M’Cheyne Bible Reading Plan
David blir kung över hela Israel
11 Hela Israel samlades till David i Hebron och sade: "Vi är ju ditt eget kött och blod. 2 Redan för länge sedan, ännu medan Saul var kung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har Herren, din Gud, sagt: Du skall vara herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över mitt folk Israel." 3 När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel.
4 David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jebus, och där bodde jebusiterna. 5 Invånarna i Jebus sade till David: "Här kommer du inte in." Men David intog Sions borg, det är nu Davids stad. 6 David sade: "Den som först slår jebusiterna, han skall bli överbefälhavare och överste." Joab, Serujas son, kom först upp, och han blev överbefälhavare. 7 David bosatte sig sedan i borgen och därför kallade man den Davids stad. 8 Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joab återställde det övriga av staden. 9 David blev allt mäktigare, och Herren Sebaot var med honom.
Davids hjältar
10 Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord.
11 Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jasobeam, son till en hakmonit, den främste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över trehundra slagna på en gång. 12 Efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna. 13 Han var med David vid Pas-Dammim, när filisteerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filisteerna. 14 Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna, och Herren lät dem vinna en stor seger.
15 Tre av de trettio främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer hade slagit läger i Refaimdalen. 16 David var då på borgen, och en filisteisk utpost fanns i Betlehem. 17 David sade längtansfullt: "Om ändå någon ville ge mig vatten att dricka från brunnen vid Betlehems stadsport!" 18 Då bröt de tre sig igenom filisteernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog det och bar det till David. Men David ville inte dricka det utan hällde ut det som ett drickoffer åt Herren. 19 Han sade: "Må Gud låta det vara fjärran från mig att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, ja, med fara för sina liv har de burit hit det." Och han ville inte dricka det. Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.
20 Absaj, Joabs bror, var den främ- ste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över trehundra slagna. Han hade ett stort namn bland de tre. 21 Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.
22 Vidare Benaja, son till Jojada, från Kabseel, var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen. 23 Han slog också ner den egyptiske mannen som var så storväxt: fem alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han emot honom beväpnad endast med sin stav. Han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. 24 Sådana bragder hade Benaja, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna. 25 Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till anförare för sin livvakt.
26 De tappra hjältarna var: Asael, Joabs bror; Elhanan, Dodos son, från Betlehem; 27 haroriten Sammot; peloniten Heles; 28 tekoaiten Ira, Ickes son; anatotiten Abieser; 29 husatiten Sibbekaj; ahoaiten Ilaj; 30 netofatiten Mahraj; netofatiten Heled, Baanas son; 31 Itaj, Ribajs son, från Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja; 32 Huraj från Gaas dalar; arabatiten Abiel; 33 baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba; 34 gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son; 35 harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son; 36 mekeratiten Hefer; peloniten Ahia; 37 Hesro från Karmel; Naaraj, Esbais son; 38 Joel, bror till Natan; Mibhar, Hagris son; 39 ammoniten Selek; berotiten Nahraj, vapendragare åt Joab, Serujas son; 40 jeteriten Ira; jeteriten Gareb; 41 hetiten Uria; Sabad, Alajs son; 42 rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och med honom trettio andra; 43 Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat; 44 astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner; 45 Jediael, Simris son, och hans bror Joha, tisiten; 46 Eliel mahaviten samt Jeribaj och Josauja, Elnaams söner, och moabiten Jitma; 47 slutligen Eliel, Obed och Jaasiel mesobajiten.
Stridsmän som ansluter sig till David
12 Dessa var de som kom till David i Siklag, medan han ännu gömde sig för Saul, Kish son. De hörde till de hjältar som hjälpte honom under kriget. 2 De var beväpnade med båge och skickliga i att både med höger och vänster hand slunga stenar och skjuta pilar från bågen.
Av Sauls stamfränder, benjaminiterna, kom följande: 3 Ahieser, den främste, och Joas, gibeatiten Hassemaas söner, Jesuel och Pelet, Asmavets söner, Beraka, anatotiten Jehu, 4 och gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjältarna och anförare för de trettio, Jeremia, Jahasiel, Johanan, gederatiten Josabad, 5 Elusaj, Jerimot, Bealja, Semarja, harufiten Sefatja, 6 koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam, 7 Joela och Sebadja, söner till Jeroham från Gedor.
8 Av gaditerna gick några över till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän, skickliga att strida, rustade med sköld och spjut. Deras ansikten var som lejons och de var snabba som gaseller på bergen: 9 Eser, den främste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje, 10 Masmanna, den fjärde, Jeremia, den femte, 11 Attaj, den sjätte, Eliel, den sjunde, 12 Johanan, den åttonde, Elsabad, den nionde. 13 Jeremia, den tionde, Makbannaj, den elfte.
14 Dessa var av Gads barn och hörde till de främsta i hären. Den ringaste av dem var ensam så god som hundra, och den störste så god som tusen. 15 Det var dessa som i första månaden gick över Jordan, när den svämmade över alla sina bräddar, och som jagade bort alla dem som bodde i dalarna, åt öster och åt väster.
16 Av Benjamins och Juda barn kom några män till David i hans fästning. 17 Då gick David ut emot dem och sade till dem: "Om ni kommer till mig i fredlig avsikt och vill hjälpa mig, så är jag beredd att förena mig med er. Men om ni kommer för att förråda mig åt mina ovänner, fastän mina händer är fria från våld, då må våra fäders Gud se det och straffa det."
18 Men Anden hade kommit över Amasaj, den främste bland de trettio, och han sade:
"Dina är vi, David,
och med dig står vi, du Isais son.
Frid, frid vare med dig,
och frid vare med dem som hjälper dig,
ty din Gud hjälper dig!"
David tog emot dem och gjorde dem till befälhavare i sin krigarskara.
19 Från Manasse gick några över till David, när han tillsammans med filisteerna drog ut i strid mot Saul. David och hans män fick dock inte hjälpa filisteerna, eftersom filisteernas furstar sedan de hade haft rådslag skickade bort honom och sade: "Det gäller våra huvuden, om han går över till sin herre Saul."
20 När han gav sig i väg till Siklag, gick dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletaj, huvudmän för de ätter som hörde till Manasse. 21 Dessa hjälpte David mot rövarbanden, för de var alla tappra stridsmän och blev anförare i hären. 22 Dag efter dag kom allt fler till David för att hjälpa honom, tills han hade en här stor som Guds här.
23 Detta är antalet av det beväpnade krigsfolk som kom till David i Hebron för att efter Herrens befallning flytta Sauls kungamakt över på honom:
24 Juda söner, som bar sköld och spjut, 6 800, beväpnade till strid; 25 av Simeons söner tappra stridsmän, 7 100; 26 av Levi söner 4 600; 27 därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom 3 700; 28 vidare Sadok, en tapper ung man med sin fars släkt; 22 befälhavare; 29 av Benjamins söner, Sauls stamfränder, 3 000 - ty vid den tiden höll fortfarande de flesta av dem troget fast vid Sauls hus - 30 av Efraims söner 20 800 tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer; 31 av ena hälften av Manasse stam 18 000 namngivna män, som kom för att göra David till kung; 32 av Isaskars söner kom män, som väl förstod tidstecknen och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare, därtill alla deras stamfränder under deras befäl; 33 av Sebulon stridsberedda män, rustade till strid med alla slags vapen, 50 000, som ställde upp helhjärtat; 34 av Naftali 1 000 officerare och med dem 37 000, beväpnade med sköld och spjut; 35 av daniterna män, rustade till strid, 28 600; 36 av Aser, stridsberedda män, rustade till strid, 40 000; 37 och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, 120 000, rustade till strid med alla slags vapen.
38 Alla dessa krigsmän kom till Hebron, beredda till strid, fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Hela det övriga Israel var också enigt i att göra David till kung. 39 De var där hos David i tre dagar och åt och drack, för deras bröder hade försett dem med livsmedel. 40 De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, förde också till dem på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar livsmedel i mängd till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, nötboskap och småboskap. Ty det rådde glädje i Israel.
Förmaningar
13 Bröder, bli kvar i broderskärleken. 2 Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det. 3 Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni vore deras medfångar, och på dem som misshandlas, som om det gällde er egen kropp.
4 Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma. 5 Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.[a] 6 Därför kan vi frimodigt säga:
Herren är min hjälpare, jag skall inte frukta.
Vad kan en människa göra mig?[b]
7 Tänk på era ledare, som har predikat Guds ord för er. Se, hur de slutade sin levnad, och följ deras tro. 8 Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet. 9 Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror. Ty det är gott att bli styrkt i sitt hjärta genom nåd och inte genom föreskrifter om mat. Dessa har inte varit till någon nytta för dem som har befattat sig med sådana. 10 Vi har ett altare[c] från vilket tabernaklets tjänare[d] inte har rätt att äta. 11 Ty kropparna från de djur, vilkas blod översteprästen bär in i det allra heligaste som syndoffer, bränns upp utanför lägret. 12 Därför har också Jesus lidit utanför stadsporten, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket. 13 Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek. 14 Ty här har vi inte någon stad som består, men vi söker den stad som skall komma. 15 Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. 16 Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.
17 Lyd era ledare och rätta er efter dem, ty de vakar över era själar och skall avlägga räkenskap. Se till att de kan göra detta med glädje och inte med tungt hjärta, för det skulle inte vara lyckligt för er.
18 Be för oss. Vi vet att vi har ett gott samvete, och vill på allt sätt handla riktigt. 19 Så mycket mer ber jag er om detta, för att jag fortare skall få komma tillbaka till er.
20 Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår Herre Jesus Kristus, upp från de döda, 21 han må fullkomna er i allt gott, så att ni gör hans vilja. Och må han verka i oss det som behagar honom, genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen.
Sluthälsningar
22 Jag ber er, bröder: lyssna tåligt till mina förmaningar. Jag har ju skrivit kortfattat till er. 23 Jag kan tala om för er att vår broder Timoteus har blivit frigiven. Om han kommer snart, skall jag besöka er i hans sällskap. 24 Hälsa till alla era ledare och alla de heliga. Bröderna från Italien hälsar er. 25 Nåden vare med er alla.
Gräshopporna
7 Detta lät Herren, Herren mig se:
Jag såg gräshoppor skapas när sommargräset började växa upp. Det var sommargräset efter kungsslåttern. 2 När de hade ätit upp allt grönt i landet sade jag: "Herre, Herre, förlåt! Hur skall Jakob kunna bestå, han som är så obetydlig?" 3 Då ångrade Herren detta. "Det skall inte ske", sade Herren.
Elden
4 Detta lät Herren, Herren mig se:
Jag såg att Herren, Herren kallade på elden för att utföra hans sak. Och elden förtärde det stora djupet och höll på att förtära landet. 5 Då sade jag: "Herre, Herre, sluta! Hur skall Jakob kunna bestå, han som är så obetydlig?" 6 Då ångrade Herren detta. "Inte heller detta skall ske", sade Herren Herren.
Sänklodet
7 Detta lät han mig se:
Jag såg Herren stå på en lodrät mur, och i sin hand höll han ett blylod. 8 Och Herren sade till mig: "Vad ser du, Amos?" Jag svarade: "Ett blylod." Då sade Herren: "Se, jag skall hänga upp ett blylod mitt ibland mitt folk Israel. Jag skall inte skona dem ytterligare en gång.
9 Isaks offerhöjder skall bli ödelagda och Israels helgedomar förstörda och mot Jerobeams hus skall jag resa mig upp med svärdet."
Amos och prästen i Betel
10 Amasja, prästen i Betel, sände bud till Jerobeam, Israels kung, och lät säga: "Amos har anstiftat en sammansvärjning mot dig mitt i Israel. Landet härdar inte ut med allt hans ordande. 11 Ty så har Amos sagt: Jerobeam skall dö genom svärd och Israel skall föras bort i fångenskap från sitt land."
12 Och Amasja sade till Amos: "Du siare, gå din väg och fly till Juda land. Tjäna där ditt levebröd och profetera där! 13 Men i Betel får du inte profetera mer, för det är en kunglig helgedom och ett rikets tempel." 14 Amos svarade Amasja: "Jag är inte en profet, en yrkesprofet.[a] Jag är en boskapsherde som lever av mullbärsfikon. 15 Men Herren tog mig från hjorden och Herren sade till mig:
Gå och profetera för mitt folk Israel.
16 Så hör nu Herrens ord. Du säger:
Profetera inte mot Israel
och tala inte mot Isaks hus.
17 Därför säger Herren så:
Din hustru skall bli en hora i staden,
dina söner och döttrar skall falla för svärd,
din jord skall utskiftas med mätsnöre.
Själv skall du dö i ett orent land,
och Israel skall föras bort i fångenskap från sitt land."
Jesu födelse
2 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus[a] utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius[b] var landshövding över Syrien. 3 Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4 Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit 5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. 6 När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. 7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.
8 I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. 10 Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. 11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.[c] 12 Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." 13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
14 "Ära vare Gud i höjden
och frid på jorden,
till människor hans välbehag."[d]
15 När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta." 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.
Jesu omskärelse
21 När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv.
Jesus bärs fram i templet
22 När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, 23 som det var befallt i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som helgad åt Herren.[e] 24 De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag.
25 På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 26 Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde.[f] 27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, 28 tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:
29 "Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid,
så som du har lovat.
30 Ty mina ögon har sett
din frälsning,
31 som du har berett att skådas
av alla folk,
32 ett ljus som skall uppenbaras
för hedningarna
och en härlighet
för ditt folk Israel."
33 Hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom. 34 Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. 35 Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan."
36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.
39 Sedan de hade fullgjort allt som var föreskrivet i Herrens lag, vände de tillbaka till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40 Och pojken växte till och fylldes av kraft och vishet, och Guds välbehag vilade över honom.
Jesus som tolvåring i templet
41 Hans föräldrar gick varje år vid påskhögtiden upp till Jerusalem. 42 När Jesus var tolv år gick de som vanligt upp till högtiden. 43 Då festdagarna var över och de vände hem, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar visste om det. 44 De trodde att han var med i ressällskapet och gick en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. 45 När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom. 46 Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och frågade dem. 47 Och alla som hörde honom häpnade över hans förståndiga svar. 48 När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig." 49 Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?" 50 Men de förstod inte vad han sade till dem. 51 Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han var alltid lydig mot dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52 Och Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln