M’Cheyne Bible Reading Plan
De tio buden på nya stentavlor
(5 Mos 10:1-5)
34 Herren sa till Mose: ”Hugg ut två nya stentavlor, likadana som de förra. Sedan ska jag på de nya tavlorna på nytt skriva ner samma budord[a] som på de tavlor du slog sönder. 2 Gör dig klar att imorgon bitti komma upp på berget Sinai och möta mig där på toppen av berget. 3 Ingen får gå med dig, och ingen får heller vara någonstans på berget. Låt inte heller era får och kor gå och beta i närheten av berget.”
4 Mose högg ut två stentavlor, likadana som de första. Tidigt på morgonen steg han sedan upp på berget Sinai som Herren hade befallt honom och han hade tavlorna med sig.
5 Då steg Herren ner i molnet och ställde sig nära honom och ropade ut sitt namn Herren[b]. 6 Herren gick förbi Mose och ropade: ”Jag är Herren, Herren den nådige och barmhärtige Guden, som inte lätt blir vred men är rik på nåd och trofasthet. 7 Han bevisar sin nåd mot tusenden, han förlåter överträdelse, skuld och synd, men låter inte den skyldige slippa straffet utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generationen.”
8 Mose föll då ner och tillbad 9 och sa: ”Om du ser med välvilja på mig, Herre, gå då med oss! Detta är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss vår skuld och synd och ta emot oss som dina egna!”
10 Herren sa: ”Jag ska nu ingå ett förbund med er. Jag ska göra sådana under inför ditt folk som aldrig tidigare gjorts någonstans på jorden. Hela Israels folk som du är mitt ibland ska få se den vördnadsframkallande gärning, som jag, Herren, ska utföra med dig. 11 Håll allt som jag befaller idag! Då ska jag fördriva amoréerna, kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna för dig.
12 Var noga med att inte ingå något förbund med dem som bor i landet, så att ni fångas i en fälla. 13 Nej, ni ska riva ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, hugga ner deras asherapålar.[c] 14 Du ska inte tillbe någon annan gud än Herren, för han är en svartsjuk Gud.
15 Du ska inte sluta förbund med dem som bor i landet, för när de prostituerar[d] sig för sina gudar och offrar till dem, kommer de att inbjuda dig och du kommer att äta av offren. 16 Om du tar deras döttrar till hustrur åt dina söner, och dessa sedan prostituerar sig för sina gudar, kommer de att förleda dina söner att göra samma sak.
17 Gjut inga gudabilder åt dig.
18 Fira det osyrade brödets högtid under sju dagar då du äter osyrat bröd, precis som jag har befallt dig. Gör det vid den bestämda tiden i månaden aviv[e], för det var då du lämnade Egypten.
19 Allt förstfött av hankön som kommer ur moderlivet ska tillhöra mig, även boskap och får. 20 En förstfödd åsnefåle ska lösas med ett lamm, men om du inte vill lösa in den, ska du bryta nacken av den. Dina förstfödda söner måste allesammans lösas in.
Ingen får komma inför mig tomhänt.
21 Du ska arbeta sex dagar och vila på den sjunde, det gäller även under sånings- och skördetiden.
22 Du ska fira veckohögtiden[f] i början av veteskörden och bärgningshögtiden[g] vid årets slut. 23 Tre gånger om året ska varje man hos dig komma inför Herren, Herren, Israels Gud. 24 Jag ska fördriva folken för dig och utvidga ditt område. Ingen ska stå efter ditt land när du går fram inför Herren, din Gud, tre gånger om året.
25 Du får inte offra blod av mitt offer tillsammans med något syrat och ingenting av påskens offer får lämnas kvar till följande morgon. 26 Det bästa av den första skörden på din mark ska du ta med dig till Herrens, din Guds, hus.
Koka inte en killing i dess moders mjölk.[h]”
27 Herren sa till Mose: ”Skriv ner dessa befallningar, för i enlighet med dem har jag ingått ett förbund med dig och med Israel.”
28 Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Han skrev ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna. 29 När Mose kom tillbaka ner från berget med förbundstecknet, stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han talat med Herren. 30 När Aron och folket i Israel såg Mose och hur hans ansikte strålade, blev de rädda för att gå nära honom. 31 Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem. 32 Senare kom alla israeliterna fram och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på Sinaiberget. 33 När Mose hade slutat tala med dem, hängde han en slöja över sitt ansikte, 34 men varje gång han trädde fram inför Herren, tog han av slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut igen, talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt 35 och israeliterna kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen tills nästa gång han skulle tala med Gud.
Jesus tvättar sina lärjungars fötter
13 Påskhögtiden skulle snart börja och Jesus visste att hans stund nu hade kommit då han skulle lämna världen och återvända till sin Fader. Han hade älskat sina egna som var i världen och älskade dem in i det sista.
2 De hade samlats för att äta tillsammans och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son i hjärtat att förråda Jesus. 3 Jesus visste att Fadern hade gett honom makt över allting och att han hade kommit från Gud och skulle återvända till Gud. 4 Så han reste sig nu från bordet, tog av sig manteln och virade en handduk om sig. 5 Sedan hällde han vatten i ett handfat och började tvätta sina lärjungars fötter och torka dem med handduken som han hade virat om sig.
6 Men när han kom till Simon Petrus, sa Simon till honom: ”Herre, ska du tvätta mina fötter?”
7 Då svarade Jesus: ”Du förstår inte just nu vad jag gör men en dag ska du förstå det.”
8 Petrus sa: ”Aldrig i evighet får du tvätta mina fötter!”
Men Jesus sa till honom: ”Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig.”
9 Då sa Simon Petrus: ”Herre, tvätta mina händer och mitt huvud också då och inte bara fötterna!”
10 Men Jesus sa till honom: ”Den som har badat behöver bara få sina fötter tvättade för att vara helt och hållet ren. Och ni är rena men inte alla.” 11 Jesus visste nämligen vem som skulle förråda honom. Det var därför han sa att inte alla var rena.
12 När Jesus hade tvättat deras fötter, tog han på sig manteln igen och slog sig ner vid bordet. Sedan frågade han dem: ”Förstår ni vad jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig Mästare och Herre och det är rätt att ni gör det för det är vad jag är. 14 Men om nu jag som är er Herre och Mästare har tvättat era fötter, då är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 Jag har gett er ett exempel att följa: gör som jag har gjort mot er. 16 Ja, sannerligen säger jag er: en tjänare står inte över sin herre och en budbärare står inte över den som har sänt honom. 17 När ni nu vet detta är ni lyckliga om ni också praktiserar det.
Jesus förutsäger att han ska bli förrådd
(Matt 26:20-25; Mark 14:17-21; Luk 22:21-23)
18 Jag talar inte om er alla. Jag känner er som jag har valt ut men Skriftens ord måste gå i uppfyllelse: ’Den som åt mitt bröd har lyft sin häl mot mig.’[a] 19 Jag säger det redan nu innan det händer så att ni när det har hänt, ska tro att jag är den jag är[b]. 20 Ja, sannerligen säger jag er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig.”
21 När Jesus hade sagt detta blev han upprörd i sitt innersta och vittnade: ”Ja, sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig!”
22 Hans lärjungar såg då på varandra och undrade vem han kunde mena. 23 En av hans lärjungar, den som han älskade,[c] var närmast intill Jesus sida vid bordet 24 och Simon Petrus gjorde därför tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. 25 Lärjungen lutade sig då mot Jesus och frågade: ”Herre, vem är det?”
26 Jesus svarade: ”Det är han som får brödstycket som jag nu doppar i fatet.” Sedan doppade han brödstycket och gav det till Judas, Simon Iskariots son. 27 Och i samma ögonblick som Judas fick brödet, for Satan in i honom. Jesus sa då till honom: ”Skynda dig, gör det du ska!”
28 Ingen av de andra vid bordet förstod varför Jesus sa så till honom. 29 Eftersom Judas skötte om kassan trodde några att han bad honom gå ut och köpa det man behövde till högtiden eller ge något till de fattiga. 30 Men när Judas hade fått brödet, gick han genast ut. Det var natt.
31 Så snart han hade gått, sa Jesus: ”Människosonen är nu förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. 32 Om nu Gud är förhärligad i honom,[d] ska Gud också förhärliga honom i sig själv. Han ska snart förhärliga honom. 33 Mina barn, ännu en kort tid ska jag vara kvar hos er. Sedan ska ni förgäves söka efter mig, och så som jag sa till judarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma. 34 Nu ger jag er ett nytt bud: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er, ska ni också älska varandra! 35 Genom att ni älskar varandra ska människorna förstå att ni är mina lärjungar.”
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
(Matt 26:33-35; Mark 14:29-31; Luk 22:33-34)
36 Simon Petrus frågade då Jesus: ”Herre, vart går du?”
Jesus svarade: ”Dit jag går nu kan du inte följa med men senare ska du följa mig.”
37 Men Petrus undrade: ”Varför kan jag inte följa med nu? Jag är beredd att dö för dig.”
38 Då svarade Jesus: ”Dö för mig, säger du? Ja, sannerligen säger jag dig: innan tuppen hinner gala, ska du tre gånger ha förnekat mig.
Salomos ordspråk
(10:1—22:16)
10 Salomos ordspråk.
En vis son är sin fars glädje
men en dåraktig sin mors sorg.
2 Det man skaffat sig på orätt sätt för inget gott med sig,
men rättfärdighet räddar från döden.
3 Herren låter inte den rättfärdige hungra,
inte heller låter han den onde få det han vill ha.
4 Lata händer gör människan fattig,
men flitiga händer för med sig rikedom.
5 En vis son skördar på sommaren,
men en vanartad sover under skördetiden.
6 Välsignelser kröner den rättfärdige,
men från den ondes mun flödar våld.
7 Den rättfärdiges minne är en välsignelse,
men den ondes namn multnar bort.
8 Den vise tar till sig förmaningar,
den som pratar strunt går det illa för.
9 En människa med integritet vandrar i trygghet,
men den som går på orätta vägar råkar illa ut.
10 Ett listigt blinkande med ögonen sårar andra,
pladder och tomt prat slutar i olycka.[a]
11 Den rättfärdiges ord är en källa till liv,
men från de ondas mun kommer våld.
12 Hat underblåser gräl,
men kärleken skyler alla brister.
13 Vishet finns på den klokes läppar,
men den som saknar vett ska tuktas med ris.
14 Den vise sparar på sin kunskap,
men dårens ord inbjuder till fördärv.
15 Den rikes förmögenhet är hans fästning,
de fattigas armod blir deras fördärv.
16 Vad den rättfärdige förtjänar leder till liv
men den ondes inkomst till synd.
17 Den som tar till sig förmaning visar vägen till livet,
men den som struntar i tillrättavisning leder vilse.
18 Den som döljer hat är en lögnare
och den som går med skvaller en dåre.
19 Den mångordige får svårt att undvika synd,
men den vise förstår att styra sina läppar.
20 Den rättfärdiges tal är rent silver,
men de ondas tankar är värdelösa.
21 Den rättfärdiges tal ger vägledning åt många,
men dåren leds mot döden av sitt oförstånd.
22 Det är Herrens välsignelse som gör någon rik,
egen möda lägger inget därtill.
23 En dåres nöje består i att göra det skamliga,
den klokes i att vara vis.
24 Det som den onde fruktar händer honom,
och vad de rättfärdiga hoppas på slår in.
25 När en storm kommer, sveps den onde bort,
men den rättfärdige står fast förankrad i alla tider.
26 Som syra för tänderna och rök i ögonen
är den late för den som anlitar honom.
27 Herrens fruktan förlänger livet,
men de ondas år förkortas.
28 De rättfärdiga kan se framåt med glädje,
men vad de ogudaktiga hoppas på blir till intet.
29 Herrens väg är den rättfärdiges tillflykt
men fördärv för dem som gör orätt.
30 De rättfärdiga ska aldrig vackla,
men de onda visas bort ur landet.
31 Den rättfärdiges tal flödar av vishet,
men lögnarens mun ska tillslutas.
32 Den rättfärdige vet vad som bör sägas,
men de ondas tal är bara fördärv.
Gud visar sin hemliga plan
3 Därför: Jag, Paulus, Kristus Jesus fånge för er skull, ni som var hedningar…[a]
2 Ni har säkert hört om det uppdrag som Gud i sin nåd gav mig för er skull, 3 hur denna hemlighet[b] avslöjades för mig, som jag kort skrev om tidigare.[c] 4 Och när ni läser det, kommer ni att förstå att jag känner till Kristus hemlighet. 5 Den avslöjades aldrig för tidigare generationer, men nu har den uppenbarats genom Anden för hans heliga apostlar och profeter: 6 I Kristus Jesus och genom evangeliet om honom har hedningarna samma arvsrätt som vi, tillhör samma kropp som vi, och har del i löftet som vi. 7 Jag blev evangeliets tjänare genom Guds nådegåva som han gav mig genom sin kraft och makt.
8 Jag, den allra minsta av alla heliga[d], fick denna nåd att bland hedningarna förkunna evangeliet om Kristus ofattbara rikedom 9 och upplysa alla om den plan med denna hemlighet som tidsåldrarna igenom har varit gömd hos Gud, alltings skapare. 10 Detta var för att härskarna och makterna[e] i den himmelska världen genom församlingen skulle lära känna Guds vishet och dess mångfald. 11 Detta har varit Guds eviga plan, som han förverkligade i Kristus Jesus, vår Herre.
12 I honom och genom tron på honom kan vi med tillförsikt frimodigt komma inför Gud. 13 Jag ber er därför att inte vara ledsna över de lidanden jag måste gå igenom för er skull, för mitt lidande är er härlighet.
Paulus ber för församlingen
14 Därför faller jag ner inför Fadern, 15 han från vilken allt vad far heter i himlen och på jorden får sitt namn. 16 Jag ber att han som är så rik på härlighet ska ge er kraft och inre styrka genom sin Ande, 17 så att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska hålla er fast rotade i kärleken. 18 Då ska ni tillsammans med alla de heliga förstå bredden och längden, höjden och djupet 19 och lära känna hans kärlek, som är långt mer än någon någonsin kan förstå. Så ska ni uppfyllas av hela Guds fullhet.[f]
20 Han som verkar i oss med sin kraft och kan göra långt mer än vi någonsin kan be om eller tänka oss, 21 han ska bli ärad i församlingen genom Kristus Jesus, i alla generationer i all evighet, amen.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.