M’Cheyne Bible Reading Plan
Silvertrumpeterna
1-2 Herren sa till Mose: Gör två trumpeter av hamrat silver. De ska användas när folket ska sammankallas eller för att ge signal när lägret ska brytas.
3 När båda trumpeterna ljuder ska folket veta att de ska samlas vid ingången till tabernaklet.
4 Men om man enbart blåser i den ena, är det bara ledarna för stammarna i Israel som ska komma till dig.
5-7 Olika trumpetsignaler behövs för att skilja mellan när folket ska samlas och när det är dags att bryta upp och dra vidare. Då första signalen för uppbrott ljuder, ska stammarna som slagit läger på östra sidan om tabernaklet ge sig av. Vid nästa signal är det dags för stammarna på södra sidan att gå.
8 Det är bara prästerna som har tillåtelse att blåsa i trumpeterna, och detta är en bestående lag som ska följas från generation till generation.
9 När ni kommer fram till det utlovade landet och drar ut i strid mot era fiender, ska Gud höra er och rädda er från era fiender, när ni blåser en larmsignal med dessa trumpeter.
10 Använd dem också under era fester och vid de årliga högtiderna och i början av varje månad. Ja, ni ska blåsa i dem när ni kommer med era brännoffer och tackoffer, och då ska Gud bli påmind om sitt förbund med er. För jag är Herren, er Gud.
11 Molnet lyfte från tabernaklet den tjugonde dagen i andra månaden, under det andra året efter att Israel hade lämnat Egypten.
12 Israeliterna lämnade då Sinai öken och följde molnet tills det stannade i öknen Paran.
13 Detta var deras första förflyttning sedan de tagit emot de instruktioner för resan som Herren gett Mose.
En bra början
14 Främst i ledet fanns Judas stam, grupperad bakom sitt banér och anförd av Naheson, Amminadabs son.
15 Därefter kom Isaskars stam, anförd av Netanel, Suars son,
16 och Sebulons stam, anförd av Eliab, Helons son.
17 Sedan kom männen från Gersons och Meraris avdelningar, som bar det nermonterade tabernaklet på sina axlar.
18 Rubens avdelning under sitt banér kom sedan med Elisur, Sedeurs son, som anförare.
19 Därefter kom Simeons stam under Selumiel, Surisaddais son,
20 och Gads stam anförd av Eljasaf, Deguels son.
21 Därnäst kom kehatiterna, som bar på de heliga tillbehören i tabernaklet. Tabernaklet skulle redan vara på sin nya plats när de kom fram.
22 Efter dem kom Efraims stam under sitt banér, anförd av Elisama, Ammihuds son;
23 Manasses stam, anförd av Gamliel, Pedasurs son,
24 och Benjamins stam, anförd av Abidan, Gideonis son.
25 Sist av alla, med sitt banér i spetsen, kom Dans stam, anförd av Ahieser, Ammisaddais son.
26 Asers stam anfördes av Pagiel, Okrans son,
27 och Naftalis stam av Ahira, Enans son.
28 Det var i denna ordning stammarna avtågade.
29 En dag sa Mose till sin svåger Hobab, son till Josefs svärfar, midjaniten Reguel: Äntligen är vi på väg till det utlovade landet. Kom med oss så ska vi behandla dig väl, för Herren har gett Israel underbara löften!
30 Men hans svåger svarade: Nej jag måste vända tillbaka hem till mitt eget land och min egen släkt.
31 Stanna hos oss, vädjade Mose. Du känner till vägarna i öknen och kommer att bli till god hjälp för oss.
32 Om du följer med, ska du få vara med och dela på allt det goda som Herren gör för oss.
33 Med Herrens ark längst fram vandrade de i tre dagar sedan de hade lämnat berget Sinai, för att komma fram till nästa plats där de skulle stanna.
34 Det var dag när de började sin vandring med molnet framför sig i skyn.
35 Varje gång arken bröt upp, utropade Mose: Stå upp, Herre, och förskingra dina fiender. Låt dem fly för dig!
36 Och när arken sattes ner, sa han: Vänd tillbaka, Herre, till Israels oräkneliga tusenden.
Gud är med oss!
1-2 Gud är vår tillflykt och starkhet, en beprövad hjälp i våra svårigheter.
3 Därför behöver vi inte vara rädda även om hela världen skulle gå under och bergen störta ner i havsdjupen,
4 även om haven skulle brusa och dåna och bergen skaka!
5 Det går en flod av glädje genom Guds stad, i Guds, den högstes heliga hus.
6 Gud själv bor i den staden. Därför står den fast. Redan när dagen gryr kommer han med sin hjälp.
7 Runtomkring gör folken uppror och riken faller. Och när Gud låter sin mäktiga stämma ljuda förgås jorden.
8 Gud, befälhavaren över himlens härskaror, är mitt ibland oss. Jakobs Gud är vårt skydd.
9 Kom och se allt det fantastiska som vår Gud gör,
10 se hur han gör slut på alla krig på jorden. Se hur han bryter sönder och bränner upp alla vapen!
11 Bli tysta och stilla, och erkänn att jag är Gud! Jag står över alla folk och min makt sträcker sig över hela jorden.
12 Befälhavaren över himlens arméer är mitt ibland oss! Jakobs Gud är vårt skydd!
Gud är vår kung
1-2 Kom allesammans, gläd er och klappa i händerna! Ropa högt och jubla inför Herren!
