M’Cheyne Bible Reading Plan
Moses födelse och räddning
2 En man av Levi stam tog till hustru en levitisk kvinna. 2 Hustrun blev havande och födde en son. Hon såg att det var ett vackert barn och höll honom gömd i tre månader. 3 Men när hon inte kunde gömma honom längre, tog hon en korg av papyrus och strök på jordbeck och tjära, lade barnet i korgen och satte den i vassen vid Nilens strand. 4 Hans syster ställde sig på avstånd för att se vad som skulle hända med honom.
5 Och faraos dotter kom ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den. 6 Hon öppnade den och fick syn på barnet, och se, det var en pojke, och han grät. Hon kände medlidande med honom och sade: "Det här är ett av de hebreiska barnen." 7 Men hans syster frågade faraos dotter: "Vill du att jag skall gå efter en hebreisk amma som kan amma barnet åt dig?" 8 Faraos dotter svarade henne: "Ja, gör det." Då gick flickan och hämtade barnets mor. 9 Och faraos dotter sade till henne: "Tag med dig det här barnet och amma det åt mig, så skall jag ge dig lön för det." Kvinnan tog då barnet och ammade det. 10 När pojken hade vuxit upp förde hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose,[a] "för ur vattnet har jag dragit upp honom", sade hon.
Mose flyr till Midjan
11 En dag när Mose hade blivit vuxen, gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. 12 Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att det inte fanns någon annan människa där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden. 13 Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som gjorde orätt: "Skall du slå din landsman?" 14 Han svarade: "Vem har satt dig till ledare och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?" Mose blev förskräckt och tänkte: "Då har saken i alla fall blivit känd." 15 Farao fick också höra om detta och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land. Där satte han sig vid en brunn.
16 Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom för att hämta upp vatten och fylla hoarna och vattna sin fars får. 17 Då kom herdarna och drev bort dem, men Mose grep in och hjälpte dem och gav deras får vatten. 18 När de kom hem till sin fader Reguel,[b] sade han: "Varför kommer ni hem så tidigt i dag?" 19 De svarade: "En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren." 20 Då sade han till sina döttrar: "Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom att äta med oss." 21 Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22 Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gersom, "för", sade han, "jag har blivit främling[c] i ett främmande land."
23 Det gick en lång tid, och under den tiden dog kungen i Egypten. Men Israels barn suckade och klagade över sitt slaveri, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. 24 Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25 Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.
Jesu första lärjungar
5 En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord, 2 fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. 3 Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. 4 När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst." 5 Simon svarade: "Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten." 6 De gjorde så och fångade en så stor mängd fisk att näten höll på att gå sönder. 7 Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de var nära att sjunka.
8 När Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesus och sade: "Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa." 9 Ty han och alla som var med honom hade slagits med häpnad över den fångst de hade fått, 10 också Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: "Frukta inte. Härefter skall du fånga människor." 11 Och de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.
Jesus botar en spetälsk
12 När Jesus uppehöll sig i en av städerna, fanns där en man som var full av spetälska.[a] Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och bad: "Herre, om du vill kan du göra mig ren." 13 Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Och genast lämnade spetälskan honom. 14 Jesus förbjöd honom att berätta det för någon och sade: "Gå i stället och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem." 15 Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. 16 Men han drog sig ofta undan till öde trakter och bad.
Jesus förlåter synder
17 En dag när Jesus undervisade folket, satt där fariseer och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota. 18 Då kom några män som bar en lam man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus. 19 Men när de för folkmassans skull inte fann någon möjlighet att ta sig in med honom, gick de upp på taket och firade ner mannen på båren mellan takstenarna, mitt framför Jesus. 20 Jesus såg deras tro och sade: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder." 21 De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud." 22 Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan? 23 Vilket är lättast att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder eller att säga: Stig upp och gå! 24 Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bår och gå hem!" 25 Genast reste han sig i allas åsyn, tog bädden som han legat på och gick hem, under det att han prisade Gud. 26 Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de uppfylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart."
Jesus kallar Levi
27 När Jesus sedan gick ut, såg han en publikan som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" 28 Då lämnade Levi allt och steg upp och följde honom.
29 Sedan ordnade han en stor fest för Jesus i sitt hem, där en mängd publikaner och andra låg till bords med dem. 30 Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: "Varför äter och dricker ni tillsammans med publikaner och syndare?" 31 Jesus svarade dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 32 Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga[b] till omvändelse utan syndare."
Jesus och fastan
33 De sade till honom: "Johannes lärjungar och fariseernas fastar ofta och ber böner, men dina lärjungar äter och dricker." 34 Jesus sade till dem: "Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta, så länge brudgummen är hos dem? 35 Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och på den tiden skall de fasta."
36 Han sade också till dem i en liknelse: "Ingen skär bort en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal. Om någon gjorde det skulle den nya manteln förstöras, och lappen från den nya manteln skulle inte passa till den gamla. 37 Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Då skulle det nya vinet spränga säckarna och vinet skulle rinna ut och säckarna förstöras. 38 Nej, nytt vin bör man hälla i nya säckar. 39 Och ingen som har druckit gammalt vin vill ha nytt. Han säger: Det gamla är bäst."
Jobs svar på Bildads andra tal
19 Då tog Job till orda och sade:
2 Hur länge skall ni plåga min själ
och krossa mig med ord?
3 Tio gånger har ni hånat mig
och kränkt mig utan att rodna.
4 Om jag än verkligen farit vilse,
då är förvillelsen min egen sak.
5 Om ni ändå vill förhäva er mot mig
och använda min förnedring emot mig,
6 så skall ni veta att Gud har gjort mig orätt
och spänt sitt nät omkring mig.
7 Jag ropar mot våldet men får inget svar,
jag ropar, men där finns ingen rättfärdighet.
8 Han har spärrat min väg så att jag ej kommer fram,
över mina stigar lägger han mörker.
9 Han har klätt av mig min ära
och tagit kronan från mitt huvud.
10 Han bryter ner mig från alla sidor, så att jag går under.
Han rycker upp mitt hopp som vore det ett träd.
11 Han har tänt sin vredes eld mot mig,
och räknar mig som sin fiende.
12 Hans skaror samlas
och förbereder sitt anfall mot mig,
de slår läger kring mitt tält.
13 Han har drivit bort mina bröder från mig,
alla jag känner är som främlingar för mig.
14 Mina närmaste har gett sig av,
mina vänner har glömt mig.
15 Min familj och mina tjänarinnor
betraktar mig som en främmande,
en främling är jag i deras ögon.
16 Om jag kallar på min tjänare svarar han inte,
jag måste ödmjukt vädja till honom.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru,
jag väcker leda hos mina bröder.
18 Även små barn föraktar mig,
så snart jag reser mig hånar de mig.
19 För alla mina vänner är jag avskyvärd,
de jag älskade har vänt mig ryggen.
20 Mina ben tränger ut genom hud och kött,
endast tandköttet har jag kvar.
21 Var barmhärtiga, ni mina vänner, var barmhärtiga mot mig,
ty Guds hand har slagit mig.
22 Varför förföljer ni mig som Gud gör?
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23 O, att mina ord hade skrivits ner,
att de hade blivit upptecknade i en bok
24 och för evigt inristade i klippan
med ett stift av järn och med bly!
25 Men jag vet att min återlösare lever,
och som den siste skall han träda fram över stoftet.
26 När sedan denna min sargade hud är borta,
skall jag i mitt kött skåda Gud.
27 Jag själv skall få skåda honom,
med egna ögon skall jag se honom,
inte med någon annans.
Därefter trånar jag i mitt innersta.
28 Men ni säger:
"Hur skall vi förfölja honom?"
Roten till olyckan har ni ju funnit hos mig.
29 Frukta för svärdet,
ty vrede hör till synder som straffas med svärd.
Så må ni inse att det kommer en dom.
Kristnas processande inför hedniska domstolar
6 Hur kan någon av er som ligger i tvist med en annan våga gå till rätta med honom inför de orättfärdiga och inte inför de heliga? 2 Vet ni inte att de heliga skall döma världen? Om nu världen skall dömas av er, duger ni då inte till att döma i de minsta mål? 3 Vet ni inte att vi skall döma änglar? Skall ni då inte kunna döma i vardagliga ting? 4 Men när ni har sådana tvister, sätter ni dem till domare som församlingen inte har förtroende för. 5 Det här säger jag för att få er att skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, någon som kan bli skiljedomare mellan bröder? 6 I stället går broder till rätta med broder, och detta inför otroende. 7 På det hela taget är redan det att ni processar med varandra ett nederlag för er. Varför lider ni inte hellre en oförrätt? Varför låter ni inte hellre andra roffa åt sig? 8 I stället gör ni själva orätt och roffar åt er - och detta drabbar bröder.
9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. 11 Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.
Kroppen är den helige Andes tempel
12 Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig. 13 Maten är till för magen och magen för maten, och båda skall Gud göra slut på. Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren för kroppen. 14 Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt skall han också uppväcka oss. 15 Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar? Skall jag ta Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Nej, naturligtvis inte! 16 Eller vet ni inte att den som förenar sig med en sköka är en kropp med henne? Det heter: De två skall bli ett kött. [a] 17 Men den som är förenad med Herren är en ande med honom. 18 Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp. 19 Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? 20 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln