M’Cheyne Bible Reading Plan
Brännoffersaltaret
38 Han gjorde brännoffersaltaret av akacieträ. Det var liksidigt, fem alnar långt och fem alnar brett, och fyrkantigt och tre alnar högt. 2 Han gjorde horn till det och satte dem i de fyra hörnen. Hornen gjordes i ett stycke med altaret, och han överdrog det med koppar. 3 Altarets alla tillbehör gjorde han av koppar: askkärlen, skovlarna, skålarna, gafflarna och fyrfaten. 4 Och han gjorde ett galler till altaret, ett nät av koppar, och satte det nertill under avsatsen på altaret, så att det nådde upp till mitten. 5 Han göt också fyra ringar och satte dem i de fyra hörnen på koppargallret som hållare för stängerna. 6 Och han gjorde stängerna av akacieträ och överdrog dem med koppar. 7 Han sköt in stängerna i ringarna på sidorna av altaret, så att man kunde bära det med dem. Ihåligt och av plankor gjordes det.
Karet av koppar
8 Han gjorde karet av koppar med en fotställning av koppar, och till det använde han speglar, som hade tillhört de kvinnor som gjorde tjänst vid ingången till uppenbarelsetältet.
Förgården
9 Han gjorde också förgården. För den södra sidan, åt söder, gjordes omhängena till förgården av tvinnat fint lingarn, hundra alnar långa. 10 Till dem gjordes tjugo stolpar med tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band gjordes av silver. 11 Även för norra sidan gjordes omhängena hundra alnar långa, och till dem gjordes tjugo stolpar med tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band gjordes av silver. 12 För västra sidan gjordes omhängena femtio alnar långa. Till dem gjordes tio stolpar och tio fotstycken, men stolparnas krokar och band gjordes av silver. 13 Också för framsidan, åt öster, gjordes de femtio alnar långa. 14 På ena sidan om porten till förgården gjordes omhängena femton alnar långa med tre stolpar och tre fotstycken, och likaså gjordes omhängena på andra sidan femton alnar långa, med tre stolpar och tre fotstycken, alltså lika på båda sidor om porten till förgården. 15 Alla omhängena runt förgården gjordes av tvinnat fint lingarn. 16 Fotstyckena till stolparna gjordes av koppar, men stolparnas krokar och band var av silver, och deras knoppar överdrogs med silver. 17 Alla förgårdens stolpar försågs med band av silver.
18 Förhänget för porten till förgården gjordes i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, tjugo alnar långt och fem alnar högt, efter tygets bredd, i likhet med förgårdens omhängen. 19 Till förhänget gjordes fyra stolpar med fyra fotstycken av koppar, men deras krokar och band var av silver, och deras knoppar överdrogs med silver. 20 Alla tältpluggarna till tabernaklet och till förgården runt omkring gjordes av koppar.
Mängden av material
21 Detta är vad som beräknas ha gått åt till tabernaklet, vittnesbördets tabernakel, enligt den beräkning som Mose gav befallning om och som utfördes genom leviterna under ledning av Itamar, prästen Arons son. 22 Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam, utförde allt som Herren hade givit Mose befallning om. 23 Till medhjälpare hade han Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, en konsthantverkare som tänkte ut mönster och kunde göra brokiga vävnader i mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn.
24 Det guld som använts till arbetet med att färdigställa hela helgedomen, det guld som hade givits som offer, utgjorde sammanlagt 29 talenter och 730 siklar efter helgedomssikelns vikt. 25 Det silver som gavs av de mönstrade av folkförsamlingen utgjorde 100 talenter och 1 775 siklar efter helgedomssikelns vikt. 26 En beka, det vill säga en halv sikel efter helgedomssikelns vikt, kom på var och en som togs upp bland de inmönstrade, var och en som var tjugo år gammal eller mer, 603 550 personer. 27 De hundra talenterna silver användes till att gjuta fotstyckena till helgedomen och till förlåten, 100 talenter till 100 fotstycken, en talent till varje fotstycke. 28 De 1 775 siklarna silver användes till att göra krokar till stolparna och till att överdra deras knoppar och göra band till dem. 29 Den koppar som hade givits som offer utgjorde 70 talenter och 2 400 siklar. 30 Av den gjorde man fotstyckena till uppenbarelsetältets ingång och kopparaltaret med dess koppargaller och altarets alla tillbehör, 31 vidare fotstyckena till förgården, runt omkring, och fotstyckena till förgårdens port samt tabernaklets och förgårdens alla tältpluggar, runt omkring.
Jesu översteprästerliga förbön
17 Sedan Jesus hade sagt detta, såg han upp mot himlen och bad: "Fader, stunden har kommit. Förhärliga din Son, för att Sonen må förhärliga dig. 2 Du har gett honom makt över alla människor, för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett åt honom. 3 Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. 4 Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. 5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.
6 Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit fast vid ditt ord. 7 Nu har de förstått att allt vad du har gett mig kommer från dig. 8 Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.
9 Jag ber för dem. Det är inte för världen jag ber utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. 10 Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. 11 Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett. 12 Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas. 13 Nu går jag till dig, och detta säger jag medan jag är i världen, för att deras hjärtan skall vara fyllda av min glädje. 14 Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen. 15 Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. 16 De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen. 17 Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. 18 Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. 19 Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.
20 Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord[a] kommer att tro på mig. 21 Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. 22 Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: 23 jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.
24 Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd. 25 Rättfärdige Fader, världen har inte lärt känna dig, men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. 26 Jag har gjort ditt namn känt för dem, och jag skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem och jag i dem."
14 Genom visa kvinnor blir hemmet uppbyggt,
dårskapen river ner det med egna händer.
2 Den som fruktar Herren lever rättsinnigt,
den som föraktar honom går krokiga vägar.
3 I dårens mun är högmodets käpp,
men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Utan dragdjur är krubban tom,
riklig skörd får man genom oxars kraft.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger inte,
ett falskt vittne främjar lögn.
6 Bespottaren söker vishet men finner ingen,
till den förståndige kommer kunskapen lätt.
7 Håll dig borta från dåren,
du finner aldrig förstånd på hans läppar.
8 Den klokes vishet gör att han känner vägen,
dårars oförnuft bedrar.
9 Dårarna hånar skuldoffret,
men bland de rättsinniga finns nåd.
10 Hjärtat känner sin egen sorg,
en främling kan inte dela dess glädje.
11 De ogudaktigas hus raseras,
de rättsinnigas boning blomstrar.
12 En väg kan synas rätt för en människa,
men till slut kan den leda till döden.
13 Mitt under skratt kan hjärtat värka,
och glädje kan sluta i sorg.
14 Den avfällige uppfylls av sina egna vägar,
en god man håller sig borta från honom.
15 Den okunnige tror varje ord,
den kloke ger akt på sina steg.
16 Den vise fruktar och skyr det onda,
dåren är övermodig och sorglös.
17 En otålig man begår dumheter,
en som smider ränker blir hatad.
18 De oförståndiga ärver dårskap,
de kloka blir krönta med kunskap.
19 Onda måste buga sig för goda,
ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Också av sina närmaste blir den fattige hatad,
men den rike har många vänner.
21 Den som föraktar sin nästa syndar,
lycklig är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 De som tänker ut ont far vilse,
de som tänker ut gott får erfara nåd och sanning.
23 Av all möda kommer någon vinning,
tomt prat leder till fattigdom.
24 De visas krona är deras rikedom,
dårarnas dumhet är dumhet.
25 Ett sanningsenligt vittne räddar liv,
den som far med lögn bedrar.
26 Den som fruktar Herren har ett tryggt fäste,
hans barn får där en tillflykt.
27 Herrens fruktan är en källa till liv,
en hjälp att undgå dödens snaror.
28 Talrik skara är kungens ära,
brist på folk blir furstens undergång.
29 Den som är långmodig har gott förstånd,
den som är otålig går långt i dårskap.
30 Sinnesro ger kroppen liv,
avund är röta i benen.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare,
den som förbarmar sig över de fattiga ärar honom.
32 Den ogudaktige kommer på fall genom sin ondska,
den rättfärdige har en tillflykt vid sin död.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten,
bland dårarna blir den uppenbar.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk,
men synd är folkens vanära.
35 En förståndig tjänare vinner kungens välvilja,
den som handlar skamligt drabbas av hans vrede.
Hälsning
1 Från Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna. 2 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Tacksägelse och förbön
3 Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er. 4 Så ofta jag ber för er alla gör jag det alltid med glädje, 5 eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu. 6 Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag. 7 Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, ty jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig. 8 Ja, Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla av hela mitt hjärta, i Kristus Jesus. 9 Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme, 10 så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, 11 rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris.
Fånge för Kristi skull
12 Jag vill att ni skall veta, bröder, att det som har hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet. 13 Så har hela pretoriet[a] och alla andra kommit att förstå att det är för Kristi skull jag sitter fängslad. 14 Min fångenskap har gjort de flesta av bröderna övertygade i Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt.
15 En del predikar visserligen Kristus för att de är avundsjuka och söker strid, men en del gör det i god avsikt, 16 av kärlek, eftersom de vet att jag är satt till att försvara evangelium. 17 De andra söker strid och predikar Kristus av orena motiv och tror att de kan göra min fångenskap tyngre. 18 Än sen? Kristus blir ändå på ett eller annat sätt predikad, för syns skull eller uppriktigt, och det är jag glad över.
Och jag vill fortsätta att glädja mig, 19 ty jag vet att detta kommer att leda till min frälsning, därför att ni ber för mig och Jesu Kristi Ande hjälper mig. 20 Det är också min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt skall stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid skall av mig frimodigt förhärligas i min kropp, vare sig jag lever eller dör. 21 Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst. 22 Men om livet här på jorden innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag skall välja. 23 Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. 24 Men för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar. 25 Och då jag är övertygad om det, vet jag att jag skall leva och bli kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. 26 När jag är hos er igen, kan ni få ännu större anledning att i Kristus Jesus prisa er lyckliga för min skull.
Kämpa för tron
27 Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag, vare sig jag besöker er eller inte, får höra att ni står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium 28 utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, men för er ett tecken på att ni blir frälsta, och det av Gud. 29 Ty för Kristi skull har ni fått nåd, inte bara att tro på honom utan också att lida för hans skull, 30 eftersom ni har samma strid att utkämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag har.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln