M’Cheyne Bible Reading Plan
Guds ark förs till Jerusalem
6 (A) Åter samlade David alla de utvalda i Israel, trettiotusen man. 2 (B) David bröt upp och drog i väg med allt sitt folk från Baale-Juda[a] för att därifrån föra upp Guds ark som var uppkallad efter Namnet, namnet Herren Sebaot, han som tronar på keruberna[b]. 3 (C) De satte Guds ark på en ny vagn och hämtade den från Abinadabs hus på höjden. Ussa och Ahjo, Abinadabs söner, körde den nya vagnen. 4 Så förde de Guds ark bort från Abinadabs hus på höjden, och Ahjo gick framför arken. 5 David och hela Israels hus dansade och gladde sig inför Herrens ansikte med alla slags instrument av cypressträ, med harpor, lyror, tamburiner, skallror och cymbaler.
6 Men när de kom till Nakons tröskplats räckte Ussa ut handen mot Guds ark och grep tag i den, eftersom oxarna snavade. 7 (D) Då upptändes Herrens vrede mot Ussa. Gud slog honom där för hans synd[c], och han dog där vid Guds ark. 8 David blev upprörd över att Herren hade brutit ner Ussa.[d] Han kallade platsen Peres-Ussa, och den heter så än i dag.
9 David greps av fruktan för Herren den dagen och sade: ”Hur skulle Herrens ark kunna komma till mig?” 10 (E) Därför ville David inte föra in Herrens ark till sig i Davids stad utan ställde den i gatiten[e] Obed-Edoms[f] hus. 11 Sedan blev Herrens ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans hus.
12 (F) Det berättades för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt han ägde på grund av Guds ark. Då gick David och förde ut Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. 13 (G) När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt offrade han en tjur och en gödkalv. 14 (H) Själv dansade David med all kraft inför Herrens ansikte, och David var iklädd en linne-efod[g]. 15 Så hämtade David och hela Israel Herrens ark under jubel och basuners ljud.
16 (I) När Herrens ark kom in i Davids stad såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa inför Herrens ansikte föraktade hon honom i sitt hjärta.
17 (J) När de hade fört in Herrens ark och ställt den på sin plats mitt i det tält som David hade slagit upp åt den, offrade David brännoffer och gemenskapsoffer inför Herrens ansikte. 18 (K) Och när David hade offrat brännoffret och gemenskapsoffret, välsignade han folket i Herren Sebaots namn. 19 Till allt folket, hela skaran av israeliter, både man och kvinna, gav han en brödkaka,[h] en dadelkaka och en druvkaka.[i] Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.
20 När David återvände hem för att välsigna sitt husfolk gick Mikal, Sauls dotter, ut mot honom och sade. ”Hur härlig har inte Israels kung visat sig i dag, när han blottat sig inför ögonen på sina tjänares tjänstekvinnor så som lössläppt folk gör!” 21 Då sade David till Mikal: ”Det var inför Herren, han som har utvalt mig framför din far och hela hans hus och som har insatt mig till furste över Herrens folk Israel. Inför Herren dansade jag och gladde mig. 22 Jag ska bli ännu ringare än detta och förnedrad i egna ögon[j]. Men med tjänstekvinnorna som du talade om, tillsammans med dem ska jag bli ärad.” 23 Och Mikal, Sauls dotter, fick inga barn så länge hon levde.
Insamlingen till de heliga
16 (A) När det gäller insamlingen[a] till de heliga ska ni göra så som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien. 2 (B) På första veckodagen[b] ska var och en av er hemma lägga undan och samla vad han lyckas få ihop, så att insamlingarna inte görs först vid min ankomst. 3 När jag kommer ska jag skicka dem ni finner lämpliga, försedda med brev, till Jerusalem för att överlämna er gåva. 4 Och finns det skäl för mig att resa, kommer de att resa tillsammans med mig.
Apostelns resplaner
5 (C) Jag tänker komma till er när jag har rest genom Makedonien, för jag tar vägen över Makedonien. 6 Men hos er stannar jag en tid om det går, kanske hela vintern, så att ni får utrusta mig för fortsatt färd, vart det nu blir. 7 (D) Jag vill inte besöka er nu på genomresa, för jag hoppas kunna stanna hos er en tid om Herren tillåter. 8 I Efesos stannar jag till pingst, 9 (E) för en dörr står öppen för mig till ett stort och omfattande arbete, och motståndarna är många.
Timoteus och Apollos besök
10 (F) När Timoteus kommer, se då till att han kan vara hos er utan oro, för han arbetar med Herrens verk precis som jag. 11 (G) Därför får ingen se ner på honom. Hjälp honom i väg[c] i frid så att han kan komma till mig. Jag och bröderna väntar på honom.
12 (H) När det gäller vår broder Apollos har jag ivrigt uppmanat honom att resa till er tillsammans med bröderna. Men han ville inte alls åka nu, utan reser när han får tillfälle.
Förmaningar och hälsningar
13 (I) Vaka, stå fasta i tron, var modiga och starka! 14 Låt allt hos er ske i kärlek. 15 (J) Jag ber er, bröder: Ni vet ju att Stefanas familj är Achaias förstlingsfrukt[d] och att de har ställt sig till de heligas tjänst. 16 (K) Rätta er därför efter sådana människor och alla andra som är med och arbetar och kämpar. 17 Jag är glad att Stefanas, Fortunatus och Achaikus har kommit. De har fyllt tomrummet efter er 18 och upplivat både min och er ande. Sådana som dem ska ni uppskatta.