3 Herren är en Gud över alla gudar. Han är hela jordens kung som människorna darrar inför.
4 Han lät oss segra över andra folk för att vi skulle lägga dem under oss.
5 Han utvalde det land i vilket vi lever. Vi är stolta över det. Vi är hans folk och han älskar oss.
6 Gud stiger upp på sin tron under mäktiga rop och trumpetstötar.
7-8 Sjung din lovsång till Gud. Ja, sjung ut din lovsång till vår kung, hela jordens kung!
9 Han sitter på sin heliga tron och regerar över folken.
10 De som styr över folken förenar sig med dem som bekänner Abrahams Gud. Han är mäktigare än alla kungar, och han ensam blir upphöjd och ärad över allt.
8 Flickan: Om du ändå hade varit min bror som min mor hade ammat! Då skulle jag kunna kyssa dig, vem som än såg på, och ingen skulle skratta åt mig.
2 Jag skulle ta dig till mitt barndomshem, och där skulle du få undervisa mig. Jag skulle ge dig kryddat vin att dricka, och saft från granatäpplen.
3 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och med sin högra hand smeker han mig.
4 Lova mig, ni Jerusalems kvinnor, att ni inte väcker kärleken förrän den själv vill det.
Kärlekens dragningskraft
De unga kvinnorna i Jerusalem:5 Vem är det som kommer från öknen arm i arm med sin vän? Kung Salomo: Under äppelträdet, där din mor låg i värkar och sedan födde dig, där uppväckte jag din kärlek.Flickan:
6 Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta, som en bekräftelse på vår trolovning, för kärleken är lika stark som döden, och svartsjukan lika obeveklig som dödsriket. Den glöder som eld, som en Herrens låga.
7 Stora vatten kan inte utsläcka kärleken, och inte heller kan floderna dränka den. Även om en människa försöker att köpa den med allt hon äger, så kan hon det inte.Flickans bröder:
8 Vi har en ung syster som ännu inte har några bröst. Vad ska vi göra om någon ber att få gifta sig med henne? Kung Salomo:
9 Om hon inte har några bröst ska vi på hennes mur bygga torn av silver åt henne, och om hon är en dörr, ska vi stänga till den med cederplankor.Flickan:
10 Jag är en mur och mina bröst är som torn. I min älsklings ögon är jag en åtråvärd kvinna.
11 Salomo ägde en vingård i Baal-Hamon, som han hyrde ut till några jordbrukare där. Hyran uppgick till tusen silvermynt för var och en av dem.
12 Men över min egen vingård råder jag själv. De tusen silvermynten är dina, Salomo, och tvåhundra får de som vaktar den.
13 Min älskling, du som bor i trädgårdarna, mina vänner väntar på att få höra dig tala! Låt också mig få höra din röst.
14 Kom snart, min älskling, och var som en gasell eller en ung hjort uppe på bergen som doftar av örter!
Kristus är översteprästen i det nya förbundet
8 Vi säger alltså att Kristus, vars prästtjänst vi just har beskrivit, är vår överstepräst, och att han har hedersplatsen i himlen närmast Gud själv.
2 Han tjänar i det tempel som är den enda egentliga platsen för gudstjänst, och som är ett himmelskt tält uppsatt av Herren själv och inte byggt av människor.
3 Eftersom varje överstepräst är tillsatt för att bära fram gåvor och offer, måste också Kristus ge något.
4 Det offer som han ger är mycket större än det offer som de judiska prästerna någonsin gav. Men trots detta skulle han inte ens ha varit präst, om han levde här på jorden, för här följer prästerna det gamla judiska offersystemet.
5 Deras tjänst sker i en jordisk avbild av det verkliga tältet i himlen. När därför Mose skulle resa gudstjänsttältet i öknen befallde Gud honom att exakt följa mönstret till det himmelska tält som han visade honom på berget Sinai.
6 Men Kristus har fått en mycket viktigare uppgift än de som tjänar under de gamla lagarna. Det nya förbundet som han förmedlar till oss från Gud innehåller mycket större löften.
7 Om det gamla förbundet hade fungerat hade det inte funnits behov av att ersätta det med ett annat.
8 Men Gud själv såg bristen i det gamla systemet, för han sa: Det ska komma en dag när jag ska ingå ett nytt förbund med Israels folk och Judas folk.
9 Det ska inte likna det gamla som jag gav till deras förfäder när jag ledde dem ut ur Egyptens land. De höll inte sin del av överenskommelsen, och därför vände jag mig ifrån dem.
10 Men detta är det nya förbundet som jag ska ingå med Israels folk, säger Herren: Mina lagar ska styra deras tänkande och handlande. Jag ska inte skriva dem på stentavlor som förut, utan i deras sinnen, så att de alltid i sitt inre vet vad jag vill att de ska göra, utan att jag ens behöver säga det till dem. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk, som väljer att göra min vilja.
11 Och ingen ska behöva säga till sin vän eller granne eller bror: 'Du borde också lära känna Herren
12 Och jag ska förlåta dem all deras olydnad, och jag ska inte längre komma ihåg deras synder.
13 När Gud talar om dessa nya löften och detta nya förbund understryker han att det gamla nu har överlevt sig själv, och det som är gammalt och föråldrat ska snart försvinna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®