M’Cheyne Bible Reading Plan
Joahas blir kung i Israel
13 I Joas, Ahasjas sons, Juda kungs, tjugotredje regeringsår blev Joahas, Jehus son, kung över Israel i Samaria och regerade i sjutton år.[a]
2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och levde i de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda. Från dem avstod han inte. 3 Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på Hasael, den arameiske kungen och Ben-Hadad, Hasaels son, under hela denna tid. 4 Men Joahas bönföll inför Herren och Herren hörde honom, eftersom han såg Israels olycka, då kungen i Aram förtryckte dem. 5 Herren gav åt Israel en befriare så att de kom undan arameernas hand. Sedan bodde Israels barn i sina hem som förut.
6 Likväl avstod de inte från de Jerobeams hus synder, genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan levde i dem. Aseran fick också stå kvar i Samaria. 7 Ty av Joahas folk fanns inte kvar mer än 50 ryttare, tio vagnar och 10 000 man fotfolk. Så svårt hade kungen i Aram tillintetgjort dem. Han hade gjort så att de blev som stoft vid tröskning.
8 Vad som mer finns att säga om Joahas, om allt det han gjorde och om hans bedrifter, det är skrivet i Israels kungars krönika. 9 Joahas gick till vila hos sina fäder och man begravde honom i Samaria. Hans son Joas blev kung efter honom.
Joas blir kung i Israel
10 I Joas, Juda kungs, trettiosjunde regeringsår blev Joas, Joahas son, kung över Israel i Samaria och regerade i sexton år.[b] 11 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. Han vände sig inte bort från någon av de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda, utan levde i dem. 12 Vad som mer finns att säga om Joas, om allt det han gjorde och om hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda kung, det är skrivet i Israels kungars krönika. 13 Joas gick till vila hos sina fäder, och Jerobeam besteg hans tron. Joas blev begravd i Samaria hos Israels kungar.
Elisa dör
14 När Elisa låg sjuk i den sjukdom som han dog av, kom Joas, Israels kung, ner till honom. Han satte sig gråtande hos honom och sade: "Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!" 15 Då sade Elisa till honom: "Hämta en båge och pilar!" Han hämtade en båge och pilar åt honom. 16 Och han sade till Israels kung: "Fatta bågen med din hand!" När han hade gjort detta, lade Elisa sina händer på kungens händer. 17 Sedan sade han: "Öppna fönstret mot öster!" När han hade öppnat det, sade Elisa: "Skjut!" Och han sköt. Då sade han: "En Herrens segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall slå arameerna vid Afek, så att de förgås." 18 Sedan sade han: "Tag pilarna!" När han hade tagit dem, sade han till Israels kung: "Slå på jorden!" Denne slog tre gånger, och sedan slutade han. 19 Då blev gudsmannen vred på honom och sade: "Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, ty då skulle du ha slagit arameerna, så att de hade blivit tillintetgjorda. Nu kommer du att slå arameerna bara tre gånger."
20 Elisa dog och man begravde honom. Nu brukade moabitiska strövskaror vid årets början falla in i landet. 21 Så hände sig att just när några höll på att begrava en man, fick de se en strövskara. Då kastade de mannen i Elisas grav. När mannen kom i beröring med Elisas ben, fick han liv igen och reste sig upp på sina fötter.
Krig mellan Israel och Aram
22 Hasael, kungen i Aram, hade förtryckt Israel så länge Joahas levde. 23 Men Herren visade dem nåd och förbarmade sig över dem och vände sig till dem på grund av det förbund som han hade slutit med Abraham, Isak och Jakob. Ty han ville inte fördärva dem och han hade ännu inte kastat bort dem från sitt ansikte.
24 Hasael, kungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev kung efter honom. 25 Då tog Joas, Joahas son, tillbaka från Ben-Hadad, Hasaels son, de städer denne hade tagit från hans fader Joahas i krig. Tre gånger slog Joas honom och tog så tillbaka Israels städer.
Människorna i de sista dagarna
3 Det skall du veta att i de sista dagarna[a] skall det komma svåra tider. 2 Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, 3 kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, 4 falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud 5 och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!
6 Bland dem finns sådana som smyger sig in i hemmen och snärjer svaga kvinnor, som är tyngda av synder och drivs av många slags begär 7 och som ständigt undervisas men aldrig kan komma till insikt om sanningen. 8 Liksom Jannes och Jambres[b] satte sig upp emot Mose, står dessa män emot sanningen. Det är människor med ett fördärvat sinne. Deras tro håller inte provet. 9 Men de kommer inte längre att ha någon framgång. Deras galenskap skall bli uppenbar för alla, liksom fallet blev med Jannes och Jambres.
I apostelns efterföljd
10 Men du har följt mig i lära och liv, i föresats och tro, i tålamod, kärlek och uthållighet, 11 under de förföljelser och lidanden som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Vilka förföljelser har jag inte fått utstå, och ur alla har Herren räddat mig. 12 Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas. 13 Men onda människor och bedragare skall göra framsteg - till det sämre. De bedrar och blir själva bedragna.
14 Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det, 15 och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. 16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
Israel och Juda hotas med undergång
5 Hör detta, ni präster! Lyssna, ni av Israels hus!
Vänd örat till, ni som hör till kungens hus!
Domen gäller er.
Ty ni har varit en snara för Mispa
och ett nät, utbrett på Tabor.
2 I sitt slaktande har upprorsmännen sjunkit djupt,
men jag skall straffa dem alla.
3 Jag känner Efraim,
och Israel är inte fördold för mig.
Ty Efraim har nu blivit en sköka,
Israel är orenad.
4 Deras gärningar hindrar dem
att vända tillbaka till sin Gud,
ty en otuktsande bor i deras bröst,
och Herren känner de inte.
5 Israels stolthet vittnar emot honom,
Israel och Efraim kommer på fall
genom sin missgärning.
Också Juda kommer på fall med dem.
6 Med får och nötboskap går de för att söka Herren,
men de finner honom inte.
Han har dragit sig undan från dem.
7 Mot Herren har de handlat svekfullt,
ty de har fött barn som inte är hans.
Nu skall nymånadsfesten förtära dem och deras åkrar.
8 Blås i hornet i Gibea, i trumpet i Rama,
slå larm i Bet-Aven:
Fienden är efter dig, Benjamin!
9 Efraim skall bli ödelagt
på straffets dag.
Bland Israels stammar
kungör jag vad sant är.
10 Furstarna i Juda har blivit
lika dem som flyttar råmärken.
Över dem skall jag ösa
min vrede som vatten.
11 Efraim lider förtryck, krossad av domen,
ty han har frivilligt följt människobud.
12 Därför är jag för Efraim som mal
och som röta för Juda hus.
13 När Efraim såg sin sjukdom
och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assur
och sände bud till den store kungen.
Men han kan inte hela er,
ert sår skall inte läkas.
14 Ty jag skall vara som ett lejon mot Efraim,
som ett ungt lejon mot Juda hus.
Jag själv river dem och går min väg,
jag släpar bort dem och ingen kan rädda.
15 Jag vill gå min väg,
jag vill vända tillbaka till min boning,
till dess de erkänner sin skuld
och söker mitt ansikte.
I nöden skall de vända sig till mig.
Folkets ånger är falsk
6 "Kom, låt oss vända om till Herren.
Ty han har rivit oss, han skall också hela oss.
Han har slagit oss, han skall också förbinda oss.
2 Han skall om två dagar på nytt göra oss levande,
ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp,
så att vi får leva inför hans ansikte.
3 Låt oss lära känna Herren,
ja, låt oss sträva efter att lära känna honom.
Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens,
och han skall komma till oss lik ett regn,
lik ett vårregn som vattnar jorden."
4 Vad skall jag ta mig till med dig, Efraim?
Vad skall jag ta mig till med dig, Juda?
Er kärlek är som morgondis,
lik daggen som tidigt försvinner.
5 Därför har jag utdelat mina hugg genom profeterna
och dräpt dem genom orden från min mun.
Så skall domen över dig stå fram i ljuset.
6 Ty jag har min glädje i kärlek och inte i offer
och i kunskap om Gud mer än i brännoffer.
7 Men dessa har liksom Adam brutit mot förbundet.
Sedan dess har de handlat svekfullt mot mig.
8 Gilead är en stad av ogärningsmän,
den är full av blodspår.
9 Lik rövarskaror som ligger i försåt för människor,
är prästernas hop.
De mördar på vägen till Sikem,
de utför skamliga ting.
10 I Israels hus har jag sett förfärliga ting.
Där bedriver Efraim sin otukt,
och där orenar sig Israel.
11 Också för dig, Juda, är en skördetid bestämd,
när jag åter gör slut på mitt folks fångenskap.
Qof
145 Jag ropar av allt hjärta. Svara mig, Herre!
Jag vill ta dina stadgar i akt.
146 Jag ropar till dig, fräls mig,
jag vill ta vara på dina vittnesbörd.
147 Jag kommer tidigt i gryningen och ropar,
jag hoppas på dina ord.
148 Jag håller mig vaken under nattens väkter
för att begrunda vad du sagt.
149 Hör min röst enligt din nåd,
Herre, håll mig vid liv enligt ditt domslut.
150 Nära är de som jagar efter onda gärningar,
de som är långt ifrån din undervisning.
151 Nära är också du, Herre,
och alla dina bud är sanning.
152 Sedan länge vet jag genom dina vittnesbörd
att du har fastställt dem för evig tid.
Resh
153 Se till mitt lidande och rädda mig,
ty jag glömmer ej din undervisning.
154 Utför min sak och återlös mig,
håll mig vid liv enligt ditt ord.
155 Frälsningen är fjärran från de ogudaktiga,
ty de frågar inte efter dina stadgar.
156 Herre, din barmhärtighet är stor,
håll mig vid liv enligt dina domslut.
157 Mina förföljare och ovänner är många,
men jag viker ej från dina vittnesbörd.
158 När jag ser de trolösa känner jag leda vid dem,
därför att de inte håller sig till ditt tal.
159 Se hur kära jag har dina befallningar,
Herre, håll mig vid liv enligt din nåd.
160 Summan av ditt ord är sanning,
dina rättfärdiga domslut är eviga.
Shin
161 Furstar förföljer mig utan orsak,
men mitt hjärta fruktar ditt ord.
162 Jag jublar över ditt tal
lik den som vinner stort byte.
163 Jag hatar och avskyr lögnen,
men din undervisning älskar jag.
164 Jag prisar dig sju gånger om dagen
för dina rättfärdiga domslut.
165 Stor frid äger de som älskar din undervisning,
ingenting kan få dem på fall.
166 Jag väntar efter din frälsning, Herre,
och handlar efter dina bud.
167 Min själ håller fast vid dina vittnesbörd,
de är mig mycket kära.
168 Jag håller fast vid dina befallningar och vittnesbörd,
ja, du känner alla mina vägar.
Taw
169 Herre, mitt rop kommer inför dig,
ge mig förstånd enligt ditt ord.
170 Min bön kommer inför ditt ansikte,
rädda mig enligt ditt tal.
171 Mina läppar flödar över av lov,
ty du lär mig dina stadgar.
172 Min tunga prisar ditt ord,
ty alla dina bud är rättfärdiga.
173 Din hand hjälper mig,
ty jag har valt dina befallningar.
174 Jag längtar efter din frälsning, Herre,
din undervisning är min glädje.
175 Låt min själ leva, så skall jag lova dig,
låt dina domslut hjälpa mig.
176 Jag har gått vilse som ett förlorat får.
Sök upp din tjänare,
ty jag har inte glömt dina bud.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln