M’Cheyne Bible Reading Plan
Guds ark förs till Jerusalem
15 David byggde hus åt sig i Davids stad. Han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den, 2 och han sade: "Inga andra än leviterna skall bära Guds ark, för dem har Herren utvalt att bära Guds ark och till att tjäna honom för evig tid." 3 David samlade hela Israel till Jerusalem för att hämta upp Herrens ark till den plats som han hade gjort i ordning åt den. 4 David samlade Arons barn och leviterna: 5 av Kehats barn: Uriel, deras ledare och hans bröder, 120; 6 av Meraris barn: Asaja, deras ledare, och hans bröder, 220; 7 av Gersoms barn: Joel, deras ledare, och hans bröder, 130; 8 av Elisafans barn: Semaja, deras ledare, och hans bröder, 200; 9 av Hebrons barn: Eliel, deras ledare, och hans bröder, 80; 10 av Ussiels barn: Amminadab, deras ledare, och hans bröder, 112.
11 David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar samt leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab 12 och han sade till dem: "Ni är huvudmän för leviternas familjer. Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den. 13 Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren, vår Gud, ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt."
14 Då helgade prästerna och leviterna sig för att hämta upp Herrens, Israels Guds, ark. 15 Och som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord, bar nu leviterna Guds ark med stänger som vilade på deras axlar.
16 David sade till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången. 17 Leviterna utsåg då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder, Meraris barn, Etan, Kusajas son, 18 och tillsammans med dem deras bröder av andra ordningen, Sakarja, Ben, Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvaktarna.
19 Sångarna, Heman, Asaf och Etan, skulle låta kopparcymbaler ljuda. 20 Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela på psaltare, till Alamót. 21 Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sången med harpor, till Seminít.
22 Kenanja, leviternas ledare när de bar, skulle undervisa i att bära, eftersom han var kunnig i det. 23 Berekja och Elkana skulle vara dörrvaktare vid arken. 24 Sebanja, Josafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark, och Obed-Edom och Jehia skulle vara dörrvaktare vid arken.
25 Så gick David och de äldste i Israel och de högsta befälhavarna i väg för att hämta Herrens förbundsark upp ur Obed-Edoms hus under jubel. 26 Då Gud hjälpte leviterna som bar Herrens förbundsark, offrade man sju tjurar och sju baggar. 27 David var klädd i en kåpa av fint linne. Det var också alla leviterna som bar arken, liksom sångarna och Kenanja, som anförde sångarna när de bar. Dessutom hade David en linneefod. 28 Hela Israel hämtade upp Herrens förbundsark under jubel och ljud av horn. Man blåste i trumpeter och lät cymbaler klinga och psaltare och harpor ljuda.
29 När Herrens förbundsark kom till Davids stad, tittade Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och då hon såg kung David hoppa och dansa, fick hon förakt för honom i sitt hjärta.
Tron utan gärningar är död
2 Mina bröder, ni kan inte tro på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, och på samma gång göra skillnad på människor. 2 Anta att det vid er sammankomst kommer in en man i vackra kläder och med guldring på fingret och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. 3 Om ni då ser till den vackert klädde och säger: "Var så god och sitt, här är en bra plats," men till den fattige: "Du kan stå där" eller: "Sätt dig vid mina fötter", 4 har ni då inte kommit i strid med er själva och blivit domare som dömer partiskt? 5 Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? 6 Men ni föraktar den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstolar? 7 Är det inte de som smädar det sköna namn[a] som har nämnts över er?
8 Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv,[b] då handlar ni rätt. 9 Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare. 10 Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. 11 Han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du skall inte mörda.[c] Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, är du en brottsling. 12 Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag. 13 Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som inte har visat barmhärtighet. Men barmhärtigheten triumferar över domen.
Gärningarna visar att det finns tro
14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.
18 Nu säger kanske någon: "Du har tro." - Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet,[d] och han kallades Guds vän. 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.
Israels förödelse
9 Jag såg Herren stå vid altaret, och han sade:
Slå till pelarhuvudena så att trösklarna bävar,
och låt spillrorna falla över huvudet på alla som står där.
Dem som är kvar skall jag döda med svärd.
Ingen av dem skall kunna fly undan,
ingen av dem skall kunna rädda sig.
2 Om de än bröt sig in i dödsriket,
skulle min hand hämta dem därifrån.
Om de än for upp till himlen,
skulle jag störta dem ner därifrån.
3 Om de än gömde sig på toppen av Karmel,
skulle jag där leta fram dem och hämta dem ner.
Om de än gömde sig utom synhåll för mig på havets botten,
skulle jag där befalla ormen att bita dem.
4 Om de än gick bort i fångenskap framför sina fiender,
skulle jag befalla svärdet att komma dit och dräpa dem.
Ja, jag skall låta mitt öga vila på dem
till deras olycka och inte till deras lycka.
5 Herren, Herren Sebaot är den som rör vid jorden,
och den smälter
och alla dess invånare sörjer.
Hela jorden höjer sig som Nilen
och sjunker åter som Egyptens flod.
6 Det är han som bygger sin sal i himlen
och har grundat sitt valv över jorden.
Han kallar på havets vatten
och sprider ut det över jordens yta -
Herren är hans namn.
7 Är ni inte i mina ögon som nubierna,
ni Israels barn? säger Herren.
Förde jag inte Israel upp ur Egyptens land,
filisteerna från Kaftor
och arameerna från Kir?
8 Se, Herrens, Herrens ögon
är emot detta syndiga rike,
och jag skall utplåna det från jordens yta.
Ändå vill jag inte alldeles utplåna Jakobs hus,
säger Herren.
9 Ty se, jag befaller
att Israels hus skall sållas bland alla hednafolken,
som om det siktades i ett såll.
Inte det minsta korn skall falla på jorden.
10 Alla syndare i mitt folk skall dö för svärd,
de som nu säger:
"Oss skall olyckan inte komma nära,
över oss skall den inte komma."
Löfte om upprättelse
11 På den dagen skall jag resa upp
Davids fallna hydda,
mura igen dess sprickor
och resa upp det som är nerrivet.
Jag skall bygga upp den som i forna dagar,
12 så att de kan ta i besittning
vad som är kvar av Edom
och av alla hednafolk
över vilka mitt namn har nämnts,
säger Herren, han som gör detta.
13 Se, dagar skall komma, säger Herren,
då plöjaren skall följa skördemannen i spåren
och druvtramparen såningsmannen,
då bergen skall drypa av druvsaft
och alla höjder flöda över.
14 Jag skall göra slut på mitt folk Israels fångenskap.
De skall bygga upp sina ödelagda städer
och få bo i dem.
De skall plantera vingårdar
och få dricka vinet från dem.
De skall anlägga trädgårdar
och få äta deras frukt.
15 Jag skall plantera dem i deras eget land.
De skall inte mer ryckas upp ur det land
som jag har givit dem,
säger Herren, din Gud.
Jesus frestas
4 Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen, 2 där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var förbi, blev han hungrig. 3 Då sade djävulen till honom: "Är du Guds Son, så befall att den här stenen blir bröd." 4 Jesus svarade honom: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd." [a] 5 Då förde djävulen honom högt upp och visade honom för ett ögonblick alla riken i världen 6 och sade: "Dessa rikens hela makt och härlighet vill jag ge dig, ty åt mig har den överlämnats och jag ger den åt vem jag vill. 7 Därför skall allt vara ditt, om du tillber mig." 8 Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna." [b] 9 Sedan förde djävulen honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens utsprång[c] och sade till honom: "Är du Guds Son, så kasta dig ner härifrån! 10 Det står skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, [d] 11 och De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten." 12 Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du skall inte fresta Herren din Gud."[e] 13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.
Jesus undervisar i Nasaret
14 I Andens kraft vände Jesus tillbaka till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela trakten däromkring. 15 Han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.
16 Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, 17 och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:
18 Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig
till att predika glädjens budskap för de fattiga.
Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna
och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet[f]
19 och predika ett nådens år från Herren.
20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21 Då började han tala till dem: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." 22 Men alla vittnade mot honom[g] och häpnade över de nådens ord som utgick från hans mun. Och de frågade: "Är inte han Josefs son?" 23 Då sade han till dem: "Utan tvekan kommer ni att vända detta ordspråk mot mig: Läkare, bota dig själv, och säga: Vi har hört allt som hände i Kapernaum. Gör det också här i din hemstad." 24 Och han fortsatte: "Amen[h] säger jag er: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25 Jag säger er sanningen: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, då himlen var tillsluten i tre år och sex månader och det kom en stor hungersnöd över hela landet. 26 Ändå blev inte Elia sänd till någon av dem utan bara till en änka i Sarepta i Sidons land. 27 Och fastän det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, blev ingen av dem renad[i] utan endast Naaman från Syrien."
28 Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta. 29 De reste sig upp och drev honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på och ville störta ner honom. 30 Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.
Jesus i Kapernaum
31 Så begav han sig ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. 32 De kände sig träffade av hans undervisning, eftersom han talade med makt och myndighet. 33 I synagogan fanns en man som hade en oren ande som skrek: 34 "Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige." 35 Då talade Jesus strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 36 Alla blev mycket häpna och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut." 37 Och ryktet om honom spreds överallt i trakten.
38 Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne. 39 Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem. 40 Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. 41 Onda andar for även ut ur många, och de ropade: "Du är Guds Son." Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.
42 När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom från att lämna dem. 43 Men han sade till dem: "Också för de andra städerna måste jag predika evangeliet om Guds rike. Det är därför jag har blivit sänd." 44 Och han predikade i synagogorna i Judeen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln