M’Cheyne Bible Reading Plan
Manasse blir kung i Juda
21 (A) Manasse var tolv år när han blev kung, och han regerade femtiofem år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Hefsi-Ba[b]. 2 (B) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. 3 (C) Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade förstört. Och han reste altaren åt Baal och gjorde en Ashera, liksom Ahab, Israels kung, hade gjort, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara 4 (D) Han byggde altaren i Herrens hus, det hus om vilket Herren hade sagt: ”I Jerusalem vill jag fästa mitt namn.” 5 (E) Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus. 6 (F) Han lät sin son gå genom eld, utövade teckentyderi och svartkonst och skaffade sig andebesvärjare och spåmän. Han gjorde mycket som var ont i Herrens ögon så att han väckte hans vrede.
7 (G) Den avgudabild av Asheran som han gjort ställde han in i det hus om vilket Herren hade sagt till David och till hans son Salomo: ”I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid. 8 Jag ska inte mer låta Israel vandra bort som flykting från det land jag har gett deras fäder, om de bara håller fast vid och följer allt jag befallt dem efter hela den lag som min tjänare Mose har gett dem.” 9 Men folket lyssnade inte. Och Manasse förledde Israels barn, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren hade utrotat för dem.
10 Då talade Herren genom sina tjänare profeterna och sade: 11 (H) ”Manasse, Juda kung, har begått dessa avskyvärda synder. Han har gjort mer ont än amoreerna före honom, och med sina eländiga avgudar har han fått också Juda att synda. 12 (I) Därför säger Herren, Israels Gud: Jag ska låta en sådan olycka drabba Jerusalem och Juda att det ska eka i båda öronen på var och en som får höra det. 13 (J) Över Jerusalem ska jag sträcka ut det mätsnöre som jag använde på Samaria och det sänklod som jag använde på Ahabs släkt. Jag ska skölja Jerusalem rent, som när man sköljer ett fat och sedan vänder det upp och ner när man har sköljt det. 14 Jag ska förkasta den rest som är kvar av min arvedel och ge dem i deras fienders hand. De ska bli ett rov och ett byte för alla sina fiender, 15 därför att de har gjort det som är ont i mina ögon och väckt min vrede från den dag då deras fäder drog ut ur Egypten ända till denna dag.” 16 (K) Dessutom spillde Manasse så mycket oskyldigt blod att det uppfyllde Jerusalem från den ena änden till den andra, detta förutom den synd som han förledde Juda med så att de gjorde det som var ont i Herrens ögon.
17 Vad som mer finns att säga om Manasse och om allt det han gjorde och om den synd han begick, det är skrivet i Juda kungars krönika. 18 Manasse gick till vila hos sina fäder och blev begravd i trädgården till sitt hus, i Ussas trädgård. Hans son Amon blev kung efter honom.
Amon blir kung i Juda
19 (L) Amon var tjugotvå år när han blev kung, och han regerade två år[c] i Jerusalem. Hans mor hette Meshullemet. Hon var dotter till Harus från Jotba. 20 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, så som hans far Manasse hade gjort. 21 Amon vandrade i allt på samma väg som sin far och han tjänade och tillbad de eländiga avgudar som hans far hade tjänat. 22 Han övergav Herren, sina fäders Gud, och vandrade inte på Herrens väg.
23 (M) Amons tjänare sammansvor sig mot honom och dödade honom hemma i hans hus. 24 Men folket i landet dödade alla som hade sammansvurit sig mot kung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till kung efter honom.
25 Vad som mer finns att säga om Amon och om vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 26 Man begravde honom i hans grav i Ussas trädgård. Hans son Josia blev kung efter honom.
Kristus är större än Mose
3 (A) Därför, ni heliga bröder som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel[a] och överstepräst som vi bekänner oss till. 2 (B) Han var betrodd av[b] den som insatte honom, liksom Mose var betrodd i hela Guds hus.[c]
3 (C) Men Jesus är värd mer ära än Mose, liksom husbyggaren hedras mer än själva huset. 4 Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt. 5 (D) Mose var betrodd i hela Guds hus, som en tjänare, för att vittna om det som sedan skulle förkunnas. 6 (E) Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus. Och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och ära i hoppet.
Varning för förhärdelse
7 (F) Därför säger den helige Ande:[d]
I dag, om ni hör hans röst,
8 förhärda inte era hjärtan
som vid upproret,[e]
som på prövningens dag i öknen,
9 (G) där era fäder frestade mig
och prövade mig
fast de sett mina gärningar
i fyrtio år.
10 Därför var jag vred på det släktet,
och jag sade:
De är ständigt vilsna
i sina hjärtan,
de känner inte mina vägar.
11 (H) Så svor jag i min vrede:
De ska aldrig komma in
i min vila.
12 (I) Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. 13 Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
14 (J) Vi är Kristi vänner[f] om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt[g] ända till slutet. 15 Det heter: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret.[h]
16 Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror? Var det inte alla de som Mose förde ut ur Egypten? 17 (K) Och vilka var han vred på i fyrtio år? Var det inte på dem som syndade och blev liggande som lik i öknen? 18 (L) Och vilka gällde hans ed att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som vägrade lyda? 19 Vi ser alltså att det var på grund av otro som de inte kunde komma in.
14 (A) Samaria ska stå med skuld,
för hon har varit upprorisk
mot sin Gud.
Invånarna ska falla för svärd,
deras späda barn
ska bli krossade,
deras havande kvinnor
uppristade.
Kallelse till omvändelse
2 (B) Vänd om, Israel,
till Herren din Gud,
för genom din missgärning
har du kommit på fall.
3 (C) Ta med er ord
och vänd om till Herren,
säg till honom:
”Förlåt oss all vår skuld
och ta nådigt emot oss.
Då ska vi ge dig
en frukt från våra läppar[a].
4 (D) Assur kan inte rädda oss,
vi ska inte sitta upp
på stridshästar.
Vi ska aldrig mer säga: ’Vår Gud’
till våra händers verk,
för hos dig får den faderlöse
barmhärtighet.”
5 (E) Jag vill hela dem från deras avfall,
jag vill älska dem generöst,
för min vrede
har vänt sig ifrån dem.
6 Jag ska bli som dagg för Israel,
han ska blomstra som en lilja
och skjuta rötter som Libanon.
7 (F) Hans skott ska breda ut sig,
han ska bli som olivträdet i skönhet,
han ska dofta som Libanon.
8 (G) De som bor i hans skugga
ska återvända.
De ska odla säd igen
och grönska som vinstockar.
Hans namn ska vara
som Libanons vin.
9 Efraim, vad har jag mer
med avgudar att göra?
Jag ska svara honom
och ta mig an honom.
Jag är som en grönskande cypress,
hos mig finner du din frukt.
10 (H) Den som är vis förstår detta,
den förståndige besinnar det,
för Herrens vägar är rätta
och där vandrar de rättfärdiga.
Men syndarna kommer där på fall.
Herren känner mig
139 [a]För körledaren. En psalm av David.
Herre, du rannsakar mig
och känner mig.
2 [b]Om jag sitter eller står vet du det,
du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 [c]Om jag går eller ligger ser du det,
med alla mina vägar
är du förtrogen.
4 Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt om det.
5 Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
6 Den kunskapen är för underbar
för mig,
den är så hög att jag inte kan
fatta den.
7 [d]Vart kan jag gå för din Ande,
vart kan jag fly för ditt ansikte?
8 [e]Stiger jag upp till himlen
är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket
är du där.
9 Tar jag morgonrodnadens vingar,
gör jag mig en boning
ytterst i havet,
10 ska också där din hand leda mig
och din högra hand hålla mig.
11 Säger jag:
"Låt mörker täcka mig
och ljuset bli natt omkring mig",
12 [f]så är inte mörkret mörkt för dig.
Natten lyser som dagen,
mörkret är som ljuset.
13 [g]Du har skapat mina njurar[h],
du vävde mig i moderlivet.
14 [i]Jag tackar dig för att
jag är så underbart skapad.
Underbara är dina verk,
min själ vet det så väl[j].
15 Benen i min kropp
var inte osynliga för dig
när jag formades i det fördolda,
när jag bildades i jordens djup.
16 [k]Dina ögon såg mig
när jag bara var ett foster.
Alla mina dagar blev skrivna
i din bok,
formade innan någon av dem
hade kommit.
17 [l]Hur ofattbara[m] är inte dina tankar
för mig, Gud,
hur väldig är inte
deras mångfald!
18 Räknar jag dem
är de fler än sandkornen.
När jag vaknar är jag kvar hos dig.
19 Gud, om du bara ville döda
de gudlösa!
Bort från mig, ni blodtörstiga!
20 De talar om dig med svek i sinnet,
de har fört dina städer i fördärvet[n].
21 [o]Skulle jag inte hata dem
som hatar dig, Herre,
och avsky dem
som gör uppror mot dig?
22 Jag hatar dem med starkaste hat,
mina fiender har de blivit.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation