M’Cheyne Bible Reading Plan

Samuel smörjer Saul till kung

10 Samuel tog fram en flaska med olja som han hällde över Sauls huvud. Sedan kysste han honom och sa:

”Herren smörjer dig till furste över sin arvedel.^{[a] 2} När du lämnar mig, kommer du att träffa två män vid Rakels grav i Selsach i Benjamins land. De kommer att tala om för dig att åsnorna har återfunnits, men att din far nu i stället är orolig för dig och frågar: ’Hur ska jag hitta min son?’

³ När du kommer till eken vid Tabor, kommer du att möta tre män som är på väg till Gud i Betel. En av dem bär på tre killingar, en annan har tre brödkakor och den tredje en skinnsäck med vin. ⁴ De kommer att hälsa dig och erbjuda dig två av offerkakorna och dem ska du ta emot.

⁵ Efter det ska du gå till Guds Giva där filistéerna har en utpost. När du går in i staden, kommer du att möta en grupp profeter på väg ner från offerplatsen. De spelar på psaltare, tamburin, flöjt och harpa och profeterar medan de går vägen fram. ⁶ I samma stund ska Herrens Ande komma över dig och du ska profetera tillsammans med dem. Du ska förvandlas och bli som en ny människa. ⁷ Efter att dessa tecken har inträffat kan du fatta beslut efter din övertygelse, för Herren ska leda dig. ⁸ Gå sedan före mig till Gilgal och vänta på mig där i sju dagar. Jag ska komma dit och offra brännoffer och gemenskapsoffer och då ska jag tala om för dig vad du ska göra.”

⁹ När Saul vände sig om och började gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta och gav honom ett nytt sätt att tänka och redan samma dag inträffade alla dessa tecken. ¹⁰ Då de kom till Giva, kom profeterna emot dem och Guds Ande kom över Saul, så att han också profeterade.

¹¹ De som tidigare hade känt Saul började undra när de såg honom profetera tillsammans med de andra profeterna. ”Vad har hänt med Kishs son?” frågade de varandra. ”Är Saul också en av profeterna?” ¹² En man som bodde där tillade: ”Vem är deras far?” På så sätt tillkom ordspråket: ”Är Saul också en av profeterna?”

¹³ När Saul hade slutat att profetera, gick han upp på kullen. ¹⁴ ”Var har du och tjänaren hållit hus så länge?” frågade Sauls farbror. ”Vi gick för att leta reda på åsnorna, men vi kunde inte hitta dem,” svarade Saul. ”Därför gick vi till Samuel.” ¹⁵ ”Jaså? Och vad sa han då?” undrade farbrodern. ¹⁶ ”Han sa att åsnorna hade kommit till rätta”, svarade Saul. Men han lät bli att berätta vad Samuel sagt om kungadömet.

Israel väljer Saul som kung

¹⁷ Samuel kallade samman hela Israels folk inför Herren i Mispa. ¹⁸ Han sa till dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Jag förde Israel ut ur Egypten och räddade er från egypterna och alla andra folk som förtryckte er.’ ¹⁹ Men nu har ni förkastat denne er Gud som räddat er ur alla era olyckor och svårigheter och ni säger: ’Vi vill ha en kung i stället!’ Så kom nu fram inför Herren, varje stam för sig och varje släkt för sig!”

²⁰ Sedan kallade Samuel fram de olika stammarna inför Herren och när man kastade lott,^[b] föll lotten på Benjamins stam. ²¹ Därefter förde han fram de olika släkterna i Benjamins stam inför Herren och den här gången föll lotten på Matris släkt. Slutligen föll lotten på Saul, Kishs son, men när de försökte få tag på honom var han försvunnen.

²² Folket frågade då Herren: ”Var är han? Har han verkligen kommit?” Herren svarade: ”Han gömmer sig borta i lägret.” ²³ De sprang då dit och hämtade honom och när de förde fram honom inför folket var han huvudet högre än alla andra.

²⁴ Då sa Samuel: ”Detta är den man som Herren har utvalt. Hans like finns inte i hela Israel!” Och hela folket jublade och ropade: ”Leve kungen!”

²⁵ Samuel förklarade än en gång för folket vad en kung hade för rättigheter. Han skrev också ner dem i en bok som sedan förvarades inför Herren. Efter det sände han hem folket, var och en till sitt.

²⁶ När Saul återvände till sitt hem i Giva, följdes han av en skara krigare som hade känt Guds kallelse. ²⁷ Men det fanns några bland folket som var ondsinta och sa: ”Hur ska han kunna rädda oss?” De föraktade Saul och vägrade att ge honom gåvor, men han teg.^[c]

Guds Ande ger frihet

8 Det blir alltså ingen fällande dom för dem som är i Kristus Jesus. ² För Andens lag, som ger liv genom Kristus Jesus, har ju gjort oss^[a] fria ifrån syndens och dödens lag. ³ Lagen, försvagad som den var på grund av den syndiga naturen, kunde inte göra det som Gud gjorde genom att sända sin egen Son i en syndig människas gestalt, som ett syndoffer. Så dömde han synden i hans kropp. ⁴ Därför kunde lagens rättfärdighetskrav uppfyllas hos oss som inte leds av vår mänskliga natur utan av Anden.

⁵ De som styrs av sin mänskliga natur tänker på sådant som tillfredsställer den mänskliga naturen, men de som styrs av Anden tänker på sådant som är i överensstämmelse med Anden. ⁶ Det mänskliga sinnelaget medför död, men det andliga leder till liv och frid. ⁷ Det mänskliga sinnelaget är fientligt mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan inte heller göra det. ⁸ De som styrs av sitt mänskliga sinnelag kan aldrig tillfredsställa Gud.

⁹ Men om Guds Ande bor i er, styrs ni inte av er mänskliga natur, utan av Anden. Och den som inte har Kristus Ande tillhör överhuvudtaget inte Kristus. ¹⁰ Om Kristus bor i er är kroppen död på grund av synden, men Anden ger liv på grund av rättfärdigheten. ¹¹ Om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande igen genom sin Ande som bor i er.

¹² Vi har alltså, syskon, inga som helst skyldigheter mot vår mänskliga natur, så att vi måste leva som den vill. ¹³ Nej, om ni lever på det viset kommer ni att dö. Men om ni med Anden kväver kroppens impulser får ni leva, ¹⁴ för alla som leds av Guds Ande är Guds barn. ¹⁵ Ni har ju inte fått en ande som förslavar er i rädsla. Nej, Anden gör er till Guds egna barn, som kan ropa till Gud: ”Abba, min far.”^{[b] 16} Anden vittnar med vår ande att vi är Guds barn. ¹⁷ Men om vi är Guds barn, är vi också arvingar till Gud, tillsammans med Kristus, om vi lider tillsammans med honom för att en dag få dela härligheten med honom.

Den härlighet som väntar Guds barn

¹⁸ Jag anser att de lidanden vi får gå igenom här i denna tid inte betyder någonting jämfört med den härlighet som en dag ska uppenbaras för oss. ¹⁹ Hela skapelsen väntar med spänning på att få se Guds barn uppenbaras. ²⁰ Allt skapat har ju hamnat i ett tillstånd av tomhet, inte för att de själva ville det, utan därför att Gud dömde skapelsen till tomheten, dock i hopp ²¹ om att skapelsen en dag ska befrias från förgänglighetens slaveri och få del av Guds barns härliga frihet.

²² Vi vet att hela skapelsen våndas som en kvinna när hon ska föda barn. ²³ Och till och med vi, som har fått Guds Ande som en första gåva, våndas i vårt inre. Vi väntar på att Gud för alltid ska ge oss sina barns rättigheter och befria vår kropp. ²⁴ Vi är räddade i hoppet, men ett hopp som man redan ser uppfyllt är inget hopp, för vem hoppas på något som redan har hänt? ²⁵ Men om vi hoppas på något vi ännu inte ser, väntar vi uthålligt.

²⁶ Dessutom hjälper Guds Ande oss i vår svaghet. Vi vet ju inte ens vad vi ska be om, men Anden vädjar för oss med outtalade ord. ²⁷ Och han, som känner allas hjärtan, vet vad Anden menar, för Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

²⁸ Vi vet att Gud i allting verkar för något gott för dem som älskar honom och som han har kallat enligt sin plan. ²⁹ Dem som Gud har utvalt har han också bestämt till att bli lika hans Son, så att han skulle bli den förstfödde bland många bröder. ³⁰ Dem som han i förväg har bestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga har han också gett del av härligheten.

Gud visade sin kärlek genom Jesus Kristus

³¹ Vad drar vi då för slutsats av detta? Jo, att om Gud är på vår sida, vem kan då vara emot oss? ³² Gud skonade ju inte ens sin egen Son, utan utlämnade honom för att rädda oss alla. Skulle han då inte vara beredd att skänka oss allt annat också tillsammans med honom? ³³ Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud själv har ju gjort oss rättfärdiga. ³⁴ Vem kan döma oss? Kristus, han som dog och till och med uppstod och nu sitter på Guds högra sida, vädjar för oss.

³⁵ Vem kan skilja oss från Kristus kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse, svält, nakenhet, fara eller svärd? ³⁶ Det står ju skrivet:

³⁷ Men mitt i allt detta vinner vi en fullkomlig seger genom honom som har visat oss sin kärlek. ³⁸ Jag är övertygad om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som finns nu eller som kommer att finnas i framtiden, varken krafter ³⁹ i höjden eller i djupet eller något annat i skapelsen kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Dom över filistéerna

47 Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om filistéerna, innan farao intog Gaza.

² Så säger Herren:

Den gode herden

23 En psalm av David.

Herren är ärans kung

24 En psalm av David.