M’Cheyne Bible Reading Plan
Ahas blir kung i Juda
16 (A) I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regeringsår blev Ahas, Jotams son, kung i Juda. 2 Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade sexton år[a] i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herren sin Guds ögon så som hans fader David, 3 (B) utan vandrade på samma vägar som Israels kungar. Han lät också sin son gå genom eld efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. 4 (C) Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.
5 (D) På den tiden drog kung Resin av Aram och Peka[b], Remaljas son, Israels kung, upp för att erövra Jerusalem. De belägrade Ahas men kunde inte erövra staden. 6 (E) Vid samma tid vann kung Resin av Aram tillbaka Elat åt Aram och drev Juda män från Elat. Därefter kom edomiterna till Elat och bosatte sig där, och där bor de än i dag.
7 (F) Men Ahas skickade sändebud till Tiglat-Pileser, kungen i Assyrien, och lät säga: ”Jag är din tjänare och din son. Dra upp hit och rädda mig från Arams kung och från Israels kung, för de har överfallit mig.” 8 (G) Ahas tog det silver och guld som fanns i Herrens hus och i kungapalatsets skattkammare och sände det som gåva[c] till kungen av Assyrien. 9 (H) Och Assyriens kung lyssnade till honom och drog upp mot Damaskus och intog det[d] och förde bort folket till Kir och dödade Resin.
10 Kung Ahas reste sedan till Damaskus för att möta den assyriske kungen Tiglat-Pileser där. När kung Ahas fick se altaret som fanns i Damaskus, skickade han en ritning av altaret till prästen Uria med en beskrivning av hur det var byggt. 11 Sedan byggde prästen Uria altaret. Helt efter den beskrivning som kung Ahas hade sänt honom från Damaskus gjorde prästen Uria det färdigt innan kung Ahas kom tillbaka från Damaskus. 12 När kungen efter sin hemkomst från Damaskus fick se altaret, trädde han fram till altaret och steg upp till det. 13 Därefter offrade han sitt brännoffer och matoffer och hällde ut sitt dryckesoffer. Blodet av det gemenskapsoffer som han offrade stänkte han på altaret. 14 (I) Men kopparaltaret som stod inför Herrens ansikte flyttade han undan från husets framsida, från platsen mellan det nya altaret och Herrens hus, och ställde det på norra sidan om detta altare. 15 Kung Ahas befallde prästen Uria: ”På det stora altaret ska du bränna morgonens brännoffer och kvällens matoffer, likaså kungens brännoffer tillsammans med hans matoffer, samt brännoffer, matoffer och dryckesoffer för allt folk i landet. Allt blod av såväl brännoffer som slaktoffer ska du stänka på det. Men kopparaltaret ska jag tänka till om[e].” 16 Prästen Uria gjorde precis som kung Ahas befallde honom.
17 (J) Kung Ahas bröt också loss sidolisterna på tvättställen och tog bort karen från dem. Havet lyfte han ner från kopparoxarna[f] som stod under det och ställde det på ett stengolv. 18 Den täckta sabbatsgången som man byggt vid huset och likaså kungens yttre ingångsväg förlade han inom Herrens hus för den assyriske kungens skull.
19 Vad som mer finns att säga om Ahas och vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
20 (K) Ahas gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad, och hans son Hiskia blev kung efter honom.
Förmaningar till olika grupper
2 (A) Men du ska predika det som stämmer med den sunda läran. 2 (B) Äldre män ska vara nyktra, värdiga och förståndiga, sunda i tro, kärlek och tålamod. 3 (C) Äldre kvinnor ska på samma sätt bete sig som det anstår de heliga, inte sprida skvaller eller missbruka vin. De ska vara lärare i det som är gott, 4 så att de fostrar de unga kvinnorna till att älska man och barn, 5 (D) att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män så att Guds ord inte blir hånat.
6 Förmana på samma sätt de yngre männen att visa gott omdöme i allt,[a] 7 (E) och var själv ett föredöme i goda gärningar. Din undervisning ska förmedla oförfalskad sanning och värdighet. 8 (F) Den ska vara sund och oklanderlig, så att din motståndare måste skämmas när han inte har något ont att säga om oss.
9 (G) Förmana tjänarna att underordna sig sina herrar i allt, att tjäna dem helhjärtat och inte säga emot, 10 att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet så att de i allt är en heder för Guds, vår Frälsares, lära.
Guds nåd har uppenbarats
11 (H) Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 (I) Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 (J) medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet. 14 (K) Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.
15 (L) Så ska du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.
Straff för Israels synder
9 (A) Gläd dig inte, Israel,
jubla inte som folken,
för du har varit otrogen
och kommit bort från din Gud.
Du har älskat prostitutionens lön[a]
på alla tröskplatser.
2 (B) Logen och vinpressen
ska inte föda dem,
och vinet ska slå fel för dem.
3 (C) De ska inte få bo i Herrens land.
Efraim måste tillbaka till Egypten,
och i Assyrien ska de äta oren mat.
4 (D) De ska inte få offra vin åt Herren,
och deras slaktoffer
ska inte glädja honom.
Det ska vara som sorgebröd
för dem,
alla som äter av det ska bli orena,
för deras bröd
är bara för dem själva,
det kommer inte in i Herrens hus.
5 Vad ska ni göra på högtidsdagen,
på Herrens festdag?
6 (E) För kommer de undan förödelsen
samlar Egypten ihop dem
och Memfis begraver dem.
Deras silverskatter
tas över av nässlor,
törne ska växa i deras hyddor.
7 (F) Straffets dagar kommer,
vedergällningens dagar kommer,
Israel ska märka det.
Profeten anses vara en dåre,
Andens man galen,
för att din skuld är stor
och fiendskapen stark.
8 (G) Profeten är Guds väktare
över Efraim,
men snaror väntar honom
på alla hans vägar
och fiendskap i hans Guds hus.
9 (H) I djupt fördärv har de sjunkit,
nu som i Gibeas dagar.
Men han kommer ihåg deras skuld,
han straffar deras synder.
10 (I) Som druvor i öknen fann jag Israel,
som förstlingsfrukter på fikonträdet
när det börjar bära frukt
såg jag era fäder.
Men de gick till Baal-Peor[b]
och invigde sig åt skammens gud,
och de blev lika vidriga
som den de älskade.
11 Efraims härlighet
ska flyga bort som en fågel:
ingen ska föda, ingen gå havande,
ingen befruktas.
12 Och även om de uppfostrar barn
ska jag ta dem ifrån dem,
inte en människa blir kvar.
Ja, ve dem när jag går ifrån dem!
13 (J) Efraim är som jag såg Tyrus,
planterad på en äng.
Men Efraim ska få föra ut sina barn
till bödeln.
14 Ge dem, Herre,
vad du ska ge dem!
Ge dem moderliv med missfall
och uttorkade bröst.
15 (K) All deras ondska finns i Gilgal,
det var där jag fick hat till dem.
För deras onda gärningars skull
ska jag driva ut dem
ur mitt hus.
Jag ska inte visa dem kärlek längre,
alla deras furstar är upproriska.
16 (L) Efraim är slagen,
deras rot förtorkad,
de ska inte bära frukt.
Även om de föder barn
ska jag döda deras kära livsfrukt.
17 (M) Min Gud ska förkasta dem,
för de har inte lyssnat på honom.
De ska bli flyktingar
bland hednafolken.
Från tårar till jubel
126 [a]En pilgrimssång.
När Herren lät Sions fångar
komma åter,[b]
då var det som om vi drömde.
2 [c]Då fylldes vår mun med skratt
och vår tunga med jubel,
då sade man bland folken:
"Herren har gjort stora ting
med dem!"
3 Ja, Herren har gjort stora ting
med oss,
och vi är glada.
4 Herre, låt våra fångar komma åter
som strömmarna i Negev[d]!
5 [e]De som sår med tårar
ska skörda med jubel.
6 [f]Gråtande går de
och bär sitt utsäde,
jublande kommer de
och bär sina kärvar.
Allt beror på Herrens välsignelse
127 [g]En pilgrimssång av Salomo.
Om inte Herren bygger huset
bygger arbetarna förgäves.
Om inte Herren vaktar staden
vakar väktaren förgäves.
2 [h]Förgäves går ni tidigt upp
och sent till vila,
ni som äter mödans bröd.
Detsamma ger han sina vänner
när de sover.[i]
3 [j]Se, barn är en Herrens gåva,
livsfrukt är en lön.
4 Som pilar i hjältens hand
är barn man får vid unga år.
5 Lycklig är den man
vars koger är fyllt med dem.
De behöver inte skämmas
när de går till rätta med fiender
i porten.
Herrens välsignelse i hemmet
128 [k]En pilgrimssång.
Salig är var och en
som vördar Herren
och vandrar på hans vägar.
2 Du får njuta frukten
av dina händers verk.
Salig är du, det går dig väl!
3 Som en fruktsam vinstock
är din hustru inne i ditt hus,
som olivplantor är dina barn
runt ditt bord.
4 Ja, så välsignas den man
som vördar Herren.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation