M’Cheyne Bible Reading Plan
Abraham begraver Sara
1-2 När Sara var 127 år gammal, dog hon i Kanaans land. Där sörjde och grät Abraham över henne.
3 Därefter reste han sig från den döda och sa till Hets män:
4 Jag är gäst i ett främmande land och har inte någon plats att begrava min hustru på. Sälj ett stycke mark till mig för detta ändamål.
5-6 Männen svarade: Naturligtvis ska vi göra det, för du är en ärad Guds hövding ibland oss. Det är en förmån för oss att låta dig få välja ut den bästa av våra gravar, så att du kan begrava henne där.
7 Då böjde sig Abraham djupt inför dem och sa:
8 Eftersom ni ser på den här saken på det sättet, så var snälla och fråga Efron, Sohars son,
9 om han vill sälja grottan i Makpela, som ligger vid slutet av hans åker. Jag ska naturligtvis betala fullt pris för den, det pris som ni kommer överens om, och på så sätt ska platsen alltid vara vår familjegrav.
10 Efron satt där bland alla de andra, och nu svarade han Abraham medan de hörde på och inför stadens alla invånare:
11 Abraham, hör på mig! Jag ska ge dig grottan och åkern utan någon betalning. I folkets närvaro ger jag den härmed till dig. Gå och begrav din hustru.
12 Abraham bugade sig än en gång inför Hets män
13 och svarade Efron medan alla lyssnade: Nej, låt mig köpa den av dig. Låt mig få betala det fulla priset för åkern, och sedan ska jag begrava min hustru.
14-15 Landet är värt 400 silverstycken, sa Efron, men vad betyder väl en sådan summa vänner emellan? Gå du och begrav din hustru.
16 Då betalade Abraham det pris Efron hade föreslagit - 400 silverstycken, som man offentligt hade kommit överens om.
17-18 Detta är landet han köpte: Efrons åker i Makpela, nära Mamre, och grottan i änden på åkern, och alla träden på åkern. Detta blev hans egendom, genom den överenskommelse som träffades vid stadsporten i närvaro av Hets män.
19-20 Och Abraham begravde Sara i grottan vid åkern som kontraktsenligt hade överlåtits av Hets män till honom som begravningsplats.
Liknelsen om bröllopsfesten
1-2 Jesus berättade många liknelser för att förklara vad himmelriket är.Han sa: Himmelriket kan till exempel liknas vid en stor bröllopsmiddag som en kung förberedde för sin son.
3 Han bjöd in många gäster, och när förberedelserna var klara skickade han ut tjänare för att tala om för de inbjudna att det var dags att komma. Men alla tackade nej.
4 Då sände han andra tjänare för att säga till dem: 'Allt är klart, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!'
5 Men gästerna, som han hade bjudit, var inte intresserade, utan fortsatte med sitt, den ene på sin lantgård, den andre i sin affär.
6 Några misshandlade tjänarna och behandlade dem skamligt och dödade till och med en del av dem.
7 Då sände den uppretade kungen ut sin armé och grep mördarna och avrättade dem och brände ner deras stad.
8 Och han sa till sina tjänare: 'Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag inbjöd är inte värda äran att delta i denna fest.
9 Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser.'
10 Tjänarna gjorde det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.
11 Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna lade han märke till en man, som inte hade några bröllopskläder på sig.
12 'Min vän
13 Då sa kungen till sina medhjälpare: 'Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret, där man gråter och skär tänder.
14 För många är inbjudna, men få är utvalda.'
Frågan om att betala skatt
15 Då samlades fariseerna för att försöka fundera ut något sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för.
16 De beslutade då att sända några av sina män tillsammans med kung Herodes anhängare för att ställa denna fråga till honom: Herre, vi vet att du är mycket uppriktig. Du lär oss sanningen utan hänsyn till konsekvenserna, och du låter dig inte påverkas av någon.
17 Säg oss nu om det är Guds vilja eller inte att vi betalar skatt till den romerska staten.
18 Men Jesus visste vad de var ute efter. Era hycklare! ropade han. Varför försöker ni lura mig?
19 Ge mig ett mynt. Då gav de honom ett romerskt mynt.
20 Han frågade dem: Vems bild är det här? Och vems namn står under bilden?
21 Kejsarens, svarade de. Då så, sa han. Ge det till kejsaren om det är hans, och ge Gud allt som tillhör honom.
22 Hans svar förvånade dem och gjorde dem svarslösa, och de gick sin väg.
Frågan om uppståndelsen
23 Men samma dag kom några av saddukeerna till Jesus. De påstår nämligen att det inte finns någon uppståndelse från de döda, och därför frågade de honom:
24 Herre, Mose har sagt, att om en man dör barnlös så skall hans bror gifta sig med änkan, så att den dödes släkt kan leva vidare genom deras barn.
25 Vi hade faktiskt bland oss en familj med sju bröder. Den förste av dessa män gifte sig och dog sedan barnlös, och därför gifte sig den andre brodern med hans fru.
26 Denne broder dog också barnlös, och då gifte sig näste broder med kvinnan. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem allesammans.
27 Sedan dog hon också.
28 Vems fru kommer hon att vara vid uppståndelsen, eftersom hon ju varit gift med alla sju?
29 Men Jesus svarade: Ni har kommit alldeles fel. Och ni förstår varken Guds ord eller Guds kraft.
30 Efter uppståndelsen kommer det inte att finnas några äktenskap i jordisk mening. Alla kommer att vara som änglarna.
31 Men när det gäller uppståndelsen från de döda, ja, läser ni aldrig Skriften? Förstår ni inte att Gud talade direkt till er, när han sa:
32 'Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud'? Gud är inte en gud för de döda, utan för de levande.
Frågan om det viktigaste budet
33 Alla blev djupt imponerade av hans svar -
34-35 utom fariseerna. När de hörde att han med sitt svar hade täppt till munnen på saddukeerna ville de sätta honom på prov med en egen fråga.En av dem, en advokat, sa till honom:
36 Herre, vilket är det viktigaste budet i Moses lag?
37 Jesus svarade: Älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta, av all din själ och av allt ditt förstånd.
38-39 Detta är det första och största budet. Det som kommer därnäst i betydelse liknar det första: Älska din medmänniska lika mycket som du älskar dig själv.
40 Alla de andra buden och alla profeternas föreskrifter kan sammanfattas i dessa två bud.
Folkets religiösa ledare kan inte svara Jesus
41 Sedan ställde Jesus en fråga till fariseerna som stod vid sidan om honom:
42 Kan ni säga mig vems son Messias är? De svarade: Davids son.
43 Varför kallar då David honom herre, då han talar under den helige Andes inflytande? frågade Jesus. David sa ju:
44 'Gud sa till min herre: Sitt på min högra sida, tills jag lagt dina fiender under dina fötter.'
45 Eftersom David kallade honom 'herre
46 Men de kunde inte svara på frågan, och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till Jesus.
Präster och leviter
1-7 Här följer en förteckning över de präster, som följde med Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua:Seraja, Jeremia, Esra, Amarja, Malluk, Hattus, Sekanja, Rehum, Meremot, Iddo, Ginnetoi, Abia, Mijamin, Maadja, Bilga, Semaja, Jojarib, Jedaja, Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa var ledare för prästerna och deras medhjälpare under översteprästen Jesuas dagar.
8 De leviter som följde med var Jesua, Binnui, Kadmiel, Serebja, Juda och Mattanja som tillsammans med sina bröder ansvarade för lovsången.
9 Bakbukja och Unno var deras medhjälpare och stod mitt emot dem under gudstjänsten.
10 Jesua var far till Jojakim,Jojakim var far till Eljasib,Eljasib var far till Jojada,
11 Jojada var far till Jonatan ochJonatan var far till Jaddua.
12-21 När Jojakim var överstepräst var följande personer huvudmän för prästerna och deras familjer:Meraja var ledare för Serajas familj,Hananja för Jeremias familj,Mesullam för Esras familj,Johanan för Amarjas familj,Jonatan för Mallukis familj,Josef för Sebanjas familj,Adna för Harims familj,Helkai för Merajots familj,Sakarja för Iddos familj,Mesullam för Ginnetons familj,Sikri för Abias familj,Piltai för Minjamins och Moadjas familjer,Sammua för Bilgas familj,Jonatan för Semajas familj,Mattenai för Jojaribs familj,Ussi för Jedajas familj,Kallai för Sallais familj,Eber för Amoks familj,Hasabja för Hilkias familj ochNetanel för Jedajas familj.
22 Ett släktregister över leviternas huvudmän på Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid, och ett register över prästerna, upprättades under den persiske kungen Darejaves regering.
23 Leviterna fanns också registrerade i tempelkrönikan fram till Johanans, Eljasibs son.
24 De ledande bland leviterna var Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmiels son, och dessas medhjälpare, som stod mitt emot dem under lovsången, som man sjöng växelvis så att den ena sidan svarade den andra, helt enligt Davids anvisningar.
25 Dörrvakter som tjänstgjorde vid förrådshusen var Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub.
26 Det var dessa män som tjänstgjorde under Jojakims tid, den Jojakim som var son till Jesua och sonson till Josadak, och när Nehemja var landshövding och Esra, den skriftlärde, var präst.
Muren invigs
27 Vid invigningen av den nya muren runt Jerusalem kom alla leviter från hela landet till staden för att assistera vid ceremonierna och för att delta och medverka i glädjehögtiden med lovsång till cymbaler, lyror och harpor.
28 Sångare kom till Jerusalem från de kringliggande byarna och från netofatiternas byar.
29 De kom också från Bet-Haggilgal och från trakterna kring Geba och Asmavet. De hade byggt sina byar nära Jerusalem.
30 Prästerna och leviterna helgade först sig själva och därefter folket, portarna och muren.
31-32 Jag tog med mig de judiska ledarna upp på muren, och där delade jag upp kören i två grupper, som skulle marschera i var sin riktning på muren under lovsång. Den grupp som gick åt höger, i riktning mot Dyngporten, följdes av Hosaja och hälften av ledarna i Juda,
33 med Asarja, Esra, Mesullam,
34 Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia.
35-36 Några präster som spelade trumpet fanns i ledet och även musiker under ledning av Sakarja, son till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, och Sakarjas medhjälpare Semaja, Asarel, Milalai, Gilalai, Maai, Netanel, Juda och Hanani.De använde kung Davids musikinstrument. Prästen Esra ledde denna grupp.
37 När de hade nått Källporten fortsatte de rakt fram och uppför trapporna vid sidan av borgen, in i Davids stad, och sedan fram till Vattenporten mot öster.
38 Den andra gruppen, där jag själv var med tillsammans med resten av folket, gick åt motsatta hållet. Vi vandrade från Ugnstornet till Breda muren
39 och sedan från Efraimsporten till Gamla porten, Fiskporten, Hananeltornet, Hammeaporten och bort till Fårporten. Vi stannade vid Vaktporten.
40-41 De två körerna som sjöng lovsång fortsatte sedan fram till templet. Till vår grupp med resten av ledarna slöt sig också präster med trumpeter, nämligen Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenai, Sakarja och Hananja, och dessutom
42 sångarna: Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser. De sjöng under ledning av Jisraja.
43 Många offer bars fram på denna glädjens dag, för Gud hade verkligen gett oss anledning att vara glada. Kvinnor och barn var också med, och jublet från folket i Jerusalem hördes lång väg!
Underhåll till leviterna
44 Samma dag tillsattes män att ansvara för skattkamrarna, där man förvarade tiondet och de gåvor som bars fram. Dessa män skulle också se till att samla in det som behövdes för präster och leviter, precis som det blivit föreskrivet i Moses lag. Folket gladde sig åt att dessa nu gjorde tjänst igen.
45 De uppskattade också sångarna och portvakterna, som assisterade i gudstjänstfirandet och i de reningsceremonier som påbjöds i Davids och hans son Salomos lagar.
46 Det var under Davids och Asafs dagar som man tillsatte sångledare för lovsången.
47 Nu, under Serubbabels och Nehemjas tid, såg folket till att sångare, dörrvakter och leviter dagligen försågs med all den mat de behövde. Leviterna i sin tur gav en del av vad de fick till prästerna.
22 Bröder och fäder, lyssna till vad jag har att säga till mitt försvar.
2 När de hörde Paulus tala på hebreiska blev stillheten ännu mer märkbar.
3 Jag är jude, sa han, född i Tarsos, en stad i Kilikien, men utbildad här i Jerusalem under Gamaliel. Som hans lärjunge lärde jag mig att följa våra judiska lagar och seder mycket noga. Jag blev mycket ivrig att göra allt jag kunde för att ära Gud, precis som ni har försökt att göra i dag.
4 Och jag förföljde de kristna, jagade dem överallt, band dem och satte både män och kvinnor i fängelse.
5 Översteprästen eller vilken annan medlem av rådet som helst kan tala om för er att detta är sant. Jag bad till och med om att få ett brev med mig till de judiska ledarna i Damaskus, så att jag skulle kunna fängsla de kristna där. Sedan tänkte jag föra dem till Jerusalem, där de skulle straffas.
6 När jag var på väg till Damaskus och vid middagstiden närmade mig staden, lyste plötsligt ett mycket starkt ljus från himlen mot mig.
7 Jag föll till marken, och jag hörde en röst som frågade mig: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig?'
8 'Vem är du som talar till mig, Herre?' frågade jag. Han svarade: 'Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.'
9 Männen som var med mig såg ljuset men förstod inte vad som sades.
10 'Vad ska jag göra, Herre?' frågade jag. Och Herren svarade: 'Res dig upp och gå till Damaskus. Där kommer du att få veta vad som väntar dig under kommande år.'
11 Men jag blev blind av det starka ljuset och fick ledas till Damaskus av mina reskamrater.
12 Där bodde en man som hette Ananias. Han lydde lagen till punkt och pricka och hade därför gott anseende bland alla judar i Damaskus.
13 Denne man kom till mig där och sa: 'Broder Saul, nu får du din syn tillbaka!' Och genast kunde jag se igen.
14 Sedan sa han till mig: 'Våra fäders Gud har valt ut dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra honom tala.
15 Du ska vittna om honom överallt och berätta vad du har sett och hört.
16 Vänta inte längre, utan låt döpa dig och bekänn dina synder för Herren så att han kan förlåta dig.'
17-18 När jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, och en dag stod och bad i templet var jag plötsligt liksom i en annan värld. Jag såg Herren, och han sa till mig: 'Skynda dig! Lämna Jerusalem, för människorna här kommer inte att tro dig när du förkunnar mitt budskap.'
19 'Men Herre
20 Och när Stefanos, som vittnade om dig, dödades, stod jag där och tyckte det var rätt. Jag till och med vaktade kläderna åt de män som stenade honom!'
21 Men Gud sa till mig: 'Lämna Jerusalem, för jag ska sända dig långt bort till andra folk än judarna!'
22 Så långt hade folkmassan lyssnat, men när Paulus sa detta, ropade de med en mun: Bort med en sådan människa! Döda honom! Han har inte rätt att leva!
23 De skrek i högan sky och kastade klädesplagg och jord omkring sig.
Paulus avslöjar att han är romersk medborgare
24 Därför förde kommendanten in Paulus i kasernen och befallde att man skulle slå honom med piskor tills han bekände sitt brott. Han ville nämligen veta varför folkmassan hade blivit så rasande.
25 När de band Paulus för att piska honom, sa han till en officer som stod där: Är det tillåtet att misshandla en romersk medborgare som inte ens har ställts inför rätta?
26 Officeren gick då till kommendanten och sa: Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!
27 Kommendanten kom då och frågade Paulus: Säg mig, är du romersk medborgare? Ja, det är jag faktiskt! svarade Paulus.
28 Det är jag också, muttrade kommendanten, och det har kostat mig en hel del!Jag blev det när jag föddes, svarade Paulus.
29 Soldaterna, som stod färdiga att piska honom, försvann kvickt när de hörde att Paulus var romersk medborgare. Och kommendanten själv blev förskräckt, eftersom det var han som hade befallt att Paulus skulle bindas och piskas.
Paulus inför det judiska rådet
30 Nästa dag befriade kommendanten honom från bojorna och befallde att översteprästerna och det judiska rådet skulle samlas. Han hämtade sedan Paulus från fängelset för att försöka få reda på vad det var som orsakat all uppståndelse.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®