M’Cheyne Bible Reading Plan

Josef prövar sina bröder

44 Därefter befallde Josef sin husföreståndare: "Fyll männens säckar med säd så mycket de rymmer, och lägg vars och ens pengar överst i hans säck. ² Och min bägare, silverbägaren, skall du lägga överst i den yngstes säck tillsammans med pengarna för hans säd." Han gjorde som Josef hade sagt. ³ På morgonen när det blev ljust sändes männen i väg med sina åsnor. ⁴ Men när de hade kommit ett litet stycke utanför staden, sade Josef till sin husföreståndare: "Sätt efter männen, och när du hinner upp dem skall du säga till dem: Varför har ni lönat gott med ont? ⁵ Det är ju den bägaren som min herre dricker ur och som han brukar spå med. Det är en ond gärning ni har gjort."

⁶ När han kom ifatt dem sade han detta till dem. ⁷ Då svarade de honom: "Varför talar min herre så? Dina tjänare skulle aldrig kunna göra något sådant! ⁸ Pengarna vi hittade överst i våra säckar har vi ju fört tillbaka till dig från Kanaans land. Varför skulle vi då stjäla silver eller guld ur din herres hus? ⁹ Den av dina tjänare som har bägaren skall dö och vi andra skall bli min herres slavar." ¹⁰ Han svarade: "Ja, det skall bli som ni har sagt. Den som bägaren finns hos skall bli min slav. Men ni andra är utan skuld." ¹¹ Var och en skyndade sig att lyfta ner sin säck på marken och öppnade den. ¹² Han sökte först hos den äldste och slutade hos den yngste. Och bägaren hittades i Benjamins säck. ¹³ Då rev de sönder sina kläder, lastade sina åsnor och vände tillbaka till staden.

¹⁴ Juda och hans bröder gick in i Josefs hus, där han ännu var kvar, och de föll ner till jorden för honom. ¹⁵ Då sade Josef till dem: "Vad har ni gjort? Förstod ni inte att en man som jag kan spå?" ¹⁶ Juda svarade: "Vad skall vi säga till min herre, hur skall vi tala och hur skall vi rentvå oss? Gud har funnit dina tjänares missgärning. Vi är nu min herres slavar, både den som bägaren hittades hos och vi andra." ¹⁷ Men Josef sade: "Nej, aldrig skulle jag göra så! Den som bägaren hittades hos, han skall bli min slav. Men ni andra kan fara hem till er far i frid."

Juda vädjar för Benjamin

¹⁸ Då steg Juda fram till honom och sade: "Lyssna på mig, herre! Låt din tjänare säga ett ord inför min herre och bli inte vred på din tjänare, för du är som farao. ¹⁹ Min herre frågade sina tjänare och sade: Har ni en far eller någon mer bror? ²⁰ Vi svarade min herre: Vi har en gammal far och en son till honom, en som är född på hans ålderdom och som ännu är ung. Men en bror till honom är död, så han är den ende som är kvar efter sin mor, och hans far älskar honom. ²¹ Då sade du till dina tjänare: För honom hit ner till mig, så att jag med egna ögon får se honom. ²² Och vi svarade min herre: Pojken kan inte lämna sin far, han skulle dö om han lämnade honom. ²³ Men du sade till dina tjänare: Om er yngste bror inte följer med er hit ner så får ni inte komma inför mitt ansikte. ²⁴ När vi kommit hem till din tjänare, min far, berättade vi för honom vad min herre hade sagt. ²⁵ Och när vår far sade: Res tillbaka och köp lite säd till mat åt oss, ²⁶ svarade vi: Vi kan inte resa dit ner. Bara på det villkoret att vår yngste bror följer med oss kan vi resa. Vi får inte komma inför mannens ansikte om vår yngste bror inte är med. ²⁷ Men din tjänare, min far, sade till oss: Ni vet själva att min hustru har fött två söner åt mig. ²⁸ En gick bort ifrån mig, och jag sade: Han är säkert ihjälriven. Och jag har inte sett honom sedan dess. ²⁹ Om ni tar också denne ifrån mig och någon olycka händer honom, så för ni mina grå hår med sorg ner i dödsriket. ³⁰ Om jag alltså kommer hem till din tjänare, min far, utan pojken som vår fars hjärta är så fäst vid, ³¹ då blir det hans död när han ser att pojken inte är med. Dina tjänare skulle då föra din tjänares, vår fars, grå hår med sorg ner i dödsriket. ³² Jag, din tjänare, har lovat min far att ansvara för pojken, och jag har sagt att om jag inte har honom med mig hem igen skall jag vara en syndare inför min far i all min tid. ³³ Låt därför din tjänare stanna kvar hos min herre som slav i pojkens ställe, men låt honom fara hem med sina bröder. ³⁴ Hur skulle jag kunna resa hem till min far utan att ha pojken med mig? Jag förmår inte se den sorg som då skulle drabba min far."

Onda anslag mot Jesus

14 Det var nu två dagar kvar till påsken^[a] och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom. ² De sade: "Inte under högtiden, för att det inte skall uppstå oro bland folket."

En kvinna smörjer Jesus

³ När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud. ⁴ Några blev upprörda och sade: "Varför detta slöseri med oljan! ⁵ Den hade man kunnat sälja för mer än tre hundra denarer och ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. ⁶ Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. ⁷ De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid. ⁸ Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen. ⁹ Amen säger jag er: Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Judas förråder Jesus

¹⁰ Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem. ¹¹ När de hörde det blev de glada och lovade honom en summa pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.

Den sista påskalammsmåltiden

¹² På första dagen av det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi skall gå och ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?" ¹³ Då sände han två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där kommer en man som bär en kruka vatten att möta er. Följ honom. ¹⁴ Och där han går in skall ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är rummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar? ¹⁵ Då skall han visa er ett stort rum i övre våningen. Det är iordningställt och färdigt. Red till åt oss där." ¹⁶ Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt dem. Och de redde till påskalammet.

¹⁷ När det blev kväll, kom Jesus med de tolv. ¹⁸ Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Amen säger jag er: En av er kommer att utlämna mig - och han äter med mig." ¹⁹ Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag?" ²⁰ Jesus svarade dem: "Det är en av er tolv, den som nu tillsammans med mig doppar i skålen. ²¹ Ty Människosonen går bort, så som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född."

Den första nattvarden

²² Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Tag, detta är min kropp." ²³ Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. ²⁴ Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många. ²⁵ Amen säger jag er: Jag skall inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike." ²⁶ När de sedan hade sjungit lovsången,^[b] gick de ut till Oljeberget.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

²⁷ Jesus sade till dem: "Ni skall alla komma på fall. Det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren skall skingras. ^{[c] 28} Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen." ²⁹ Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, skall jag inte göra det." ³⁰ Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Just denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig." ³¹ Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Om jag än måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig." Så sade även alla andra.

Jesus i Getsemane

³² De kom därefter till ett ställe som heter Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Stanna här, medan jag ber." ³³ Och han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps av ängslan och ångest ³⁴ och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka." ³⁵ Han gick lite längre fram och föll ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund. ³⁶ Han sade: "Abba,^[d] Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill." ³⁷ När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund? ³⁸ Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." ³⁹ Han gick bort igen och bad samma bön. ⁴⁰ Då han kom tillbaka fann han att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom. ⁴¹ Han kom tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Det är nog. Stunden har kommit. Se, Människosonen skall utlämnas i syndarnas händer. ⁴² Stig upp, låt oss gå! Han som förråder mig är här."

Jesus fängslas

⁴³ Och se, medan Jesus ännu talade kom Judas, en av de tolv, och efter honom en folkhop med svärd och påkar. De kom från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. ⁴⁴ Förrädaren hade avtalat med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser den är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!" ⁴⁵ När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi", och kysste honom. ⁴⁶ Och de grep Jesus och fängslade honom. ⁴⁷ Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

⁴⁸ Och Jesus sade till dem: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. ⁴⁹ Fastän jag varje dag har varit hos er i templet och undervisat, har ni inte gripit mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." ⁵⁰ Då övergav alla honom och flydde. ⁵¹ Och en ung man, klädd i en linneskjorta på bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i. ⁵² Men han lämnade linneskjortan kvar och flydde undan naken.

Jesus inför Stora rådet

⁵³ De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna^[e] och de äldste och de skriftlärda. ⁵⁴ Petrus följde Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han bland rättstjänarna och värmde sig vid elden. ⁵⁵ Översteprästerna och hela Stora rådet försökte finna något vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. ⁵⁶ Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens. ⁵⁷ Då steg några fram och avlade detta falska vittnesmål mot honom: ⁵⁸ "Vi har hört att han har sagt: Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer." ⁵⁹ Men inte heller i detta fall stämde deras vittnesmål överens. ⁶⁰ Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad dessa vittnar mot dig?" ⁶¹ Men Jesus teg och svarade inte. Översteprästen frågade honom vidare: "Är du Messias, den Välsignades son?" ⁶² Jesus svarade: " Jag Är.^[f] Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln." ⁶³ Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen? ⁶⁴ Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?" Alla fann de honom skyldig till döden. ⁶⁵ Några började spotta på honom, band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med hugg och slag.

Petrus förnekar Jesus

⁶⁶ Medan Petrus befann sig nere på gården, kom en av översteprästens tjänsteflickor dit. ⁶⁷ När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret." ⁶⁸ Men han nekade: "Jag vet inte vad du talar om och begriper det inte." Sedan gick han ut på den yttre gården. Då gol tuppen.^{[g] 69} Tjänsteflickan såg honom, och hon sade också till dem som stod i närheten: "Han är en av dem." ⁷⁰ Men Petrus nekade igen. Efter en kort stund sade också de som stod där till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé." ⁷¹ Men han förbannade och svor: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om." ⁷² Strax gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen hinner gala två gånger, skall du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.

Job avslutar sitt svar på Bildads första tal

Förhållandet till svaga bröder

14 Den som är svag i tron skall ni ta emot utan att sätta er till doms över hans betänkligheter. ² En har tro till att äta allt, men en annan som är svag äter bara grönsaker. ³ Den som äter skall inte förakta den som inte äter, och den som inte äter skall inte döma den som äter. Gud har ju tagit emot honom. ⁴ Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt.

⁵ Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar för lika. Var och en bör vara fullt övertygad i sitt sinne. ⁶ Den som lägger vikt vid en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud. ⁷ Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. ⁸ Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. ⁹ Ty Kristus har dött och fått liv igen, för att han skulle vara Herre över både levande och döda.

¹⁰ Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol. ¹¹ Det står skrivet:Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud.^{[a] 12} Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.

¹³ Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller. ¹⁴ Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent. ¹⁵ Om din broder blir oroad genom den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken. Bli inte genom din mat orsak till att den går förlorad som Kristus har lidit döden för. ¹⁶ Låt alltså inte det goda ni har fått bli smädat. ¹⁷ Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. ¹⁸ Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och håller provet inför människor. ¹⁹ Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen. ²⁰ Riv inte ner Guds verk för matens skull.

Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som hyser betänkligheter, när hon äter. ²¹ Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av. ²² Den tro som du har, skall du behålla för dig själv^[b] inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra. ²³ Men den som äter och samtidigt hyser betänkligheter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Ty allt som inte sker av tro är synd.