M’Cheyne Bible Reading Plan

David avvisas av filisteerna

29 ^(A) Filisteerna samlade nu alla sina härar i Afek^[a], medan israeliterna hade slagit läger vid källan i Jisreel. ² Filisteernas furstar tågade fram med avdelningar på hundra och tusen man, och David och hans män tågade fram sist tillsammans med Akish. ^3 (B) Då sade filisteernas furstar: ”Vad har de där hebreerna här att göra?” Men Akish svarade dem: ”Det här är David, tjänare till Israels kung Saul. Han har varit hos mig i mer än ett år, och jag har inte funnit något ont hos honom från den dag han gick över till mig ända till nu.”

^4 (C) Då blev filisteernas furstar förargade på honom och sade till honom: ”Skicka hem den där mannen till sin plats där du satt honom. Han får inte gå ut i strid med oss, han kan ju bli vår motståndare under striden. Hur kan han bättre glädja sin herre än genom dessa mäns huvuden? ^5 (D) Är det inte den David som de sjöng om vid dansen:

⁶ Då kallade Akish till sig David och sade till honom: ”Så sant Herren lever, du är en hederlig man och det gläder mig att du går ut och in här hos mig i lägret, för jag har inte funnit något ont hos dig från den dag du kom till mig ända till denna dag. Men furstarna ser inte på dig med blida ögon. ⁷ Så vänd nu tillbaka och gå i frid, så att du inte gör något som filisteernas furstar ogillar.”

⁸ ”Vad har jag då gjort?” frågade David. ”Vad har du funnit hos din tjänare från den dag jag kom i din tjänst ända till denna dag, eftersom jag inte får gå ut och strida mot min herre kungens fiender?” ⁹ Akish svarade David: ”Jag vet, i mina ögon är du lika god som en Guds ängel. Men filisteernas furstar säger: Han får inte gå ut i strid med oss. ¹⁰ Stig därför upp tidigt i morgon tillsammans med din herres tjänare som kom hit med dig. Så snart ni stigit upp och det har ljusnat bör ni ge er i väg.

¹¹ Då steg David och hans män upp tidigt för att på morgonen vända tillbaka till filisteernas land. Men filisteerna drog upp till Jisreel.

David strider mot amalekiterna

30 ^(E) När David och hans män kom till Siklag^[b] på tredje dagen hade amalekiterna trängt in i Negev och in i Siklag. De hade intagit Siklag och bränt det med eld. ² Kvinnorna som var därinne^[c], både små och stora, hade de fört bort som fångar men inte dödat någon. Sedan hade de gett sig av. ³ När David och hans män kom till staden, fick de se att den var nerbränd med eld och att deras hustrur, söner och döttrar var bortförda som fångar. ⁴ Då brast David och hans män i gråt, och de grät tills de inte orkade gråta mer. ^5 (F) Davids båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, änkan efter karmeliten Nabal, var också tillfångatagna.

⁶ David var i stor fara, för folket hotade att stena honom. Så förbittrade var de alla, var och en för sina söners och döttrars skull. Men David hämtade kraft hos Herren sin Gud. ^7 (G) David sade till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: ”Bär hit efoden till mig.” Då kom Ebjatar med efoden till David. ^8 (H) David frågade Herren: ”Ska jag jaga rövarbandet? Kan jag hinna upp dem?” Herren svarade honom: ”Jaga dem, för du kommer att hinna upp dem och rädda alla.”

⁹ Då gav sig David i väg med sina sexhundra man, och de kom till bäckravinen Besor^[d] där en del av dem tvingades stanna kvar. ¹⁰ David fortsatte jakten med fyrahundra man, men tvåhundra man stannade. De var för trötta för att gå över bäckravinen Besor.

¹¹ Ute på fältet fann de en egyptier som de tog med sig till David. När de gav honom bröd att äta och vatten att dricka ¹² och dessutom gav honom en bit fikonkaka och två russinkakor att äta, fick han livsanden tillbaka. På tre dygn hade han nämligen varken ätit eller druckit.

¹³ ”Vem tillhör du och varifrån är du?” frågade David honom. ”Jag är en egyptisk pojke^[e], tjänare hos en amalekitisk man”, svarade han. ”Men min herre övergav mig för tre dagar sedan, för jag blev sjuk. ^14 (I) Vi hade trängt in i kereteernas^[f] del av Negev och i området som tillhör Juda och i Kalebs del^[g] av Negev, och vi hade bränt Siklag med eld.” ¹⁵ David frågade honom: ”Vill du föra mig ner till det där rövarbandet?” Han svarade: ”Om du lovar mig med ed vid Gud att inte döda mig eller utlämna mig åt min herre, så ska jag föra dig ner till rövarbandet.”

¹⁶ Så förde han honom dit, och de låg utspridda överallt på marken och åt och drack och firade allt det stora byte de hade tagit från filisteernas land och från Juda land. ¹⁷ Och David högg ner dem ända från skymningen till aftonen dagen därpå. Inte en enda av dem kom undan, utom fyrahundra unga män som satt upp på kamelerna och flydde. ¹⁸ Och David räddade allt som amalekiterna hade tagit. Han räddade också sina båda hustrur. ¹⁹ Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son eller dotter, inget av bytet eller något av det som de hade tagit. Allt förde David tillbaka. ²⁰ David tog också alla fåren och korna, och dessa drev man framför den övriga boskapen^[h] och ropade: ”Här är Davids byte!”

²¹ När David kom tillbaka till de tvåhundra man som hade varit för trötta att följa honom och därför stannat kvar vid bäckravinen Besor, gick dessa för att möta David och folket som han hade med sig. Då gick David fram till folket och hälsade dem. ²² Men alla onda och illvilliga män bland dem som hade följt med David tog till orda och sade: ”Eftersom de inte följde med oss tänker vi inte ge dem något av bytet som vi räddat. Nej, var och en får ta sin hustru och sina barn och gå.” ²³ Men David svarade: ”Så ska ni inte göra, mina bröder, med det som Herren har gett oss. Han bevarade oss och gav rövarbandet som anföll oss i vår hand. ^24 (J) Och vem lyssnar på er i den här saken? Nej, de som drar ut i striden ska ha samma lott som de som stannar vid trossen. De ska dela lika.” ²⁵ Så blev det från den dagen och i fortsättningen, för David gjorde detta till lag och rätt i Israel, så som det är än i dag.

²⁶ När David kom till Siklag sände han en del av bytet till de äldste i Juda, till sina vänner, och lät säga: ”Här är en gåva till er av bytet från Herrens fiender.” ²⁷ Han sände gåvor till dem i Betel^[i], till dem i Ramot i Negev, till dem i Jattir, ²⁸ Aroer, Sifamot, Eshtemoa, ²⁹ Rakal, jerachmeeliternas städer, keniternas städer, ³⁰ Horma, Bor-Ashan, Atak, ³¹ Hebron och till alla de orter där David och hans män hade vandrat omkring.

Varnande exempel

10 ^(A) Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet.^{[a] 2} Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose.^{[b] 3 (B)} Alla åt de samma andliga mat^[c], ⁴ och alla drack de samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem^[d], och den klippan var Kristus.

^5 (C) Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen. ^6 (D) Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade. ⁷ Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet: Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.^{[e] 8} Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde – på en enda dag föll tjugotretusen^[f]. ^9 (E) Och vi ska inte fresta Kristus som några av dem gjorde – de dödades av ormar. ¹⁰ Klaga inte heller som några av dem gjorde – de dödades av fördärvaren.^{[g] 11 (F)} Det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.

^12 (G) Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller. ¹³ Ingen annan frestelse^[h] har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.

Nattvarden och offermåltiderna

^14 (H) Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan! ¹⁵ Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger. ^16 (I) Välsignelsens bägare^[i] som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? ^17 (J) Eftersom brödet är ett, är vi som är många en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd. ^18 (K) Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret?

^19 (L) Så vad menar jag? Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något? ^20 (M) Nej, men vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna. ^21 (N) Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare.^[j] Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. ^22 (O) Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?

Samvetets frihet

^23 (P) Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. ^24 (Q) Ingen ska söka sitt eget bästa, utan den andres. ²⁵ Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull, ²⁶ för jorden är Herrens med allt vad den rymmer.^[k]

²⁷ Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa frågor för samvetets skull. ^28 (R) Men om någon skulle säga till er: "Det här är offerkött", avstå då från att äta av hänsyn till den som sade det och för samvetets skull.

^29 (S) Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför ska min frihet dömas av en annans samvete? ^30 (T) Om jag äter med tacksamhet, varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?

^31 (U) Alltså: om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. ^32 (V) Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. ^33 (W) Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de ska bli frälsta.

Avgudadyrkan i templet

8 ^(A) I det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden^[a], satt jag i mitt hus och de äldste i Juda satt hos mig. Då kom Herren Guds hand över mig. ^2 (B) Och jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld^[b]. Från det som såg ut att vara hans höfter och neråt var eld. Men från hans höfter och uppåt syntes något som liknade strålande ljus och var som glänsande metall.

^3 (C) Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte upp mig mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden stod som väckt Guds vrede. ^4 (D) Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten.

^5 (E) Han sade till mig: ”Människo­barn, lyft din blick mot norr.” När jag lyfte min blick mot norr, fick jag vid själva ingången norr om altarporten se den avgudabild^[c] som hade väckt Guds vrede. ^6 (F) Han sade till mig: ”Människobarn, ser du vad de gör? Det är så hemska vidrigheter Israels hus ägnar sig åt här att jag måste lämna min helgedom. Men du ska få se mer och ännu värre vidrigheter.”

⁷ Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och där fick jag se ett hål i väggen. ⁸ Han sade till mig: ”Män­niskobarn, bryt igenom väggen.” Då bröt jag igenom den och fick nu se en dörr.

⁹ Han sade till mig: ”Gå in och se vilka onda vidrigheter de ägnar sig åt här.” ^10 (G) När jag kom in, fick jag se alla slags bilder av vidriga kräldjur och fyrfotadjur liksom Israels folks alla avgudar inristade runt omkring på väggarna. ^11 (H) Framför dem stod sjuttio av de äldste i Israel, och Jaasanja, Shafans son, stod mitt ibland dem. Var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och ljuvlig doft steg upp från rökelsemolnet.

^12 (I) Han sade till mig: ”Människo­barn, ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: Herren ser oss inte, Herren har övergett landet.” ¹³ Sedan sade han till mig: ”Du ska få se ännu värre vidrigheter som de gör.” ¹⁴ Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på Herrens hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammuz^[d]. ¹⁵ Han sade till mig: ”Ser du detta, människobarn? Men du ska få se ännu vidrigare avgudadyrkan än detta.”

^16 (J) Så förde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Och där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen^[e] i öster. ¹⁷ Han sade till mig: ”Ser du detta, människobarn? Är det inte nog för Juda hus att göra de vidrigheter som de gjort här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede? Se hur de sätter kvisten för sin näsa^[f]! ^18 (K) Därför ska jag också handla i vrede. Jag ska inte skona dem och inte ha något förbarmande. Även om de ropar högt i öronen på mig, ska jag ändå inte lyssna till dem.”

Gud är vår borg

46 För körledaren. En sång av Koras söner, till alamót^[a].

Gud är kung

47 För körledaren. En psalm av Koras söner.