M’Cheyne Bible Reading Plan

David hos Akish i Gat och Siklag

27 David sade till sig själv: ”En dag kommer jag i alla fall att mista livet genom Sauls hand. Det är bäst att jag flyr till filisteernas land. Då måste Saul ge upp och sluta söka mig över hela Israels område, och då är jag fri från hans hand.” ^2 (A) David bröt upp och drog med sina sexhundra man över till Akish, Maoks son, kungen i Gat. ^3 (B) Han stannade hos Akish i Gat med sina män, var och en med sin familj, David med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, änkan efter karmeliten Nabal. ⁴ När man berättade för Saul att David hade flytt till Gat, sökte han inte längre efter honom.

⁵ David sade till Akish: ”Om jag har funnit nåd för dina ögon, ge mig då en plats i någon av städerna ute på landet och låt mig bo där. Varför skulle din tjänare bo här i kungastaden hos dig?” ^6 (C) Då gav Akish honom samma dag Siklag^[a], och därför hör Siklag än i dag till Juda kungar. ^7 (D) Den tid David bodde i filisteernas land^[b] var ett år och fyra månader.

^8 (E) Men David drog ut med sina män och de plundrade i geshureernas, girsiternas och amalekiternas land. Dessa stammar bodde sedan gammalt där i landet, fram emot Shur och ända till Egyptens land. ^9 (F) När David härjade i landet lät han varken män eller kvinnor leva, men han tog med sig får, kor, åsnor, kameler och kläder och vände sedan tillbaka och kom till Akish. ^10 (G) När Akish frågade: ”Var har ni plundrat^[c] i dag?” svarade David: ”I Judas del av Negev”, eller: ”I jerachmeeliternas del av Negev”, eller: ”I keniternas del av Negev.” ¹¹ Men David lät varken män eller kvinnor leva och komma till Gat, för han tänkte: ”Annars kan de förråda oss och säga: Så och så har David gjort, så har han betett sig hela tiden när han bott i filisteernas land.” ¹² Därför trodde Akish på David och tänkte: ”Han har gjort sig förhatlig hos sitt folk Israel och kommer att bli min tjänare för alltid.”

Den kristne och samvetet

8 ^(A) När det gäller kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, medan kärleken bygger upp. ^2 (B) Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha. ³ Men om någon älskar Gud är han känd av honom.^[a]

⁴ När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar^[b], så vet vi att det inte finns någon avgud i världen^[c] och att det bara finns en Gud. ⁵ För även om det skulle finnas så kallade gudar i himlen eller på jorden – och det finns många "gudar" och många "herrar"^[d] – ^6 (C) så har vi bara en Gud, Fadern från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

^7 (D) Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några är fortfarande så vana vid avgudarna att de äter köttet just som avgudaoffer, och då blir deras svaga samvete fläckat. ^8 (E) Men det är inte maten som för oss närmare Gud. Äter vi inte så förlorar vi inget, och äter vi så vinner vi inget.

⁹ Men se till att den frihet ni fått^[e] inte blir till fall för de svaga. ¹⁰ För om någon får se hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete uppmuntrad till att äta av köttet från avgudaoffren? ¹¹ Genom din kunskap går då den svage förlorad, din broder som Kristus har dött för. ¹² När ni på så sätt syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. ^13 (F) Alltså: om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.

Dom över Israels berg

6 Herrens ord kom till mig:

^2 (A) ”Män­ni­skobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg, profetera mot dem ³ och säg: Ni Israels berg, hör Herren Guds ord: Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag, jag själv ska låta svärdet komma över er och förstöra era offerhöjder. ^4 (B) Era altaren ska förstöras och era solstoder^[a] smulas sönder, och jag ska låta era slagna falla inför era avgudar. ⁵ Jag ska låta de döda kropparna av Israels barn ligga inför deras avgudar, och jag ska strö ut era ben runt omkring era altaren. ⁶ Var ni än bor ska städerna bli öde och offerhöjderna ödelagda. Era altaren ska stå öde och förstörda och era avgudar slås sönder och få ett slut. Era solstoder ska bli nerhuggna och era verk utplånade. ⁷ Män som slås till döds ska falla mitt ibland er, och ni ska inse att jag är Herren.

⁸ Men jag ska låta några leva kvar. När ni skingras i länderna ska några av er räddas från svärdet ute bland folken. ^9 (C) De av er som räddas ska tänka på mig bland hednafolken där de är i fångenskap, när jag har krossat deras trolösa hjärtan som vikit bort från mig och deras ögon som trolöst såg efter sina avgudar. De ska avsky sig själva för det onda de har gjort med alla sina vidrigheter. ¹⁰ Och de ska inse att jag är Herren. Det är inte ett tomt ord att jag ska låta denna olycka komma över dem.

^11 (D) Så säger Herren Gud: Slå ihop dina händer och stampa med fötterna och ropa ve över alla usla vidrigheter bland Israels folk. Genom svärd, hunger och pest ska de falla. ^12 (E) Den som är långt borta ska dö av pest, och den som är nära ska falla för svärd, och den som blir kvar och blir bevarad ska dö av hunger. Så ska jag ösa min vrede över dem. ^13 (F) Ni ska inse att jag är Herren, när deras slagna män ligger där mitt ibland sina avgudar, runt omkring sina altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla gröna träd och under alla lummiga terebinter, överallt där de lät en ljuvlig doft stiga upp till alla sina avgudar. ^14 (G) Jag ska räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, mer öde och tomt än öknen vid Dibla^[b]. Då ska de inse att jag är Herren.”

Bön när fienderna tycks segra

44 För körledaren. En vishetspsalm

av Koras söner.