M’Cheyne Bible Reading Plan
Arons första offer
9 På åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och de äldste i Israel. 2 Han sade till Aron: "Tag dig en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herrens ansikte. 3 Och säg till Israels barn: Tag en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda ettåriga och felfria, till brännoffer. 4 Tag vidare en tjur och en bagge till gemenskapsoffer för att offra dem inför Herrens ansikte och dessutom ett matoffer blandat med olja, ty i dag kommer Herren att uppenbara sig för er."
5 De tog det som Mose hade givit befallning om och förde fram det inför uppenbarelsetältet och hela menigheten trädde fram och ställde sig inför Herrens ansikte. 6 Då sade Mose: "Detta är vad Herren har befallt er att göra för att Herrens härlighet skall visa sig för er."
7 Och Mose sade till Aron: "Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning för dig själv och för folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning för dem, så som Herren har befallt."
8 Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferskalv. 9 Arons söner bar fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och strök på altarets horn, men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. 10 Syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett brände han på altaret, så som Herren hade befallt Mose. 11 Men köttet och huden brände han upp i eld utanför lägret. 12 Sedan slaktade han brännoffersdjuret, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret. 13 De räckte honom det styckade brännoffersdjuret med dess huvud och han brände detta på altaret. 14 Han tvättade inälvorna och benen och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.
15 Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndoffersbock och slaktade den och offrade den till syndoffer på samma sätt som det förra syndoffersdjuret. 16 Och han förde fram brännoffersdjuret och offrade det på föreskrivet sätt. 17 Han bar också fram matoffret och tog en handfull av det och brände det på altaret, förutom morgonens brännoffer. 18 Sedan slaktade han tjuren och baggen, som var folkets gemenskapsoffer, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret. 19 Fettstyckena av tjuren samt baggens fettsvans och det fett som omsluter inälvorna, liksom njurarna och leverfettet 20 lade de på bringorna, och han brände fettstyckena på altaret. 21 Men bringorna och det högra lårstycket viftade Aron som ett viftoffer inför Herrens ansikte, så som Mose hade befallt.
22 Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade dem. Därefter steg han ner, sedan han hade offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret. 23 Och Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet. Sedan gick de ut igen och välsignade folket. Då visade sig Herrens härlighet för allt folket. 24 Eld gick ut från Herren och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.
Psalm 10[a]
Klagan över de ogudaktigas övermod
1 Varför, Herre, står du så långt borta
och gömmer dig i nödens tider?
2 Genom ogudaktigas övermod måste den nödställde lida.
Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut.
3 Ty den ogudaktige skryter över sina själviska begär,
den girige välsignar han och föraktar Herren.
4 I sitt högmod söker den ogudaktige inte Gud,
i alla hans tankar finns ej plats för Gud.
5 Framgångsrika är alltid hans vägar,
dina domar går högt över hans blickar,
han fnyser åt alla sina ovänner.
6 Han säger i sitt hjärta:
"Jag skall inte vackla,
aldrig skall någon olycka drabba mig."
7 Hans mun är full av förbannelse,
av svek och förtryck,
under hans tunga finns olycka och elände.
8 Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna,
i hemlighet vill han döda den oskyldige,
hans ögon spanar efter den olycklige.
9 Han ligger i bakhåll på hemlig plats,
som ett lejon i sitt snår.
Han ligger i bakhåll för att gripa den svage,
han griper honom och drar in honom i sitt nät.
10 Han hukar sig ner,
han ligger på lur,
och de olyckliga faller i hans klor.
11 Han säger i sitt hjärta:
"Gud kommer inte ihåg det,
han har gömt sitt ansikte,
han ser det aldrig."
12 Stå upp, Herre!
Lyft din hand, o Gud,
glöm inte de svaga.
13 Varför föraktar den ogudaktige Gud och säger i sitt hjärta
att du inte frågar efter det?
14 Du ser det,
du ger akt på olycka och jämmer
för att ta det i din hand.
Åt dig överlämnar den olycklige sin sak,
du är den faderlöses hjälpare.
15 Bryt den gudlöses arm
och gå till rätta med de ondas ogudaktighet,
så att du inte finner den mer.
16 Herren är konung alltid och för evigt,
hednafolken utrotas ur hans land.
17 Du, Herre, hör de förtrycktas längtan,
du ger deras hjärtan mod,
du vänder ditt öra till dem
18 för att ge den faderlöse och förtryckte rätt.
Människor komna av jord skall inte längre vålla skräck.
24 Avundas inte onda människor
och längta inte efter att vara med dem.
2 Deras hjärtan tänker på våld,
deras läppar talar olycka.
3 Genom vishet byggs huset,
genom förstånd hålls det vid makt.
4 Genom kunskap fylls rummen
med allt som är dyrbart och ljuvligt.
5 En vis man är stark,
en man med kunskap är väldig i kraft.
6 Genom skicklig ledning kan du föra krig,
många goda rådgivare ger seger.
7 Visheten är för hög för dåren,
i porten öppnar han ej sin mun.
8 Den som tänker ut onda planer,
han skall kallas intrigmakare.
9 Dårskapens påfund är synd,
och bespottaren möter avsky bland människor.
10 Låter du modet falla i nödens stund,
då blir din kraft ringa.
11 Rädda dem som släpas till döden
och drag dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen.
12 Om du säger: "Vi visste det inte",
skulle inte han som prövar hjärtan märka det,
skulle inte han som vakar över din själ veta det?
Han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
13 Ät honung, min son, det är gott,
självrunnen honung är söt för din gom.
14 Så är kunskap och vishet för din själ.
Om du finner dem, har du en framtid,
och ditt hopp blir ej om intet.
15 Ligg inte på lur, du ogudaktige, vid den rättfärdiges boning,
ödelägg inte hans hem.
16 Ty den rättfärdige kan falla sju gånger och resa sig igen,
men de ogudaktiga stupar när olyckan kommer.
17 Gläd dig inte när din fiende faller,
låt ej ditt hjärta fröjdas när han störtar omkull,
18 så att Herren ser det med misshag
och vänder sin vrede från honom.
19 Harmas inte över de onda,
avundas inte de ogudaktiga.
20 Ty den som är ond har ingen framtid,
de ogudaktigas lampa skall slockna.
21 Min son, frukta Herren och kungen,
ge dig inte i lag med upprorsmän.
22 Ty plötsligt kan olycka komma över dem,
och vem vet när ödeläggelse från dessa båda kommer?
Tillägg till de visas ord (24:23-34)
23 Dessa ord är också av visa män.
Att ha anseende till personen när man dömer är orätt.
24 Den som säger till den skyldige: "Du är oskyldig",
honom skall folk förbanna
och nationer fördöma.
25 Men dem som skipar rättvisa skall det gå väl,
de skall bli välsignade med goda ting.
26 En kyss på läpparna är det,
när någon ger ett rätt svar.
27 Fullgör ditt arbete på marken,
gör allting klart åt dig på åkern.
Sedan kan du bygga dig ett hus.
28 Vittna inte mot din nästa utan orsak,
inte vill du bedra någon med dina läppar?
29 Säg inte: "Vad han har gjort mot mig skall jag göra mot honom,
jag skall ge var och en vad han förtjänat."
30 Jag gick förbi en lat mans åker,
en oförståndig människas vingård.
31 Och se, tistlar hade växt upp överallt,
marken var täckt av nässlor,
stenmuren låg nerriven.
32 Jag såg det och tog det till hjärtat,
jag betraktade det och tog lärdom av det.
33 Sov ännu något, slumra lite till,
lägg ännu en tid armarna i kors för att vila,
34 så kommer fattigdomen över dig som en lösdrivare
och armodet som en väpnad man.
3 1 När vi därför inte längre kunde härda ut, beslöt vi att ensamma stanna kvar i Athen, 2 och vi sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare[a] i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron, 3 så att ingen skulle vackla under dessa lidanden. Ni vet själva att vi är bestämda till att utstå sådana. 4 Redan när vi var hos er, sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet. 5 När jag därför inte längre kunde härda ut, sände jag bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske kunde det vara så att frestaren hade frestat er och vårt arbete varit förgäves?
Apostelns glädje över tessalonikernas tro
6 Men nu har Timoteus kommit tillbaka från er, och han har gett oss goda nyheter om er tro och kärlek och berättat hur ni alltid tänker på oss och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. 7 Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, och det mitt i alla svårigheter och lidanden. 8 Nu lever vi, när ni står fasta i Herren. 9 Hur skall vi tillräckligt kunna tacka Gud för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud? 10 Natt och dag ber vi mycket ivrigt om att få träffa er och ställa till rätta det som brister i er tro.
11 Måtte vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er. 12 Och må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör, 13 så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln