M’Cheyne Bible Reading Plan

Joram blir kung över Israel

3 ^(A) Joram, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Juda kung Joshafats artonde regeringsår och regerade i tolv år^[a]. ^2 (B) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon men inte som hans far och mor, för han skaffade bort den baalsstod som hans far hade låtit göra. ^3 (C) Men han höll fast vid de synder som Jerobeam, Nebats son, hade förlett Israel med. Från dessa avstod han inte.

Krig mot Moab

⁴ Mesha^[b], kungen i Moab som hade stora fårhjordar, hade betalat i skatt till Israels kung 100 000 lamm och ull av 100 000 baggar. ^5 (D) Men när Ahab var död gjorde Moabs kung uppror^[c] mot Israels kung.

⁶ Då drog kung Joram ut från Samaria och mönstrade hela Israel. ^7 (E) Sedan sände han bud till kung Joshafat i Juda och lät säga: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du gå med mig för att strida mot Moab?” Han svarade: ”Ja, jag går med – jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar!” ⁸ Han frågade: ”Vilken väg ska vi dra ut?” Han svarade: ”Vägen genom Edoms öken^[d].”

⁹ Så drog de ut, Israels kung, Judas kung och Edoms kung. Men när de vandrat omkring i sju dagar fanns det inte längre något vatten, varken för hären eller för djuren som de förde med sig. ¹⁰ Då sade Israels kung: ”Så olyckligt att Herren skulle kalla samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!” ^11 (F) Men Joshafat sade: ”Finns det ingen Herrens profet här, så att vi kan fråga Herren genom honom?” Då svarade en av de tjänare som Israels kung hade med sig: ”Elisha, Shafats son, finns här, han som brukade hälla vatten över Elias händer.” ¹² Joshafat sade: ”Hos honom är Herrens ord.” Israels kung och Joshafat och Edoms kung gick då ner till honom.

¹³ Men Elisha sade till Israels kung: ”Vad har jag med dig att göra? Gå du till din fars profeter^[e] och din mors profeter.” Israels kung svarade honom: ”Nej, Herren har kallat samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!” ¹⁴ Då sade Elisha: ”Så sant Herren Sebaot lever, han som jag tjänar: Om det inte vore för kung Joshafat av Juda så skulle jag inte bry mig om dig eller ens se åt dig. ^15 (G) Men hämta nu hit åt mig en man som spelar harpa^[f].” Och när harpspelaren spelade kom Herrens hand över honom. ¹⁶ Han sade: ”Så säger Herren: Gräv grop vid grop i denna dal, ¹⁷ för så säger Herren: Ni ska inte märka någon vind eller se något regn, men ändå ska dalen bli full med vatten så att både ni själva, er boskap och era andra djur får att dricka.

¹⁸ Men Herren anser inte detta vara nog, utan han ska också ge Moab i er hand. ¹⁹ Ni ska inta alla befästa städer och alla andra viktiga städer. Ni ska hugga ner alla goda träd och alla vattenkällor ska ni täppa igen. Och all bördig åkermark ska ni fördärva med stenar.” ^20 (H) Och se, på morgonen, vid den tid då matoffret frambärs, strömmade vatten till från Edomssidan, så att landet fylldes med vatten.

²¹ Hela Moab hade hört att kungarna hade dragit upp för att strida mot dem. Och alla som var i vapenför ålder eller däröver hade kallats samman och stod vid gränsen. ²² När de steg upp tidigt på morgonen och solen lyste på vattnet, såg det ut för moabiterna som om vattnet framför dem var rött som blod. ²³ Då sade de: ”Det är blod! Kungarna har säkert kommit i strid och dödat varandra. Nu till plundring, Moab!”

²⁴ Men när de kom till Israels läger bröt israeliterna fram och slog moabiterna, som flydde för dem. Och de drog in i landet och slog moabiterna. ²⁵ De förstörde städerna och kastade var och en sin sten på all bördig åkermark tills den var övertäckt. De täppte till alla vattenkällor och fällde alla goda träd. Till slut återstod endast stenarna av Kir-Hareset^[g]. Slungkastarna omringade staden och besköt den.

²⁶ När Moabs kung såg att han inte kunde stå emot i striden, tog han med sig sjuhundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms kung. Men de kunde inte. ²⁷ Då tog han sin förstfödde son^[h], som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som brännoffer på muren. En stark vrede^[i] kom då över Israel, som bröt upp och lämnade honom i fred och vände tillbaka till sitt land igen.

Be och arbeta

3 ^(A) För övrigt, bröder, be för oss. Be att Herrens ord ska spridas snabbt och bli ärat liksom hos er, ^2 (B) och att vi blir räddade från fientliga och onda människor. Alla har ju inte tron.

^3 (C) Men Herren är trofast. Han ska styrka er och skydda er från den onde^[a]. ^4 (D) I Herren har vi förtroende för er att ni gör och kommer att göra det vi föreskriver er. ⁵ Må Herren leda era hjärtan in i Guds kärlek och Kristi uthållighet.

^6 (E) Bröder, vi uppmanar er i vår Herre Jesu Kristi namn att hålla er borta från varje broder som lever oansvarigt och inte följer den undervisning som de fått av oss.^{[b] 7} Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte oansvarigt hos er, ^8 (F) vi åt inte gratis av någons bröd. Nej, vi arbetade med möda och slit natt och dag för att inte ligga någon av er till last. ^9 (G) Inte så att vi inte hade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. ^10 (H) När vi var hos er gav vi er denna föreskrift: den som inte vill arbeta ska inte heller äta.

¹¹ Men vi hör att vissa bland er lever oansvarigt. De arbetar inte utan gör allt möjligt annat. ^12 (I) Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att arbeta i lugn och ro och äta sitt eget bröd.

^13 (J) Och ni, bröder, tröttna inte på att göra det som är gott. ^14 (K) Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och umgås inte med honom så att han får skämmas. ^15 (L) Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.

Sluthälsning

^16 (M) Må han som är fridens Herre alltid och på alla sätt ge er sin frid. Herren vare med er alla.

^17 (N) Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev, så skriver jag. ¹⁸ Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er al^[c]la.

Daniels syn av de fyra djuren

7 I den babyloniske kungen Belshassars första regeringsår^[a] hade Daniel en dröm och såg en syn medan han låg på sin bädd. Sedan skrev han ner drömmen och återgav huvudinnehållet.

² Daniel sade: Jag såg i en syn om natten hur himlens fyra vindar rörde upp det stora havet. ³ Och fyra stora djur steg upp ur havet, det ena inte likt det andra.

^4 (A) Det första liknade ett lejon men hade vingar^[b] som en örn. Medan jag betraktade det rycktes vingarna av från djuret, och det restes upp från jorden och stod på två fötter som en människa. Och det fick ett mänskligt hjärta.

⁵ Sedan fick jag se ett annat djur, det andra i ordningen. Det liknade en björn, och det reste sig på sin ena sida, och det hade tre revben i gapet mellan tänderna. Det fick befallningen: Res dig och sluka mycket kött!

⁶ Därefter fick jag se ännu ett djur. Det liknade en leopard men hade fyra fågelvingar på sidorna. Djuret hade fyra huvuden, och det fick stor makt.

⁷ Sedan fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, som var skrämmande, fruktansvärt och mycket starkt. Det hade stora tänder av järn, det slukade och krossade och trampade det som blev kvar under fötterna. Det var olikt alla de tidigare djuren och hade tio horn. ^8 (B) Men medan jag betraktade hornen fick jag se hur ett annat horn sköt upp mellan dem, ett litet horn som stötte bort tre av de tidigare hornen. Det hornet hade ögon som liknade människoögon och en mun som talade stora ord.

Den Gamle och Människosonen

^9 (C) Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var vita som snö och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och dess hjul var av flammande eld. ^10 (D) En ström av eld flödade och gick ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom, och tiotusen gånger tiotusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma, och böcker öppnades.

¹¹ Jag fortsatte att se på, eftersom hornet talade så stora ord. Medan jag såg blev djuret dödat, och kroppen förstördes och kastades i den brinnande elden. ¹² De andra djuren miste också sin makt, och deras livstid var bestämd till tid och stund.

^13 (E) I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom.^{[c] 14 (F)} Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras.

Synerna förklaras

¹⁵ Jag, Daniel, blev oroad i min ande, och synen jag hade haft skrämde mig. ¹⁶ Då gick jag fram till en av dem som stod där och bad honom om en förklaring till allt detta, och han gav mig denna tydning: ¹⁷ ”De fyra stora djuren betyder att fyra kungar ska uppstå på jorden. ¹⁸ Men den Högstes heliga ska ta emot riket och behålla det för evigt, ja, i evigheters evighet.”

¹⁹ Därefter ville jag få en förklaring till det fjärde djuret som var olikt alla de andra, det som var så skrämmande och hade tänder av järn och klor av koppar och slukade och krossade och trampade det som var kvar under fötterna. ²⁰ Jag ville också förstå de tio hornen på dess huvud, och det nya hornet som sköt upp och fick tre andra horn att falla av och som hade ögon och en mun som talade stora ord och såg större ut än de andra. ^21 (G) Och jag såg hur det hornet förde krig mot de heliga och besegrade dem, ²² tills den Gamle kom och domen föll till förmån för den Högstes heliga och tiden var inne då de heliga fick ta riket i besittning.

²³ Då svarade han: ”Det fjärde djuret betyder att ett fjärde rike ska uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena. Det ska sluka hela jorden och trampa ner och krossa den. ^24 (H) De tio hornen betyder att tio kungar ska uppstå i det riket, och efter dem ska en annan uppstå som är olik de förra och som ska slå ner tre kungar. ^25 (I) Han ska tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga. Han ska bestämma sig för att förändra heliga tider och lagar, och de ska ges i hans hand under en tid och tider och en halv tid. ²⁶ Men dom ska hållas, och hans välde ska tas ifrån honom och han ska fördärvas och förgöras för alltid. ²⁷ Men riket, väldet och makten över alla riken under himlen ska ges åt det folk som är den Högstes heliga. Hans rike är ett evigt rike, och alla välden ska tjäna och lyda det.”

^28 (J) Här slutar drömmen. Men jag, Daniel, fylldes av många oroliga tankar och mitt ansikte bleknade. Men drömmen bevarade jag i mitt hjärta.

Guds under vid uttåget ur Egypten

All ära åt Herren