M’Cheyne Bible Reading Plan
Jerusalem faller
25 Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babel. På tionde dagen i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår[a] kom den babyloniske kungen Nebukadnessar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden. De byggde en belägringsmur runt omkring den. 2 Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår. 3 Men på nionde dagen i månaden[b] var hungersnöden så stor i staden att folket i landet inte hade något att äta. 4 Staden stormades och allt krigsfolket flydde under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. Kungen tog vägen åt Hedmarken till.
5 Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp honom på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom och skingrats. 6 De grep Sidkia och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla. Där uttalades domen över honom. 7 Man avrättade Sidkias barn inför hans ögon, och på Sidkia själv stack man ut ögonen. Man fängslade honom med kopparkedjor och förde honom till Babel.
Templet blir förstört
8 På sjunde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår,[c] kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för drabanterna, till Jerusalem. 9 Han brände upp Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus brände han upp i eld. 10 Murarna runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för drabanterna hade med sig. 11 Återstoden av folket - de som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till kungen i Babel, liksom den övriga hopen - förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap. 12 Men av de fattigaste i landet lämnade översten för drabanterna kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.
13 Kopparpelarna i Herrens hus, bäckenställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde kopparn till Babel. 14 Och askkärlen, skovlarna, knivarna, skålarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig. 15 Likaså tog översten för drabanterna fyrfaten och offerskålarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. 16 Vad gäller de två pelarna, havet och bäckenställen, som Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas. 17 Arton alnar hög var den ena pelaren och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar. Pelarhuvudet var tre alnar högt och ett nätverk av granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar. Likadant var nätverket på den andra pelaren.
Juda rikes undergång
18 Översten för drabanterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid ingången. 19 Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och fem av kungens närmaste män som påträffades i staden, likaså överbefälhavarens sekreterare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och sextio andra män av landets folk som påträffades i staden. 20 Dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla. 21 Och kungen i Babel lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.
Gedalja sätts över de kvarblivna i Juda
22 Men över det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, kungen i Babel, lät bli kvar, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan. 23 När alla krigsbefälhavare tillsammans med sina män fick höra att kungen i Babel hade satt Gedalja över landet, kom de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja, maakatitens son, med sina män. 24 Gedalja gav dem och deras män sin ed och sade till dem: "Frukta inte för kaldeernas tjänare. Stanna kvar i landet och tjäna kungen i Babel så skall det gå er väl."
25 Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama av kunglig börd, och hade med sig tio män. De slog ihjäl Gedalja, likaså de judar och kaldeer som var hos honom i Mispa. 26 Då bröt allt folket upp, från den minste till den störste, tillsammans med härförarna och begav sig till Egypten. De fruktade nämligen för kaldeerna.
Jojakin befrias ur fängelset
27 Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugosjunde dagen i månaden,[d] tog Evil-Merodak, kungen i Babel - samma år han blev kung - Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset. 28 Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel. 29 Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. 30 Ett fast underhåll fick han från kungen, visst för varje dag, så länge han levde.
Melkisedeks prästämbete
7 Denne Melkisedek[a] var konung i Salem[b] och präst åt Gud, den Högste. Det var han som mötte Abraham, när denne kom tillbaka efter segern över kungarna, och Melkisedek välsignade honom. 2 Och Abraham gav honom tionde av allt. Melkisedek betyder för det första "rättfärdighetens konung", vidare "Salems konung", det vill säga "fridens konung". 3 Han står där utan far, utan mor och utan släktregister. Hans dagar har ingen början och hans liv har inget slut: han är lik Guds Son och förblir präst för evigt.
4 Se, hur stor han är. Det var åt honom som Abraham, vår stamfader, gav tionde av sitt bästa byte. 5 De av Levis söner som blir präster skall enligt lagen uppbära tionde av folket, alltså av sina bröder, fastän de härstammar från Abraham. 6 Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, uppbar tionde av Abraham och välsignade honom som ägde löftena. 7 Ingen kan förneka att det är den som är ringare som välsignas av den som är förmer. 8 I det ena fallet tar dödliga människor[c] emot tionde, men i det andra fallet är det en som får vittnesbördet att han lever. 9 Ja, genom Abraham har på ett sätt också Levi, som får tionde, själv gett tionde, 10 ty som ofödd fanns han till i sin stamfaders kropp, när Melkisedek mötte denne.
Kristi prästämbete
11 Om nu fullkomlighet kunde vinnas genom den levitiska prästtjänsten[d] - och på den grunden hade folket fått lagen - varför måste då en annan präst träda fram, en som Melkisedek, en som inte sägs vara lik Aron? 12 Ty om prästtjänsten ändras måste också lagen ändras. 13 Den som detta sägs om hörde till en annan stam, och från den har ingen gjort tjänst vid altaret. 14 Det är uppenbart att vår Herre har trätt fram ur Juda, men Mose har ingenting sagt om präster från denna stam. 15 Ännu tydligare är det, när en annan präst lik Melkisedek uppstår. 16 Han har inte blivit präst genom en lag som föreskriver jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv. 17 Han får nämligen det vittnesbördet: Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek. [e] 18 Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta. 19 Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud.
Jesus är präst för evigt
20 Detta skedde inte utan ed. De andra blev präster utan någon ed, 21 men Jesus har blivit det genom en ed av den som sade till honom: Herren har svurit och skall inte ångra sig: Du är präst för evigt.[f] 22 Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen för mycket bättre. 23 De andra prästerna måste bli fler och fler, därför att döden hindrade dem att stå kvar i tjänst. 24 Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. 25 Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.
26 En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. 27 Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. 28 Ty lagen insätter svaga människor till överstepräster, men det ord som bekräftades med ed och kom senare än lagen insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.
1 Ord av Amos, en av herdarna från Tekoa. Detta är vad han skådade angående Israel, när Ussia var kung i Juda och Jerobeam, Joas son, var kung i Israel, två år före jordbävningen.
2 Han sade:
Herren skall ryta från Sion,
från Jerusalem skall han låta höra sin röst.
Då skall herdarnas betesmarker sörja,
Karmels höjd skall torka bort.
Profetia om Damaskus
3 Så säger Herren:
För tre överträdelser av Damaskus, ja fyra,
skall jag inte ta tillbaka mitt beslut:
De har ju tröskat Gilead
med sina tröskvagnar av järn.
4 Jag skall sända en eld mot Hazaels hus,
och den skall förtära Ben-Hadads palats.
5 Jag skall bryta sönder bommarna i Damaskus
och utrota dem som bor i Bikat-Aven
och den som bär spiran i Bet-Eden.
Arams folk skall föras bort till Kir,
säger Herren.
Profetia om Gaza
6 Så säger Herren:
För tre överträdelser av Gaza, ja fyra,
skall jag inte ta tillbaka mitt beslut:
De har ju fört bort allt folket som fångar
och överlämnat dem åt Edom.
7 Jag skall sända en eld mot Gazas murar,
och den skall förtära dess palats.
8 Jag skall utrota dem som bor i Asdod
och den som bär spiran i Askelon.
Jag skall vända min hand mot Ekron,
så att filisteernas kvarleva går under,
säger Herren, Herren.
Profetia om Tyrus
9 Så säger Herren:
För tre överträdelser av Tyrus, ja fyra,
skall jag inte ta tillbaka mitt beslut:
De har ju överlämnat allt folket som fångar åt Edom
utan att tänka på sitt brödraförbund.
10 Jag skall sända en eld mot Tyrus murar,
och den skall förtära dess palats.
Profetia om Edom
11 Så säger Herren:
För tre överträdelser av Edom, ja fyra,
skall jag inte ta tillbaka mitt beslut:
Han har ju förföljt sin bror med svärd
och förkvävt all barmhärtighet,
han har utan uppehåll låtit sin vrede rasa
och ständigt hållit fast vid sin förbittring.
12 Jag skall sända en eld mot Teman,
och den skall förtära Bosras palats.
Profetia om Ammon
13 Så säger Herren:
För tre överträdelser av Ammons folk, ja fyra,
skall jag inte ta tillbaka mitt beslut:
De har ju ristat upp havande kvinnor i Gilead
när de ville utvidga sitt område.
14 Jag skall tända upp en eld mot Rabbas murar,
och den skall förtära dess palats
under härskri på stridens dag,
under storm på ovädrets dag.
15 Deras kung skall vandra bort i fångenskap,
han själv och hans furstar med honom,
säger Herren.
Psalm 144
Bön om räddning och välsignelse
1 Av David.
Lovad vare Herren, min klippa,
han som lärde mina armar att kriga,
mina händer att strida,
2 min nåds Gud och min borg,
mitt värn och min räddare,
min sköld och min tillflykt,
han som lägger mitt folk under mig.
3 Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne,
en människoson, att du tänker på honom?
4 En människa är som en vindfläkt,
hennes dagar som en försvinnande skugga.
5 Herre, sänk din himmel och stig ner,
rör vid bergen, så att de ryker.
6 Låt blixtar ljunga och skingra dem,
skjut dina pilar och förvirra dem!
7 Räck ut dina händer från höjden,
fräls mig och rädda mig
ur de stora vattnen,
ur främlingarnas hand.
8 Deras mun talar lögn
och deras högra hand är en falskhetens hand.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till dig,
till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
10 du som ger seger åt kungarna,
du som befriar din tjänare David
från det onda svärdet.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand.
Deras mun talar lögn
och deras högra hand är en falskhetens hand.
12 När våra söner står i sin ungdom
som högväxta plantor
och våra döttrar som hörnpelare,
uthuggna för palats,
13 när våra lador är fyllda
med förråd på förråd
och våra får förökar sig tusenfalt,
ja, tiotusenfalt på våra utmarker,
14 när våra oxar går med full last,
när ingen rämna har brutits i muren
och ingen tvingas dra ut som fånge,
när inget klagorop hörs på våra gator -
15 saligt är det folk som har det så,
ja, saligt är det folk som har Herren till sin Gud.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln