M’Cheyne Bible Reading Plan
5 Här följer en förteckning över några av Adams släktingar. Adam var lik Gud från den dag han skapades.
2 Gud skapade mannen och kvinnan och välsignade dem och kallade dem redan från början för människor.
3-5 Adam var 130 år gammal när hans son Set föddes, och denne var sin fars avbild på alla sätt. Sedan levde Adam ytterligare 800 år och fick söner och döttrar och dog 930 år gammal.
6-8 Set var 105 år gammal när hans son Enos föddes. Sedan levde han ytterligare 807 år och fick söner och döttrar och dog 912 år gammal.
9-11 Enos var 90 år gammal när hans son Kenan föddes. Sedan levde han ytterligare 815 år och fick söner och döttrar och dog 905 år gammal.
12-14 Kenan var 70 år gammal när hans son Mahalalel föddes. Sedan levde han ytterligare 840 år och fick söner och döttrar och dog 910 år gammal.
15-17 Mahalalel var 65 år gammal när hans son Jered föddes. Sedan levde han ytterligare 830 år och fick söner och döttrar och dog 895 år gammal.
18-20 Jered var 162 år gammal när hans son Enok föddes. Sedan levde han ytterligare 800 år och fick söner och döttrar och dog 962 år gammal.
21-24 Enok var 65 år gammal när hans son Metusela föddes. Sedan levde han ytterligare 300 år i gemenskap med Gud och fick söner och döttrar. När han var 365 år, och hade levat i ständig gemenskap med Gud, försvann han, för Gud tog bort honom!
25-27 Metusela var 187 år gammal när hans son Lemek föddes. Sedan levde han ytterligare 782 år och fick söner och döttrar och dog 969 år gammal.
28-31 Lemek var 182 år gammal när hans son Noa föddes. Lemek kallade honom för Noa, för han sa: Han kommer att ge oss tröst under det hårda arbetet med den jord, som Gud har förbannat. Sedan levde Lemek 595 år och fick söner och döttrar och dog 777 år gammal.
32 Noa var 500 år gammal och hade tre söner, Sem, Ham och Jafet.
Verklig lycka
1-2 En dag när Jesus såg folkmassorna gick han upp på berget tillsammans med lärjungarna och satte sig ner och undervisade dem. Han sa:
3 Lyckliga är de ödmjuka! Himmelriket tillhör dem.
4 Lyckliga är de som sörjer! De ska bli tröstade.
5 Lyckliga är de milda och anspråkslösa. Hela världen tillhör dem.
6 Lyckliga är de som hungrar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade.
7 Lyckliga är de omtänksamma och barmhärtiga. Dem ska man visa barmhärtighet.
8 Lyckliga är de som har rena hjärtan! De ska få se Gud.
9 Lyckliga är de som strävar efter frid! De ska kallas Guds barn.
10 Lyckliga är de som förföljs därför att de gör Guds vilja. Himmelriket tillhör dem.
11 Ja, ni är lyckliga när ni blir hånade och förföljda och man ljuger om er, därför att ni är mina efterföljare.
12 Gläd er då av hela hjärtat! Er lön ska bli stor i himlen. Och kom ihåg att de gamla profeterna också blev förföljda.
Salt och ljus
13 Ni är det salt som bevarar världen från undergång. Men salt som förlorat sin kraft är till ingen nytta. Ni gör heller ingen nytta om ni förlorar er kraft. Man kommer inte att bry sig om er eftersom ni inte lyckas fullgöra er uppgift i världen.
14 Ni är det ljus som lyser upp världen. Ni liknar en stad uppe på ett berg. En stad uppe på ett berg ses av alla.
15-16 När man tänder en lampa så täcker man ju inte över den, utan tvärtom ställer man den så att den lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser allt gott ni gör och prisar er Far i himlen.
Om lagen
17 Tro bara inte att jag har kommit för att upphäva Moses lag och det profeterna sagt. Nej, jag har kommit för att uppfylla dem och för att de ska förverkligas.
18 Jag försäkrar er: Varje ord i lagen ska gälla så länge jorden består och tills dess syfte är uppnått.
19 Den som bryter ett enda bud, och lär andra att göra likadant, kommer att vara den minste i himmelriket. Men de som håller Guds lagar och lär andra att göra det kommer att bli stora i himmelriket.
20 Men jag varnar er. Om ni inte har mer att komma med än fariseerna och de judiska ledarna, så kommer ni alls inte in i himmelriket.
Om vrede
21 I Moses lag lydde regeln: 'Om du dödar någon döms du själv till döden.'
22 Men jag säger: Om ni bara är arga på någon, om det så är i era egna hem, hänger domen över er! Om ni kallar en vän idiot ska ni ställas till svars för det. Och om ni förbannar honom så väntar er helvetets eld.
23 Om du därför står inför altaret i templet för att bära fram ett offer åt Gud och plötsligt kommer ihåg att en vän har något emot dig,
24 så lägg ditt offer framför altaret och gör upp din sak med honom. Kom sedan och bär fram ditt offer till Gud.
25 Försök att så fort som möjligt komma överens med din fiende innan det är för sent, och han går till domstol, och du blir satt i fängelse,
26 där du måste stanna tills du betalt vartenda öre på din skuld.
Om begär
27 Som ni vet står det i Moses lag: 'Du som är gift ska inte vara otrogen.'
28 Men jag säger: Den som bara ser på en kvinna med begär i blicken har redan varit otrogen med henne i sitt hjärta.
29 Om ditt högra öga får dig att synda riv då ut det och kasta bort det. Det är bättre att en del av dig förstörs än att hela du kastas i helvetet.
30 Och om din hand får dig att synda så hugg av den och kasta bort den, även om det skulle råka vara din högra hand! För det är trots allt bättre än att du kommer till helvetet.
Om skilsmässa
31 I Moses lag står det också: 'Om någon vill skilja sig från sin fru, så kan han göra det genom att ge henne ett intyg som bevis på skilsmässan!'
32 Men jag säger att den man som skiljer sig från sin fru, utan att hon varit otrogen, tvingar henne till äktenskapsbrott. Och den som därefter gifter sig med henne gör sig också skyldig till äktenskapsbrott.
Om löften
33 Moses lag säger vidare: 'Du ska inte bryta en ed som du avlagt, utan du ska hålla allt som du lovat inför Gud.'
34 Men jag säger: Avlägg över huvud taget inga eder! Om någon säger: 'Himlen är mitt vittne!' så missbrukar han Guds tron i sina jordiska affärer.
35 Och om någon tar jorden till vittne så sätter han sig över Gud för jorden är Guds egendom. Ta inte heller Jerusalem till vittne för det är Guds stad.
36 Säg inte heller: 'Det sätter jag huvudet på!' för du kan inte ens göra ett hårstrå vare sig svart eller vitt.
37 Säg bara helt enkelt:'Ja, det vill jag' eller 'Nej, det vill jag inte'. Ditt ord är nog. Om du måste ge tyngd åt dina ord med en ed visar det bara att något är galet.
Om hämnd
38 Moses lag säger också: 'Om en man river ut någon annans öga, så måste han betala med sitt eget öga. Om någon slår ut en tand på dig, så slå själv ut en tand på den som gjorde det.'
39 Men jag säger: Möt inte våld med våld. Om någon ger dig en örfil så vänd den andra sidan till.
40 Om du ställs inför domstol och man tar ifrån dig skjortan så ge dem rocken också.
41 Och om någon befaller dig att bära hans packning en mil, så bär den två.
42 Ge till dem som ber och vänd inte ryggen åt dem som vill låna.
Om att älska sina fiender
43 Det finns ett ordspråk som säger: 'Älska era vänner och hata era fiender.'
44 Men jag säger: Älska era fiender! Be för dem som förföljer er!
45 Då visar ni att ni verkligen är barn till er Far i himlen. För han låter solen skina på både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.
46 Vad är det för märkvärdigt med att bara älska dem som älskar er? Till och med brottslingar gör ju det.
47 Om ni bara hälsar på dem som hälsar på er, vad är det för märkvärdigt med det? Till och med de som inte känner Gud gör ju det.
48 Ni ska vara fullkomliga liksom er Far i himlen är fullkomlig.
Man börjar bygga igen
1-2 Men profeterna Haggai och Sakarja, Iddos son, fanns i Jerusalem och Juda vid denna tid. De bar fram budskap från Israels Gud till Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och uppmuntrade dem att börja bygga igen. Styrkta av profeternas budskap upptog man arbetet.
3 Men landshövdingen över länderna väster om Eufrat, en man som hette Tattenai, och Setar-Bosenai och anhängare till dessa båda, kom snart till Jerusalem och frågade: Vem gav er tillstånd att bygga upp templet igen och göra murarna färdiga?
4 De bad också om namnen på alla dem som arbetade med templet.
5 Men Herren vakade över situationen och lät oss fortsätta att bygga, medan kung Darejaves fick en rapport om saken för att kunna fatta sitt beslut.
Fienden underrättar kung Darejaves
6 Det brev som landshövding Tattenai, Setar-Bosenai och de andra makthavarna sände till kung Darejaves hade denna lydelse:
7 Till kung Darejaves!
8 Vi vill informera om att vi varit på platsen där den store Gudens tempel byggs i Juda. Det byggs upp med enorma stenblock och med timmer som läggs in i väggarna, och arbetet utförs med stor skicklighet och framgång.
9 Vi har frågat ledarna vem som har gett tillstånd till projektet.
10 Vi har också bett om namnen på dem som arbetar för att kunna meddela dig dem.
11 De svarade: 'Vi är tjänare till himlens och jordens Gud, och vi bygger åter upp det tempel som restes här för många hundra år sedan av en stor kung i Israel.
12 Men när det var färdigt drog våra förfäder ner Guds vrede över sig, så att han övergav dem och lät kung Nebukadnessar förstöra templet och föra bort folket i fångenskap till Babylon.'
13 Men de hävdar att kung Kores i Babylon gett en befallning under sitt första regeringsår om att templet skulle återuppbyggas.
14 De påstår också att kung Kores gav tillbaka guld- och silverskålarna, som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem till sitt eget tempel i Babylon. Dessa föremål ska ha lämnats i förvar åt en man som hette Sesbassar, tillsatt av kung Kores som landshövding i Juda.
15 Kung Kores bad honom att ta med sig skålarna till Jerusalem och att se till att Guds tempel byggdes upp där på sin tidigare plats.
16 Därför kom Sesbassar och lade grunden till Jerusalems tempel, och folket har arbetat på det ända sedan dess, även om det ännu inte står klart.
17 Vi ber, att du genomsöker det kungliga arkivet i Babylon, för att se om kung Kores verkligen har utfärdat en sådan befallning, och sedan meddelar oss vad du anser om saken.
Ananias och Sapfeiras bedrägeri
5 Det fanns också en annan man, som hette Ananias och som tillsammans med sin fru Sapfeira, sålde en hel egendom,
2 men bara överlämnade en del av pengarna till apostlarna. Han påstod sedan att detta var vad de hade fått i betalning, och hans hustru hade gått med på detta bedrägeri.
3 Men Petrus sa: Ananias, Satan har fått grepp om dig. När du kom med dessa pengar och påstod att detta var allt du fått, ljög du för den helige Ande.
4 Egendomen var din, och du kunde sälja eller behålla den som du ville. Och efter det att du sålt den var det din sak att bestämma hur mycket du skulle ge. Hur kunde du göra något sådant? Du ljög inte för oss, utan för Gud.
5 Då Ananias hörde dessa ord, föll han död till golvet och alla blev förskräckta.
6 De yngre männen tog då ett lakan och lade det över honom. Sedan bar de ut honom och begravde honom.
7 Omkring tre timmar senare kom hans hustru in. Hon visste inte vad som hänt.
8 Petrus frågade henne: Sålde ni er egendom för det och det priset? Ja, svarade hon, det gjorde vi.
9 Då sa Petrus: Hur kunde du och din man få för er att göra något sådant? Förstod ni inte att Guds helige Ande skulle genomskåda ert bedrägeri? Utanför dörren står nu de unga män, som har begravt din man, och de ska bära ut dig också.
10 I samma ögonblick föll hon död till golvet, och de unga männen kom in. När de såg att hon också var död bar de ut henne och begravde henne bredvid hennes man.
11 Och hela församlingen och alla andra, som hörde vad som hänt, blev förskräckta.
Många blir botade av apostlarna
12 Apostlarna gjorde många andra märkliga under bland folket, och de troende träffades regelbundet i templet på den plats som kallades Salomos pelargång.
13 Inga andra vågade förena sig med dem, men alla hade stor respekt för dem.
14 Och allt fler började tro på Herren, både män och kvinnor.
15 Det gick så långt att man bar ut sjuka på gatorna på bårar och mattor, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi.
16 Till och med från platser runt omkring Jerusalem kom många. De tog med sig sina sjuka släktingar, och sådana som var besatta av onda andar, och allesammans blev botade.
Apostlarna arresteras på nytt
17 Översteprästen och hans släktingar och vänner bland saddukeerna blev då mycket avundsjuka.
18 De grep därför apostlarna och satte dem i fängelse.
19 Men en Herrens ängel kom på natten och öppnade fängelsets portar och släppte ut dem. Sedan sa han till dem:
20 Gå till templet och berätta för alla om detta nya liv.
21 De lydde uppmaningen, och tidigt på morgonen gick de till templet och började genast predika där. Senare samma morgon samlades översteprästen och hans närmaste män. Efter att ha sammankallat hela Stora rådet skickade de bud efter apostlarna för att ställa dem inför rätta.
22 Men när tjänarna kom till fängelset, fanns de inte där. Därför återvände de till rådet och rapporterade:
23 Fängelseportarna var låsta och vakterna stod på vakt utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.
24 När chefen för tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de ursinniga och undrade vad som skulle hända sedan, och hur allt detta skulle sluta.
25 Sedan kom någon och berättade att de män, som de hade fängslat, befann sig i templet och predikade för folket.
26-27 Chefen för tempelvakterna gick då dit tillsammans med sina vakter och grep dem utan våld. De var nämligen rädda för att bli ihjälslagna av folket om de använde våld mot lärjungarna. Sedan förde de dem inför rådet.
28 Har vi inte sagt till er att aldrig mer predika om den där Jesus? började översteprästerna. I stället har ni fyllt hela Jerusalem med er undervisning och beskyller oss för hans död!
29 Men Petrus och apostlarna svarade: Det är viktigare att lyda Gud än att lyda människor.
30 Våra förfäders Gud uppväckte Jesus som ni hängde upp på ett kors och dödade.
31 Sedan fick han genom Guds mäktiga kraft en upphöjd plats som furste och Frälsare, för att Israels folk ska kunna omvända sig och få sina synder förlåtna.
32 Vi är vittnen till dessa händelser, och det är också den helige Ande, som Gud ger till alla som lyder honom.
33 Då blev alla i rådet ursinniga och beslutade sig för att döda dem.
34 Men en av rådsmedlemmarna, en farisé som hette Gamaliel (han var expert på den religiösa lagen och mycket populär bland folket), reste sig upp och bad att apostlarna skulle föras ut ur rådssalen medan han talade.
35 Sedan vände han sig till sina kollegor och sa: Israels män, tänk er för innan ni gör något med de här männen!
36 För en tid sedan hade vi den där Teudas, som gav sig ut för att vara något märkvärdigt. Cirka fyra hundra personer följde honom, men han blev dödad och anhängarna försvann spårlöst.
37 Efter honom kom Judas från Galileen. Det var vid tiden för folkräkningen. Några blev lärjungar till honom, men han dog och hans anhängare skingrades.
38 Därför är mitt råd: Lämna de här männen i fred. Om det som de gör och predikar om bara är deras eget påhitt, kommer det snart att rinna ut i sanden.
39 Men om det är från Gud, så kan ni inte stoppa dem, för då kommer ni att strida mot Gud själv.
40 De församlade lyssnade till hans råd och kallade in apostlarna och befallde att de skulle pryglas. Sedan sa de till dem att aldrig mer tala i Jesu namn. Till slut lät man dem gå.
41 De lämnade rådssalen, glada över att Gud hade ansett dem värdiga att lida förakt för hans namn.
42 Och varje dag fortsatte de både i templet och i staden att undervisa och predika att Jesus var Messias.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®