M’Cheyne Bible Reading Plan

Israeliterna tillber Baal

25 Medan Israel befann sig i Sittim började en del av männen att umgås med moabitiska flickor.

² De låg med dem, och det ledde också till att flickorna inbjöd dem att delta i offrandet till deras avgudar. Snart var männen inte bara passiva åskådare, utan böjde sig också inför deras avgudar och tillbad dem.

³ Det dröjde inte länge förrän hela Israel var med om att tillbe Baal, Moabs avgud. Herren brann av vrede över sitt folk,

⁴ och han befallde Mose: Avrätta alla stamledare i Israel och låt deras döda kroppar synas inför allt folket så att Herrens vrede vänds bort från Israel.

⁵ Mose gav då domarna befallning om att låta avrätta alla dem som tillbett Baal.

⁶ Men en av de israelitiska männen var fräck nog att ta med sig en midjanitisk flicka in i lägret, mitt framför ögonen på Mose och folket, där de stod gråtande vid ingången till tabernaklet.

⁷ När Pinehas, Eleasars son och prästen Arons sonson, fick se detta tog han sitt spjut

⁸ och rusade efter mannen in i tältet dit han hade fört flickan. Han borrade spjutet rakt genom mannens kropp och in i flickan. Omedelbart upphörde den pest som drabbat Israel,

⁹ men dessförinnan hade 24.000 personer fått sätta livet till.

^10-11 Då sa Herren till Mose: Eftersom Pinehas blev lika vred som jag har min vrede upphört, och jag ska inte utrota Israel, som jag hade planerat.

^12-13 På grund av hans iver för sin Gud och för det rätta ska han och hans ättlingar vara präster för alltid.

¹⁴ Mannen som blev dödad tillsammans med den midjanitiska flickan hette Simri och var son till Salu, en av ledarna i Simeons stam.

¹⁵ Flickan hette Kosbi och var dotter till Sur, en av de midjanitiska furstarna.

^16-17 Herren talade till Mose igen och sa: Midjaniterna är era fiender. Döda dem!

¹⁸ De betraktar er som fiender och lurar er genom sin listighet. De förleder er att tillbe Baal, de förför er, och ni har just sett följden av det genom Kosbis död.

Gud triumferar

^1-2 Res dig, Gud, och skingra alla dina fiender! Jaga bort dem!

³ Driv bort dem, liksom rök förs bort av vinden! Smält dem som vax i eld! Låt de ogudaktiga utplånas inför dina ögon.

⁴ Men den gudfruktige kan glädja sig! Hans glädje känner inga gränser!

⁵ Sjung en lovsång till Herren! Stäm upp en sång till honom som rider på molnen! Herren är hans namn! Gläd dig inför honom!

⁶ Han är en far för de föräldralösa, och han försvarar änkor, för han är helig.

⁷ De ensamma ger han ett hem, och fångarna för han ut i frihet. Därför sjunger de av glädje! Men för dem som gör uppror väntar bara hungersnöd och svåra tider.

⁸ Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk och marscherade med det genom öknen

⁹ då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner. Berget Sinai bävade inför dig, Israels Gud.

^10-11 Du sände regn i överflöd, Gud, för att det uttorkade landet skulle blomstra igen! Ditt folk, som inte hade någonstans att bo, bor nu där. Av godhet gav du dem detta hem när de var utfattiga.

^12-14 Herren ger sina befallningar och fienderna flyr. Kvinnorna där hemma ropar ut de glada nyheterna: Arméerna som kom för att förgöra oss har flytt! Och nu delar alla Israels kvinnor på bytet. Se hur de glittrar och glänser i sina juveler av guld och silver! De är alldeles övertäckta, precis som duvorna täcks av sina vingar!

¹⁵ När Gud, den Allsmäktige skingrade sina fiender, då var marken täckt av krigsbyte, precis som när snön täcker Salomos berg.

^16-17 Mäktigt reser sig bergen i Basan! Ståtliga bergskedjor med många toppar! Varför ser ni ner på Sions berg med avundsjuka, det berg där Gud har valt att bo i evighet.

¹⁸ Med så många vagnar att man inte kan räkna dem, kommer Herren från Sinai och drar in i sitt heliga tempel på Sions berg.

¹⁹ Han går upp för höjderna och tar fångar med sig i triumftåg. Han får gåvor av människor, till och med av dem som gjort uppror mot honom. För alltid ska han bo där.

²⁰ Vilken underbar Herre han är! Dag efter dag bär han våra bördor och han ger oss vår frälsning.

²¹ Om vi är i nöd griper han in. Han räddar oss från döden.

²² Men sina fiender kommer han att krossa, för de är envisa och vägrar att sluta med sina illdåd.

²³ Herren säger till sitt folks fiender: Kom hit, även ni som gömmer er på berget Hermons branta sluttningar eller djupt nere i havet!

²⁴ Herrens folk ska förgöra dem och vada i deras blod, och hundarna kommer att få slicka i sig så mycket de orkar.

²⁵ O Gud, min kung, alla ser när ditt triumftåg drar fram mot helgedomen.

²⁶ Sångarna går först, och framför musikanterna går flickor som spelar på tamburiner.

²⁷ Prisa Herren hela Israels folk, han som ger er liv!

²⁸ Först går Benjamins lilla stam, följd av ledarna och de äldste i Juda, och därefter kommer ledarna för Sebulon och Naftali.

²⁹ Visa din makt, Gud! Visa din styrka som du gjort förut för oss!

³⁰ Ditt tempel reser sig över Jerusalem, och dit kommer kungarna med sina gåvor.

³¹ Sätt skräck i Egypten, odjuret vid Nilen. Ta itu med makthavarna och deras folk. Slå dem till marken, alla dem som tar krigsbyte och älskar kriget.

³² Från Egypten ska sändebud komma, och Etiopien ska skynda sig att sträcka ut sina händer till Gud i tillbedjan.

³³ Sjung till Herren, alla riken på jorden! Sjung lovsånger till Herren,

³⁴ till honom som rider på de uråldriga himlarna, och vars mäktiga stämma dundrar från skyn.

³⁵ Makten tillhör Gud! Hans härlighet vilar över Israel, och hans styrka är väldig i himlen.

³⁶ Vilken vördnad vi känner när vi böjer oss inför honom i helgedomen! Israels Gud ger styrka och makt åt sitt folk. Lovad vare Gud!

Profetia över Moab

15 Detta är Guds budskap till Moab:Över en natt ska dina städer Ar och Kir läggas i ruiner.

² Folket i Dibon ska gå till sina tempel för att gråta över det öde som drabbat Nebo och Medeba. Man ska raka av sig håret och skägget i sorg

³ och gå omkring på gatorna klädda i säcktyg. Överallt hörs jämmer och klagan.

⁴ Klagoropen i Hesbon och Eleale ska höras ända bort till Jahas. Moabs soldater kommer att ropa högt, bleka av skräck.

⁵ Jag gråter och sörjer över Moab! Dess folk flyr till Soar och Eglat-Selisia. Gråtande tar man sig uppför vägen till Halluhit, och jämmer och klagan hörs efter vägen till Horonaim.

⁶ Till och med floden Nimrim torkar ut! Gräset utmed stranden vissnar bort, och växtligheten dör.

⁷ I en desperat flykt släpar man sina ägodelar över Pilträdsbäcken.

⁸ Förtvivlade rop hörs längs hela Moabs gräns ända bort till Eglaim och Beer-Elim.

⁹ Dimons vatten är rött av blod, men mer ska komma! Lejon ska jaga dem som överlever, både bland de flyende och dem som stannar kvar.

Förhållandet mellan man och hustru

^1-2 Ni gifta kvinnor bör rätta er efter era män. De av er som är gifta med män som ännu inte tror på Herren kan vinna dem för honom genom ert respektfyllda och rena sätt. Era gudfruktiga liv kommer att tala till dem bättre än ord.

³ Var inte för upptagna med ert yttre, smycken, vackra kläder och frisyrer.

⁴ Var måna om er inre skönhet och den bestående charm som ligger i ett stilla och mjukt sinne. Det är dyrbart inför Gud.

⁵ Denna inre skönhet fanns hos de gudfruktiga kvinnorna i gångna tider. De trodde på Gud och rättade sig efter sina män.

⁶ Sara till exempel lydde sin make Abraham och hedrade honom som husets herre. Gör så ni också, följ i hennes fotspår som goda döttrar och gör vad som är rätt. Då kan ni leva i trygghet.

⁷ Ni gifta män måste ta väl hand om era hustrur. Tänk på deras bästa inte bara för att de är de svagare. Hedra dem och håll dem högt. Kom ihåg att du och din hustru tillsammans delar Guds välsignelser, och om du inte behandlar henne som du bör, kommer du inte att få svar på dina böner.

Lidandets betydelse

⁸ Och nu ett ord till er alla. Ni bör vara som en enda stor och lycklig familj, fyllda av sympati för varandra och älska varandra med ömhet och ödmjukhet.

⁹ Betala inte tillbaka ont med ont. Ge inte igen mot dem som säger något ovänligt mot er. Be i stället att Gud ska hjälpa dem, för han vill att vi ska vara vänliga mot varandra. Det är något som han välsignar oss för.

¹⁰ Om du vill leva ett lyckligt och gott liv, så behärska din tunga och hindra dina läppar från att sprida lögner.

¹¹ Vänd dig bort från det onda och gör det goda. Försök att leva i frid, även om det kostar dig personlig ansträngning och uppoffring.

¹² Herren vakar nämligen över sina barn och lyssnar till deras böner, men Herrens ansikte är vänt från dem som gör ont.

¹³ I allmänhet är det ingen som gör er illa för att ni vill göra gott.

¹⁴ Men även om någon skulle göra det så ska ni inte bli rädda eller oroliga.

¹⁵ Håll fast vid er tro på Kristus, er Herre, och om någon frågar er varför ni tror som ni gör, så ska ni vara beredda att berätta det för honom på ett mjukt och respektfullt sätt och med övertygelse.

¹⁶ Gör det som är rätt. Om människor sedan säger emot er och kallar er för allt möjligt, kommer de att skämmas över sig själva, eftersom de helt falskt har anklagat er när ni bara har gjort vad som är gott.

¹⁷ Kom ihåg, att om Gud vill att ni ska lida, så är det bättre att lida för att ni gör gott än för att ni gör ont.

Kristus led för oss

¹⁸ Kristus fick också möta lidande. Trots att han själv var fullständigt oskyldig och inte hade gjort någon som helst synd, fick han dö för oss och våra synders skull. Han gjorde det för att föra oss hem till Gud. Men trots att hans kropp dog fortsatte hans ande att leva,

¹⁹ och han besökte de dödas andar som var i fångenskap i dödsriket och predikade för dem.

²⁰ De hade långt före Noas dagar vägrat att lyssna till Gud, fast han tålmodigt väntade på dem medan Noa byggde arken. Bara åtta personer blev räddade från att drunkna i den fruktansvärda översvämningen.

²¹ Detta är en förebild för dopet. I dopet vittnar vi om att vi har blivit räddade från döden och domen genom Kristi uppståndelse, inte därför att våra kroppar tvättas rena av vattnet, utan därför att vi i dopet vänder oss till Gud och ber honom rena oss från synden.

²² Och nu är Kristus i himlen och sitter på hedersplatsen bredvid Gud, och alla himlens änglar och makter böjer sig inför honom och lyder honom.