M’Cheyne Bible Reading Plan

Ahia profeterar mot Jerobeams hus

14 Vid den tiden blev Abia, Jerobeams son, sjuk. ² Då sade Jerobeam till sin hustru: "Stå upp och förklä dig, så att ingen kan märka att du är Jerobeams hustru, och gå till Silo. Där bor profeten Ahia, han som sade till mig att jag skulle bli kung över detta folk. ³ Tag med dig tio bröd och några små kakor och en kruka honung och gå till honom. Han skall då tala om för dig, hur det skall gå med pojken." ⁴ Jerobeams hustru gjorde så. Hon steg upp och gick till Silo och kom till Ahias hus. Ahia kunde inte se, för hans ögon var matta av ålder. ⁵ Men Herren hade sagt till Ahia: "Se, nu kommer Jerobeams hustru för att fråga dig om sin son, ty han är sjuk. Så och så skall du säga till henne. När hon kommer, skall hon låtsas att hon är en annan."

⁶ När Ahia hörde ljudet av hennes steg i dörren, sade han: "Kom in, du Jerobeams hustru. Varför låtsas du vara en annan? Jag har fått i uppdrag att ge dig dåliga nyheter. ⁷ Gå och säg till Jerobeam: Så säger Herren, Israels Gud: Se, jag har upphöjt dig ur folket och satt dig till furste över mitt folk Israel. ⁸ Jag har ryckt riket från Davids hus och givit det åt dig. Men du har inte varit sådan som min tjänare David var. Han höll mina bud och följde mig av hela sitt hjärta, så att han endast gjorde det som var rätt i mina ögon. ⁹ Du har gjort mer ont än alla som har varit före dig. Du har gjort andra gudar åt dig, ja, gjutna avgudabilder för att väcka min vrede, och du har kastat mig bakom din rygg. ¹⁰ Därför skall jag låta olycka komma över Jerobeams hus och utrota alla av mankön bland dem, både slavar och fria i Israel. Jag skall sopa bort Jerobeams hus, så som man sopar bort smuts, till dess allt är borta. ¹¹ Den av Jerobeams hus som dör i staden skall hundarna äta upp, och den som dör ute på marken skall himlens fåglar äta upp. Ty så har Herren talat.

¹² Res dig därför upp och gå hem igen. När din fot träder in i staden, skall barnet dö. ¹³ Hela Israel skall hålla dödsklagan efter honom och begrava honom. Han är den ende av Jerobeams hus som skall läggas i en grav, därför att han är den ende i Jerobeams hus, som Herren, Israels Gud, funnit något gott hos. ¹⁴ Men Herren skall åt sig resa upp en kung över Israel, en kung som skall utrota Jerobeams hus på den dagen. Och vad ser jag redan nu? ¹⁵ Herren skall slå Israel, så att det blir likt vassen som vaggar hit och dit i vattnet. Han skall rycka upp Israel ur detta goda land som han har givit åt deras fäder och han skall skingra dem på andra sidan floden, därför att de har gjort sig aseror och därmed väckt Herrens vrede. ¹⁶ Han skall överge Israel för de synder som Jerobeam har begått och genom vilka han kommit Israel att synda."

¹⁷ Då reste sig Jerobeams hustru och gick sin väg och kom till Tirsa. Just som hon steg över husets tröskel dog pojken. ¹⁸ Man begravde honom, och hela Israel höll dödsklagan efter honom enligt det ord som Herren hade talat genom sin tjänare, profeten Ahia.

Jerobeam dör

¹⁹ Vad som mer finns att säga om Jerobeam, om hans krig och om hans regering, är skrivet i Israels kungars krönika. ²⁰ Den tid Jerobeam regerade var tjugotvå år.^[a] Sedan gick han till vila hos sina fäder. Hans son Nadab blev kung efter honom.

Rehabeam kung i Juda

²¹ Rehabeam, Salomos son, var kung i Juda. Fyrtioett år gammal var Rehabeam när han blev kung, och han regerade sjutton år^[b] i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama och var ammonitiska.

²² Juda gjorde det som var ont i Herrens ögon. Med de synder de begick uppväckte de hans vrede långt mer än deras fäder hade gjort. ²³ Ty de byggde sig också offerhöjder och reste stoder och aseror på alla höga kullar och under alla gröna träd. ²⁴ Också manlig tempelprostitution förekom i landet. Man tog efter alla avskyvärda seder hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn.

²⁵ Men i kung Rehabeams femte regeringsår drog Sisak, kungen i Egypten, upp mot Jerusalem. ²⁶ Han tog skatterna i Herrens hus och skatterna i kungshuset. Alltsammans tog han. Han tog också de sköldar av guld som Salomo hade låtit göra. ²⁷ I deras ställe lät kung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dem lämnade han i förvar åt befälet för drabanterna som höll vakt vid ingången till kungshuset. ²⁸ Så ofta kungen gick till Herrens hus, bar drabanterna dem. Sedan förde de dem tillbaka till drabantsalen.

²⁹ Vad som mer finns att säga om Rehabeam och om allt han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. ³⁰ Rehabeam och Jerobeam låg ständigt i krig med varandra. ³¹ Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans mor hette Naama och hon var ammonitiska. Hans son Abiam blev kung efter honom.

Hälsning

1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och från vår broder Timoteus, ² till de heliga i Kolosse, de troende bröderna i Kristus. Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader.

Tacksägelse och bön

³ Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu Kristi Fader, när vi ber för er. ⁴ Vi har hört om er tro i Kristus Jesus och om den kärlek ni har till alla de heliga, ⁵ på grund av hoppet som är förvarat åt er i himlen. Om detta hopp har ni redan hört i det sanna budskapet, det evangelium ⁶ som har kommit till er och finns i hela världen och växer och bär frukt. Så har det också gjort hos er från den dag ni fick höra det och lärde känna Guds nåd sådan den verkligen är. ⁷ Det har ni fått lära er av Epafras,^[a] vår käre medarbetare, som troget tjänar Kristus i vårt ställe. ⁸ Han har berättat för oss om er kärlek i Anden.

⁹ Från den dag vi hörde om det, har vi därför inte upphört att be för er. Vår bön är att ni skall uppfyllas av kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt, ¹⁰ så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud. ¹¹ Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt. ¹² Med glädje skall ni då tacka Fadern, som har gjort er värda att få del i det arv som de heliga har i ljuset.

I Sonens rike

¹³ Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. ¹⁴ I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. ¹⁵ Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. ¹⁶ Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. ¹⁷ Han är till före allting, och allt består genom honom. ¹⁸ Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. ¹⁹ Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom ²⁰ och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen. ²¹ Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, ²² också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, ²³ om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.

Apostelns tjänst

²⁴ Nu gläder jag mig mitt under mina lidanden för er. Och det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen. ²⁵ Dess tjänare har jag blivit i kraft av det uppdrag Gud har gett mig för er räkning, att överallt predika Guds ord, ²⁶ den hemlighet som genom tider och släktled varit dold men nu har uppenbarats för hans heliga. ²⁷ För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet - Kristus i er, härlighetens hopp. ²⁸ Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus. ²⁹ För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.

Det nya templets tjänare

44 Därefter förde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den som vette åt öster. Den var nu stängd. ² Herren sade till mig: "Denna port skall förbli stängd och inte mer öppnas, och ingen skall gå in genom den, ty Herren, Israels Gud, har gått in genom den. Därför skall den vara stängd. ³ Dock skall fursten, eftersom han är furste, få sitta där och äta sitt bröd inför Herrens ansikte. Han skall då gå in genom portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen."

⁴ Sedan förde han mig genom norra porten till platsen framför huset. Jag fick då se hur Herrens härlighet uppfyllde Herrens hus. Då föll jag ner på mitt ansikte. ⁵ Herren sade till mig: "Du människobarn, ge akt på och se med dina ögon och hör med dina öron allt vad jag nu säger till dig om alla stadgar angående Herrens hus och om alla lagar som rör det. Lägg märke till ingången till huset och helgedomens alla utgångar. ⁶ Säg till Israels hus, det upproriska: Så säger Herren, Herren: Nu får det vara nog med alla vidrigheter ni har bedrivit, ni av Israels hus. ⁷ Ni har låtit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret kött komma in i min helgedom och vara där, så att mitt hus har blivit vanhelgat, medan ni bar fram min mat, fett och blod. Mitt förbund har därmed brutits, för att inte tala om alla era andra vidrigheter. ⁸ Ni har inte själva utfört tjänsten vid mina heliga föremål, utan ni har satt andra att göra tjänst åt er i min helgedom.

⁹ Men så säger Herren, Herren: Ingen främling med oomskuret hjärta och oomskuret kött får komma in i min helgedom, ingen av de främlingar som finns bland Israels barn. ¹⁰ Också de leviter som gick bort ifrån mig när Israel for vilse, de som då själva for vilse och gick bort ifrån mig och följde sina avgudar, de måste bära sin missgärning. ¹¹ De skall i min helgedom svara för vakttjänstgöringen vid husets portar och annan tjänstgöring i huset. De skall slakta brännoffer och slaktoffer åt folket och skall stå inför dem och betjäna dem. ¹² Eftersom de betjänade dem inför deras avgudar och därmed var en orsak till synd för Israels folk, därför har jag svurit med upplyft hand, säger Herren, Herren, att de skall få bära sin missgärning. ¹³ De skall inte få komma mig nära för att tjäna som präster inför mig eller för att komma nära mina heliga föremål, de högheliga, utan de skall bära sin skam och de avskyvärda synder som de har bedrivit. ¹⁴ Jag skall låta dem sköta om tempelbyggnaden och utföra allt arbete i den och allt som där skall göras.

¹⁵ Men de levitiska präster, nämligen Sadoks söner, som tjänstgjorde vid min helgedom, när de övriga israeliterna for vilse och gick bort ifrån mig, de skall få träda fram till mig för att göra tjänst inför mig. De skall stå inför mitt ansikte för att offra fett och blod åt mig, säger Herren, Herren. ¹⁶ De skall gå in i min helgedom, och de skall träda fram till mitt bord för att tjänstgöra inför mig och utföra vad som skall utföras åt mig. ¹⁷ När de kommer in i den inre förgårdens portar, skall de ta på sig linnekläder. De får inte ha på sig något av ylle, när de gör tjänst i den inre förgårdens portar och inne i templet. ¹⁸ De skall ha huvudbonader av linne på huvudet och benkläder av linne runt höfterna. De får inte klä sig i något som gör att de svettas. ¹⁹ När de sedan går ut på den yttre förgården, till folket på den yttre förgården, skall de ta av sig de kläder som de gjort tjänst i och lämna kvar dem i helgedomens tempelkamrar och klä sig i andra kläder, så att de inte gör folket heligt med sina kläder.

²⁰ De skall inte raka huvudet, men inte heller låta håret växa fritt utan klippa sitt huvudhår kort. ²¹ Vin får ingen präst dricka när han har kommit in på den inre förgården. ²² En änka eller en frånskild kvinna får han inte ta till hustru utan endast en jungfru av Israels släkt. Men han får ta en änka, om hon är änka efter en präst. ²³ De skall lära mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent. ²⁴ I rättstvister skall de uppträda som domare och skall döma efter mina bud. Mina lagar och stadgar skall de iaktta vid alla mina högtider, och mina sabbater skall de hålla heliga.

²⁵ Ingen av dem får orena sig genom att gå in till en död. Endast genom far eller mor, son eller dotter eller bror, eller genom en syster som inte har tillhört någon man får han orena sig. ²⁶ Men när han därefter har blivit ren, måste han vänta ytterligare sju dagar, ²⁷ och den dag, då han går in i helgedomen, på den inre förgården, för att göra tjänst i helgedomen, skall han bära fram ett syndoffer för sig, säger Herren, Herren.

²⁸ Detta skall vara deras arvedel, att jag själv är deras arvedel. Ni skall inte ge dem någon egendom i Israel, ty jag själv är deras egendom. ²⁹ Matoffret, syndoffret och skuldoffret skall de äta, och allt tillspillogivet i Israel skall tillhöra dem. ³⁰ Det första av förstlingsfrukterna och alla slags offergåvor, vad ni än bär fram som offergåva, skall tillhöra prästerna. Det första av ert mjöl skall ni ge åt prästen, för att välsignelse skall vila över ditt hus. ³¹ Inget självdött eller ihjälrivet djur får prästerna äta, vare sig fågel eller boskapsdjur.

Psalm 97

Glädje över Herrens allmakt

Psalm 98

Jubel över Herrens makt och frälsning

¹ En psalm.