M’Cheyne Bible Reading Plan
Mirjam och Aron kritiserar Mose
12 Då började Mirjam och Aron att kritisera Mose därför att han tagit en kushitisk kvinna till hustru. 2 De sa: ”Är det bara genom Mose som Herren har talat? Har han inte talat genom oss också?”
Herren hörde det. 3 Mose var den mest ödmjuka människa som fanns på jorden. 4 Herren sa genast till Mose, Aron och Mirjam: ”Gå ut alla tre till uppenbarelsetältet!” Då gick de tre dit. 5 Herren steg ner till dem i en molnpelare och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam. De steg då fram 6 och han sa:
”Hör nu mina ord!
Om det finns en profet bland er
uppenbarar jag mig själv för honom
genom syner och drömmar.
7 Men inte så med min tjänare Mose.
Han har förtroende här i mitt hus
8 och med honom talar jag ansikte mot ansikte
i klartext och inte i gåtor.
Han får se Herrens gestalt.
Hur vågar ni då kritisera min tjänare Mose?”
9 Herrens vrede brann mot dem och han lämnade dem. 10 När molnet flyttade sig från tältet, var Mirjam alldeles snövit av spetälska. Aron vände sig mot henne och fick se hennes spetälska. 11 Då sa Aron till Mose: ”O, min herre, straffa oss inte för den synd vi begått! Vi har handlat dåraktigt. 12 Låt henne inte bli som ett dödfött foster som kommer halvruttet ur moderlivet!”
13 ”Gud, jag ber dig, gör henne frisk igen!” ropade då Mose till Herren. 14 Och Herren sa till Mose: ”Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon ju ha fått bära sin skam i sju dagar. Låt henne nu hålla sig utanför lägret i sju dagar och sedan kan hon få komma tillbaka.”
15 Mirjam blev alltså utestängd från lägret i sju dagar. Folket väntade med att gå vidare tills hon kom tillbaka.
Spejarna orsakar uppror
Spejarna sänds ut
13 Sedan lämnade de Haserot och slog läger i öknen Paran.
2 Herren talade till Mose: 3 ”Skicka spejare in i Kanaans land, landet som jag ska ge Israel. Välj en ledare från varje stam.”
4 Mose gjorde som Herren hade befallt och sände i väg från Paranöknen dessa ledare som alla var ledande män bland israeliterna. 5 Deras namn var:
Shammua, Sackurs son, från Rubens stam,
6 Shafat, Horis son, från Simons stam,
7 Kalev, Jefunnes son, från Judas stam,
8 Jigal, Josefs son, från Isaskars stam,
9 Hosea, Nuns son, från Efraims stam,[a]
10 Palti, Rafus son, från Benjamins stam,
11 Gaddiel, Sodis son, från Sebulons stam,
12 Gaddi, Susis son, från Manasses stam, en del av Josefs stam,
13 Ammiel, Gemallis son, från Dans stam,
14 Setur, Mikaels son, från Ashers stam,
15 Nachbi, Vofsis son, från Naftalis stam,
16 Geuel, Makis son, från Gads stam.
17 Detta var alltså namnen på spejarna som Mose skickade iväg för att utforska landet. Mose ändrade Hoseas, Nuns sons, namn till Josua[b].
18 När Mose sände i väg dem för att utforska Kanaan, gav han följande instruktioner: ”Gå till Negev och upp i bergstrakterna 19 och se efter hur landet är. Ge akt på människorna som bor i landet, om de verkar starka eller svaga och om de är få eller många. 20 Är landet de bor i bra eller dåligt? Bor folket i läger eller i befästa städer? 21 Är det ett bördigt eller fattigt land? Finns där skog? Gör vad ni kan för att få med er tillbaka prov på landets frukter!” Det var just då dags för den första druvskörden.
22 Männen gav sig alltså i väg och undersökte landet från öknen Sin ända till Rechov i närheten av Levo-Hamat. 23 De drog först genom Negev och kom fram till Hebron. Där bodde Achiman, Shesaj och Talmaj, som var ättlingar till Anak. Hebron var byggt sju år före Soan i Egypten. 24 Sedan kom de till Druvdalen. Där skar de ner en druvklase som var så stor att det behövdes två män för att bära den. De tog den på en stång mellan sig och de tog också med sig granatäpplen och fikon. 25 Platsen kom att kallas Druvdalen efter den druvklase israeliterna hade tagit med sig därifrån.
Folket gör uppror
26 Fyrtio dagar senare återvände de från sin vandring. 27 De kom till Mose, Aron och hela Israels menighet i Parans öken vid Kadesh och de gav dem en rapport och visade upp frukten från landet.
28 Så här löd deras rapport till Mose: ”Vi kom fram till landet som du ville att vi skulle undersöka och det flyter av mjölk och honung. Här har vi en del frukter därifrån. 29 Men människorna som bor där verkar vara mycket starka. Städerna är stora och har väldiga murar och vi såg ättlingar av Anak. 30 Amalekiterna bor i Negev, medan hettiterna, jevuséerna och amoréerna bor i bergstrakten och kanaanéerna bor utmed kusten och i Jordandalen.”
31 Men Kalev lugnade folket där de stod framför Mose. ”Vi ska gå och inta det här landet på en gång”, sa han. ”Vi kan göra det!” 32 ”Vi kan aldrig besegra ett så starkt folk!” sa de andra spejarna.
33 De talade alltså illa bland israeliterna om det land de utforskat: ”Landet som vi vandrat igenom och utforskat förtär sina invånare. Människorna vi såg var mycket kraftigt byggda. 34 Vi såg en del anakiter där, ättlingar till jättesläkten. Vi kände oss som gräshoppor framför dem och så var vi nog också i deras ögon.”
Det är fåfängt att lita på jordisk rikedom
49 För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.
2 Hör, alla folk!
Lyssna, alla världens invånare,
3 hög och låg,
rik och fattig.
4 Min mun talar visdomsord,
ur mitt innersta kommer förstånd.
5 Jag böjer mitt öra till visdomsord,
jag förklarar min gåta till harpospel.
6 Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid,
när mina bedragares ondska omger mig?
7 De litar på sin rikedom
och skryter med hur mycket de äger.
8 Men ingen kan betala för någon annans liv,
och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.
9 Priset för ett liv är högt,
och ingen betalning är tillräcklig
10 för att någon ska få leva för evigt
och komma undan graven.
11 Man ser de visa dö,
förgås som dåren och den oförnuftige,
och de lämnar sin rikedom till andra.
12 Graven[a] förblir deras hem för evigt,
deras boning generation efter generation,
fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.
13 Men människan i all sin rikedom består inte[b],
hon är som djuren som förgås.
14 Så går det för dessa som förtröstar på sig själva,
och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla
15 Som en fårhjord förs de till dödsriket,
och döden är deras herde.
De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen.
Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.[c]
16 Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp,
han ska ta emot mig. Séla
17 Bli inte rädd när du ser någon bli rik,
när hans hus blir allt mer praktfullt,
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
hans härlighet följer inte med honom ner.
19 Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv,
och din framgång prisas,
20 går var och en ändå till sina fäder,
till dem som aldrig mer ser ljuset.
21 Men människan i all sin rikedom består inte,
hon är som djuren som förgås.[d]
Herrens berg
(Mika 4:1-3)
2 Detta är vad som uppenbarades för Jesaja, Amos son, angående Juda och Jerusalem:
2 I de yttersta dagarna ska berget med Herrens hus
stå fast grundat, högst av bergen,
överst bland kullarna.
Alla folk ska strömma dit,
3 många folk ska komma och säga:
”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
Han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”
Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
och Herrens ord från Jerusalem.
4 Han ska döma mellan nationerna,
skipa rätt åt många folk.
De ska smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
och inte mer träna sig för krig.
5 Kom, Jakobs släkt,
och låt oss vandra i Herrens ljus!
Herrens dag
6 Du har förskjutit ditt folk, Jakobs släkt,
därför att det var fullt av österns vidskepelse,
spåmän som filistéerna,
och de gör handslag med hedningar.[a]
7 Landet är fullt av silver och guld,
av tallösa skatter,
och det är fullt av hästar och tallösa vagnar.
8 Landet är fullt av avgudar,
och folket tillber människohänders verk,
det som deras fingrar har gjort.
9 Därför tvingas människan att böja sig
och mänskligheten förödmjukas.
Förlåt dem inte!
10 Fly in i klippan,
göm dig i stoftet,
av fruktan för Herren
och hans höga majestät.
11 De högmodigas blick ska förödmjukas,
människans stolthet knäckas.
Herren och endast han ska vara upphöjd den dagen.
12 Härskarornas Herre har bestämt en dag
då han ska ta itu med allt stolt och högfärdigt,
med all uppblåst stolthet,
och det ska förödmjukas,
13 liksom alla Libanons cedrar,
de höga och upphöjda,
och alla Bashans ekar,
14 alla höga berg
och alla höga kullar,
15 alla höga torn
och befästa murar,
16 alla Tarshish-skepp
och alla ståtliga fartyg.
17 Människors högmod ska brytas ner
och deras stolthet knäckas.
Herren ensam ska vara upphöjd den dagen
18 och avgudarna ska försvinna.
19 Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor
av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
när han reser sig för att skaka jorden.
20 Den dagen ska människorna kasta ut
åt mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver och guld,
som de gjort åt sig och tillbett.
21 De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor
av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
när han reser sig
för att skaka jorden.
22 Sätt inget hopp till en människa
som inte är mer än sin andedräkt!
Vad är hon att räkna med?
Jesus Kristus offrade sig en gång för alla
10 Lagen ger bara en skugga om allt det goda som skulle komma, inte om tingens verkliga väsen. Därför kan den aldrig genom de offer som år efter år ständigt bärs fram göra dem som träder fram fullkomliga. 2 I så fall skulle man ju ha slutat att offra, eftersom de som offrar en gång för alla skulle ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. 3 Men nu fortsätter i stället dessa offer att år efter år påminna om synderna. 4 Blod från tjurar och getter kan ju aldrig ta bort synder.
5 Därför säger Kristus, när han kommer till världen:
”Offer och gåvor önskade du inte.
Men en kropp har du berett åt mig.
6 Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.
7 Då sa jag:
’Se, här är jag.
I bokrullen står det skrivet om mig.
Jag vill göra din vilja, Gud.’ ”[a]
8 För det första säger han: ”Offer och gåvor och brännoffer och syndoffer önskade du inte, och de gladde dig inte”, fastän lagen förutsätter att de bärs fram. 9 Sedan säger han: ”Se, jag har kommit för att göra din vilja.” Så upphäver han det första och fastställer det andra. 10 Genom Guds vilja har vi helgats i och med att Kristus kropp offrades en gång för alla.
11 Varje präst tjänstgör dag efter dag och bär fram samma offer som aldrig kan ta bort några synder. 12 Men Jesus bar fram ett enda offer för synden för alla tider och har sedan satt sig ner på Guds högra sida, 13 och där väntar han nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter.[b] 14 Genom ett enda offer har han ju för all framtid fullkomnat dem som blir heliga.
15 Den heliga Anden vittnar också om detta för oss. Han säger först:
16 ”Detta är det förbund jag ska ingå med dem
efter de där dagarna, säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan
och skriva dem i deras sinne.”
17 Sedan tillägger han:
”Jag ska aldrig mer komma ihåg
deras synder och överträdelser.”[c]
18 Så när synderna nu har blivit förlåtna, behövs det ju inga fler offer.
Varning för att överge tron på Jesus
19 Tack vare Jesus blod kan vi nu, syskon, frimodigt gå in i helgedomen[d] 20 på den nya, levande väg som öppnats för oss genom förhänget, hans kropp.[e]
21 Så när vi nu har en stor överstepräst över Guds folk, 22 låt oss då gå fram med uppriktigt hjärta, i trons fulla övertygelse, med hjärtat renat från ett ont samvete och kroppen tvättad i rent vatten[f]. 23 Låt oss stadigt hålla fast vid hoppet vi bekänner oss till, för han som gett oss löftena är trofast. 24 Låt oss också ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 Låt oss inte överge våra samlingar, så som vissa brukar göra. Låt oss i stället uppmuntra varandra, särskilt som ni ser att dagen närmar sig.
26 Om vi med vett och vilja fortsätter att synda efter att vi har lärt känna sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna. 27 Nej, då väntar en fruktansvärd dom och en förtärande eld som ska utplåna Guds fiender. 28 Redan den som vägrade att lyda Moses lag blev skoningslöst dödad, om två eller tre vittnen kunde bevisa hans skuld. 29 Hur mycket värre ska då inte straffet bli för den som trampar på Guds Son, vanhelgar förbundsblodet som han helgades i, och smädar nådens Ande? 30 Vi känner ju honom som har sagt: ”Hämnden är min, och jag ska straffa dem”, och: ”Herren ska skaffa rätt åt sitt folk.”[g] 31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.
32 Tänk tillbaka på hur det var under den första tiden, när ni just hade blivit upplysta. Då höll ni ut under stora och svåra lidanden. 33 Ni blev hånade, misshandlade och förlöjligade inför människor, och ni ställde också solidariskt upp för andra som blev utsatta för samma sak. 34 Ni led med dem som kastades i fängelse, och när man tog era ägodelar var ni ändå glada, eftersom ni visste att ni ägde något bättre, något som består.
35 Fortsätt att vara lika frimodiga. Det ger en stor belöning. 36 Det krävs uthållighet av er för att ni ska kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat.
37 ”Om en kort tid kommer han som ska komma.
Han ska inte dröja.
38 Men min rättfärdige ska leva genom tro.
Om han däremot drar sig undan
är han till ingen glädje för mig mer.”[h]
39 Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade. Nej, vi tillhör dem som tror och räddar sitt liv.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.