M’Cheyne Bible Reading Plan

14 Abia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio år.

Asa blir kung i Juda

² Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. ³ Han avlägsnade de främmande altarna och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner aserorna. ⁴ Han uppmanade Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och budorden. ⁵ Ur alla Juda städer tog han bort offerhöjderna och solstoderna. Och riket hade lugn under hans tid. ⁶ Han byggde befästa städer i Juda eftersom landet hade ro. Och han förde under dessa år inte något krig, ty Herren hade givit honom ro. ⁷ Han sade därför till Juda: "Låt oss bygga dessa städer och runt omkring förse dem med murar och torn, med portar och bommar. Landet är ännu vårt, därför att vi har sökt Herren, vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor." Så byggde de och hade framgång. ⁸ Asa hade en här som utgjordes av 300 000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280 000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.

⁹ Men Sera från Etiopien drog ut mot dem med en här på tusen gånger tusen man och trehundra vagnar, och han kom ända till Maresa. ¹⁰ Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresa. ¹¹ Då ropade Asa till Herren, sin Gud: " Herre, utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre, vår Gud, för på dig stöder vi oss, och i ditt namn har vi kommit hit mot denna skara. Herre, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot."

¹² Och Herren lät nubierna bli slagna av Asa och Juda, så att de flydde. ¹³ Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar. Av nubierna föll så många att ingen av dem kom undan med livet, ty de blev nergjorda av Herren och hans här. Och folket tog ett stort byte. ¹⁴ Sedan intog de alla städer runt omkring Gerar, ty fruktan för Herren hade kommit över dem. Och de plundrade alla städerna, eftersom det fanns mycket att plundra i dem. ¹⁵ Till och med boskapsskjulen bröt de ner, och de förde bort kameler och småboskap i mängd. De vände sedan tillbaka till Jerusalem.

Asas reformer

15 Guds Ande kom över Asarja, Odeds son. ² Han gick ut mot Asa och sade till honom: "Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er. ³ En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem och utan någon lag. ⁴ Men i sin nöd omvände de sig till Herren, Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem. ⁵ Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna. ⁶ Folk drabbade samman med folk och stad med stad, ty Gud förvirrade dem med all slags nöd. ⁷ Men var nu starka och låt inte modet falla, ty ert arbete skall få sin lön."

⁸ När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus. ⁹ Och han samlade hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim, Manasse och Simeon som bodde ibland dem, ty många från Israel hade slutit sig till honom, när de såg att Herren, hans Gud, var med honom. ¹⁰ De samlades i Jerusalem i tredje månaden av Asas femtonde regeringsår. ¹¹ Av det byte de hade fört med sig offrade de på den dagen åt Herren 700 tjurar och 7 000 djur av småboskapen. ¹² Och de slöt det förbundet att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ. ¹³ Var och en som inte sökte Herren, Israels Gud, skulle bli dödad, liten eller stor, man eller kvinna. ¹⁴ Och de svor eden inför Herren med hög röst, under jubel och till ljudet av trumpeter och horn. ¹⁵ Hela Juda gladde sig över eden, för de hade svurit den av hela sitt hjärta, och de sökte Herren med hela sin vilja. Han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.

¹⁶ Kung Asa avsatte också sin moder Maaka från hennes drottningvärdighet, därför att hon hade satt upp en avgudabild åt Aseran. Asa högg ner hennes avgudabild, krossade den och brände upp den i Kidrons dal. ¹⁷ Men offerhöjderna blev inte avlägsnade ur Israel. Asas hjärta var dock hängivet Gud så länge han levde. ¹⁸ Han förde in i Guds hus både det hans far och det han själv hade helgat åt Herren: silver, guld och kärl.

¹⁹ Och det blev inget krig förrän i Asas trettiofemte regeringsår.

Den himmelska synen

4 Därefter såg jag, och se, en dörr stod öppen i himlen, och den röst jag först hade hört tala till mig, som en basun, sade: "Kom hit upp, så skall jag visa dig vad som måste ske härefter." ² Genast kom jag i Anden, och se, en tron stod i himlen och någon satt på tronen. ³ Och han som satt på den såg ut som en sten av jaspis och karneol, och en regnbåge som en smaragd omgav tronen. ⁴ Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på dessa troner satt tjugofyra äldste, klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. ⁵ Och från tronen kom det ut blixtar, dån och åska, och framför tronen brann sju facklor, det är Guds sju andar. ⁶ Framför tronen låg liksom ett hav av glas, klart som kristall.

Mitt för tronen och runt om den stod fyra väsen, som hade fullt med ögon framtill och baktill. ⁷ Det första väsendet liknade ett lejon, det andra en ung tjur, det tredje hade ett ansikte som en människa, och det fjärde liknade en flygande örn. ⁸ Vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar, och de hade fullt med ögon, runt om och på insidan av vingarna. Dag och natt säger de utan uppehåll:

⁹ Och när dessa väsen prisar, ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter, ¹⁰ då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheternas evigheter. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger:

2 ¹ Detta skedde på tjugofjärde dagen i sjätte månaden av kung Darejaves andra regeringsår.^[a]

Det nya templets härlighet

² I sjunde månaden, på tjugoförsta dagen i månaden,^[b] kom Herrens ord genom profeten Haggai. Han sade: ³ Säg till Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son, och till kvarlevan av folket:

Ny välsignelse

¹¹ På tjugofjärde dagen i den nionde månaden av Darejaves andra regeringsår^[c] kom Herrens ord till profeten Haggai. Han sade:

¹² Så säger Herren Sebaot: Fråga prästerna vad lagen säger: ¹³ "Om någon bär heligt kött i fliken av sin mantel och så med fliken rör vid något bakat eller kokt, vid vin eller olja eller vid någon annan mat, blir då detta heligt?" Prästerna svarade: "Nej." ¹⁴ Åter frågade Haggai: "Om den som har blivit oren genom en död rör vid något av allt detta, blir det då orent?" Prästerna svarade: "Ja, det blir orent." ¹⁵ Då sade Haggai:

Serubbabel - Herrens signetring

²¹ Herrens ord kom för andra gången till Haggai, på tjugofjärde dagen i samma månad. Han sade: ²² Säg till Serubbabel, Juda ståthållare:

²⁴ På den dagen, säger Herren Sebaot, skall jag ta dig, min tjänare Serubbabel, Sealtiels son, säger Herren, och göra dig till en signetring. Ty dig har jag utvalt, säger Herren Sebaot."

Jesus och Nikodemus

3 Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. ² Han kom till Jesus om natten och sade: "Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom." ³ Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt^[a] kan inte se Guds rike." ⁴ Nikodemus sade: "Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?" ⁵ Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. ⁶ Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. ⁷ Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. ⁸ Vinden^[b] blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden."

⁹ Nikodemus frågade: "Hur kan det ske?" ¹⁰ Jesus svarade: "Du är Israels lärare och vet inte det. ¹¹ Amen, amen säger jag dig: Det vi vet talar vi, och det vi har sett vittnar vi om, och vårt vittnesbörd tar ni inte emot. ¹² Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till? ¹³ Ingen har stigit upp till himlen utom han som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.^{[c] 14} Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd,^{[d] 15} för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. ¹⁶ Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. ¹⁷ Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. ¹⁸ Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. ¹⁹ Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. ²⁰ Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. ²¹ Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud."

Jesus och Johannes Döparen

²² Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till Judeen, och där vistades han en tid med dem och döpte. ²³ Men också Johannes döpte i Ainon nära Salim - där fanns det gott om vatten - och folk kom dit och blev döpta. ²⁴ Johannes hade ännu inte blivit kastad i fängelse.

²⁵ Då uppstod en tvist mellan några av Johannes lärjungar och en jude om reningen. ²⁶ De gick till Johannes och sade: "Rabbi, han som var hos dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper och alla går till honom." ²⁷ Johannes svarade: "Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen. ²⁸ Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom. ²⁹ Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. ³⁰ Han måste bli större och jag mindre.

³¹ Den som kommer ovanifrån^[e] är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden, och av jorden talar han. Den som kommer från himlen är över alla. ³² Vad han har sett och hört vittnar han om, och hans vittnesbörd tar ingen emot. ³³ Den som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann.

³⁴ Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. ³⁵ Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand. ³⁶ Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."