M’Cheyne Bible Reading Plan
Mose slår på klippan och blir straffad
20 Israels folk kom fram till öknen Sin i den första månaden och slog läger vid Kades. Där dog Mirjam och man begravde henne.
2 Det fanns då inte tillräckligt med vatten att dricka, och därför gjorde folket på nytt uppror mot Mose och Aron.
3 Om ändå vi också hade fått dö tillsammans med våra bröder som Herren dödade! skrek de åt Mose.
4 Ni har med avsikt lett oss ut hit i öknen för att bli av med oss och våra hjordar.
5 Varför tvingade ni oss att lämna Egypten, så att vi hamnade här på denna fruktansvärda plats? Var är det bördiga landet med säd, fikon, vin och granatäpplen ni lovade? Här finns ju inte ens tillräckligt med vatten att dricka!
6 Mose och Aron vände då om och gick till tabernaklets ingång, där de föll ner inför Herren, och Herrens härlighet visade sig för dem.
7 Och Herren sa till Mose:
8 Ta staven! Sedan ska du och Aron sammankalla allt folket. Medan de ser på ska du tala till klippan där borta. Då kommer den att ge er vatten. Du ska ge dem vatten ur klippan, och det kommer att räcka åt både folket och boskapen!
9 Mose gjorde som han hade blivit tillsagd. Han tog staven från platsen där den var förvarad inför Herren,
10 och tillsammans med Aron uppmanade han folket att samlas vid klippan. Han höjde rösten och ropade: Lyssna ni upprorsmakare! Måste jag ordna vatten åt er ur klippan?
11 Men i stället för att tala till klippan lyfte Mose sin arm och slog med staven två gånger på den. Vatten forsade fram, och folket och all boskap drack.
12 Men Herren sa till Mose och Aron: Därför att ni inte trodde på mig och inte håller mig för helig i Israels folks ögon, ska ni inte få leda dem in i det land som jag har lovat dem!
13 Platsen fick namnet Meriba, som betyder uppror. Där satte sig Israels folk upp mot Herren, och där visade Herren dem sin helighet.
Israel får inte passera genom Edom
14 Medan Mose var i Kades, sände han budbärare till kungen i Edom och sa: Vi är ättlingar till din bror Israel. Du känner till vår sorgliga historia,
15 hur våra förfäder drog ner till Egypten och blev slavar åt egyptierna.
16 Men när vi ropade till Herren hörde han oss och sände sin ängel att leda oss ut ur Egypten. Nu är vi här i Kades och har slagit läger vid ditt lands gränser.
17 Låt oss få passera genom ditt land. Vi ska inte marschera genom era åkrar eller vingårdar, och vi ska inte dricka vatten ur era källor. Vi ska hålla oss till huvudvägen och varken vika av åt höger eller vänster förrän vi passerat ditt land.
18 Men kungen i Edom svarade: Håll er borta härifrån! Om ni försöker komma in i mitt land, så ska jag möta er med svärd!
19 Men vi kommer att marschera längs huvudvägen, invände de israeliska sändebuden. Och vi tänker inte ens dricka ert vatten utan att betala vad ni begär för det. Det enda vi önskar är att få passera genom landet.
20 Men kungen i Edom var orubblig. Han varnade dem på nytt med orden: Håll er härifrån! Sedan mobiliserade han sin armé och marscherade mot gränsen med sina styrkor.
21-22 Och eftersom Edom vägrade att låta Israel passera genom sitt land, vände man tillbaka från Kades till berget Hor.
Aron dör
23 När de var vid gränsen till Edoms land sa Herren till Mose och Aron:
24 Nu är tiden inne för Aron att dö. Han ska inte komma in i det land som jag har gett Israels folk, därför att ni båda handlade i strid mot mina instruktioner när det gällde vattnet i Meriba.
25 Ta med dig Aron och hans son Eleasar upp på berget Hor.
26 Där ska du ta av Aron hans prästkläder och sätta dem på hans son Eleasar. Sedan ska Aron dö där uppe.
27 Mose gjorde som Herren sagt, och de tre gick tillsammans upp på berget Hor medan allt folket såg på.
28 När de kom upp till toppen, tog Mose av Aron hans prästkläder och satte dem på hans son Eleasar. Sedan dog Aron. Mose och Eleasar gick tillbaka ner,
29 och när folket fått beskedet om Arons död sörjde man honom i trettio dagar.
Rättvisan segrar
1-3 Rättvisa, skriker ni, högt uppsatta och mäktiga politiker, ni som inte ens vet vad ordet betyder! Och när ni dömer, gäller då allas lika rätt inför lagen? Nej, inte alls. Med våld gör ni folk till slavar.
4 Dessa onda män är födda till syndare, de har ljugit från det de var barn!
5-6 De är fulla av ormgift. De är som döva kobror, som inte lyssnar till ormtjusare eller trollkarlar.
7 Dra ut tänderna på dessa unga lejon, Herre!
8 Låt dessa mäktiga män försvinna, lika fort som vatten rinner ner i marken! Och när de griper till vapen så gör dem odugliga i deras händer!
9 Låt dem bli som sniglar som förgås i brännande hetta, eller som dödfödda barn som aldrig får se dagens ljus.
10 Innan de vet ordet av kommer Gud i sin vrede att utrota dem.
11 Den gudfruktige ska glädja sig när rättvisan segrar. Han ska vada fram i blod, när han går över fälten där de ogudaktiga ligger slagna.
12 Då ska alla slutligen förstå att de rättfärdiga fått sin belöning, och att det finns en Gud som dömer rättfärdigt här på jorden.
Gud rår på mina fiender
Skriven av David när kung Saul hade satt vakter vid hans hus för att fånga och döda honom.1-2 Min Gud, rädda mig från mina fiender, skydda mig från dem som har kommit för att förgöra mig!
3 Rädda mig från dessa blodtörstiga män! Rädda mig från dessa mördare!
4 Ser du inte att de lurar på mig för att ta mitt liv. De gör allt vad de kan för att döda mig,
5 men, Herre, jag har inte gjort något som förtjänar döden. Herre, vakna! Se vad som händer!
6 Herre, du är Gud. Du är Herre över himmel och jord, och du är Israels Gud! Grip in och straffa alla främmande folk som omger oss! Skona inte dessa ogudaktiga, opålitliga män.
7 På kvällen smyger de fram och spionerar. De liknar hundar som ylande stryker omkring i staden.
8 Jag hör hur de förolämpar och förbannar dig, Gud, för de tror att ingen hör dem.
9 Men du skrattar åt dem, Herre! Du hånler åt dessa hedningar!
10 Gud, du är min styrka! Jag vill sjunga en lovsång till dig, för du ger mig den trygghet jag behöver.
11 Min Gud, du älskar mig, och du ska komma till min hjälp. Du ska låta mig få se hur mina fiender besegras.
12 Döda dem inte för då faller de lätt i glömska. Låt dem i stället irra omkring rastlösa, Herre, innan du slutligen låter dem gå under.
13-14 Dessa stolta lögnare som svär och förbannar, förgör dem i din vrede! Utplåna dem! Låt alla få reda på att Gud regerar i Israel och kommer att regera i hela världen.
15-16 Mina fiender stryker omkring i staden hela natten. De skäller och ylar som hundar som letar efter mat utan att hitta något.
17 Men varje dag vill jag sjunga högt om din makt och din barmhärtighet, för du har varit min borg, en trygg plats mitt i mina svårigheter.
18 Gud, du är min styrka. Till dig sjunger jag min lovsång. Du älskar mig, och du är för mig en säker borg.
8-10 Herren har talat till det stolta Israel, som säger att även om landet nu ligger i ruiner, ska vi bygga upp det så att det blir ännu bättre än det var. Det som var av tegel ska byggas upp i huggen sten, och vi ska ersätta de nerhuggna mullbärsfikonträden med cedrar!
11-12 Herrens svar på detta skryt är att dra samman era fiender mot er, arameerna i öster och filisteerna i väster, och med vidöppna gap ska de sluka Israel. Men inte ens då ska Herrens vrede mot er gå över. Han ska fortfarande ha sin arm lyft, beredd att slå.
13 Inte ens efter all denna bestraffning kommer ni att göra bättring och vända er till honom, härskarornas Gud.
14-15 Därför kommer Herren att en dag i ett enda slag göra av med Israels förnäma ledare och alla deras lögnaktiga profeter.
16 De har lett Herrens folk vilse.
17 Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män och inte bevisa barmhärtighet mot änkor och föräldralösa, för de är alla ogudaktiga och fulla av lögn. Hans vrede tar inte slut, utan hans hand är lyft för att slå dem allesammans.
18 Han ska bränna upp all denna ogudaktighet, dessa törnen och tistlar, som en väldig skog i ett moln av svart rök.
19-20 Landet ska färgas svart av branden, av Herrens, härskarornas Guds, vrede. Folket blir till bränsle på elden. Bröder kommer att slåss och stjäla varandras mat, men ändå får ingen nog. Ja, till slut ska de till och med äta sina egna!
21 Manasse ska kämpa mot Efraim och Efraim mot Manasse, och tillsammans ska de vända sig mot Juda. Men inte ens efter detta ska det vara slut på Guds vrede. Fortfarande ska hans hand vila tung över dem för att krossa dem.
Gud ska straffa Assyrien
10 Ve de domare som är orättfärdiga, och ve dem som utfärdar orättvisa lagar,
2 så att det inte finns någon rättvisa för fattiga, änkor och föräldralösa, säger Herren.
3 Vad tänker ni göra den dag då jag besöker er och låter förödelse drabba er från ett avlägset land? Vem ska ni då vända er till för att få hjälp? Var ska ni förvara era skatter, så att de är i trygghet?
4 Jag tänker inte hjälpa er. Ni kommer att stappla fram som fångar eller ligga bland de slagna. Och inte heller då kommer det att vara slut på min vrede, utan min hand ska fortfarande vara knuten mot er för att slå er.
Tänk på vad du säger
1-2 Kära bröder, inte många av er bör bli lärare. Vi gör alla misstag, och när de görs av en lärare, som ju bör veta bättre, blir straffet desto hårdare.Om någon kan behärska sin tunga, så visar det att han har fullständig kontroll över sig själv på alla andra områden.
3 Vi kan få en häst att vända och gå dit vi vill genom ett litet betsel i hans mun.
4 Och ett litet roder kan styra fartyget precis dit styrmannen önskar, även om vindarna är starka.
5 Tungan är inte stor, men tänk vilken fruktansvärd skada den kan åstadkomma! En stor skog kan bli övertänd av en enda liten gnista.
6 Och tungan är en eldslåga. Den är fylld av ondska och den förgiftar varje del av kroppen. Tungan tänds av helvetet självt och kan förvandla våra liv till en flammande eld som vållar förstörelse och olycka.
7 Människor har tämjt, eller kan tämja, alla slags däggdjur och fåglar, ormar och fiskar.
8 Men ingen människa kan tämja tungan. Den är alltid beredd att sprida sitt dödliga gift.
9 Ena stunden lovprisar den vår himmelske Far, och i nästa stund svär den ve och förbannelse över människor, som är skapade till Guds avbild.
10 Ur samma mun kommer det alltså både välsignelser och förbannelser. Kära bröder, det kan naturligtvis inte vara rätt!
11 Inte ger väl en källa först friskt vatten och sedan bittert vatten?
12 Inte kan man plocka oliver från ett fikonträd eller fikon från en vinstock? Nej, och inte heller kan en salt källa ge sött vatten.
Vishet från himlen
13-15 Om ni är visa ska ni vara uthålliga i att göra gott, och göra det i all tysthet. Ni ska framför allt inte skryta med er vishet och godhet, om ni går och bär på bitterhet, avundsjuka och själviskhet. Ett sådant beteende är inspirerat av djävulen och så långt ifrån Guds vishet som man kan komma.
16 För där det finns avundsjuka eller själviska ambitioner, där råder oordning och allt slags ondska.
17 Den vishet som kommer från himlen är först och främst ren. Den orsakar inte konflikter i sig själv, utan tar hänsyn till människor och väljer noga sina ord. Den är lågmäld men går ändå rakt på sak och är uppriktig.
18 De som medverkar till att lösa konflikter sprider en atmosfär av frid omkring sig och får också själva glädje av den goda frukt deras insats ger.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®