M’Cheyne Bible Reading Plan
Mirjam och Aron kritiserar Mose
1-2 En dag började Mirjam och Aron att kritisera Mose därför att hans hustru kom från Etiopien. De sa: Är det bara genom Mose som Herren har talat? Har han inte talat genom oss också? Herren hörde dem,
3-4 och reagerade omedelbart och kallade dem alla tre till tabernaklet. Mose var faktiskt den mest ödmjuka och anspråkslösa människa man kunde tänka sig.
5 Herren steg ner till dem i molnet och ställde sig vid ingången till tabernaklet. Kom fram hit, Aron och Mirjam! sa han. De steg då fram,
6 och Herren sa till dem: Det är genom syner och drömmar som jag talar till er människor, till och med om det är fråga om profeter.
7-8 Men det är inte på det sättet som jag talar med min tjänare Mose. Han har förtroende här i mitt hus, och med honom talar jag ansikte mot ansikte, i klartext och inte i gåtor! Hur vågar ni då kritisera honom?
9 De hade verkligen lyckats väcka Herrens vrede. När han lämnade dem
10 och molnet flyttade sig från tabernaklet, upptäckte Mirjam plötsligt att hon var alldeles vit som av spetälska. Aron fick se vad som hänt
11 och ropade förtvivlat till Mose: Straffa oss inte för den synd vi begått! Det var vansinnigt, det vi gjorde.
12-14 Låt henne inte vara som en levande död, som en som är född vanställd.13Herre, jag ber dig, gör henne frisk igen! ropade då Mose till Gud. 14Och Herren sa till Mose: Om hennes far hade spottat henne i ansiktet skulle hon ju ha varit oren i sju dagar. Låt henne nu hålla sig utanför lägret i sju dagar, och sedan kan hon få komma tillbaka.
15 Mirjam blev alltså utestängd från lägret och visade sig inte på sju dagar. Folket väntade med att gå vidare, tills hon kom tillbaka. Sedan lämnade de Haserot och slog läger i öknen Paran.
Spejarna sänds ut
13 Herren sa till Mose:
2 Skicka spejare in i Kanaans land, landet som jag ska ge Israel. Välj en ledare från varje stam.
3-16 Israeliterna hade vid det här tillfället sitt läger i Parans öken. Mose gjorde som Herren hade befallt och sände i väg dessa ledare:Sammua, Sackurs son, från Rubens stam,Safat, Horis son, från Simeons stam,Kaleb, Jefunnes son, från Juda stam,Jigeal, Josefs son, från Isaskars stam,Hosea, Nuns son, från Efraims stam, en del av Josefs stam,Palti, Rafus son, från Benjamins stam,Gaddiel, Sodis son, från Sebulons stam,Gaddi, Susis son, från Manasses stam, en del av Josefs stam,Ammiel, Germallis son, från Dans stam,Setur, Mikaels son, från Asers stam,Nahebi, Vofsis son, från Naftalis stam,Geuel, Makis son, från Gads stam.
17 Det var i detta sammanhang som Mose ändrade Hoseas namn till Josua.
Spejarna utforskar landet
18 Mose sände i väg dem med följande instruktioner: Gå norrut till bergstrakterna vid Negev
19 och se efter hur landet är. Ge akt på människorna som bor i landet, om de verkar starka eller svaga och om de är få eller många.
20 Ta reda på om jorden är bördig eller mager och om städerna är befästa.
21 Låt oss få veta om det är ett rikt eller fattigt land och om det finns skog. Ta med er tillbaka prov på landets frukter. Det var just då dags för den första druvskörden.
22 Männen gav sig alltså i väg och undersökte landet från öknen Sin ända till Rehob i närheten av Hamat.
23 När de drog norrut passerade de först genom Negev och kom fram till Hebron. Där träffade de på ahimaniterna, sesaiterna och talmaiterna, som alla var ättlingar till jätten Anak. Hebron var en mycket gammal stad, byggd sju år före Soan i Egypten.
24 Sedan kom de till den trakt som numera kallas Druvdalen. Där skar de ner en druvklase som var så stor att det behövdes två män för att bära den. De tog den på en stång mellan sig, och de tog också med sig granatäpplen och fikon.
25 Israeliterna kallade dalen för Druvdalen efter den druvklase de hade tagit med sig därifrån.
Folket gör uppror
26 Fyrtio dagar senare återvände de från sin vandring.
27 De rapporterade för Mose, Aron och allt Israels folk i Parans öken vid Kades, och de visade upp frukten som de hade med sig.
28 Så här löd deras rapport: Vi kom fram till landet som du ville att vi skulle undersöka, och det var verkligen underbart, ett land som 'flyter av mjölk och honung'. Här har vi en del frukter därifrån.
29 Men människorna som bor där verkar vara mycket starka. Städerna är stora och har väldiga murar, och vi såg ättlingar efter Anak!
30 Amalekiterna bor i söder, medan hetiterna, jebuseerna och amoreerna bor i bergstrakten, och kananeerna bor utmed Medelhavskusten och i Jordandalen.
31 Men Kaleb lugnade folket där de stod framför Mose. Jag tycker vi ska gå och inta det här landet på en gång, sa han. Jag vet att vi kan segra!
32 Vi kan aldrig besegra ett så starkt folk! sa de andra spejarna. De skulle fullkomligt krossa oss!
33 Deras rapport var alltså till största delen negativ: Landet är fullt av krigare, och människorna är mycket kraftigt byggda.
34 Vi såg en del anakiter där, ättlingar till den gamla jättesläkten. Vi kände oss som myror framför dem, och vi kände hur de föraktade oss.
Livet kan inte köpas med pengar
1-2 Lyssna allesammans!
3 Både stora och små, rika och fattiga, alla innevånare på jorden. Jag har något viktigt att säga er.
4 Mina ord är visa och tänkvärda,
5 för från Gud tar jag emot vishet. Genom att spela på min harpa ska jag förklara dem.
6 Varför ska jag vara rädd när svårigheter kommer och fiender omger mig?
7 De litar helt på sin rikedom och skryter om hur mycket de äger.
8 Men ingen kan någonsin betala för någon annans liv, och ingen kan köpa någon fri från döden.
9-10 Ett människoliv kan inte betalas med pengar. Inte ens världens alla rikedomar skulle räcka till för det. Ingen lever här för evigt och ingen kan komma undan graven.
11 Du rike! Du stolte! Du vise! Du måste dö, som alla de andra! Du lever inte längre än dumma och oförståndiga människor. Du måste lämna din rikedom till andra.
12 Du uppkallar dina gods och gårdar efter dig själv, precis som om de skulle vara dina för alltid, och som om du skulle kunna leva där i evighet.
13 Men rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.
14 Så går det för dessa som bara tänker på sitt eget, och låter höra talas om sig.
15 Som en fårhjord förs de aningslösa till dödsriket, och döden är deras herde. Deras kroppar förmultnar i graven och deras boningar har tjänat ut. Redan nästa dag träder rättfärdiga människor in i deras ställe.
16 Men jag för min del vet att Gud ska befria min själ från dödens makt.
17 Låt dig inte imponeras när du ser en stenrik man göra sitt hus ännu praktfullare,
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig! Inget han samlat ihop följer honom i graven.
19 Även om en människa säger sig ha levt lyckligt hela livet, och världen högljutt applåderar hennes framgång,
20 så dör hon ändå till slut som alla andra och går in i ett evigt mörker.
21 Rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.
Vandra i ljuset från Herren
2 Detta är vad Jesaja, Amos son, såg angående Juda och Jerusalem:
2 I de sista dagarna ska Herrens tempel på Sions berg i Jerusalem utöva dragningskraft på hela världen, och folk från många länder ska resa dit för att tillbe Herren.
3 Man kommer att säga till varandra: Kom, låt oss gå upp på Herrens berg, till Israels Guds tempel. Där ska han undervisa oss om sina lagar, och vi ska lyda dem. Då ska lag utgå från Jerusalem, och Herrens ord ska styra världen.
4 Herren ska döma mellan nationerna. Svärden ska smidas om till plogbillar och spjuten till trädgårdsredskap. Alla krig ska upphöra, och man kommer att nedrusta och inte ens vara förberedd för krig.
5 Israel, kom och låt oss vandra i Herrens ljus!
6 Herren har förskjutit er därför att ni har beblandat er med människor från östern, sådana som sysslar med magi och har kontakt med onda andar som filisteerna.
7 Israel har mot min vilja samlat på sig stora skatter av silver och guld och mängder av hästar och vagnar.
8 Hela landet är fullt av avgudar. Det är människor som tillverkat dem, och ändå tillber ni dem!
9 Små och stora böjer sig för dem. Gud kan inte förlåta er detta. Ni kommer att bli förödmjukade och måste böja er för honom.
10 Kryp in i bergens grottor och göm er av rädsla för hans makt.
11 Den dag kommer, då ert högmod ska knäckas och bara Herren ska vara upphöjd.
12 På den dagen ska Herren, härskarornas Gud, gå emot alla stolta och högfärdiga och få dem att ödmjuka sig.
13 Alla Libanons höga cedrar och Basans väldiga ekar ska böjas mot marken.
14 Alla höga berg
15 och höjder och torn och murar,
16 alla stolta fartyg till havs och alla väldiga hamnar, ja, allt ska böja sig inför Herren på den dagen.
17 Människors högmod ska brytas ner, och deras stolthet ska knäckas. Bara Herren kommer att vara upphöjd.
18 Alla avgudar ska förintas.
19 När Herren reser sig från sin tron för att skaka jorden, kommer man att ta skydd i jordhålor och bergsgrottor för hans härlighet och makt.
20 Då ska man äntligen göra sig av med alla sina avgudar av silver och guld och lämna dem kvar till mullvadar och fladdermöss.
21 Man kommer att krypa in i grottorna bland klipporna för att försöka komma undan Herrens makt och väldiga majestät, när han reser sig för att skaka jorden.
22 Sätt inget hopp till en människa! Hon är lika svag som sin andedräkt! Hon är inget att lita på!
Ett offer en gång för alla
10 Det gamla judiska lagsystemet kan bara få oss att ana de välsignelser som Kristus har förberett åt oss. Offren efter den gamla ordningen upprepades år efter år och kunde inte ge en nära gemenskap med Gud, utan bara en tillfällig befrielse från synd.
2 Om de hade gjort det, hade det ju varit tillräckligt med ett enda offer. Ingen skulle då längre ha varit medveten om sin synd.
3 Men det som skedde var raka motsatsen. De årliga offren påminde ständigt om olydnad och skuld i stället för befrielse.
4 Tjurars och getters blod kan nämligen inte ta bort synder.
5 Därför sa Kristus, när han kom till världen: Vanliga offer och gåvor kan inte tillfredsställa dig, min Gud. Därför har du gett mig denna kropp för att jag ska lägga den som ett offer på ditt altare.
6 Du blir inte tillfredsställd av djur, som slaktas och bränns åt dig som syndoffer.
7 Då sa jag: 'Jag kommer för att göra din vilja, för att lägga ner mitt liv, precis som Skriften sagt att jag ska göra.'
8 Först säger alltså Kristus att Gud inte kunde bli tillfredsställd med de offer som krävdes under det gamla systemet.
9 Sedan säger han: Jag kommer för att göra din vilja och ge mitt liv.Han upphäver alltså denna första ordning till förmån för en mycket bättre.
10 Genom denna nya frälsningsplan får vi förlåtelse och blir rena genom att Kristus dör för oss en gång för alla.
11 Under det gamla systemet står prästerna vid altaret dag efter dag och bär fram offer, som aldrig kan ta bort våra synder.
12 Men Kristus gav sig själv som ett evigt offer till Gud och satte sig sedan på hedersplatsen vid Guds högra sida.
13 Nu väntar han på att hans fiender ska bli besegrade.
14 För genom detta enda offer har han för alltid gjort alla dem som Gud tar emot till sina barn fullkomliga i Guds ögon.
15 Den helige Ande vittnar också om att det är på det sättet, för han har sagt:
16 Detta är det nya förbundet som jag ska ingå med Israels folk: Mina lagar ska råda över deras tankar och deras handlande, och de ska alltid veta min vilja och alltid vilja lyda den.
17 Och sedan tillägger han: Jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder och laglösa handlingar.
18 När nu synderna har blivit förlåtna och glömda en gång för alla, finns det inget behov av fler offer.
Att leva av tro
19 Kära bröder, därför kan vi nu tack vare Jesu blod gå rakt in i det allraheligaste där Gud är.
20 Denna nya och livgivande väg öppnades för oss när Kristus offrade sin kropp och förhänget som skymde vägen till Gud revs itu.
21 Vår store överstepräst regerar över Guds hus. Låt oss därför gå direkt in till Gud själv
22 i uppriktighet och vara helt förvissade om att han ska ta emot oss. Han har ju med sitt blod befriat vårt inre från synd, och genom dopet i vatten har vi visat att också våra kroppar fått sin delaktighet i synden avtvättad och ställts till hans förfogande.
23 Låt oss därför stadigt hålla fast vid det hopp vi bekänner oss till, för vi kan lita på att Gud håller sitt löfte till oss.
24 Låt oss överträffa varandra i att vara hjälpsamma och vänliga mot varandra och i att göra gott.
25 Låt oss nu inte svika och utebli från våra sammankomster utan uppmuntra varandra, särskilt nu när dagen för hans återkomst närmar sig.
26 Om någon har förstått sanningen om Kristus men ändå syndar med vett och vilja, finns det inget offer kvar för denna synd.
27 Då återstår bara Guds fruktansvärda straff, som kommer att utplåna alla hans fiender.
28 Den människa som vägrade att lyda de lagar som Mose gav dödades utan barmhärtighet, om det fanns två eller tre vittnen till hennes synd.
29 Tänk på hur mycket värre straffet kommer att bli för dem som har trampat Guds Son under sina fötter. De har behandlat hans renande blod som om det var orent och oheligt och har förolämpat och kränkt Guds Ande, som är förmedlare av Guds nåd.
30 Vi känner honom som sa: Rättvisan tillhör mig, jag ska hämnas på dem. Han sa också: Herren själv ska ta hand om dessa människor.
31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
32 Glöm aldrig den tid när ni först fick höra om Kristus. Kom ihåg hur ni höll er tätt intill Herren, även om det innebar svåra lidanden.
33 Man skrattade åt er och slog er, och ni fick se andra bli behandlade på samma sätt.
34 Ni led med dem som kastades i fängelse, och trots att man tog allt ifrån er gladde ni er faktiskt, eftersom ni visste att något bättre väntade er i himlen, något som skulle tillhöra er i evighet.
35 Fortsätt att vara lika frimodiga. Tänk på den belöning som väntar!
36 Ni måste hålla ut för att kunna göra allt det Gud förväntar sig av er. Då kommer ni att få allt det han har lovat er:
37 Hans återkomst dröjer inte länge till.
38 Den som har fått sin skuld förlåten och allt rätt ställt med Gud, måste fortsätta att leva av tro och lita på honom i allt. Den som drar sig tillbaka har Gud ingen glädje av.
39 Men vi tillhör inte dem som vänt Gud ryggen och därmed går förlorade. Nej, vi tillhör dem som är säkra på vår frälsning.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®