M’Cheyne Bible Reading Plan
Nasirlöften
6 Herren talade till Mose. Han sade: 2 ”Tala till Israels barn och säg till dem: Om en man eller en kvinna avlägger ett löfte, ett nasirlöfte[a] att avskilja sig för Herren, 3 (A) ska han avhålla sig från vin och starka drycker. Han får inte dricka någon syrad dryck av vin eller någon annan syrad stark dryck. Han får inte dricka druvsaft och inte heller äta druvor, vare sig färska eller torkade. 4 Så länge hans nasirtid varar ska han inte äta något som kommer från vinstocken, inte ens dess kart eller späda skott. 5 (B) Så länge hans nasirlöfte varar ska ingen rakkniv komma på hans huvud. Fram till slutet av de dagar som han är avskild för Herren ska han vara helig och låta håret växa fritt på sitt huvud.
6 Så länge han är avskild för Herren får han inte komma nära en död kropp. 7 Inte ens genom sin far eller mor, sin bror eller syster får han orena sig om de skulle dö, för han bär på sitt huvud tecknet på att han är sin Guds nasir. 8 Så länge hans nasirtid varar är han helgad åt Herren.
9 (C) Men om någon helt plötsligt dör i hans närhet och därigenom orenar hans huvud där han bär nasirtecknet, ska han raka sitt huvud den dag han blir ren. På sjunde dagen ska han raka det.
10 På åttonde dagen ska han bära fram två turturduvor eller två unga duvor till prästen vid uppenbarelsetältets ingång. 11 Och prästen ska offra en till syndoffer och en till brännoffer och bringa försoning för honom, på grund av den synd han dragit på sig genom den döda kroppen. Sedan ska han samma dag helga sitt huvud. 12 Han ska inviga sig till nasir åt Herren samma antal dagar som han förut avskilt sig och han ska föra fram ett årsgammalt lamm till skuldoffer. Den förra löftestiden faller bort, eftersom hans nasirat blev orenat.
13 Detta är lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid är slut ska han föras fram till uppenbarelsetältets ingång, 14 och han ska som sitt offer åt Herren bära fram ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön till syndoffer och en felfri bagge till gemenskapsoffer, 15 dessutom en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja samt det matoffer och dryckesoffer som hör till. 16 Prästen ska bära fram det inför Herrens ansikte och offra hans syndoffer och brännoffer. 17 Baggen ska han offra som gemenskapsoffer åt Herren tillsammans med korgen med de osyrade bröden. Prästen ska också offra det matoffer och dryckesoffer som hör till.
18 (D) Och vid ingången till uppenbarelsetältet ska nasiren raka sitt huvud på vilket han bär nasirtecknet. Han ska ta sitt huvudhår, sitt nasirtecken, och lägga det på elden som brinner under gemenskapsoffret. 19 När nasiren har rakat av sig nasirtecknet, ska prästen ta den kokta bogen av baggen och dessutom en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka ur korgen och lägga det på nasirens händer. 20 (E) Och prästen ska lyfta det som ett lyftoffer inför Herrens ansikte. Det ska vara helgat åt prästen tillsammans med lyftofferbringan och offergärdslåret. Sedan får nasiren dricka vin igen.
21 Detta är lagen om den som har avlagt ett nasirlöfte, och vad han enligt nasirlöftet ska offra åt Herren, förutom vad han i övrigt kan skaffa. Han måste uppfylla det löfte han har avlagt enligt lagen om hans nasirat.”
Den prästerliga välsignelsen
22 Herren talade till Mose. Han sade: 23 ”Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar[b] Israels barn ska ni säga till dem:
24 (F) Herren välsigne dig
och bevare dig.
25 Herren låte sitt ansikte lysa över dig
och vare dig nådig.
26 Herren vände sitt ansikte till dig
och give dig frid.
27 Så ska de lägga mitt namn på Israels barn, och jag ska då välsigna dem.”
Tacksamhet och bön
40 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Jag väntade och väntade på Herren,
och han böjde sig till mig
och hörde mitt rop.
3 (B) Han drog mig upp ur fördärvets grop,
upp ur den djupa dyn.
Han ställde mina fötter på klippan
och gjorde mina steg fasta,
4 han lade en ny sång i min mun,
en lovsång till vår Gud.
Många ska se det och frukta
och förtrösta på Herren.
5 (C) Salig är den som har Herren
till sin trygghet[a]
och inte vänder sig till de stolta,
de som viker av till lögn.
6 (D) Herre min Gud,
många är undren du gjort
och tankarna du tänkt för oss.
Inget kan liknas vid dig.
Jag vill förkunna
och berätta om dem,
de är fler än man kan räkna.
7 (E) Slaktoffer och matoffer
vill du inte ha
– du har öppnat mina öron[b] –
brännoffer och syndoffer
begär du inte.
8 (F) Därför säger jag:
"Se, jag kommer,
i bokrullen står det skrivet om mig.
9 (G) Att göra din vilja, min Gud,
är min glädje.
Din lag är i mitt hjärta."[c]
10 (H) Jag förkunnar glädjebudet
om rättfärdighet
i den stora församlingen,
jag sluter inte mina läppar.
Du, Herre, vet det.
11 Jag döljer inte din rättfärdighet
i mitt hjärta,
jag talar om din trofasthet
och din frälsning.
Jag gömmer inte
din nåd och din sanning
för den stora församlingen.
12 (I) Du, Herre, tar inte
din barmhärtighet ifrån mig.
Din nåd och din sanning
ska alltid bevara mig,
13 (J) för jag är omgiven av
otaliga onda ting.
Mina synder har hunnit ifatt mig,
jag orkar inte se dem[d].
De är fler än håren på mitt huvud.
Mitt mod sviker mig.
14 Var nådig, Herre, och rädda mig!
Herre, skynda till min hjälp!
15 (K) Låt alla som vill ta mitt liv
möta skam och vanära,
låt dem som önskar mig ont
vika tillbaka och skämmas.
16 (L) Låt dem häpna av skam,
de som säger till mig:
"Haha, haha!"
17 (M) Låt alla som söker dig
få jubla och glädjas i dig,
låt dem som älskar din frälsning
alltid säga: "Herren är stor!"
18 (N) Jag är betryckt och fattig,
men Herren tänker på mig.
Du är min hjälp och befriare.
Min Gud, dröj inte!
Bön vid sjukdom och fienders hån
41 För körledaren. En psalm av David.
2 (O) Salig är den som bryr sig om
den fattige!
Herren ska befria honom
på olyckans dag.
3 (P) Herren ska bevara honom
och hålla honom vid liv,
han ska skattas lycklig i landet.
Du utlämnar honom inte
åt hans fienders vilja.
4 (Q) Herren stöder honom
vid sjukbädden,
under hans sjukdom
förvandlar du helt hans läge.
5 (R) Jag säger:
Herre, förbarma dig över mig!
Bota min själ,
för jag har syndat mot dig.
6 Mina fiender säger elakt om mig:
"När ska han dö
och hans namn försvinna?"
7 Kommer någon och besöker mig
talar han tomma ord,
han samlar på skvaller
och går sedan och sprider det.
8 (S) Alla som hatar mig
viskar till varandra om mig,
de tänker det värsta om mig:
9 "Han har drabbats av något dödligt,
han ligger där
och reser sig aldrig mer."
10 (T) Även min vän som jag litade på,
han som åt mitt bröd,
lyfter sin häl mot mig[e].
11 Men du, Herre,
förbarma dig över mig
och upprätta mig,
så ska jag ge dem vad de förtjänar.
12 Jag vet att du älskar mig,
för min fiende
triumferar inte över mig.
13 (U) Du stöder mig i min oskuld
och låter mig stå inför ditt ansikte
för evigt.
14 Välsignad är Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Amen, amen.
Brudgummen
4 (A) Vad du är vacker, min älskade,
vad du är vacker!
Dina ögon är duvor
bakom din slöja.
Ditt hår är som en hjord av getter
som strömmar ner
för Gileads berg.
2 Dina tänder är som en flock
av nyklippta tackor
som kommer upp ur badet,
där alla har tvillingar
och ingen är utan lamm.
3 Dina läppar är som
ett rosenrött band,
och din mun är ljuvlig.
Din kind[a] är som
en granatäppelskiva
bakom din slöja.
4 (B) Din hals är som Davids torn,
byggt med rader av stenar[b]
där tusen sköldar hänger,
hjältarnas alla sköldar[c].
5 (C) Dina båda bröst liknar två killingar,
tvillingar av en gasell
som betar bland liljor.
6 (D) När[d] dagen blir sval
och skuggorna flyr
vill jag gå till myrraberget,
till rökelsedoftens höjd.
7 Du är alltigenom vacker,
min älskade,
på dig finns ingen fläck.
8 (E) Kom med från Libanon, min brud,
kom med mig från Libanon!
Kom ner[e] från Amanas topp,
från toppen av Senir och Hermon,[f]
från lejonens hålor,
från leopardernas berg.
9 (F) Du har fångat mitt hjärta,
min syster, min brud,
du har fångat mitt hjärta
med en enda blick,
med en enda länk
i din halskedja.
10 (G) Vad din kärlek är skön,
min syster, min brud!
Vad din kärlek är ljuv,
ljuvare än vin,
dina salvors doft
är ljuvare än alla parfymer.
11 (H) Av sötma dryper dina läppar,
min brud,
din tunga gömmer honung
och mjölk,
dina kläders doft
är som Libanons doft.
12 (I) En sluten lustgård
är min syster, min brud,
en sluten brunn[g], en förseglad källa.
13 Dina växter[h] är en lustgård
av granatäppelträd
med härliga frukter,
med hennablommor och nardus,
14 med nardus och saffran,
kalmus och kanel
och alla slags rökelseträd,
med myrra och aloe
och de finaste kryddor
av alla slag.
15 (J) Du är en källa i lustgården,
en brunn med levande vatten
som strömmar från Libanon.
Bruden
16 (K) Vakna, du nordanvind,
och kom, du sunnanvind!
Blås genom min lustgård
så att dess dofter strömmar ut.
Kom, min vän, till din lustgård
och ät dess härliga frukter!
En sabbatsvila för Guds folk
4 När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. 2 Evangeliet har förkunnats för oss liksom för dem, men de hade ingen nytta av ordet de hörde eftersom det[a] inte smälte samman i tro med dem som lyssnade. 3 Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma in i min vila.[b] Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens skapelse, 4 för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk.[c] 5 Men här säger han: De ska aldrig komma in i min vila.[d]
6 (A) Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad. 7 Därför bestämmer han på nytt en dag, i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är sagt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.[e] 8 (B) För om Josua hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag.
9 Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. 10 (C) Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. 11 Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.
12 (D) Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. 13 (E) Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat[f] för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.
Den fullkomlige översteprästen
14 (F) När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. 15 (G) Vi har inte enöverstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. 16 (H) Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation