M’Cheyne Bible Reading Plan
Hiskias sjukdom
20 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, ty du kommer att dö och skall inte tillfriskna." 2 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: 3 "O, Herre, kom dock ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.
4 Innan Jesaja hunnit ut ur den inre staden, kom Herrens ord till honom. Han sade: 5 "Vänd om och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall göra dig frisk. I övermorgon skall du få gå upp till Herrens hus. 6 Jag skall lägga femtom år till din livstid. Jag skall också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand. Jag skall beskydda denna stad för min skull och för min tjänare Davids skull."
7 Jesaja sade: "Hämta en fikonkaka." Då hämtade man en fikonkaka och lade den på bölden, och han blev frisk.
8 Och Hiskia sade till Jesaja: "Vad är tecknet på att Herren skall göra mig frisk, så att jag i övermorgon får gå upp till Herrens hus?" 9 Jesaja svarade: "Detta skall för dig vara tecknet från Herren på att Herren skall göra vad han har sagt: Skall skuggan gå tio steg framåt eller skall den gå tio steg tillbaka?" 10 Hiskia sade: "Det är lätt för skuggan att sträcka sig tio steg framåt. Nej, låt den i stället gå tio steg tillbaka." 11 Då ropade profeten Jesaja till Herren, och han lät skuggan gå tillbaka de tio steg som den redan hade gått på Ahas trappa.
Sändebud kommer från Babel
12 Vid den tiden sände Merodak-Baladan, Baladans son, kungen i Babel, brev och en gåva till Hiskia, ty han hade fått höra att Hiskia varit sjuk. 13 När Hiskia hade hört på dem, visade han dem hela sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller övrigt i hans ägo som han inte visade dem.
14 Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: "Vad har dessa män sagt, och varifrån har de kommit till dig?" Hiskia svarade: "De har kommit från ett avlägset land, från Babel." 15 Jesaja frågade: "Vad har de sett i ditt hus?" Hiskia svarade: "De har sett allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte har låtit dem se."
16 Då sade Jesaja till Hiskia: "Hör Herrens ord: 17 Se, dagar skall komma när allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel. Ingenting skall bli kvar, säger Herren. 18 Och några av de söner som skall utgå från dig och som du kommer att föda skall man ta, och de skall bli hovmän i den babyloniske kungens palats." 19 Hiskia sade till Jesaja: "Gott är det Herrens ord du har talat." Han tänkte: "Fred och trygghet skall ju råda i min tid."
20 Vad som mer finns att säga om Hiskia och alla hans bedrifter, om hur han anlade dammen och vattenledningen och ledde vatten in i staden, det är skrivet i Juda kungars krönika. 21 Hiskia gick till vila hos sina fäder och hans son Manasse blev kung efter honom.
2 1 Därför måste vi så mycket mer ta fasta på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen. 2 Om redan det ord som talades genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, 3 hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades för oss av dem som hade hört honom. 4 Gud gav också sitt vittnesbörd genom tecken och under och många slags kraftgärningar och genom att dela ut den helige Andes gåvor efter sin vilja.
Guds Son i ringhet
5 Det är inte under änglar han har lagt den kommande världen som vi talar om. 6 På ett ställe har någon vittnat:
Vad är en människa, eftersom du tänker på henne,
eller en Människoson, eftersom du tar dig an honom?[a]
7 En liten tid gjorde du honom ringare än änglarna,
och du krönte honom med härlighet och ära.
8 Allt har du lagt under hans fötter.
När han lade allt under honom, utelämnades inget, allt skulle vara lagt under honom. Ännu ser vi inte allt vara lagt under honom. 9 Men Jesus, som för en liten tid gjordes ringare än änglarna, honom ser vi nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd[b] skulle han smaka döden i allas ställe.
10 Ty när Gud, för vilken och genom vilken allting är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han fullkomna honom genom lidanden, han som för dem till frälsning.[c] 11 Jesus som helgar och de som helgas är alla av en och samma släkt.[d] Därför blygs han inte för att kalla dem bröder, 12 då han säger: Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig. [e] 13 Han säger också: Jag skall förtrösta på honom, och vidare: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig. [f]
14 Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt[g] del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, 15 och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. 16 Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an. 17 Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. 18 Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.
Israels avguderi och otacksamhet
13 När Efraim talade skälvde man.
Han upphöjde sig själv i Israel.
Men han ådrog sig skuld genom Baal och dog.
2 Ändå fortsätter de att synda.
De gjuter avgudabilder åt sig av sitt silver,
avgudar efter sitt eget förstånd,
alltsammans verk av konsthantverkare.
Folk säger om dem:
"De som offrar människor må kyssa kalvar."
3 Därför skall de bli lika morgondis,
lika daggen som tidigt försvinner,
lika agnar som blåser bort från tröskplatsen
och lika rök ur en skorsten.
4 Jag är Herren, din Gud,
alltsedan du var i Egyptens land.
Du skall inte veta av någon annan Gud än mig,
och ingen annan frälsare finns än jag.
5 Det var jag som vårdade dig i öknen,
i den brännande torkans land.
6 Men ju bättre bete de fick,
desto mättare blev de,
och när de var helt mätta,
blev deras hjärtan högmodiga,
och så glömde de mig.
7 Då blev jag för dem som ett lejon,
lik en leopard lurar jag vid vägen.
8 Jag kommer över dem som en björninna
som har berövats sina ungar.
Jag river sönder det som omger deras hjärtan,
och jag slukar dem på platsen som en lejoninna.
Markens vilddjur skall slita dem i stycken.
9 Det är ditt fördärv, Israel,
att du är emot mig, din hjälp.
10 Var är din kung?
Var finns den som skulle rädda dig i alla dina städer?
Och var är dina domare, om vilka du sade:
Ge mig en kung och furstar?
11 Jag gav dig en kung i min vrede,
och i min förbittring tar jag bort honom.
12 Efraims missgärning är samlad som i en pung,
och hans synd är förvarad.
13 Födslovånda skall komma över honom.
Men han är en oförståndig son,
som inte vill komma ut ur moderlivet när tiden är inne.
14 Från dödsrikets våld skall jag friköpa dem,
från döden skall jag återlösa dem.
Du död, var är dina plågor?
Du dödsrike, var är din ödeläggelse?
Ånger är fördold för mina ögon.
15 Bäst han står där frodig bland sina bröder,
skall en östanvind komma, ett Herrens väder
som stiger upp från öknen.
Då skall hans brunn torka upp
och hans källa sina ut.
Den vinden rövar bort skatten
av alla dyrbara föremål.
Psalm 137
Vid Babels floder
1 Vid Babels floder
där satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion.
2 I pilträden som fanns där
hängde vi upp våra harpor.
3 Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga.
De som plågade oss bad oss vara glada:
"Sjung för oss en av Sions sånger!"
4 Hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång
i främmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem,
må min högra hand glömma att spela.[a]
6 Min tunga må fastna i gommen
om jag inte tänker på dig,
om jag inte låter Jerusalem
vara min högsta glädje.
7 Herre, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag,
hur de ropade: "Riv ner, riv ner
ända till grunden!"
8 Du Babels dotter, dömd till undergång,
salig är den som får vedergälla dig
för allt vad du har gjort oss.
9 Salig är den som griper dina späda barn
och krossar dem mot klippan.
Psalm 138
Tacksägelse för Herrens utlovade hjälp
1 Av David.
Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,
inför gudarna vill jag lovsjunga dig.
2 Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel,
och prisa ditt namn
för din nåd och din sanning,
ty du har gjort ditt ord stort,
utöver allt vad ditt namn hade sagt oss.
3 När jag ropade svarade du mig,
du gav mig frimodighet, min själ fick kraft.
4 Herre, alla jordens kungar skall tacka dig,
när de får höra orden från din mun.
5 De skall sjunga om Herrens vägar,
ty Herrens härlighet är stor.
6 Herren är upphöjd, men han ser till den ringe,
han känner den högmodige fjärran ifrån.
7 Om än min väg går genom nöd,
håller du mig vid liv.
Mot mina fienders vrede räcker du ut din hand.
Din högra hand frälsar mig.
8 Herren skall fullborda sitt verk för mig.
Herre, din nåd varar i evighet.
Överge inte dina händers verk!
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln