M’Cheyne Bible Reading Plan

Atalja regerar i Juda

11 När Atalja, Ahasjas mor, såg att hennes son var död, stod hon upp och förgjorde hela kungasläkten. ² Men just när kungabarnen skulle dödas, tog Joseba, som var dotter till kung Joram och syster till Ahasja, och gömde undan Joas, Ahasjas son, och förde honom tillsammans med hans amma i hemlighet in i sovkammaren. Där höll man honom gömd för Atalja så att han inte blev dödad. ³ Sedan var han hos Joseba i Herrens hus, där han gömdes i sex år, medan Atalja regerade i landet.^[a]

⁴ Men i det sjunde året sände Jojada bud och lät hämta befälen för kareerna, livvakterna, och förde dem in till sig i Herrens hus. Sedan han hade gjort ett avtal med dem och tagit en ed av dem i Herrens hus, visade han dem kungens son. ⁵ Därefter befallde han dem och sade: "Detta är vad ni skall göra: En tredjedel av er, som går vakt på sabbaten, skall hålla vakt i kungshuset, ⁶ en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom vakten. Så skall ni hålla vakt vid huset i tur och ordning. ⁷ Men era andra båda avdelningar, nämligen alla de som skall gå av vakten på sabbaten, de skall hålla vakt i Herrens hus hos kungen. ⁸ Ni skall ställa er runt omkring kungen, var och en med sina vapen i handen. Om någon vill tränga sig innanför leden skall han dödas. Ni skall följa kungen, både när han går ut och går in."

⁹ Befälen gjorde allt vad prästen Jojada hade befallt dem. Var och en av dem tog sina män, både de som skulle gå på vakten på sabbaten och de som skulle gå av vakten på sabbaten, och de kom till prästen Jojada. ¹⁰ Prästen gav befälen de spjut och sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Herrens hus. ¹¹ Livvakterna ställde upp sig var och en med sina vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring kungen. ¹² Därefter förde han ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet. De gjorde honom till kung och smorde honom. Och de klappade i händerna och ropade: "Leve konungen!"

¹³ När Atalja hörde vakternas och folkets rop, gick hon in i Herrens hus till folket. ¹⁴ Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid pelaren såsom sed var. Och befälen stod bredvid kungen och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: "Sammansvärjning! Sammansvärjning!" ¹⁵ Men prästen Jojada gav denna befallning till befälen, som anförde skaran: "För ut henne mellan leden, och om någon följer henne skall han dödas med svärd." Prästen ville nämligen förhindra att hon dödades i Herrens hus. ¹⁶ Så grep de henne, och när hon hade kommit till den plats där hästarna brukade föras in i kungshuset, dödades hon där.

Jojadas reformer

¹⁷ Jojada slöt det förbundet mellan Herren, kungen och folket att de skulle vara ett Herrens folk. Han slöt också ett förbund mellan kungen och folket. ¹⁸ Allt folket i landet begav sig till Baals tempel och rev ner det och förstörde dess altaren och bilder helt och hållet, och Mattan, Baals präst, dödade de framför altarna. Därefter ställde prästen ut vakter vid Herrens hus. ¹⁹ Han tog med sig befälen tillsammans med kareerna, livvakterna, och allt folket, och de förde kungen ner från Herrens hus och gick in i kungshuset genom vakternas port. Och han satte sig på kungatronen. ²⁰ Allt folket i landet gladde sig, och staden fick ro. Men Atalja hade de dödat med svärd i kungshuset.

²¹ Joas var sju år gammal när han blev kung.

Joas blir kung i Juda

12 I Jehus sjunde regeringsår blev Joas kung, och han regerade i fyrtio år^[b] i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba. ² Joas gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så länge prästen Jojada undervisade honom. ³ Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna.

⁴ Joas sade till prästerna: "Alla pengar som kommer in till Herrens hus som heliga gåvor, gångbara pengar, sådana som utgör lösen för personer efter det värde som bestäms för var och en, och alla pengar som någon av sitt hjärta manas att bära till Herrens hus, ⁵ dem skall prästerna ta emot, var och en av sina bekanta och de skall rusta upp vad som är förfallet på Herrens hus, överallt där det finns något förfallet."

⁶ Men i kung Joas tjugotredje regeringsår hade prästerna ännu inte rustat upp vad som var förfallet på huset. ⁷ Då kallade Joas till sig prästen Jojada och de övriga prästerna och sade till dem: "Varför rustar ni inte upp vad som är förfallet på huset? Nu får ni inte längre ta emot pengar av era bekanta, utan ni skall ge dem till underhållet av huset." ⁸ Prästerna samtyckte till att inte ta emot pengar av folket och att inte heller själva rusta upp vad som var förfallet på huset.

⁹ Då tog prästen Jojada en kista och borrade ett hål i locket och ställde den bredvid altaret, på högra sidan när man går in i Herrens hus. Prästerna som höll vakt vid tröskeln lade dit alla pengar som flöt in till Herrens hus. ¹⁰ Så snart de märkte att det fanns mycket pengar i kistan, gick kungens sekreterare dit upp tillsammans med översteprästen, och de samlade in och räknade de pengar som fanns i Herrens hus. ¹¹ Sedan överlämnades de uppvägda pengarna till de män som arbetade som tillsyningsmän vid Herrens hus. Dessa betalade ut pengarna till de timmermän och byggnadsarbetare som arbetade på Herrens hus ¹² och till murarna och stenhuggarna. Pengarna användes också till inköp av trävirke och huggen sten för att rusta upp det som var förfallet på Herrens hus, ja, till alla utgifter för att rusta upp huset. ¹³ Men man gjorde inte silverfat för Herrens hus, inte heller knivar, skålar, trumpeter eller andra föremål av guld eller silver för de pengar som flöt in till Herrens hus, ¹⁴ utan man gav dem till arbetarna för att dessa skulle rusta upp huset. ¹⁵ Man höll inte någon räkenskap med de män som pengarna överlämnades till för att de skulle ge dem till arbetarna, utan de fick handla på heder och tro. ¹⁶ Men skuldofferspengarna och syndofferspengarna gick inte till Herrens hus utan tillföll prästerna.

¹⁷ Vid den tiden drog Hasael, kungen i Aram, upp och belägrade Gat och intog det. Därefter tågade Hasael upp mot Jerusalem. ¹⁸ Då tog Joas, Juda kung, allt vad hans fäder Josafat, Joram och Ahasja, Juda kungar, hade helgat åt Herren och vad han själv hade helgat åt Herren och allt guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och i kungshuset och sände det till Hasael, kungen i Aram, som då lämnade Jerusalem i fred.

¹⁹ Vad som mer finns att säga om Joas och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. ²⁰ Hans tjänare gjorde uppror och anstiftade en sammansvärjning och dödade Joas i Millobyggnaden som sträcker sig ner mot Silla. ²¹ Det var hans tjänare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers son, som slog honom till döds. Man begravde honom hos hans fäder i Davids stad. Hans son Amasja blev kung efter honom.

Förmaning till trohet i tjänsten

2 Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. ² Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra. ³ Lid också du som en god Kristi Jesu soldat. ⁴ Ingen soldat är upptagen av bekymmer för sin försörjning. Han vill stå i hans tjänst som har värvat honom. ⁵ Och den som tävlar blir inte krönt med segerkransen, om han inte följer reglerna. ⁶ Jordbrukaren som arbetar hårt bör först och främst få del av skörden. ⁷ Förstå rätt vad jag säger. Herren skall ge dig insikt i allt.

⁸ Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda och som har kommit av Davids släkt enligt det evangelium jag predikar. ⁹ I dess tjänst är det jag lider och till och med bär bojor som en förbrytare. Men Guds ord bär inte bojor. ¹⁰ Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att de skall vinna frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten. ¹¹ Det ordet är att lita på. Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom. ¹² Härdar vi ut, skall vi också regera med honom. Förnekar vi honom, skall han också förneka oss. ¹³ Är vi trolösa - han förblir trofast, ty han kan inte förneka sig själv.

¹⁴ Påminn om detta och uppmana dem allvarligt inför Gud att inte strida om ord. Det är inte till någon nytta utan bryter bara ner åhörarna. ¹⁵ Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar^[a] sanningens ord. ¹⁶ Men oandligt, tomt prat skall du akta dig för. De som befattar sig med sådant kommer att göra allt större framsteg - i ogudaktighet, ¹⁷ och deras ord kommer att sprida sig som cancertumörer. Till dem hör Hymeneus och Filetus, ¹⁸ som har kommit bort från sanningen. De bryter ner tron för somliga, när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum. ¹⁹ Guds fasta grund består och har detta sigill:^[b] Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. ²⁰ Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. ²¹ Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa^[c] blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete. ²² Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta. ²³ Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, ²⁴ och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. ²⁵ Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen ²⁶ och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

Hoseas otrogna hustru

3 Herren sade till mig: "Gå och älska din hustru igen, fastän hon älskas av en annan och har begått äktenskapsbrott. Älska henne som jag, Herren, älskar Israels barn, fastän de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor."^[a]

² Och jag köpte henne åt mig och gav för henne femton siklar silver och en homer och en letek korn. ³ Jag sade till henne: "Under lång tid skall du vara hos mig. Bedriv inte otukt och ge dig inte åt någon annan man. Jag skall vara hos dig."

Herrens anklagelser mot Israel

Ajin

Pe

Tsade