M’Cheyne Bible Reading Plan

Babels torn och språkförbistringen

11 Hela jorden hade ett enda språk^[a] och samma ord. ² Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Shinars land och bosatte sig där. ³ De sade till varandra: ”Kom, så slår vi tegel^[b] och bränner det!” Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck. ⁴ Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn med spetsen uppe i himlen^[c]! Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.”

⁵ Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde. ⁶ Herren sade: ”Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter ska ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för. ⁷ Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.”

⁸ Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de slutade bygga på staden. ⁹ Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade^[d] hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.

V. SEMS FORTSATTA HISTORIA 11:10-26

^10 (A) Detta är Sems fortsatta historia. När Sem var 100 år blev han far till Arpakshad, två år efter floden. ¹¹ Sedan Sem hade fått Arpakshad levde han 500 år och fick söner och döttrar.

^12 (B) När Arpakshad var 35 år blev han far till Shela. ¹³ Sedan Arpakshad hade fått Shela levde han 403 år och fick söner och döttrar.

¹⁴ När Shela var 30 år blev han far till Eber. ¹⁵ Sedan Shela hade fått Eber levde han 403 år och fick söner och döttrar.

¹⁶ När Eber var 34 år blev han far till Peleg. ¹⁷ Sedan Eber hade fått Peleg levde han 430 år och fick söner och döttrar.

¹⁸ När Peleg var 30 år blev han far till Regu. ¹⁹ Sedan Peleg hade fått Regu levde han 209 år och fick söner och döttrar.

²⁰ När Regu var 32 år blev han far till Serug. ²¹ Sedan Regu hade fått Serug levde han 207 år och fick söner och döttrar.

²² När Serug var 30 år blev han far till Nahor. ²³ Sedan Serug hade fått Nahor levde han 200 år och fick söner och döttrar.

²⁴ När Nahor var 29 år blev han far till Tera.^{[e] 25} Sedan Nahor hade fått Tera levde han 119 år och fick söner och döttrar.

²⁶ När Tera var 70 år blev han far till Abram, Nahor och Haran.

VI. TERAS FORTSATTA HISTORIA 11:27-25:11

²⁷ Detta är Teras fortsatta historia. Tera blev far till Abram, Nahor och Haran. Och Haran blev far till Lot. ²⁸ Haran dog hos sin far Tera i sitt fädernesland, det kaldeiska Ur. ²⁹ Abram och Nahor tog sig hustrur. Abrams hustru hette Saraj, och Nahors hustru hette Milka.^[f] Hon var dotter till Haran, som var far till Milka och Jiska. ³⁰ Men Saraj var ofruktsam och hade inga barn.

^31 (C) Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Saraj, som var hustru till hans son Abram. De drog tillsammans ut från det kaldeiska Ur för att bege sig till Kanaans land. Men när de kom till Harran^[g] bosatte de sig där. ³² Teras ålder blev tvåhundrafem år, och Tera dog i Harran.

Jesus sänder ut de tolv

10 ^(A) Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. ² Detta är namnen på de tolv apostlarna^[a]: först Simon som kallas Petrus^[b] och hans bror Andreas^[c], sedan Jakob, Sebedeus son^[d], och hans bror Johannes^[e], ³ Filippus^[f] och Bartolomeus^[g], Tomas^[h] och tullindrivaren Matteus^[i], Jakob, Alfeus son^[j], och Taddeus^[k], ⁴ Simon seloten^[l] och Judas Iskariot^[m], han som skulle förråda honom.

^5 (B) Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Gå inte bort till hedningarnas område eller in i någon samarisk stad. ^6 (C) Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. ^7 (D) Där ni går fram ska ni predika: Himmelriket är nära. ⁸ Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva. ^9 (E) Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, ^10 (F) inte väska för resan, inte två tunikor eller sandaler eller stav, för arbetaren är värd sin mat.

¹¹ När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig och stanna där tills ni går vidare. ¹² Och när ni kommer in i ett hus^[n], så hälsa^[o] det. ¹³ Om huset är värdigt ska er frid vila över det, men är det inte värdigt ska er frid återvända till er. ^14 (G) Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. ^15 (H) Jag säger er sanningen: Sodoms och Gomorras land ska få det lindrigare på domens dag än den staden.

Som får bland vargar

^16 (I) Se, jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. ^17 (J) Akta er för människorna. De ska utlämna er åt domstolar och piska^[p] er i sina synagogor. ^18 (K) Ni ska föras inför ståthållare och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. ^19 (L) Men när de utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni ska tala eller vad ni ska säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, ²⁰ och då är det inte ni som talar, utan er Fars Ande som talar genom er.

^21 (M) En bror ska utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn ska göra uppror mot sina föräldrar och döda dem. ^22 (N) Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. ²³ Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Jag säger er sanningen: Ni hinner inte igenom Israels städer innan Människosonen kommer.

^24 (O) En lärjunge står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. ^25 (P) Det räcker för lärjungen att bli som sin lärare, och för tjänaren att bli som sin herre. Om husets Herre blir kallad för Beelsebul^[q], hur mycket mer ska då inte hans tjänare bli det?

^26 (Q) Var alltså inte rädda för dem. Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. ²⁷ Vad jag säger till er i mörkret ska ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra ska ni ropa ut på taken.

²⁸ Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. ²⁹ Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt^[r]? Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Far^[s]. ^30 (R) Och på er är till och med alla hårstrån räknade. ^31 (S) Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.

^32 (T) Den som bekänner mig inför människorna ska också jag bekänna inför min Far i himlen. ^33 (U) Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Far i himlen.

Inte fred utan svärd

^34 (V) Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. ³⁵ Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor,^{[t] 36 (W)} och var och en får sin familj till fiender.

^37 (X) Den som älskar far eller mor mer än mig är inte värdig mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är inte värdig mig. ^38 (Y) Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig mig. ^39 (Z) Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det.

^40 (AA) Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. ^41 (AB) Den som tar emot en profet för att det är en profet ska få en profets lön, och den som tar emot en rättfärdig för att det är en rättfärdig ska få en rättfärdigs lön. ⁴² Och den som bara ger till en av dessa små en bägare friskt vatten, därför att det är en lärjunge – jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön."

Folket bekänner sin synd

10 Medan Esra bad och bekände där han låg gråtande framför Guds hus samlades män, kvinnor och barn omkring honom, en mycket stor skara av Israels folk, och folket grät bittert. ² Shekanja, Jehiels son, av Ulams barn, sade till Esra: ”Vi har varit otrogna mot vår Gud genom att ta oss främmande kvinnor från de andra folken här i landet. Men det finns fortfarande hopp för Israel trots detta. ³ Låt oss nu sluta förbund med vår Gud att skicka bort alla sådana kvinnor och deras barn, enligt rådet från min Herre^[a] och dem som fruktar vår Guds bud. Låt oss följa lagen. ⁴ Stå upp, för den uppgiften faller på dig, och vi ska vara med dig. Fatta mod och gå till handling!”

⁵ Då reste sig Esra och lät de främsta bland prästerna och leviterna och hela Israel avlägga en ed att de skulle göra som man hade sagt. Och de svor eden. ⁶ Sedan reste Esra sig från platsen framför Guds hus och gick in i Johanans, Eljashibs sons, tempelkammare. När han hade kommit dit kunde han varken äta eller dricka, så sörjde han över den otrohet som de hemkomna fångarna hade gjort sig skyldiga till.

⁷ I Juda och Jerusalem lät man utropa bland alla som kommit tillbaka från fångenskapen att de skulle samlas i Jerusalem. ^8 (A) Alla som inte kom inom tre dagar enligt furstarnas och de äldstes beslut skulle få allt han ägde förstört och själv bli utesluten ur de hemkomnas församling.

⁹ Då samlades alla Juda och Benjamins män i Jerusalem på den tredje dagen, det vill säga den tjugonde dagen i nionde månaden^[b]. Hela folket slog sig ner på den öppna platsen vid Guds hus, och de darrade både på grund av saken det gällde och av regnskurarna.

^10 (B) Prästen Esra steg fram och sade till dem: ”Ni har varit otrogna och tagit er främmande kvinnor och där-igenom ökat Israels skuld. ¹¹ Men bekänn nu inför Herren, era fäders Gud, och gör hans vilja. Avskilj er från de andra folken här i landet och från de främmande kvinnorna.” ¹² Då svarade hela församlingen med hög röst: ”Ja! Vi måste göra som du säger. ¹³ Men det är mycket folk här, och nu är det regntid och man klarar inte att stå här ute. Det här ärendet kan inte slutföras på en dag eller två, för vi är många som har syndat^[c] på detta sätt.

^14 (C) Låt därför våra ledare agera för hela folket. Och låt alla i våra städer som tagit sig främmande kvinnor infinna sig på bestämda tider, tillsammans med de äldste och domarna i varje stad, tills vi har vänt bort ifrån oss vår Guds vrede som brinner på grund av detta. ¹⁵ Endast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, gick emot detta, och Meshullam tillsammans med leviten Shabbetai understödde dem.

¹⁶ Men de som hade kommit tillbaka från fångenskapen gjorde som man hade sagt. Man utsåg prästen Esra och några av huvudmännen för familjerna, alla namngivna. På första dagen i tionde månaden satte de sig för att undersöka saken, ¹⁷ och den första dagen i första månaden^[d] var de klara med alla de män som hade tagit sig främmande kvinnor.

De män som ingått blandäktenskap

¹⁸ Bland prästernas söner visade det sig att följande hade tagit sig främmande kvinnor:

Av Jeshuas, Josadaks sons, barn och hans bröder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja. ¹⁹ De gav sin hand på att de skulle skicka bort sina kvinnor från sig och ge en bagge som skuldoffer^[e] för den skuld de hade dragit på sig.

²⁰ Av Immers barn: Hanani och Sebadja,

²¹ av Harims barn: Maaseja, Elia, Shemaja, Jehiel och Uzzia,

²² av Pashurs barn: Eljoenaj, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och Eleasa.

²³ Av leviterna: Josabad, Shimei och Kelaja, som också hette Kelita, Petaja, Juda och Elieser,

²⁴ av sångarna: Eljashib, av dörrvakterna: Shallum, Telem och Uri.

²⁵ Av det övriga Israel:

av Paroshs barn: Ramja, Issia, Malkia, Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja,

²⁶ av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia,

²⁷ av Sattus barn: Eljoenaj, Eljashib, Mattanja, Jeremot, Sabad och Aziza,

²⁸ av Bebajs barn: Johanan, Hananja, Sabbaj, Atlaj,

²⁹ av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jashub, Sheal och Jeremot,

³⁰ av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnuj och Manasse, ³¹ vidare Harims barn: Elieser, Ishia, Malkia, Shemaja, Simeon, ³² Benjamin, Malluk och Shemarja,

³³ av Hashums barn: Mattenaj, Mattata, Sabad, Elifelet, Jeremaj, Manasse, Shimei,

³⁴ av Banis barn: Maadaj, Amram och Uel, ³⁵ Benaja, Bedeja, Keluhi, ³⁶ Vanja, Meremot, Eljashib, ³⁷ Mattanja, Mattenaj och Jaasu, ³⁸ vidare Bani, Binnuj, Shimei, ³⁹ vidare Shelemja, Natan och Adaja, ⁴⁰ Maknadbaj, Shashaj, Sharaj, ⁴¹ Azarel, Shelemja, Shemarja, ⁴² Shallum, Amarja, Josef,

⁴³ av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och Benaja.

⁴⁴ Alla dessa hade tagit sig främmande kvinnor. Bland dessa fanns kvinnor som hade fött barn.

Cornelius ser en syn

10 I Caesarea bodde en man som hette Cornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen^[a]. ² Han var from och fruktade Gud^[b] liksom alla i hans familj, och han gav generöst med gåvor till folket och bad alltid till Gud.

³ En dag runt nionde timmen^[c] såg han tydligt i en syn hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Cornelius!" ^4 (A) Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp och blivit ihågkomna inför Gud. ⁵ Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. ^6 (B) Han är gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."

⁷ När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare och en from soldat från sitt närmaste följe. ⁸ Han förklarade alltsammans för dem och sände iväg dem till Joppe.

Petrus ser en syn

⁹ Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus upp på taket för att be. Det var vid sjätte timmen^[d]. ¹⁰ Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten kom han i hänryckning. ^11 (C) Han såg himlen öppen och hur något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner till jorden, ¹² och i den fanns jordens alla fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. ¹³ Och en röst kom till honom: "Res dig, Petrus, slakta och ät!" ^14 (D) Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent." ^15 (E) Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent." ¹⁶ Detta hände tre gånger, och sedan blev duken strax upplyft till himlen.

¹⁷ Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda, stod männen som Cornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, ¹⁸ och nu ropade de och frågade om Simon som kallas Petrus var där som gäst. ¹⁹ Petrus funderade fortfarande över synen när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig. ²⁰ Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."

²¹ Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?" ^22 (F) De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga." ²³ Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster.

Petrus möter Cornelius

Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom. ²⁴ Dagen därpå kom de till Caesarea. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner. ²⁵ När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad. ^26 (G) Men Petrus reste honom upp och sade: "Stå upp! Jag är också bara en människa."

²⁷ Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där. ^28 (H) Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren. ²⁹ Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?"

³⁰ Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig ³¹ och sade: Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. ³² Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet. ³³ Då skickade jag genast bud efter dig, och det var vänligt av dig att komma. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga."

Petrus tal

^34 (I) Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, ^35 (J) utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. ^36 (K) Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre, ^37 (L) och ni känner till det som har hänt^[e] i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade: ^38 (M) hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. ^39 (N) Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem.

De hängde upp honom på trä och dödade honom, ⁴⁰ men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – ^41 (O) inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. ^42 (P) Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. ^43 (Q) Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

Hedningarna tar emot Anden

⁴⁴ Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. ⁴⁵ De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, ^46 (R) eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud.

^47 (S) Då sade Petrus: "Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?" ⁴⁸ Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.