens gåva och fann att värdet uppgick till över en och en halv miljon kronor.
53 Varje soldat hade tagit eget byte i striden.
54 Offret fördes in i tabernaklet och förvarades där inför Herren, för att han på ett särskilt sätt skulle komma ihåg Israels folk.
Varning för stolthet och skrytsamhet
1-2 Vi tackar dig, Herre! Vi tackar dig! Dina stora under är bevis på att du bryr dig om oss.
3 Ja, säger Herren, när den tid, som jag bestämt, är inne, ska jag straffa de onda!
4 Fastän jorden skakar och alla dess innevånare darrar av rädsla så är dess grund stadig, för jag själv har satt den på plats!
5 Jag varnade de stolta för att vara så storordiga,
6 och jag sa till de ogudaktiga att sluta med sitt skryt.
7-8 För framgång och makt kommer inte genom någon människa, utan enbart från Gud. Han befordrar den ene och avsätter den andre.
9 I sin hand håller Herren en bägare med starkt, bedövande vin. Det är hans vredesdom, som alla som föraktat honom måste dricka. De måste tömma bägaren till sista droppen.
10 Men jag ska prisa Jakobs Gud i evighet.
11 Jag ska göra slut på de ogudaktigas ondska, säger Herren, och i stället ska jag ge makt och anseende till de gudfruktiga.
Gud segrar
1-2 I Juda känner alla Gud och i hela Israel ärar man hans namn.
3 Hans hem är i Jerusalem. Han bor på berget Sion.
4 Där bröt han sönder pilar, svärd och sköldar, ja alla våra fienders vapen.
5 De eviga bergen kan inte jämföras med dig i härlighet! Våra mäktigaste fiender är besegrade.
6 De stolta krigarna ligger slagna framför oss och har somnat för alltid. Ingen av dem kan lyfta ett finger emot oss.
7 När du, Jakobs Gud, gick till rätta med dem, stupade både hästar och ryttare.
8 Inte undra på att alla fruktar dig! Vem kan vara i din närhet Gud, när du är vred?
9 Från himlen hördes din dom, och då blev människorna stumma och stela av skräck.
10 Du stod upp för att straffa dem som gjort det som är orätt, och för att försvara de ödmjuka på jorden.
11 Samtidigt kommer människornas meningslösa raseri och vrede att bara göra din härlighet större.
12 Uppfyll alla de löften som ni har gett till Herren, er Gud. Och ni folk runt omkring Israel, ära honom med gåvor och frukta honom.
13 Han gör de som härskar ödmjuka, och de som har makt känner fasa inför honom.
Profetia över Tyrus
23 Detta är Guds budskap till Tyrus:Gråt, ni handelsfartyg, som vänder tillbaka hem från avlägsna länder! Gråt över er hamn, som inte längre finns! De rykten ni hörde på Cypern var sanna!
2 Det är tyst från ön och från Sidons köpmän, som gjort sig så rika på sjöfarten.
3 Över vattnen kom säd från Sikor och från Nildeltats skördar, som gav rik vinst i handeln med många nationer.
4 Ni kan stå där med er skam, både du Sidon och du Tyrus, fästningen vid havet!
5 När Egypten får höra nyheten, kommer det att bli stor sorg där.
6 Fly till Tarsis, ni som bor i Tyrus, och sörj när ni ger er iväg!
7 Är detta allt som finns kvar av er gamla anrika stad, vars invånare har befolkat avlägsna länder genom sina resor?
8 Vem har låtit denna förödelse komma över Tyrus, som byggde upp nya riken i sina kolonier och låg främst i världshandeln?
9 Härskarornas Gud har gjort det för att krossa din stolthet och visa sitt förakt för all mänsklig storhet.
10 Segla vidare, ni handelsskepp, ända bort till Nilen, för er hamn är borta.
11 Herren räcker ut sin hand över haven och skakar jordens kungariken. Han har uttalat domen över denna stora handelsmakt för att bryta ner den.
12 Han säger: Aldrig mer ska du bli glad och stark, du kränkta oskuld, du Sidons dotter. Inte ens om du flyr till Cypern, ska du få någon vila.
13 Se på det som en gång var Babylon och som Assyrien har gjort till ett ökenland utan betydelse. De belägrade staden, rev ner dess palats och lade den i ruiner.
14 Gråt, ni handelsskepp över att er hemmahamn är förstörd!
15-16 I sjuttio år kommer Tyrus att vara bortglömt. Under en annan kung ska det ske med Tyrus som det berättas i sången om den prostituerade: Ta din harpa och vandra genom staden, du som är bortglömd av alla. Spela på din harpa och sjung så att man kommer ihåg dig!
17 Ja, efter sjuttio år ska Herren ge Tyrus liv på nytt, men staden kommer att vara som förut. Man ska leva på samma ogudaktiga sätt som tidigare.
18 Men nu ska dess handel ge vinsten åt Herren! Man ska inte samla på lager utan använda den till mat och kläder i överflöd till dem som lever för Herren.
Jesus Kristus är Guds son
1 Kristus fanns redan när världen skapades. Men jag har också själv sett honom med mina egna ögon och hört honom tala. Jag har rört vid honom med mina egna händer. Han är Guds budskap om liv, och det är om detta Livets ord jag skriver till er.
2 Denne man, som är livet från Gud, har visat sig för oss, och vi försäkrar att vi har sett honom. Jag talar om Jesus Kristus, som är det eviga livet. Han var hos Fadern och visade sig sedan för oss.
3 Jag säger än en gång att vi berättar för er vad vi själva verkligen har sett och hört, så att ni kan dela vår gemenskap och den glädje vi har tillsammans med Fadern och med Jesus Kristus, hans Son.
4 Och om ni gör som jag säger i detta brev, så blir ni fyllda med samma glädje som vi.
Lev i ljuset
5 Det budskap som Gud har gett oss att föra vidare till er är att Gud är ljus. Det finns inget mörker i honom.
6 Om vi säger att vi är hans vänner, men fortsätter att leva i andligt mörker och i synd, så ljuger vi.
7 Men om vi lever i Guds ljus, så som Kristus gör, har vi en underbar gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.
8 Om vi säger att vi inte är syndare, lurar vi bara oss själva och vägrar att acceptera sanningen.
9 Men om vi bekänner våra synder för honom, kan vi lita på att han håller sitt löfte och förlåter oss. Då finns det inget som hindrar vår gemenskap med honom.
10 Om vi säger att vi inte har syndat, så ljuger vi och påstår därmed också att Gud ljuger. Det bevisar att vi inte har gemenskap med honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®