M’Cheyne Bible Reading Plan

Några stammar får sitt område

(5 Mos 3:12-20)

32 Rubens och Gads stammar hade stora boskapshjordar. Nu såg de att Jasers och Gileads land var mycket lämpligt för boskapen. ² De gick då till Mose, prästen Elasar och de övriga ledarna i menigheten och sa: ³ ”Atarot, Divon, Jaser, Nimra, Heshbon, Elale, Sivma, Nebo och Meon, ⁴ landet som Herren vunnit åt Israels menighet, är idealiskt för våra hjordar och vi dina tjänare har ju boskap. ⁵ Om du ser välvilligt på oss, låt oss – dina tjänare – få det här landområdet som vår del i stället för landet på andra sidan floden Jordan!”

⁶ ”Ni menar att ni vill stanna kvar här i allsköns ro, medan era bröder går över floden för att strida?” frågade Mose gaditerna och rubeniterna. ⁷ ”Varför gör ni era bröder osäkra så att de tvekar att gå över till det land som Herren har gett dem? ⁸ Det var på det sättet era föräldrar uppträdde! Jag skickade dem från Kadesh Barnea för att de skulle utforska landet, ⁹ men när de hade gjort det och kom tillbaka från Druvdalen, slog de ner modet på israeliterna, så att de inte vågade gå in i landet som Herren gett åt dem. ¹⁰ Herren blev då så vred på dem att han med ed lovade ¹¹ att ingen av dem som vid detta tillfälle var tjugo år eller däröver och som varit med vid flykten ut ur Egypten, skulle få se det land han lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte varit trogna mot honom. ¹² De enda undantagen var Kalev, kenisséen Jefunnes son, och Josua, Nuns son, därför att båda helhjärtat följde Herren.

¹³ Herrens vrede brann mot Israel och han lät dem sedan vandra fram och tillbaka i öknen i fyrtio år, tills hela denna generation var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon.

¹⁴ Och nu står ni här, ni syndares avkomma, och får Herrens vrede att bli ännu större den här gången. ¹⁵ Om ni vänder er bort från honom på det här sättet, så kommer han att lämna folket i öknen och ni kommer att bli ansvariga för hela nationens undergång!”

¹⁶ Då kom de fram till honom och sa: ”Vi tänker bygga fållor åt våra hjordar och städer åt våra hustrur och barn, ¹⁷ men själva vill vi beväpna oss och gå över till andra sidan i spetsen för folket tills alla har kommit dit där de ska bo. Under tiden bor våra hustrur och barn i befästa städer här, skyddade för dem som bor i området. ¹⁸ Vi ska inte återvända hit till våra hem förrän alla bland Israels folk har fått sina arvslotter. ¹⁹ Vi vill inte ha några landområden på andra sidan floden Jordan eftersom vi får vår arvslott här på den östra sidan.”

²⁰ Då sa Mose: ”Om ni gör som ni har sagt, utrustar er för Herrens krig ²¹ och alla era trupper går över och blir kvar på andra sidan Jordan inför Herren tills han har drivit ut alla sina fiender ²² och landet är helt underlagt honom, så kan ni sedan få vända tillbaka hit. Då har ni uppfyllt era skyldigheter mot Herren och Israel. Och detta land kommer att vara er egendom inför Herren.

²³ Men om ni inte gör som ni lovat, syndar ni mot Herren och ni kan vara övertygade om att ni får känna av följderna! ²⁴ Sätt nu i gång och bygg städer åt era familjer och fållor åt era hjordar och gör precis som ni har sagt!”

²⁵ ”Herre, vi dina tjänare ska följa dina föreskrifter”, svarade folket från Gad och Ruben. ²⁶ ”Våra barn, hustrur och boskapshjordar ska stanna kvar här i Gileads städer, ²⁷ men alla vi andra dina tjänare som är krigsutrustade, ska gå ut i striden för Herren, precis som du, herre, har befallt.”

²⁸ Mose gav nu en befallning om dem till prästen Elasar, Josua, Nuns son, och familjeöverhuvudena av Israels stammar. ²⁹ Han sa: ”Om alla stridsdugliga män i Gads och Rubens stammar går med er över floden Jordan, så ska ni när ni lagt landet under er, ge dem Gileads land som arvslott. ³⁰ Men om de inte går över beväpnade med er, ska de få landområden bland er övriga i Kanaan.”

³¹ ”Det Herren har befallt dina tjänare ska vi göra”, försäkrade folket från Gads och Rubens stammar. ³² ”Vi ska gå över beväpnade inför Herren till Kanaan, men vårt eget land ska vara på den här sidan av Jordan.”

³³ Mose tilldelade Gads och Rubens stammar och ena hälften av Josefs son Manasses stam hela det område som tillhört amoréernas kung Sichon och kung Og i Bashan med alla dess städer och landområdena runt omkring.

³⁴ Gaditerna byggde upp städerna Divon, Atarot, Aroer, ³⁵ Atrot Shofan, Jaser, Jogbeha, ³⁶ Bet Nimra och Bet Haran. Alla var befästa städer och försedda med fårfållor.

³⁷ Rubeniterna byggde upp städerna Heshbon, Elale, Kirjatajim, ³⁸ Nebo, Baal Meon, vilkas namn har ändrats, och Sivma. De gav namn åt städerna som de byggde upp.^[a]

³⁹ Sedan begav sig Makirs ättlingar från Manasses stam till Gilead, intog det och drev bort amoréerna som bodde där. ⁴⁰ Mose gav Manasses son, Makirs ättlingar, Gilead och de bosatte sig där. ⁴¹ Jair från Manasses stam intog byar i Gilead och kallade dem för Jairs byar. ⁴² Novach intog Kenat och dess kringliggande byar och gav området namnet Novach efter sig själv.

Guds ingripanden i det förgångna ger tröst och styrka i dag

77 För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.

Guds dom över jorden

Men jag sa:

²¹ På den dagen ska Herren straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden. ²² De ska samlas ihop som fångar i en fängelsehåla och låsas in i ett fängelse. Efter en lång tid ska de straffas. ²³ Då ska månen blygas och solen skämmas, för härskarornas Herre är kung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.

2 Mina barn, jag skriver detta till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar så finns det en som försvarar oss inför Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig. ² Han är försoningsoffret för våra synder, och inte bara för våra utan hela världens.

³ Att vi har lärt känna honom vet vi av att vi håller hans bud. ⁴ Den som säger: ”Jag känner honom” men inte håller hans bud, är en lögnare, och sanningen finns inte i honom. ⁵ Men hos den som håller hans ord har Guds kärlek verkligen fullföljts. Det är genom detta vi vet att vi är i honom. ⁶ Den som säger sig förbli i honom måste leva på samma sätt som han gjorde.

Ett nytt bud: Älska varandra

⁷ Mina kära, det är inget nytt bud jag skriver till er om, utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ett budskap som ni redan har hört. ⁸ Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er, och dess sanning finns i honom och i er, för mörkret försvinner och det sanna ljuset lyser redan.

⁹ Den som säger sig vara i ljuset men samtidigt hatar sin bror, är fortfarande kvar i mörkret. ¹⁰ Men den som älskar sin bror förblir i ljuset, och det finns inget hos honom som får honom att falla. ¹¹ Den som hatar sin bror är kvar i mörkret. Han vandrar i mörkret och vet inte vart han går, eftersom mörkret har förblindat honom.

¹⁵ Älska inte världen och det som finns i den, för om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. ¹⁶ Allt det som finns i världen, de fysiska begären, ögonens begär, livet man skryter över, sådant kommer inte från Fadern, utan från världen. ¹⁷ Och världen ska gå under med sina lockelser. Men den som gör Guds vilja består för evigt.

Fiender till Kristus

¹⁸ Mina barn, den sista timmen är här. Ni har hört att antikrist^[a] ska komma, och redan har många antikrister visat sig. Av detta förstår vi att det är den sista timmen. ¹⁹ De har utgått från oss, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss, hade de stannat kvar. Men nu avslöjades det att de aldrig hörde till oss.

²⁰ Men ni har fått en smörjelse från den Helige, och alla har ni kunskap. ²¹ Jag skriver alltså inte till er för att ni inte har kunskap om sanningen, utan därför att ni känner den och vet att det aldrig kommer någon lögn från sanningen.

²² Vem är lögnare, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den som förnekar Fadern och Sonen är antikrist. ²³ Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Men den som erkänner Sonen har också Fadern. ²⁴ Låt därför det ni har hört från början förbli i er. Om det ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att bli kvar i Sonen och Fadern. ²⁵ Detta är vad han själv lovat oss: evigt liv.

²⁶ Jag har skrivit detta till er om dem som försöker leda er vilse. ²⁷ Men i er förblir den smörjelse som ni har fått av honom, och ni behöver ingen som undervisar er. Hans smörjelse undervisar er ju om allt och talar alltid sanning, aldrig lögn. Förbli därför i honom, så som den har lärt er.

Vi är Guds barn

²⁸ Ja, mina barn, förbli i honom, så att vi, när han uppenbarar sig, kan vara frimodiga och inte behöver skämmas inför honom när han kommer tillbaka. ²⁹ Om ni vet att han är rättfärdig, så vet ni också att var och en som gör det som är rättfärdigt är född av honom.