M’Cheyne Bible Reading Plan
Ahabs söner dödas
10 Ahab hade sjuttio söner i Samaria. Jehu skrev brev som han sände till Samaria, till ledarna i Jisreel, de äldste och till dem som skulle uppfostra Ahabs söner. Han skrev: 2 "Nu, när ni får detta brev, ni som har er herres söner hos er och som har vagnarna och hästarna hos er och dessutom en befäst stad och vapen, 3 utse då den som är bäst och lämpligast av er herres söner och sätt honom på hans fars tron och strid för er herres hus." 4 Men de blev mycket förskräckta och sade: "De två kungarna har ju inte kunnat stå emot honom. Hur skulle då vi kunna göra det?" 5 Överhovmästaren och högste styresmannen i staden, de äldste och de som fostrade kungens söner sände bud till Jehu och lät säga: "Vi är dina tjänare. Allt vad du säger till oss vill vi göra. Vi vill inte göra någon till kung. Gör vad du finner för gott."
6 Då skrev han ännu ett brev till dem och där stod: "Om ni står på min sida och vill lyssna till mina ord, så hugg huvudena av er herres söner och kom i morgon vid denna tid till mig i Jisreel."
De sjuttio kungasönerna bodde hos de ledande i staden och uppfostrades av dem. 7 När de fick brevet, tog de kungasönerna och dräpte dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till Jehu i Jisreel. 8 När ett bud kom och berättade för honom att man hade fört dit kungasönernas huvuden, sade han: "Lägg dem till i morgon i två högar vid ingången till porten." 9 På morgonen gick han ut och ställde sig där och sade till allt folket: "Ni är utan skuld. Det är jag som har ordnat sammansvärjningen mot min herre och dödat honom. Men vem har slagit ihjäl alla dessa? 10 Ni skall veta att inget av Herrens ord faller till marken, inget som Herren har talat mot Ahabs hus. Ja, Herren har gjort det han har sagt genom sin tjänare Elia." 11 Sedan dödade Jehu alla som fanns kvar av Ahabs hus i Jisreel, även alla hans förnämsta män, hans förtrogna och hans präster. Han lät ingen komma undan.
Ahasjas bröder dödas
12 Därefter steg Jehu upp och gav sig i väg till Samaria. Men när han under vägen kom till Bet-Eked-Haroim, 13 träffade han på Ahasjas, Juda kungs, bröder. Han frågade dem: "Vilka är ni?" De svarade: "Vi är Ahasjas bröder, och vi är på väg ner för att hälsa på kungasönerna och kungamoderns söner." 14 Han sade: "Grip dem levande!" Då grep de dem levande och dräpte dem vid Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotvå. Han lät ingen av dem bli kvar.
Alla återstående av Ahabs hus dödas
15 När han sedan begav sig därifrån träffade han Jonadab, Rekabs son, som kom för att möta honom. Han hälsade på honom och sade till honom: "Är du lika uppriktig mot mig som jag är mot dig?" Jonadab svarade: "Ja." "Är det så", sade han, "räck mig då handen!" Han räckte honom handen och lät honom stiga upp till sig i vagnen och han sade: 16 "Följ med mig och se hur jag nitälskar för Herren." Så körde man i väg med honom i hans vagn. 17 När han kom till Samaria dödade han alla som var kvar av Ahabs hus i Samaria, till dess han hade utrotat det, enligt det ord som Herren hade talat till Elia.
Baals tjänare dödas
18 Jehu samlade hela folket och sade till dem: "Ahab har tjänat Baal litet, Jehu skall tjäna honom mycket. 19 Kalla hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjänare och alla hans präster. Ingen får saknas, för jag planerar ett stort offer åt Baal. Var och en som saknas skall mista livet." Men Jehu gjorde så med list eftersom han ville utrota Baals tjänare. 20 Därefter sade Jehu: "Lys ut en helig högtidsförsamling åt Baal." Då lyste man ut en sådan. 21 Jehu sände bud över hela Israel och alla Baals tjänare kom, ingen uteblev. De gick in i Baals tempel, som blev fullt från ena änden till den andra. 22 Sedan sade han till föreståndaren för klädkammaren: "Tag fram kläder åt alla Baals tjänare." Och han tog fram kläder åt dem. 23 Därefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs son. Han sade till Baals tjänare: "Se nu noga efter att det inte finns någon Herrens tjänare här bland er, utan endast sådana som tjänar Baal." 24 De gick in dit för att offra slaktoffer och brännoffer. Men Jehu hade ställt åttio man utanför och sagt: "Om någon av de män som jag nu överlämnar i era händer slipper undan, skall liv ges för liv."
25 När man hade offrat brännoffret, sade Jehu till livvakterna och officerarna: "Gå in och slå ner dem. Låt ingen komma ut." Och de slog dem med svärd, och livvakterna och officerarna kastade undan deras kroppar. Sedan gick de in i det inre av Baals tempel 26 och kastade ut stoderna och brände upp dem. 27 Själva baals- stoden bröt de ner. De bröt också ner Baals tempel och gjorde av det avträden, som finns kvar än i dag.
28 Så utrotade Jehu Baal ur Israel. 29 Men han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda, inte från guldkalvarna i Betel och Dan. 30 Herren sade till Jehu: "Därför att du har väl utfört det som var rätt i mina ögon och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade i sinnet, därför skall dina söner till fjärde led sitta på Israels tron." 31 Men Jehu brydde sig inte om att av hela sitt hjärta följa Herrens, Israels Guds, lag. Han vände sig inte bort från de synder genom vilka Jerobeam hade kommit Israel att synda.
Jehu dör
32 Vid denna tid började Herren stycka Israel, ty Hasael slog israeliterna utefter hela deras gräns. 33 På östra sidan om Jordan intog han hela landet Gilead, gaditernas, rubeniternas och manassiternas land, området från Aroer vid Arnons dalgång, både Gilead och Basan.
34 Vad som mer finns att säga om Jehu, om allt han gjorde och om alla hans bedrifter, det är skrivet i Israels kungars krönika. 35 Jehu gick till vila hos sina fäder och man begravde honom i Samaria. Hans son Joahas blev kung efter honom. 36 Den tid Jehu regerade över Israel i Samaria var tjugoåtta år.[a]
Hälsning
1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, sänd för att predika löftet om liv i Kristus Jesus, 2 till Timoteus, mitt älskade barn. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Herre.
Aposteln och hans lärjunge
3 Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner. 4 När jag kommer ihåg dina tårar, längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje. 5 Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig och som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunice och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.
6 Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning.[a] 7 Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. 8 Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger. 9 Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet 10 och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium. 11 Detta har jag blivit satt till att tjäna som förkunnare, apostel och lärare. 12 Det är också därför jag får lida allt detta, men jag skäms inte, eftersom jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig. 13 Som mönster för en sund förkunnelse skall du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus. 14 Bevara genom den helige Ande som bor i oss det goda som har blivit anförtrott åt dig.
15 Som du vet, har alla i Asien[b] vänt sig bort ifrån mig, bland dem är Fygelus och Hermogenes. 16 Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforus familj, ty han gav mig ofta nytt mod och skämdes inte för mina bojor. 17 Tvärtom, när han var i Rom sökte han ivrigt efter mig och fann mig också. 18 Ja, må Herren låta honom finna barmhärtighet från Herren på den dagen. Och hur mycket han hjälpte mig i Efesus, det vet du själv mycket väl.
Israels trolöshet och Guds trofasthet
2 Kalla era bröder Ammi och era systrar Ruhama.
2 Gå till rätta med er mor, gå till rätta.
Ty hon är inte min hustru,
och jag är inte hennes man.
Må hon skaffa bort sin otukt från sig
och sina äktenskapsbrott mellan sina bröst.
3 Annars skall jag klä av henne naken,
och låta henne stå där
sådan hon var den dag då hon föddes.
Jag skall göra henne lik en öken,
låta henne bli som ett torrt land
och låta henne dö av törst.
4 Hennes barn skall jag inte förbarma mig över
eftersom de är barn till en sköka.
5 Ty deras mor var en otrogen kvinna,
hon som födde dem bedrev skamliga ting.
Hon sade:
"Jag vill följa efter mina älskare
som ger mig min mat och mitt vatten,
min ull och mitt lin,
min olja och min dryck."
6 Se, därför skall jag stänga
din väg med törnen.
Jag skall resa en mur framför henne,
så att hon inte finner sina stigar.
7 När hon då löper efter sina älskare,
skall hon inte få fatt på dem.
När hon söker dem,
skall hon inte finna dem.
Då skall hon säga:
"Jag vill gå tillbaka till min förste man,
för jag hade det bättre då än nu."
8 Men hon har inte förstått,
att det var jag som gav henne
både säden och vinet och oljan,
och som gav henne mycket silver,
likaså guld, som de gjorde sin baalsbild av.
9 Därför skall jag ta tillbaka min säd
när tiden är inne,
och mitt vin
när stunden kommer.
Jag skall ta bort min ull och mitt lin,
som hon skyler sin nakenhet med.
10 Nu skall jag blotta hennes blygd
inför hennes älskares ögon,
och ingen skall rädda henne ur min hand.
11 Jag skall göra slut på all hennes fröjd,
på hennes fester, nymånader och sabbater
och på alla hennes högtider.
12 Jag skall skövla hennes vinstockar och fikonträd,
eftersom hon sade:
"De är min lön
som mina älskare har gett mig."
Jag skall göra dem till en vildmark,
och markens djur skall äta av dem.
13 Så skall jag straffa henne för hennes baalsdagar,
då hon tände rökelse åt baalerna
och smyckade sig med ring och bröstspänne
och följde efter sina älskare
men glömde mig, säger Herren.
14 Därför skall jag locka henne bort
och föra henne ut i öknen
och tala till hennes hjärta.
15 Sedan skall jag ge henne tillbaka hennes vingårdar
och göra Akors dal till en hoppets port.
Där skall hon sjunga som i sin ungdoms dagar,
som på den dag då hon drog upp ur Egyptens land.
16 Det skall ske på den dagen,
säger Herren,
att du skall kalla mig: "Min man."
och inte mer kalla mig: "Min Baal."
17 Baalernas namn skall jag ta bort ur hennes mun,
så att man inte mer skall komma ihåg deras namn.
18 På den dagen skall jag för deras räkning sluta ett förbund
med djuren på marken,
med fåglarna under himlen och med kräldjuren på jorden.
Båge och svärd och vad som hör till kriget
skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet
och låta dem bo i trygghet.
19 Jag skall trolova dig med mig för evig tid,
ja, jag skall trolova dig med mig
i rättfärdighet och rätt,
i kärlek och barmhärtighet.
20 Jag skall trolova dig med mig i trohet,
och du skall så känna Herren.
21 Och det skall ske på den dagen,
att jag skall bönhöra, säger Herren,
jag skall bönhöra himlen,
och den skall bönhöra jorden,
22 och jorden skall bönhöra
säden, vinet och oljan,
och de skall bönhöra Jisreel.[a]
23 Jag skall plantera henne åt mig i landet.
Jag skall förbarma mig över Lo-Ruhama
och säga till Lo-Ammi: "Du är mitt folk."
Och de skall svara: "Du är min Gud."
Mem
97 Hur kär har jag inte din undervisning!
Hela dagen begrundar jag den.
98 Dina bud gör mig visare än mina fiender,
ty för evigt är de hos mig.
99 Jag är klokare än alla mina lärare,
ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jag är förståndigare än de gamla,
ty jag tar dina befallningar i akt.
101 Jag håller mina fötter borta från alla onda vägar
för att ta vara på ditt ord.
102 Jag viker ej från dina domslut,
ty du undervisar mig.
103 Hur ljuvligt smakar inte ditt tal!
Det är sötare än honung för min mun.
104 Genom dina befallningar får jag förstånd,
därför hatar jag alla lögnens vägar.
Nun
105 Ditt ord är mina fötters lykta
och ett ljus på min stig.
106 Jag har svurit och hållit min ed:
Att följa dina rättfärdiga domslut.
107 Jag plågas svårt,
Herre, håll mig vid liv enligt ditt ord!
108 Låt min muns frivilliga offer
glädja dig, Herre,
lär mig dina domslut.
109 Mitt liv är ständigt i min hand,
men jag glömmer ej din undervisning.
110 De ogudaktiga lägger ut snaror för mig,
men jag far ej vilse från dina befallningar.
111 Jag har dina vittnesbörd
till min eviga arvedel,
de är mitt hjärtas fröjd.
112 Jag har vänt mitt hjärta
till att göra efter dina stadgar,
alltid, ända till slutet.
Samek
113 Jag hatar dem som vacklar hit och dit,
men din undervisning älskar jag.
114 Du är mitt beskydd och min sköld,
jag hoppas på ditt ord.
115 Vik bort ifrån mig, ni onda,
jag vill ta min Guds bud i akt.
116 Uppehåll mig enligt ditt tal,
så att jag får leva.
Låt mig inte komma på skam med mitt hopp.
117 Stöd mig så att jag blir frälst
och ständigt kan betrakta dina stadgar.
118 Du förkastar alla dem som far vilse
från dina stadgar,
ty de är falska och svekfulla.
119 Alla ogudaktiga på jorden
kastar du bort som slagg,
därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött,
jag bävar för dina domar.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln