M’Cheyne Bible Reading Plan

30 När Rakel såg att hon inte födde några barn åt Jakob, blev hon avundsjuk på sin syster och sade till Jakob: "Skaffa mig barn, annars dör jag." ² Då blev Jakob arg på Rakel och svarade: "Kan jag ersätta Gud, som har hindrat dig att få barn?" ³ Hon sade: "Se, där är min slavinna Bilha. Gå in till henne, så att hon får föda barn åt mig och jag får avkomma genom henne." ⁴ Så gav hon honom sin slavinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. ⁵ Bilha blev havande och födde en son åt Jakob. ⁶ Då sade Rakel: "Gud har skaffat mig rätt. Han har hört min röst och gett mig en son." Därför gav hon honom namnet Dan.^[a]

⁷ Och Bilha, Rakels slavinna, blev åter havande och födde en andra son åt Jakob. ⁸ Då sade Rakel: "Guds strider har jag stridit med min syster och vunnit seger." Och hon gav honom namnet Naftali.^[b]

⁹ När Lea såg att hon hade slutat föda barn, tog hon sin slavinna Silpa och gav henne till hustru åt Jakob. ¹⁰ Och Silpa, Leas slavinna, födde en son åt Jakob. ¹¹ Då sade Lea: "Till lycka." Och hon gav honom namnet Gad.^[c]

¹² Leas slavinna Silpa födde en andra son åt Jakob. ¹³ Då sade Lea: "Jag är lycklig. Ja, unga kvinnor skall prisa mig lycklig." Och hon gav honom namnet Aser.^[d]

¹⁴ Men en gång under veteskörden gick Ruben ut på marken och fann kärleksäpplen som han bar till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: "Ge mig av din sons kärleksäpplen." ¹⁵ Men hon svarade henne: "Är det inte nog att du har tagit min man? Vill du ta min sons kärleksäpplen också?" Rakel sade: "Han får ligga med dig i natt om jag får din sons kärleksäpplen." ¹⁶ När Jakob kom hem från marken på kvällen, gick Lea och mötte honom och sade: "Du skall gå in till mig, för jag har gett min sons kärleksäpplen som lön för dig." Så låg han med henne den natten. ¹⁷ Gud hörde Lea, och hon blev havande och födde en femte son åt Jakob. ¹⁸ Då sade Lea: "Gud har gett mig lön för att jag gav min slavinna åt min man." Och hon gav honom namnet Isaskar.^[e]

¹⁹ Lea blev åter havande och födde en sjätte son åt Jakob. ²⁰ Då sade hon: "Gud har gett mig en god gåva. Nu skall min man bo hos mig, eftersom jag har fött sex söner åt honom." Och hon gav honom namnet Sebulon.^[f]

²¹ Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina.

²² Men Gud tänkte på Rakel. Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam. ²³ Och hon blev havande och födde en son. Då sade hon: "Gud har tagit bort min skam." ²⁴ Och hon gav honom namnet Josef^[g] och sade: " Herren skall ge mig ännu en son."

Jakobs avtal med Laban

²⁵ När Rakel hade fött Josef, sade Jakob till Laban: "Låt mig fara. Jag vill bege mig hem till min bygd och till mitt land. ²⁶ Ge mig mina hustrur och mina barn som jag har arbetat hos dig för och låt mig fara hem. Du vet ju själv hur jag har arbetat åt dig." ²⁷ Laban svarade honom: "Låt mig finna nåd för dina ögon. Genom spåtecken förstår jag att Herren har välsignat mig för din skull." ²⁸ Han tillade: "Bestäm vad du vill ha i lön av mig, så skall jag ge dig det." ²⁹ Jakob sade till honom: "Du vet själv hur jag har arbetat åt dig och vad det har blivit av din boskap hos mig. ³⁰ Det lilla du hade innan jag kom har förökat sig och blivit mycket, eftersom Herren har välsignat dig var jag än gått fram. Men när skall jag få göra något för mitt eget hus?" ³¹ Han svarade: "Vad skall jag ge dig?" Jakob sade: "Du skall inte ge mig något alls. Om du gör mig till viljes i det jag nu säger skall jag fortsätta att vara herde för din hjord och vakta den. ³² Jag vill gå igenom hela din hjord i dag och ur den skilja ut alla spräckliga och brokiga djur, alla mörka djur bland lammen och dem som är brokiga och spräckliga bland getterna. Det skall vara min lön. ³³ När du senare kommer för att med egna ögon se vad som har blivit min lön, då skall min rättfärdighet vara mitt vittne. Alla getter hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla lamm som inte är mörka skall räknas som stulna." ³⁴ "Det är bra", sade Laban. "Det får bli som du har sagt." ³⁵ Samma dag skilde Laban ut de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga hongetter, alla som det fanns något vitt på, och alla lamm som var mörka. Dessa lämnade han i sina söners vård. ³⁶ Han lät ett avstånd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick sedan vakta Labans övriga hjord.

³⁷ Men Jakob tog färska käppar av poppel, mandelträd och lönn och gjorde vita ränder på dem genom att skala av barken så att det vita på käpparna syntes. ³⁸ Sedan lade han käpparna som han skalat i rännorna eller vattenhoarna, så att djuren hade dem framför sig när hjordarna kom för att dricka. De brukade para sig när de kom för att dricka. ³⁹ När djuren parade sig vid käpparna blev djurens avkomma strimmig, spräcklig och brokig. ⁴⁰ Sedan förde Jakob lammen åt sidan och ordnade de övriga djuren så att de vände huvudena mot det strimmiga och mot allt det mörka i Labans hjord. Så skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans hjord. ⁴¹ Så ofta de kraftiga djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna, så att de parade sig vid käpparna. ⁴² Men när det var svaga djur, lade han inte dit dem. På det sättet fick Laban de svaga djuren och Jakob de kraftiga. ⁴³ Och Jakob blev mycket rik. Han fick mycket småboskap och dessutom slavinnor och slavar, kameler och åsnor.

Johannes Döparens predikan

1 Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son. ² Så står det skrivet hos profeten Jesaja: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig.^{[a] 3} En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!

⁴ Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. ⁵ Och hela Judeen och alla Jerusalems invånare kom ut till honom och bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. ⁶ Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung. ⁷ Han förkunnade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.^{[b] 8} Jag döper er med vatten, men han skall döpa er i den helige Ande."

Jesus blir döpt

⁹ Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i Jordan av Johannes. ¹⁰ Och se, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. ¹¹ Och en röst kom från himlen: "Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje."^[c]

Jesus frestas

¹² Genast^[d] förde Anden honom ut i öknen, ¹³ och han vistades i öknen under fyrtio dagar och frestades av Satan. Där levde han bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.

Jesu första lärjungar

¹⁴ Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. ¹⁵ Han sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här.^[e] Omvänd er och tro evangelium!" ¹⁶ När han gick längs Galileiska sjön, fick han se Simon och hans bror Andreas kasta ut nät i sjön, för de var fiskare. ¹⁷ Jesus sade till dem: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare." ¹⁸ Genast lämnade de näten och följde honom. ¹⁹ Då han kom lite längre fram, fick han se Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, där de satt i båten och gjorde i ordning sina nät. ²⁰ Strax kallade han på dem, och de lämnade sin far Sebedeus och hans daglönare kvar i båten och följde Jesus.

Jesus i Kapernaums synagoga

²¹ De kom till Kapernaum, och när det blev sabbat gick han till synagogan och undervisade. ²² Folket häpnade över hans lära, ty han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda. ²³ Och se, i deras synagoga fanns nu en man som hade en oren ande, och han skrek: ²⁴ "Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige." ²⁵ Men Jesus sade strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!" ²⁶ Den orene anden ryckte i mannen och skrek och for ut ur honom. ²⁷ Alla blev förskräckta och frågade varandra: "Vad är detta? En ny lära med sådan makt. Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom." ²⁸ Och ryktet om honom spred sig genast överallt i hela Galileen.

Jesus botar Petrus svärmor

²⁹ Så snart de kommit ut ur synagogan, gick de till Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes. ³⁰ Simons svärmor låg sjuk i feber, och de talade genast med Jesus om henne. ³¹ Han gick fram, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.

³² På kvällen, när solen hade gått ner, förde man till honom alla som var sjuka och besatta. ³³ Hela staden var samlad utanför dörren. ³⁴ Han botade många som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar och tillät dem inte att tala, eftersom de visste vem han var.

³⁵ Tidigt på morgonen, medan det var mörkt, steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där. ³⁶ Simon och de som var med honom skyndade efter, ³⁷ och när de fann Jesus sade de till honom: "Alla söker efter dig." ³⁸ Han sade: "Vi går åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut." ³⁹ Och han kom och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut de onda andarna.

Jesus botar en spetälsk

⁴⁰ En spetälsk^[f] kom fram till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren." ⁴¹ Jesus förbarmade sig över honom, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" ⁴² Genast försvann spetälskan och han blev ren. ⁴³ Därefter skickade Jesus bort honom och sade strängt: ⁴⁴ "Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem." ⁴⁵ Men mannen gick sin väg och började ivrigt berätta om det som hade hänt och gjorde saken känd vida omkring, så att Jesus inte längre öppet kunde gå in i någon stad utan måste vistas ute i ödemarken. Och det kom folk till honom från alla håll.

Mordokajs upphöjelse

6 Den natten kunde kungen inte sova. Han lät därför hämta krönikan där minnesvärda händelser var nertecknade, och man läste ur den för kungen. ² Där fanns skrivet att Mordokaj hade berättat hur Bigtana och Teres, två av de hovmän som höll vakt vid porten, hade sökt efter tillfälle att döda kung Ahasveros. ³ Kungen frågade: "Vilken ära och upphöjelse har Mordokaj fått för detta?" De unga män som var i tjänst hos kungen svarade honom: "Ingenting har gjorts för honom." ⁴ "Är det någon ute på borggården?" frågade kungen.

Haman hade just kommit in på den yttre borggården till kungapalatset för att be kungen att Mordokaj skulle hängas upp på den påle som han hade gjort i ordning för honom. ⁵ Kungens tjänare svarade honom: "Ja, Haman står därute på borggården." Kungen sade: "Låt honom komma in."

⁶ När Haman kom in, frågade kungen honom: "Vad skall man göra med den man som kungen vill hedra?" Haman tänkte i sitt hjärta: "Vem skulle kungen vilja hedra mer än mig?" ⁷ Därför sade Haman till kungen: "Åt den man som konungen vill hedra ⁸ skall man hämta en kunglig dräkt, som konungen själv har burit, och en häst, som konungen själv har ridit på och som har en kunglig krona på huvudet. ⁹ Man skall överlämna dräkten och hästen till en av konungens förnämsta furstar. Dräkten skall sättas på den man som konungen vill hedra, och man skall föra honom ridande på hästen fram genom huvudgatan i staden och utropa framför honom: Så sker med den man som konungen vill hedra!" ¹⁰ Då sade kungen till Haman: "Skynda dig, ta dräkten och hästen och gör så som du har sagt med juden Mordokaj som sitter i kungens port. Försumma inte något av det du sagt."

¹¹ Haman hämtade dräkten och hästen och satte den på Mordokaj och förde honom ridande fram längs stadens huvudgata och utropade framför honom: "Så sker med den man som konungen vill hedra!"

¹² Sedan vände Mordokaj tillbaka till kungens port. Men Haman skyndade hem sörjande och med övertäckt huvud. ¹³ När Haman berättade för sin hustru Zeres och alla sina vänner allt som hade hänt honom, sade hans rådgivare och hans hustru till honom: "Om Mordokaj, som du har börjat stå tillbaka för, är av judisk börd, så förmår du ingenting mot honom. Han kommer att bli ditt fall." ¹⁴ Medan de ännu talade med honom, kom kungens hovmän för att hämta Haman till festmåltiden som Ester hade ordnat.

Hälsning

1 Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, ² som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna, ³ evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur^[a] föddes av Davids släkt ⁴ och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre. ⁵ Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till trons lydnad för hans namns skull. ⁶ Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. ⁷ Jag hälsar er alla som bor i Rom, ni Guds älskade, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Paulus längtan att besöka Rom

⁸ Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen förkunnar er tro. ⁹ Gud, som jag tjänar i min ande, när jag förkunnar evangeliet om hans Son, han är vittne till hur jag ständigt nämner er ¹⁰ i mina böner och alltid ber om att nu till sist få tillfälle att komma till er, om Gud vill. ¹¹ Jag längtar efter att träffa er för att få dela med mig någon andlig gåva åt er, så att ni blir styrkta, ¹² jag menar: för att vi tillsammans skall få tröst ur vår gemensamma tro, er och min. ¹³ Bröder, jag vill att ni skall veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra hednafolk, men hittills har jag blivit förhindrad. ¹⁴ Både mot greker och barbarer,^[b] både mot lärda och olärda har jag skyldigheter. ¹⁵ Därför är det min önskan att få predika evangelium också för er i Rom.

Brevets tema

¹⁶ Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. ¹⁷ Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.^[c]

Guds dom över hedningarna

¹⁸ Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. ¹⁹ Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. ²⁰ Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

²¹ Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. ²² De påstod att de var visa, men de blev dårar. ²³ De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. ²⁴ Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. ²⁵ De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.

²⁶ Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. ²⁷ På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. ²⁸ Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. ²⁹ De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. ³⁰ De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, ³¹ är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. ³² Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.