19 (L) Församlingarna i Asien hälsar till er. Aquila och Prisca[e] och församlingen i deras hus hälsar hjärtligt till er i Herren. 20 (M) Alla bröderna hälsar till er. Hälsa varandra med en helig kyss[f].
21 (N) Denna hälsning skriver jag, Paulus, med egen hand[g]. 22 Om någon inte älskar Herren ska han vara under förbannelse.Marana tha![h] 23 Herren Jesu nåd vare med er. 24 Min kärlek är med er alla i Kristus Jesus.
Avgudadyrkan fördöms
14 (A) Några av Israels äldste kom till mig och satte sig ner framför mig. 2 Då kom Herrens ord till mig: 3 (B) ”Människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds? 4 Säg därför till dem: Så säger Herren Gud: Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom ska jag, Herren, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull. 5 Så ska jag gripa Israels folk i hjärtat, därför att de alla har vikit bort från mig genom sina avgudar. 6 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren Gud:
Vänd om och vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era vidrigheter! 7 (C) För om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor i Israel viker bort från mig och ger rum för avgudar i hjärtat och ställer upp framför sig det som förleder till synd, och sedan kommer till profeten för att fråga mig, honom ska jag, Herren, själv svara. 8 (D) Jag ska vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk och utrota honom ur mitt folk. Och ni ska inse att jag är Herren.
9 (E) Om profeten är förledd och ger svar, så har jag, Herren, låtit den profeten bli förledd. Jag ska räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel. 10 De ska båda bära straffet för sin synd – profeten har lika stor synd som den som frågat – 11 (F) detta för att Israels hus inte mer ska föras vilse och inte mer orena sig med alla sina överträdelser. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud, säger Herren Gud.”
Domen är oundviklig
12 Herrens ord kom till mig:
13 (G) ”Människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända svält över det och där utrota både människor och djur. 14 (H) Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel[a] och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet bara rädda sina egna liv, säger Herren Gud. 15 (I) Om jag lät vilda djur dra fram genom landet och göra det folktomt och så öde att ingen vågade färdas där för djurens skull, 16 och dessa tre män fanns där – så sant jag lever, säger Herren Gud, då skulle de inte kunna rädda sina söner eller döttrar. Endast de själva skulle räddas, men landet skulle bli öde.
17 Eller om jag lät svärdet drabba det landet, och sade: ’Svärd, far fram genom landet!’, och jag på det sättet utrotade både människor och djur ur det, 18 så skulle, så sant jag lever, säger Herren Gud, dessa tre män, om de befann sig i landet, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas. 19 (J) Eller om jag sände pest i det landet och utgöt min vrede i blod över det för att utrota både människor och djur ur det, 20 och om då Noa, Daniel och Job fanns där, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, varken kunna rädda son eller dotter. De skulle genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv.
21 (K) Därför säger Herren Gud: Hur mycket värre blir det inte, när jag sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, svält, vilddjur och pest över Jerusalem för att där utrota både människor och djur. 22 (L) Men se, några ska räddas och bli kvar, både söner och döttrar, och de ska föras bort. De ska komma hit[b] till er, och när ni får se hur de lever och handlar ska ni finna tröst för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över staden. 23 De ska vara er till tröst, när ni ser hur de lever och handlar. Ni ska då inse att jag inte utan orsak har gjort allt det jag gjort mot Jerusalem, säger Herren Gud.”
Förrådd av en falsk vän
55 För körledaren, till stränginstrument. En vishetspsalm av David.
2 Lyssna, Gud, till min bön,
göm dig inte när jag ber om nåd,
3 hör på mig och svara mig!
Jag är rastlös av mitt bekymmer
och våndas
4 när fienden ropar
och den gudlöse skränar,
för de vräker ondska över mig
och jagar mig i vrede.
5 (A) Mitt hjärta grips av ångest
i mitt inre,
dödens fasor faller över mig.
6 Fruktan och bävan drabbar mig,
skräck lamslår mig
7 och jag säger:
Tänk om jag hade[a] vingar
som duvan!
Då skulle jag flyga bort
och söka mig ett bo,
8 (B) ja, fly långt bort
och stanna i öknen. Sela
9 Jag skulle skynda mig
att söka skydd
mot vinande vind och storm.
10 (C) Förvirra dem, Herre,
splittra deras tungor,
för jag ser våld och bråk i staden.
11 Dag och natt går de runt den
uppe på murarna,
ondska och olycka råder därinne.
12 Den är full av fördärv,
förtryck och svek viker inte
från dess torg.
13 Det är inte en fiende som hånar mig,
det kunde jag bära.
Det är inte min ovän
som förhäver sig mot mig,
för honom kunde jag
gömma mig.
14 (D) Nej, det är du, min like,
min vän och förtrogne –
15 vi som levde i ljuvlig förtrolighet,
vi som gick till Guds hus
i högtidsskaran!
16 (E) Låt döden drabba dem,
låt dem gå levande ner
i dödsriket,
för ondskan råder i deras boning,
mitt ibland dem.[b]
17 Men jag ropar till Gud,
och Herren ska frälsa mig.
18 (F) Afton, morgon och middag
vill jag sucka och klaga,
och han ska höra min röst.
19 (G) Han friköper min själ
och fredar mig
så att de inte kan närma sig[c],
för det är många
som är emot mig.
20 (H) Gud ska höra mig
och förödmjuka dem,
han som från urminnes tid
sitter på sin tron. Sela
De ändrar sig inte,
de fruktar inte Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation